Girighet i sitt esse

På torsdag, d.v.s. i övermorgon, är det ränteändringsdag på en del av vårt huslån. Vi tänkte passa på att göra en amortering för att få ner kostnaderna nu när det är föräldraledighet på gång och allt.
Sagt och gjort, jag ringer banken idag och säger att jag vill göra det.
Då meddelar vår kära bankkvinna att det blir en räntekostnad för oss eftersom vi egentligen borde ringa först imorgon för att slippa den extra räntekostnaden.
Jag frågar så klart hur stor kostnad vi pratar om.

-"En krona.", får jag till svar. EN krona.

Så... för att jag inte ringer imorgon, när telefonköerna är dramatiska (vi är inte de enda som har ränteändringsdag då), utan idag för att dels vara lite om oss och kring oss samt att avlasta bankens telefonväxel imorgon så ska jag betala för bankens förlorade ränta för EN dag. EN krona. Samtidigt som vi har kvar lånet hos samma bank. Jösses, så jäkla dumt!

Hon, bankkvinnan, sitter där med en evighetstrogen kund, som alltid hyllat denna bank, i luren. Hade hon avstått att kräva den där kronan så hade banken fortsättningsvis haft en evighetstrogen och nöjd kund.
Hon hade besparat banken (och mig) ett samtal till imorgon.
Hon hade kunnat få ett ärende avklarat snabbt.
Banken hade haft kvar oss som nöjd kund i evighet. Tro, hopp och kärlek liksom.
Girighet är något jag ogillar. Mycket. Väldigt, väldigt mycket. Och just i detta nu så tycker jag att jag har gett banken tillräckligt men att byta bank just nu vore alldeles för ofördelaktigt för oss.
Därför känner jag mig lite låst men en sak är säker. Så fort föräldraledigheten är över så blir det en ny bank. Jag hör inte till den trogna sorten nämligen. Ska marknadskrafter råda så ska man inte vara trogen. Jag är marknaden. Jag bestämmer. Av ren princip så VILL jag inte ge banken en krona i extra kostnad för att lägga om lånet hos dem, samma bank som jag redan har. Jag är inte dum. Och jag är lika girig som banken när det handlar om mina egna pengar.

Så kära lilla giriga bank, ni har nu en missnöjd och otrogen kund. För otrogen tänker jag vara. Sakta men säkert går jag över till en annan bank.
Allt för EN kronas skull.

-"Tack, men då ringer jag imorgon igen istället. Jag ser ingen anledning till att ge er en endaste krona för att jag ska göra en ändring i mina förehavanden hos er så länge jag inte byter bank."

Vem sa att girighet är dyrköpt?

Kram