Sol i hjärtat

Jösses, vilken dag!
Här blir jag sjukskriven för att ta det lugnt och så blir det världens show av på BB Stockholm, hahahahaa!
Först kom vi dit i lugnt och ro 10:30 som planerat. Det var lite försening så vi fick komma in och göra CTG först vid 11. Alla värden var jättebra och Mini hickade halva tiden. Högt och ljudligt. Så charmigt att höra, det blev liksom en liten människa där inne.
Efteråt var det dejt med läkaren och då var klockan ca 11:45.
Jag frågade om det här med minskade rörelser, om att jag inte känt lika mycket sedan igår. Hon tyckte att vi skulle göra en flödeskoll redan idag och så drog hon fram UL-maskinen för att göra en egen snabbkoll själv också.
Mini låg med huvudet i min vänstra midja, ryggen uppåt, rumpan på min högra sida och benen inåt, neråt. Jag påpekade att det känts som att jag ska kissa på mig ibland och att det måste vara Mini som sparkat på urinvägarna. Jodå, det bekräftade läkaren. Så är det.
Hon påpekade också att det kan vara så att positionen Mini ligger i kan göra att jag inte känner lika mycket. Att hon helt enkelt har flyttat på sig så att rörelsemönstret bara är annorlunda mot vad jag är van vid. Det lät som ett sunt resonemang tycker jag.
Sen tyckte läkaren att vi kunde ta lunch och komma tillbaka vid 13 för då skulle Ultragyn öppna igen efter sin lunchstängning och vi kunde få en tid dit då. Sagt och gjort. Samtidigt utvecklade jag en del vändningsteorier för Fina M...

-"Du, jag sover ju på vänster sida hela tiden."
-"Jaha....?"
-"Ja, Mini kanske tror att hon har vänt sig och lagt sig med huvudet neråt inatt i tron att det är så hon ska ligga."
-"Jaaaa....så kanske det är..."
-"Så om jag bara går runt lite och ser till att sitta rakryggad på en pinnstol vid tv:n ikväll så kanske hon fattar att hon bara är halvvänd och vänder sig lite till så att huvudet hamnar neråt helt och hållet!"
-" Eeeh, ja...jo...försök med det du"

När vi kom tillbaka vid 13 så satt alla patienter ute i sjukhuskorridoren. Rökutveckling och brandmän! Vi satt där en stund och Fina M kilade upp till Ultragyn och kollade om vi hade hade fått någon ny tid. Jodå, kl 13:30. Så vi gjorde ultraljud medan brandmännen letade efter rökkällan.
Det första som hände var att bm gjorde gelehjärtat och så började hon göra UL ganska långt ner.
-"Jaha, här ser ni huvudet.", sa hon.
-"Va?! Har hon vänt sig?!", sa vi i kör.
-"Ja, det hade hon inte sist.", sa bm.
-"Nej, och det hade hon inte för 1,5 timme sedan heller.", sa Fina M glatt.
-"Åååååååå!", sa jag. Sol i mitt hjärta.

Läkaren menade på att hennes teori stämde. Det är bara ett förändrat rörelsemönster som gjort att jag reagerade. Skönt att veta att jag har lite koll i alla fall. Så önskade hon oss en trevlig advent och vi svävade ut genom rummet.

Hon har vänt sig. Medan vi var på lunch så vände hon sig neråt. Jag är så glad. Vet inte varför, men det känns så stort på något sätt. Hon har vänt sig. Det är hur häftigt som helst!
Nu ska vi bara hoppas att hon inte vänder sig igen. Och att hon, om hon gör det, fattar att hon ska ner med huvudet igen, hahahaa!

Nu ska jag sova någon timme eller två för jag är så trött, så trött. Det var mycket att ta in idag.
Och så ett kortare kalas ikväll. Tjohooo!

Glada kramar