Hur svårt kan det va' liksom?

Men hjälp! Nu såg jag precis att den där tickern till vänster visar ett ensiffrigt veckotal! 9 veckor och 6 dagar kvar. Oj, oj, oj! Det är ju inte klokt!
Tänk förra året den här dagen så satt jag och förväntningsfullt räknade ner till vårt första FET. Det som senare ledde till missfall. Usch, vad vi gått igenom för att nå målet! Det unnar jag verkligen ingen annan.
Lilla, lilla Mini, kommer du någonsin förstå hur efterlängtad du är? Jag hoppas det. Kärlek, kärlek, kärlek.

Nu sitter jag här hemma och väntar på Fina M. Vi ska leka proffs igen och tapetsera... Målet är att få det klart ikväll. Min plan är att äta mat efteråt och inte innan, så att jag slipper flåsa och ha halsbränna under tiden. Det borde underlätta lite i alla fall. Hoppas jag...
Om vi inte strypt varandra eller fastnat i ett perfektionistläge där vi står och finlirar i hundra år, så återkommer jag med en rapport, hahahahaaa!
Med tanke på att vi klarat av flera år av barnlängtanskämpande så vore det väl tusan om vi inte klarade något så enkelt som en förbaskad tapet en kväll! "Göra barn" är ju något svårare liksom.

Höstkramar till alla Timellkopior