Dagens tankar

Det är sådär kul att gå hemma och vara sjukskriven måste jag erkänna. Att ta det lugnt är inte min starka sida och jag känner att jag har mycket frustration i kroppen. Men jag får se det från den ljusa sidan; den där frustrationen kan nog vara till hjälp när det är dags, hahahaaa!

Jag känner också att mina inlägg blir tråkigare och tråkigare i och med att jag inte har så mycket till liv just nu. En liten dagsaktivitet blir till världens största händelse liksom... Att åka till IKEA igår var t.ex. jättekul! Och jag ogillar verkligen att vara där i normala fall. Ja, ni ser ju, det går utför med mig.
Dagens aktivitet har varit att rensa och slänga (som vanligt...det tar visst aldrig slut!). Jag tror nog att Fina M ska bli lite stolt över mig när han kommer hem och ser att jag faktiskt åstadkommit lite nytta här hemma. Tyvärr så blir det han som får bära ut allt och köra till tippen med en hel del. Men jag tror att han tycker att det är värt det, i alla fall med tanke på hur det ser ut här hemma just nu. Vi behöver få lite ordning och reda nu. Lite mer kramspejs.

Vad kommer till själva graviditeten så är jag lite trött på den nu. Får man säga så utan att bli lynchad? Trots att vi kämpat så för att få oss ett litet barn i vår lilla familj och trots att det var viktigt för mig att få vara gravid så är jag trött på att vara gravid. 40 veckor är för lång tid för otåliga mig. Det hade räckt med 30, typ. Det här med min dåliga sömn har väl påverkat en del också. Jag menar, jag sover hellre dåligt p.g.a. att Mini är här hos oss och vill ha mat t.ex. än p.g.a. dålig sovställning...
Och så är det nog det här med att vi måste ränna hos spec.mvc och BM hela tiden som gör att det har kommit in lite oro vid fel tillfällen. Även om jag varit lite orolig hela tiden för att allt ska gå bra så blev det ju inte bättre av att vi blev skickade till spec.mvc. Men det är så klart bra att alla kontroller görs! Huga, annars skulle jag vara ett nervvrak vid det här laget.
Förmodligen är det många som är lite trötta på att vara gravida när det blir kortare och kortare tid kvar till förlossningen. Allt jag vill är ju att träffa Mini och så känns det nog för många gissar jag. Så jag känner mig inte så speciellt unik i det avseendet. Vem vill inte hellre ha bebisen hos sig i famnen snarare än i magen?
Ja, nu känner jag att jag vill ha Mini här. Jag längtar något otroligt efter att få se henne. Hur ser hon ut? Kommer hon att vara en aktiv liten bebis? Eller är hon en som gillar att sova eller bara att iaktta omgivningen? Ja, vad är hon för en liten person egentligen? Just nu kan jag inte riktigt avgöra hur aktiv hon är eftersom jag inte känner av hennes sparkar och rörelser så mycket. Inte speciellt starkt i alla fall, p.g.a. moderkakan som sitter och är som en krockkudde mellan mig och Mini. Men ibland så! Då känns det! Speciellt när hon sparkar till i min högra sida. Det gör verkligen skitaont men det är med ett flin jag säger "aj!".
Gah! Jag längtar efter Mini så att det gör ont (av glädje!) i hjärtat! Jag är nog lite kär.

Nu ska jag vila lite och så får den fortsatta utrensningen av prylar fortsätta imorgon igen.

KRAM