Stress

Igår kväll blev det tjafs här hemma. Inget vi gjorde blev bra. Tjafs, tjafs, tjafs.
Och det kan jag säga, små bebisar i magen gillar inte sånt alls! Hur jag än försökte så var jag för upprörd för att kunna lugna ner mig fort nog. Och Mini sprattlade och sprattlade där inne. Jag kunde verkligen känna att hon inte alls trivdes. Usch, det var fruktansvärt!
Tjafsar vi igen får Fina M sova i förrådet. Simple as that. Eller så gör jag det. För Mini ska då inte få vara med om det igen. Aldrig.
En glad mamma med ro i kroppen ger en glad bebis. Så enkelt är det!

Därför blev jag än mer stressad när jag vaknade inatt vid 1-tiden. Vi behöver ju verkligen sömnen båda två. Fasiken också.
Jag drömde att jag kunde se Minis fot tydligt, tydligt, med tår och allt, när den trycktes mot magen. Jag kunde känna exakt hur hon låg och kunde t.o.m. flytta runt henne i magen. Så jag gjorde det och helt plötsligt var hon utanför magen och låg i mina armar. Att hon var mulatt och såg ut som vår granne (soplock-smällar-kvinnan) spelade ingen roll alls...

Så hamnade jag framför tv:n som vanligt och så började jag blöda näsblod. Suck. Och magen var i vägen så jag kunde knappt resa mig ur soffan. Samtidigt blev jag hungrig så det blev banankaka och ett glas mjölk. Somnade strax efter 5 och så tydligen dags att vakna igen kl 6 när Fina M vaknade. Så nu sitter jag här framför tv:n igen och kan inte somna om. Det går liksom bara inte.
Samtidigt så vet jag att att jag kommer att vara så trött, så trött igen senare på dagen. Det är CTG och träff med läkaren på spec.mvc kl 13. Då kommer jag att vara som tröttast. Och så är det förlossningskurs ikväll runt kl 18. Jag förstår inte hur jag ska orka. Efter en sån här natt kommer jag behöva minst 3 timmars sömn på dagen och så går jag i dvala resten av tiden. För att inte tala om hur det blir om jag har någon aktivitet under dagen också. Då blir jag ännu tröttare men det kan jag normalt hantera med någon timmes vila.
Jag vill göra avslappningsövningarna och rensa lite här hemma också men jag tror inte att det kommer att gå så bra om jag ska klara av att vara vaken på CTG:n och ikväll.
När jag ska köpa julklappar vet jag inte. Eller få ordning här hemma. Jag bara MÅSTE få en natts god sömn annars blir jag galen. En endaste natt så att jag inte behöver sova så länge dagen efter.
Jag gnäller inte, jag konstaterar och blir ännu mer uppstressad. Inatt SKA jag bara sova.

Kör lite nedräkning så kanske jag lugnar mig...not! Men ändå:

- 39 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 35 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 25 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.
- 8 dagar kvar till nästa tillväxtkontroll.
- 1 dag kvar till nästa BM-besök.

- Julfest på jobbet (är jag för trött så skippar jag den...).
- Årets lussebullebak!
- Fina M:s födelsedag.
- Vår sista egna "semester" ihop (en övernattning på hotell med finmiddag, spa, behandlingar och lyxfrukost, aaaaah!).
- Julafton
- Nyår
- Mini kommer!

Jääättebra att bli stressad när jag är sjukskriven just för att undvika all stress och vila... Verkligen jääättebra....

Kram där ute