Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

söndag 17 november 2013

Akuten

-"Hej, vad kan jag hjälpa dig med?"
Söt och snäll barnmorska.
-"Missfall", fick jag fram och tårarna forsade.

Jag fick ta prover och vänta på doktorn.
Jag hann tänka att jag ville ha en snäll, försiktig, förstående och kvinnlig doktor.
Det blev en manlig doktor som visserligen var snäll men på ett korrekt sätt. Han kändes inte så empatisk som jag hade velat, men, men upp i gynstolen och undersökas.
Jag hade fan kunnat göra en undersökning med en elvisp och det hade varit en njutning jämfört med det här. Tårarna forsade, jag tokgrät, och han fick avbryta undersökningen och bara göra ultraljud.
Inte så att han var dum, nej, han frågade om allt var ok och han ville verkligen väl. Han var bara så jävla oförsiktig.
Suck.
Han såg ingen uppklarning på ultraljudet, men han ville heller inte utesluta något. Han ansåg att det förmodligen var ett missfall men ville inte vara definitiv. 
-"Det är för tidigt för att se något med säkerhet", sa han. Och vispade runt med ultraljudstaven så att det såg ut som myrornas krig på skärmen.
Så jag fick ta hcg-prov och ska ta ett till på tisdag. Sen utgår vi från det.

Blodet har slutat forsa och jag har inte ont längre. Jag tror dock att det är helt kört och jag vet inte hur jag ska hantera det. 
Jag känner mig ensam trots att Fina M finns här och är med mig och trots att jag och Mini kramas och skojar.
Det känns konstigt att mitt lyckorus försvann så fort. Det hela tog totalt 30 minuter från smärta till plums i toalettstolen. 
Jag är mentalt dränerad och förstår inte hur jag ska orka gå vidare. Det går över mitt förstånd. 

Jag är så trött och ledsen. Så otroligt ledsen. Så fort Mini inte ser så gåter jag.
Gråter. Gråter. Gråter.

Kram

20 kommentarer:

  1. Fy sjutton, vad jag lider med dig. Beklagar så att detta händer dig. Förstår att du känner dig jäkligt ledsen!

    SvaraRadera
  2. Åh så tråkigt, jag beklagar verkligen! :-( Men eftersom du hade ett så väldigt högt hcg-värde, kan det inte vara så att du förlorat det ena embryot men har ett kvar? Hoppas på ett sånt mirakel, kram!

    SvaraRadera
  3. Jag skickar en stor varm kram. Du är inte ensam, vi är många som bryr oss!

    SvaraRadera
  4. Känner så väl igen känslorna. Så ledsen för er skull!! Hoppas verkligen på att det andra sitter fast ordentligt även om det är en klen tröst just nu...
    Massa kramar!!

    SvaraRadera
  5. Men åh, wilda... Vad ledsen jag blir!!

    Fy fan.

    Kramar
    JVJK

    SvaraRadera
  6. Hoppas oxså att det kanske är så att ena embryot kom ut men att det andra fäst och det kommer att visa sig nu framöver med dina nya hcg prover.Jag blödde oxså men inte så mkt som du beskriver och inga klumpar och tvillingarnafostrena växer så det knakar.Var även jag på gynakuten tidigt för blödningarna men man såg två identiskt stora hinnsäckar då dock inte hjärtan som slog var lite för tidigt.Förstår att du är trött och uppriven lyckoruset blev kortvarigt- styrkekramar till dig.

    SvaraRadera
  7. Har inte hunnit kommentera och hade tänkt jag skulle få skriva något positivt och i stället denna mardröm. Älskade finaste... Gråt. Och känn att vi är med dig i våra tankar och känslor.

    Sänder dig all kärlek och en massa kramar som förhoppningsvis kan bära lite av all smärta!

    SvaraRadera
  8. Ja, gråt och skrik. Ut med skiten. Blä och usch och fy. Styrka och många varma kramar. Det är så orättvist!!!!

    SvaraRadera
  9. Önskar jag kunde skriva något för att lindra din smärta... :( Men vi håller tummarna för hcg-proven nu! Än är det inte helt kört vännen. Stor kram!

    SvaraRadera
  10. Va?! NEJ!! Varit borta några dagar och så möts jag av detta! Jag är så, så, så ledsen Wilda!

    SvaraRadera
  11. Men nej.. Så grymt tröttsamt att inte få svart eller vitt. Ett svar. Hoppas verkligen att det bara var ena embryot som släppte nu. Men du måste få svar. Vilken olidlig väntan. Massa styrka till dig!

    Kram

    SvaraRadera
  12. Hoppas hoppas hopas det bara rör sig om att ena fostret släppt...please please please.

    SvaraRadera
  13. Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.

    SvaraRadera
  14. Stor styrke kram & massa kärlek<3

    SvaraRadera
  15. Känner allt för väl igen det där =( =(

    SvaraRadera
  16. FY FAN säger jag bara! Blev så ledsen för er skull när jag läste dina senaste inlägg, började nästa gråta. Önskar att jag kunde säga något så får dig att må bättre. Önskar att jag kunde trolla bort all orättvisa som ni går igenom! Skickar massa styrkekramar till dig, även fast det säkert inte hjälper ett skit.

    SvaraRadera
  17. Åh, nej! Så skulle det ju inte bli... Jag började blöda, rött och färskt med klump v 5+3. Nu vet jag hur det känns att få panikångest, kunde inte andas... Igår fick vi trots allt se ett litet hjärta slå. Det är inte över förrän det är över... Hoppas så att HCGt fortsätter stiga och att ni också kan få se ett hjärta om en vecka! Stor, stor kram! /Yrväder

    SvaraRadera
  18. www.thedreamofachild.blogg.se19 november 2013 kl. 17:08

    Så tråkigt :( Man önskar att man kunde ta bort eran smärta :/

    Stor kram

    SvaraRadera
  19. Finner inga ord annat än att jag är så otroligt ledsen för er skull, såhär skulle det inte gå!!!!!! Jag hoppas ni ger er själva tid att sörja för att orka ladda om och gå vidare... Förstår att det bara är ett tomt jävla hål just nu..
    Kramar i massor

    SvaraRadera