Och så nämner hon, i en kommentar till inlägget nedan, den där oron man har kring det barn som redan finns. Den "praktiska" oron. För visst känner jag den!
Mini sover t.ex. i vår säng och de nätter när det är en förkylning på gång så snurrar hon alltid runt lite i sömnen. Framförallt så måste hon ha "kontakt" med mig på något sätt hela tiden. Gärna genom att slänga upp en fot i magen på mig. Det oroar mig! För tänk när min mage blir större och en liten Mini-fot sparkar till där... Det känns inte så bra.
Och så det här med att bära. Det ska det göras då och då. En lek som Mini kom på innan försöket, är att jag ska bära henne och så ska Fina M jaga oss och sen ska vi slänga oss i sängen och gömma oss under täcket.
Gör man den leken så känns det lite "fel" med allt bärande...
För att inte tala om den trappa vi måste gå uppför och nerför varje morgon. Sen är det en lång backe ner till bilen. Lång och brant för en trött 2-åring som ibland inte orkar gå uppför den stigen efter en dag på dagis.
-"Mamma bära."
Och mamma bär. För ibland måste mammor det liksom.
Tänker jag då på min mage så känns det inte så bra. Doktorn på AVA sa t.o.m. att jag ska undvika att bära även om det blir svårt med en Mini i familjen. Då blir det ju bara till att bära ibland.
Så där tänker jag. Det känns liksom inte bra med bärande och sparkar men att undvika det helt går bara inte. Min älskade Mini finns där och då är livet så här.
Ibland tänker jag på min och Minis relation också. Hur blir den sen? När det finns en till liten som behöver mig. Inte så att jag oroar mig. Nej, jag är bara nyfiken och undrande. Idag är det ju vi tre som ska bli fyra. En till. Konstellationerna ändras och jag och Mini blir vi men på ett annat sätt. Kanske. Eller så inte. Dåligt blir det absolut inte i alla fall. Men det blir som det blir, och jag tänker på det en del.
Lite luddigt resonemang kanske, men det är så klart nytt allting. Jag måste "skydda" min mage och livet som finns där och samtidigt vill jag ge Mini all oändlig kärlek, lek och uppmärksamhet den sista tid hon har mig för sig själv.
-"Minis mamma", säger hon ofta och stolt och kramar mig hårt.
Och så är det.
Därför är det så blandat det där med ofrivilliga sparkar, bära och busa. Jag orkar inte busa och jag är orolig för bärandet och jag får nog sova lite mer på soffan när magen blir större.
Men värst blir det nog när bebisen kommit. En vecka senare flyttar vi. DET borde jag fundera på hur vi löser. Eller så blir det som det blir.
Tajming... Något som inte finns det här året.
Kram!
Kram!
Känner verkligen igen dina tankegångar!
SvaraRaderaÄr magen extra känslig när man gjort ÄD? För annars borde ju inte bära sitt barn som väl max är 3 år inte va farligt?
SvaraRaderaDet där med sparkar i magen oroar jag med för, om jag blir gravid fler gånger.
Nej, magen är inte extra känslig vid ÄD. Det är lite blandade råd bara kring det där med att bära.
SvaraRaderaI Sverige så ska man lyssna mycket på sin kropp, inte ta ut sig och lyfta rätt t.ex..
I många andra länder anser man att man ska undvika lyft över ca 12 kg och inte för många under en dag. I Danmark finns tydliga sådana rekommendationer.
Det finns även forskning som säger att lyft tidigt i graviditeten inte är bra. Sen vet jag i och för sig inte hur mycket jag tror på den forskningen...
På AVA så avråder man från lyft redan under ruvningen. Man ska undvika att använda magmusklerna (mer än vanligt, alltså). Därför vill jag följa deras råd. Jag litar på dem helt enkelt.
Vad man rekommenderar i Sverige behöver inte vara det som är bäst eller rätt även om jag personligen tror att svenska rekommendationer är att lita på. Men jag vill inte ta några risker bara. Så säger AVA något annat som är en försiktighetsåtgärd så försöker jag att följa det bara.
Sen blir i alla fall jag lite extra nojjig när jag är gravid och det har nog med erfarenheterna kring att försöka få barn att göra.
Kramar!
Jag har som du vet 4 barn och har burit, busat, jagat och sparkats på under 3 av dessa graviditeter. Alla är okej idag. =)
SvaraRaderaSen vill jag bara säga att "Minis mamma" kommer du alltid att vara och ni kommer säkerligen att ha en speciell relation ni två, precis som du antagligen kommer att få med bebisen också. Förresten så kommer Mini att bli en tokbra storasyster och du en utmärkt tvåbarnsmamma, det bara VET jag. Kram!
Kommer inte ihåg hurdan säng ni har men det är najs med kingsize när man sover allihop :-) Vi ska sätta till en 90-säng till till vår o får då en 270-säng som vi ledigt kan ligga alla tre i. Vi har dessutom tagit av sängbenen på vår säng o har resårmadrasserna (Ikeas höga) direkt på golvet. Skulle hon krypa ner så slår hon sig inte fördärvad tänker vi (nu vaknar jag om hon rör ett lillfinger men ändå ;-)) Alla får plats o har det bra o så blir det något säkrare för de små. Du får titta i jul när ni kommer :-)
SvaraRaderaOch du, om hon acceptera att sitta på ryggen på dig så finns det skitbra selar för lite större barn. Googla på Wompat eller Tula toddler, finns fler men jag är väldigt novis. Finns en FB-grupp som heter Bärsjalar med massor av kunnigt folk som kan råda om du blir sugen
SvaraRadera