Sprutan

Nytränad igen. Den här gången hemmavid enligt pass jag fått från Olga. Tänk vad lätt det är egentligen. Och kul!

Och nu är sprutan tagen. Jag hade glömt hur tjock nålen är. Den är tjockare och kortare än på de sprutor jag tog när jag gjorde IVF:erna. Och jag måste liksom trycka till lite hårdare för att få igenom den. Men som sagt så många gånger förr, vad gör man inte. Och SÅ ont tycker jag inte att det gör. Me no wimp, liksom. Hehehee. Man får trycka låååångsamt.

För kära Kalimeros skull så kommer härmed en bild på sprutan också:


La dit en penna för att visa storleken på sprutan.

Först fick jag vicka och knacka en hel del på den så att pulvret i den högra delen (se bild) skulle blandas ut ordentligt i vätskan från den vänstra delen (se bild). Det ska bli en mjölkig vätska av det hela och jag lyckades med det till slut.
Sen glömde jag att trycka ut den luft som är i behållaren, innan jag tryckte in den i magen. Så nu kan jag helt befogat säga att jag har luft i magen. Om en olycka skulle ske, menar jag.
Innehållet i sprutan ska nedreglera mina hormonnivåer till "noll" (nja, väldigt låga värden i alla fall). Så nu är det bara att invänta på att ragatan i mig kryper fram de närmaste veckorna. Stackars goa, fina M... Men vi klarar nog av mig den här gången också.
Och så gäller det att skärpa till sig på jobbet också och inte gå runt och vara en surpuppa hela dagarna. Men nu vet jag, så jag känner mig förberedd.

Så nu kommer min favoritsysselsättning igen; nedräkning! 17 dagar kvar till VUL för att mäta slemhinnan. Under tiden får jag studera hur mitt sinne kommer att variera av sprutan, hahahaa!
Och träna.

Gonattkramar till er