Tvivel

Man kan ju tvivla på mänskligheten ibland...
Själv tvivlar jag ganska ofta eftersom människor i allmänhet har en tendens att tycka så jäkla mycket kring andras sätt att bilda familj. Varför? Varför i helskotta ska folk bry sig om hur andra bildar familj?
Just nu sitter jag och förfasas av hur Regnbågsmamman har blivit bemött och hur folk resonerar. Naturligtvis är alla förbannade åsikter byggda på ren och skär okunskap. På puckade rykten och slutsatser som grundar sig i förtal och förakt från svunna tider. När ska gemene man fatta och dessutom skaffa sig lite förbannad empati?

Jahapp, så surfas det vidare och jag läser Elidas fantastiska artikel på Newsmill. Den är bra, riktigt bra, och förklarande. Inte en människa med empati skulle missunna en Femmis ett barn. Tänker jag. Så läser jag kommentarerna under hennes fina artikel. Jag förfasas. Vad är det för värld vi lever i? Var fan är all empati som vi alla behöver (och då menar jag även de hjärtlösa som skriver elakheter)?

Och så går tankarna till mig och fina M. Folk tycker att det är äckligt med äggdonation. Folk tycker att det är fel med IVF. Gemene man undrar varför de ska hjälpa oss. Varför ska vi ha barn när det inte går? Tough luck liksom.

Ja, varför? Varför ska gemene man visa respekt för en tjej som gör insemination i hopp om att få ett barn med den tjej hon älskar? Varför ska gemene man hjälpa en tjej som vet att åldern tar ut sin rätt så hon jobbar på en egen familj? Och varför i jösse namn ska gemene man hjälpa ett par som träffades sent i livet men som fortfarande har en viss fertilitetschans?
Varför?

Jo, för att vi också betalar skatt. Jag har betalat flera miljoner i skatt (jepp, så är det) och den behandling jag vill ha nu kostar ca 250.000 kronor. Det klarar staten av att avvara utan att stå och falla. Så det är MINA inbetalda pengar, inte någon annans som går åt till en eventuell behandling i Sverige.

Och för att vi faktiskt har rätt att försöka få barn (jo, det finns inskrivet i FN:s mänskliga rättigheter om någon undrar) och bilda familj.
Och framförallt, för att genom att visa empati, förståelse och en vilja att hjälpa andra så kommer gemene man att må så själviskt gott i sin egen själ. What goes around, comes around.
Det borde vara skäl nog.

Men så är det inte idag och alla vi som kämpar får ofta kämpa själva med stöd av andra i liknande situationer. Under hela min kamp har jag stött på tjejer och killar som går igenom livsomvälvande händelser och situationer bara genom att försöka bli gravida. De utvecklas som personer och måste tackla en ganska hård omvärld. Under deras väg så måste de lära sig att handskas med alla utomstående och deras åsikter. De måste svara på frågor, de måste förklara sina innersta känslor, de måste förklara hur behandlingen fungerar, de måste stå upp för att de vill bli föräldrar, de måste öppna upp sitt innersta jag. Allt för att få förståelse, lite empati och stöd. Samtidigt får de missfall efter missfall. De mår dåligt av medicinering, de måste ta reda på all information själva, de måste ringa läkare, de måste ordna prover, de måste jobba, de måste hitta pengar, de måste leva normalt. Men framförallt, de utvecklar en fantastisk ödmjukhet och empatiförmåga.

Så skriver en obildad och empatilös liten människa i en kommentar (till Elidas artikel):

"Så vad är ditt argument till varför vi ska hjälpa dig att bli gravid?

Hade det varit så viktigt för dig hade det ju inte varit något större problem för dig att bli gravid medan du faktiskt var som mest fertil. Du har alltså haft din chans och valt att kasta bort den, tough luck."

Är det så förbannat konstigt att man tvivlar på mänskligheten ibland?

Kram