Slappt

Eftermiddagsluren avklarad. Somnade naturligtvis lagom till snickaren kom och öppnade alldeles nyvaken och förvirrad. Jag såg på honom att jag nog såg så ut också så jag erkände att jag var nyvaken. Tyckte mig se ett flin i hans ansikte när jag satte på mig skorna för att visa honom till förrådet. Det bjuder jag på.

Kom på att jag glömde ett ord i ordlistan;

Gravidljumskar. Det drar i dem och några gånger om dagen blir det starkare och övergår till något som liknar en mildare form av mensvärk. Förvärkar förmodar jag.

Nu ska jag fortsätta mitt slappande. Och längta till imorgon för då är det tillväxtultraljud igen. Det ska bli sååå spännande att se hur Mini vuxit. Bara hon håller sin kurva så blir jag glad.

Kraaam

Gravid-SAOL

Nu rullar vi in i vecka 35! Sakta men säkert... 85% av tiden avklarad. Vilken grej liksom!
Det tänkte jag fira med en uppdatering av alla de krämpor och vedermödor som gäller för min kropp just nu. Som Fina M sa:
"Sätt ordet gravid före en kroppsdel och det finns som medicinsk term. Gravidterm."

Liten gravidordlista

- Gravidmage: Jo, det förstår man ju att den är stor och rund och så. Men insidan. Gravidmage. Vi talar gaser. Oh, man! Doftlösa, men dock gaser som vill göra sig till känna i tid och otid.
- Gravidfötter: Jag önskar att det var snö ute så att jag kan kliva rakt ut i den alldeles barfota för att kyla ner fötterna. På kvällarna känns det som de kokar.
- Gravidnäsa: Täppt. Jag har tre olika nässprayer som står i badrummet. En liten buffé att avnjuta främst på kvällstid.
- Gravidblåsa: Tyckte jag att jag kissade ofta förut så måste jag ha varit berusad. Nu kissar jag jämt. En droppe varje gång. Typ.
- Gravidhals: Halsbränna som dyker upp som på beställning om jag äter för fet mat lite för fort. Jag har Nuvalucol i varje ficka på varje jacka och i handväskan.
- Gravidknän: Jag har blivit klen i benen. Förmodligen för att jag inte rör mig lika mycket som tidigare. Friskis & Svettis är ett minne blott. Det har gjort att jag blivit lite klen i benen känns det som. Knäna är klena.
- Gravidlungor: Say no more. Jag flåsar om jag går uppför trappan. En gång i tiden sprang jag ett halvmarathon. Efter det flåsade jag lika mycket som jag gör nu när jag går uppför trappan.
- Gravidrumpa: Platt fall liksom. Den är platt-platt. Och jag saknar min träning. Jag tror att allt raserade när jag mådde illa i början. Då blev det ingen träning och efter det så bara fortsatte det.
- Gravidbröst: Höll på att glömma dem! De växer och gör ont i omgångar. Nu har de hållit sig "lugna" ett tag men igår började de ömma lite igen. Note to self: inte kramas, det gör ont.
- Gravidtarmar: Trög, trögare, trögast. Nummer två gör sig närvarande var tredje eller var fjärde dag.
- Gravidhjärna: Har nollkoll och glömmer bort allt jag ska göra. Min logiska funktionsdel i hjärnan (för det vet väl alla att en sån finns?) verkar ha klippt av varenda synaps och lever ett eget liv. Ja, och så verkar jag ha fått narkolepsi light. Somnar i tid och otid.
- Gravidmidja: Min midja buktar utåt istället för inåt. Det medför lite krångel t.o.m. när gravidbyxor ska på. Klänningar och strumpbyxor är bäst.
- Gravidaxel: Den låser sig och gör ont eftersom jag sover på den en hel natt då jag bara kan sova på en sida. Allt annat är alldeles för obekvämt.
- Gravidögon: Tåras för ALLT. Gråter till dåliga tv-program på tv. "Extreme home makeover" är numer uteslutet ur min tv-tablå (ok, jag brukade inte se det programmet så värst ofta tidigare heller, men ändå). Sist jag såg det programmet så forsade tårarna, jag nästan SKREK av sorg och hulkade ohämmat för den stackars familjens skull. Läskigt.

Det finns säkert tusen "gravid"-ord till men så här dags på morgonen är det dessa jag kommer på lite spontant så där.
Jag är alltså ett vandrande Gravid-SAOL och jag njuter av någon anledning av varje minut! Även om jag gnäller ibland...

Onsdagskramar till alla behövande

Lika glad igen

Och så telefonsamtal med svärmor:

-"Men ååååh, så ROLIGT!! Ska ni bli föräääldrar! Jag som älskar små barn! Åh, vad kul!"

Hihihi, säga vad man vill, men när Mr Alzheimer gör henne lika glad varje gång vi berättar så får vi i alla fall se de få positiva sidorna med sjukdomen.
Lilla goa svärmor...

Kram

Arbeten

Det är så märkligt. På förmiddagen så känner jag mig otroligt pigg och även "smal och smidig" men runt 14-15-tiden så smäller det till på något sätt. Magen blir stor och tajt och jag blir jättetrött. Numer verkar det inte spela någon roll om jag sovit natten innan eller inte. Jag tror att det beror på att Mini växer till sig och det är ju kanon!

Det betyder att ska jag göra något vettigt så måste jag göra det på förmiddagen för sen är det kört. För min del så är det en ganska bra uppdelning av dagen. Det är vila jag ska göra men om jag får göra någon aktivitet på förmiddagen så går dagen lite fortare och jag blir inte så uttråkad.

Idag har jag också pratat med tre kollegor. Kul! Lite skvaller och uppdateringar om livet på jobbet och så har jag hjälpt till med att svara på en del frågor. Skönt att man inte är helt bortglömd, hihi! På fredag ska jag luncha med en kollega också. Bara för att det är trevligt. Så otroligt skönt med lunchandet men inget jobbande.

Men viktigaste händelsen av dem alla den här dagen är att snickaren ringde. Imorgon eftermiddag kommer elektrikern och kollar vad han behöver ta med sig för material och på fredag kör han igång. Så i nästa vecka kommer snickaren och gör klart allt och sen är det där förbenade förrådet ääääntligen isolerat och klart. Och vi får tillbaka ett hem som ser ut som ett hem förhoppningsvis.
Det känns så där kul med att ha vardagsrummet belamrat med cirkelsågar, borrmaskiner, skruvdragare och annat lagerbråte som vi inte kan slänga.
Äntligen blir huset lite mer normalt!

Nu är det dags för den där vilostunden...

KRAM

Girighet i sitt esse

På torsdag, d.v.s. i övermorgon, är det ränteändringsdag på en del av vårt huslån. Vi tänkte passa på att göra en amortering för att få ner kostnaderna nu när det är föräldraledighet på gång och allt.
Sagt och gjort, jag ringer banken idag och säger att jag vill göra det.
Då meddelar vår kära bankkvinna att det blir en räntekostnad för oss eftersom vi egentligen borde ringa först imorgon för att slippa den extra räntekostnaden.
Jag frågar så klart hur stor kostnad vi pratar om.

-"En krona.", får jag till svar. EN krona.

Så... för att jag inte ringer imorgon, när telefonköerna är dramatiska (vi är inte de enda som har ränteändringsdag då), utan idag för att dels vara lite om oss och kring oss samt att avlasta bankens telefonväxel imorgon så ska jag betala för bankens förlorade ränta för EN dag. EN krona. Samtidigt som vi har kvar lånet hos samma bank. Jösses, så jäkla dumt!

Hon, bankkvinnan, sitter där med en evighetstrogen kund, som alltid hyllat denna bank, i luren. Hade hon avstått att kräva den där kronan så hade banken fortsättningsvis haft en evighetstrogen och nöjd kund.
Hon hade besparat banken (och mig) ett samtal till imorgon.
Hon hade kunnat få ett ärende avklarat snabbt.
Banken hade haft kvar oss som nöjd kund i evighet. Tro, hopp och kärlek liksom.
Girighet är något jag ogillar. Mycket. Väldigt, väldigt mycket. Och just i detta nu så tycker jag att jag har gett banken tillräckligt men att byta bank just nu vore alldeles för ofördelaktigt för oss.
Därför känner jag mig lite låst men en sak är säker. Så fort föräldraledigheten är över så blir det en ny bank. Jag hör inte till den trogna sorten nämligen. Ska marknadskrafter råda så ska man inte vara trogen. Jag är marknaden. Jag bestämmer. Av ren princip så VILL jag inte ge banken en krona i extra kostnad för att lägga om lånet hos dem, samma bank som jag redan har. Jag är inte dum. Och jag är lika girig som banken när det handlar om mina egna pengar.

Så kära lilla giriga bank, ni har nu en missnöjd och otrogen kund. För otrogen tänker jag vara. Sakta men säkert går jag över till en annan bank.
Allt för EN kronas skull.

-"Tack, men då ringer jag imorgon igen istället. Jag ser ingen anledning till att ge er en endaste krona för att jag ska göra en ändring i mina förehavanden hos er så länge jag inte byter bank."

Vem sa att girighet är dyrköpt?

Kram

Veiron...

-"Gooooomoorrrron, gomorrrrooooon!! Hasse heter jag och ringer från Dialect på uppdrag av Telenoooor! Stämmer det att det är chääääfen för företaget jag pratar med??!!"
-"Nä....."

Nu får mina kära vänner i Göteborg ursäkta, men det finns ta mig tusan inget mer störande än någon som låter precis som Veiron i ottan i telefonen man just svarat i i sömnen. Död åt Veiron. Kl 8 imorse.

Telefonförsäljaren hörde att jag praktiskt taget sov men fortsatte att förhöra sig om vem numret tillhör nu och om det verkligen inte stämmer att det är det första företaget han ringt. Dividerande. Död åt Veiron.
Näst efter krig och Veiron i ottan så är det att tjafsa med folk när jag är nyvaken, det absolut värsta jag vet. Lägg där till att jag är hormonell och somnade kl 5 i morse efter tre timmar vaket skruvande i sängen. Veiron låg jäääävligt illa till med andra ord.
Det enda jag kunde tänka på var att jag skulle ringa tillbaka till Dialect, be om att få prata med vd:n, skälla ut vederbörande och få hela ledningsgruppen i fängelse. Och vad jag skulle göra med Veiron aka Hasse, tänker jag inte skriva här för det är olagliga handlingar jag hade på hjärnan.

Nu när jag har fått i mig lite frukost och kaffe så är livet annorlunda. Jag tycker trots allt att den där Hasse gjorde ett bra jobb. Han frågade faktiskt om han fått tag i rätt person och han var inte på något sätt otrevlig, bara lite ifrågasättande. Han gjorde sitt jobb riktigt bra! Trots allt så trodde han att han ringde en vd på ett företagsnummer. Såna brukar vara vakna kl 8.
Och på ett sätt var det bra att han väckte mig. Nu får jag lite rensande gjort här hemma och kan slumra med gott samvete i eftermiddag.

Tänk vad lite kaffe kan göra för sinnesstämningen. Och Hasse, skulle du mot all förmodan läsa här så vill jag bara meddela att du varit en hårsmån från döden denna morgon. Men du är förlåten.






Kram

Kvällsshopping

Äntligen hittade jag en sån babysitter jag letat efter och även ett babygym. Prisat vare Blocket!

Det behövs inte mycket för att göra en blivande mamma glad.

Oj! Jag ska bli mamma! Fatta! Galet. Härligt!

Kram

Dagsrapport

Tillbaka från en toktrevlig träff med ÄD-mammorna. Den här gången var vi bara tre ÄD-mammor och två barn, men det gör ju inte att det är mindre trevligt för det!
Så tack till M och S och era små godingar för att ni förgyllde min dag (om ni läser här). Det ÄR verkligen skönt att sitta och pladdra om allt. Det kan jag i och för sig göra med många andra men då kommer aldrig ÄD in som en naturlig del av samtalet. Tack, tack, tack!
Och så är det kanon att träffa rutinerade mammor som inte känner mig utan och innan men som jag kan be om tips av. Jag får alltid deras opåverkade åsikter liksom. De anpassar inte svaret efter vad de tror att jag gillar att höra (som en del jag känner mycket bättre gör) utan hur de själva ser på saken. Det är ovärderliga tips och synpunkter!

Nu vill jag verkligen ha Mini på utsidan av magen istället för insidan. Lääängtar! Och hon sparkade mig riktigt hårt i magen några gånger idag också.

Till Apoteket hann jag också. Passade på att köpa ingredienser för middagen också. Pasta med köttfärssås. Jätteduktiga jag köpte ALLT utom krossade tomater. Det blir en torr köttfärssås... Vad mer kan man begära av mig just nu? Jag glömmer visst det mesta.
Fina M ringde och frågade om vi ska på vernissage på lördag. En god vän till oss ställer ut sina vackra bilder.
-"Så klart att vi ska på det.", svarade jag. "Det har jag ju sagt till dig..."
Aj, fasiken. Jag kom på att det har jag helt glömt bort att meddela Fina M. Tur att han pratade med vår kompis idag.
Som sagt, jag glömmer det mesta. Blir faktiskt lite trött på mig själv.

Nu ska jag vila lite, kanske ta den där tuppluren, och sen blir det till närbutiken och införskaffa krossade tomater. Det man inte har i huvudet får man ha i benen...

KRAM

Dagsaktiviteter

Sömnlös inatt igen. 3 timmar låg jag vaken och glodde på tv.
Det är helt otroligt hur klarvaken jag är när jag vaknar så där. Och det är nästan alltid kl 2. Märkligt, märkligt.

Idag blir det lunch med ÄD-mammorna och deras otroligt goa, söta bebisar. De måste ha vuxit en del sedan jag såg dem sist. Det har gått en hel månad eller så sen jag träffade dem första gången och det ska bli så kul att träffa dem igen!
Efteråt blir det shopping på apoteket. Vitaminerna är slut och jag behöver Nueva för mina läppar som torkar ut hela tiden (dricker massor av vatten men det hjälper visst inte), men viktigast av allt: en fotfil ska införskaffas. Jag har konstaterat att mina torra, trista vinterfötter har kommit och innan magen sätter stopp för att jag kan böja mig så vill jag gör ett redigt fotuppmjukarbad med filande, fixande och krämande. Så fotfil ska det bli idag.

Ni ser, stora planer för min del idag, men när jag sovit dåligt så vet jag att jag blir så trött, så trött på eftermiddagen så det är ingen idé att ens planera något mer för dagen. Förmodligen kommer jag att somna runt 15-tiden igen...

Nu ska det tvättas lite.

Kram

Sakta men säkert

Snart är Fina M hemma. Han kommer hem tidigare än väntat så jag är glad. Adventsmyyyys!

Och så kom jag på att jag ska uppdatera min nedräkningslista:

- 48 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 44 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 34 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.
- 10 dagar kvar till nästa BM-besök.
- 8 dagar kvar till nästa förlossningskurstillfälle.
- 3 dagar kvar till nästa UL för tillväxtkontrollen.

Och så de roliga vardagsaktiviteterna däremellan:

- Dejt med ÄD-mammorna imorgon. Kul!
- Julmys hos ett par kompisar.
- Julfest på jobbet (jag går bara på själva middagen, inte kalasandet efteråt...).
- Årets lussebullebak!
- Fina M:s födelsedag.
- Vår sista egna "semester" ihop (en övernattning på hotell med finmiddag, spa, behandlingar och lyxfrukost, aaaaah!).
- Julafton
- Nyår

Inte så lång tid kvar!

Kraaam!

Tro, hopp och oslagbarhet

En natt själv igen eftersom Fina M är i stan ute i landet. Det är såååå tråkigt att vara själv hemma. Och idag är det ett riktigt trist väder med regn, regn, regn. Längtar tills han kommer hem igen. Då blir det adventsmys med pepparkaka och lussebulle.

Förra årets första advent var det snö. Massor av snö och jag hade lycka i hela kroppen. En sån där oförstörd härlig lycka. Då visste jag inte hur framtiden skulle bli men det spelade ingen roll just då. Snön föll sakta, sakta och hela världen var så otroligt vacker. Jag minns faktiskt den där känslan jag hade. Oslagbara vi. Jag var oslagbar.
Sen gick det som det gick. Åt skogen, och jag trodde aldrig att jag skulle återfå den där känslan av att vara oslagbar. Än så länge har jag inte känt likadant faktiskt. När Mini blev ett faktum så var jag alldeles för försiktig för att kunna ta ut lyckan fullt ut även om jag var helt obeskrivligt glad. Men mitt innersta jag ville inte få en så vacker känsla förstörd igen, så omedvetet har jag varit försiktig i hur jag vågat känna mig. Men jag är inte ledsen över det. Det känns bara som att jag är mer realistisk den här gången. Och lycklig är jag ju!

Något jag har kvar är dock min tro. Tron på framtiden, tron på mig själv, tron på mig och Fina M och, framförallt, tron på att Mini ska få ett fantastiskt och bra liv.
Utan min tro på mig själv, framtiden och på hoppet så hade jag inte varit jag längre och istället för den där oslagbarhetskänslan så har jag upplevt fullständig tacksamhet.
Och tänk, jag vet att när Mini kommit ut och finns hos oss, ja, då kommer jag att uppleva oslagbarheten igen och tacksamheten ännu mer. Det är min tro och jag ser fram emot det. Ååååh..... Det är fantastiskt!

Advent är lite magiskt ändå. Trots regnet.

Kram

Disträ

Ok, det här är inte något skrytinlägg, snarare tvärtom. Och inget "skylla-ifrån-mig-inlägg" heller. Nej, jag bara spekulerar lite.
Jag tror att man blir lite..hmmm, vad ska jag kalla det?...disträ?...dum i huvudet?...korkad?... disträ får det bli, när man är gravid. Jag känner inte igen mig själv riktigt faktiskt.
Visst är det tusen saker att tänka på och förbereda innan nedkomsten så det kan nog påverka en del, men jag undrar om inte en del hormoner spelar mig lite spratt då och då. Kanske för att jag ska "stänga av" lite och bara vara inför förlossningen?
Jag brukar t.ex. alltid ha tusen järn i elden och mycket på gång hela tiden. Jag håller det mesta i huvudet och är väldigt organiserad, speciellt när det kommer till jobbet. Jag gillar fart och fläkt och det är snabba ryck hela tiden.
Men nu... Jösses!

Jag glömmer saker hela tiden. En enkel inköpslista på tre saker i tre olika butiker får hjärnan att stänga av helt. Jag får skriva ner ALLT, annars försvinner det och dyker upp en vecka senare i huvudet igen.

Jag kör bil apdåligt. I vanliga fall kör jag som en hetsig stockholmare. Blinkar så fort jag ska svänga (för det MÅSTE man göra i Stockholm, annars blir man påkörd eller får lyssna på tutor) och kör ganska fort men bestämt. Nu... Jag ligger ofta under hastighetsbegränsningen för jag kan fundera samtidigt som jag kör. Det kunde jag förut också, men samtidigt! Nu är det en sak i taget som gäller liksom. Och blinkers glömmer jag att det finns på bilen.
Ok, jag kanske svartmålar det hela lite väl mycket, men jag hoppas att ni förstår att jag inte är en trafikfara i alla fall. Ännu...

Jag kan säga saker till Fina M som jag sen helt glömmer bort att jag pratat med honom om. I vanliga fall är det tvärtom, hehehee. I och med att jag glömmer vad jag sagt så kan jag upprepa mig en del. Usch!

Jag kan påbörja sju olika saker nästan samtidigt hemma och sen glömma bort vad jag håller på med och hatta fram och tillbaka mellan de olika "projekten" och så drar allt ut på tiden till en oändlighet. Och allt går i slow motion.
Exempel: Jag går in i tvättstugan, slänger in en maskin tvätt, ser vattenkannan och går ut i vardagsrummet för att vattna blommor.
Där ser jag en räkning som måste betalas så jag sätter på datorn. Så går jag in på olika bloggar en stund och blir påmind om att jag måste vika Minis kläder och bära upp dem så jag reser på mig för att gå in i tvättstugan och göra det. På vägen går jag förbi köket och kommer på att jag ska sätta på diskmaskinen så jag svänger in där och gör det, vilket påminner mig om att jag skulle sätta på tvättmaskinen...
Jag går in i tvättstugan och lägger i tvättmedel och sätter på tvättmaskinen och tror att jag är färdig i tvättstugan eftersom jag vet att jag hade ett ärende dit. Så ser jag att vattenkannan saknas så jag går ut i vardagsrummet och tänker att jag ska vattna klart alla blommor innan jag gör något annat. Så jag gör det och konstaterar att vi har inga blommor på övervåningen och apropå övervåning så måste jag rensa lite där så jag ställer tillbaka vattenkannan i tvättstugan och ser Minis tvätt som jag ska vika....
Jamen, ni förstår ju! Det tar liksom aldrig slut!! Totalt osammanhängande allting!! Ingen struktur och ingen koll. Man blir absolut disträ av att vara gravid. Hoppas att det är övergående. Det verkar så på alla mina vänner i alla fall. Så jag får hoppas på att jag inte är undantaget som bekräftar regeln...

Kram

Helg igen

Ny magbild finns HÄR.

Sitter med en kopp kaffe och slappar lite. Favvokoppen som gör mig på glatt humör:


Jag åker inte till svärmor idag. Fina M tycker att det är lite onödigt för både mig och Mini. Efter lite resonerande inser jag att han har rätt. Hur gärna jag än vill hänga med honom och sen träffa svärfar och svärmor så blir det nog lite mycket. Hela dagen idag ska ägnas åt att tömma så mycket som möjligt i svärmors lägenhet och vad ska jag göra då? Jag skulle få sitta på en stol hela dan och det är inte så kul...
Nej, jag fick ge mig och låta Fina M köra hårt själv i helgen. Efter det så ska resten lämpas över till hans bror. Han får ta ansvaret för det sista, d.v.s. att tömma lägenheten helt och flyttstäda. Det blir bra. Hoppas jag.

Igår var jag på födelsedagskalas på kvällen. En tjej som jag inte umgås med så mycket längre, men som är helt underbar, fyller 40 år och vi var 20 tjejer som blev bjudna på en helt fantastisk middag. Åååh, det var såååå trevligt!
Tyvärr så blev jag så trött att jag nästan somnade vid middagsbordet. Det gick inte att hålla mig vaken och jag ville så gärna stanna. Magen var stor som en ballong också. Med tanke på att jag skulle köra hem i det tillståndet så blev jag tvungen att avvika redan 21:30. Då brukar jag sova normalt sett... Bästaste bästisen var också på middagen så vi åkte hem ihop.
Visst kändes det trist att jag inte orkade stå ut med tröttheten längre men jag är ändå otroligt glad över att ha fått upp kontakten med värdinnan och även en annan tjej jag inte sett på många år. Jag är övertygad om att vi kommer att ses hyfsat snart igen!

En tjej blev nog lite sur på mig för att jag inte ville prata bebisar, graviditeter och magar hela tiden med henne. Men jag kan ju inte åka genom hela stan för att träffa tjejer jag vill umgås med och sen sitta med henne och prata graviditet hela kvällen. SÅ kul är det inte att vara gravid.
Jag identifierar mig inte med graviditeten liksom. Jag är jag och jag gillar fortfarande att vara social och leka med kompisarna, men vad jag än tog upp för ämne så relaterade hon det till min graviditet. Det är svårt att förklara men det blev bara ett så stelt samtal efter en stund och det föll sig naturligt att vi till slut började prata med andra. Jag visste liksom inte vad jag skulle säga till slut. Ja, ja, så knasigt det kan bli.
Det var en toppenkväll hur som helst!

Idag skiner solen så det blir en promenad. Och så fortsätter rensandet här hemma. Fy, så mycket skräp man kan samla på sig!

Soliga kramar till alla som behöver

Sol i hjärtat

Jösses, vilken dag!
Här blir jag sjukskriven för att ta det lugnt och så blir det världens show av på BB Stockholm, hahahahaa!
Först kom vi dit i lugnt och ro 10:30 som planerat. Det var lite försening så vi fick komma in och göra CTG först vid 11. Alla värden var jättebra och Mini hickade halva tiden. Högt och ljudligt. Så charmigt att höra, det blev liksom en liten människa där inne.
Efteråt var det dejt med läkaren och då var klockan ca 11:45.
Jag frågade om det här med minskade rörelser, om att jag inte känt lika mycket sedan igår. Hon tyckte att vi skulle göra en flödeskoll redan idag och så drog hon fram UL-maskinen för att göra en egen snabbkoll själv också.
Mini låg med huvudet i min vänstra midja, ryggen uppåt, rumpan på min högra sida och benen inåt, neråt. Jag påpekade att det känts som att jag ska kissa på mig ibland och att det måste vara Mini som sparkat på urinvägarna. Jodå, det bekräftade läkaren. Så är det.
Hon påpekade också att det kan vara så att positionen Mini ligger i kan göra att jag inte känner lika mycket. Att hon helt enkelt har flyttat på sig så att rörelsemönstret bara är annorlunda mot vad jag är van vid. Det lät som ett sunt resonemang tycker jag.
Sen tyckte läkaren att vi kunde ta lunch och komma tillbaka vid 13 för då skulle Ultragyn öppna igen efter sin lunchstängning och vi kunde få en tid dit då. Sagt och gjort. Samtidigt utvecklade jag en del vändningsteorier för Fina M...

-"Du, jag sover ju på vänster sida hela tiden."
-"Jaha....?"
-"Ja, Mini kanske tror att hon har vänt sig och lagt sig med huvudet neråt inatt i tron att det är så hon ska ligga."
-"Jaaaa....så kanske det är..."
-"Så om jag bara går runt lite och ser till att sitta rakryggad på en pinnstol vid tv:n ikväll så kanske hon fattar att hon bara är halvvänd och vänder sig lite till så att huvudet hamnar neråt helt och hållet!"
-" Eeeh, ja...jo...försök med det du"

När vi kom tillbaka vid 13 så satt alla patienter ute i sjukhuskorridoren. Rökutveckling och brandmän! Vi satt där en stund och Fina M kilade upp till Ultragyn och kollade om vi hade hade fått någon ny tid. Jodå, kl 13:30. Så vi gjorde ultraljud medan brandmännen letade efter rökkällan.
Det första som hände var att bm gjorde gelehjärtat och så började hon göra UL ganska långt ner.
-"Jaha, här ser ni huvudet.", sa hon.
-"Va?! Har hon vänt sig?!", sa vi i kör.
-"Ja, det hade hon inte sist.", sa bm.
-"Nej, och det hade hon inte för 1,5 timme sedan heller.", sa Fina M glatt.
-"Åååååååå!", sa jag. Sol i mitt hjärta.

Läkaren menade på att hennes teori stämde. Det är bara ett förändrat rörelsemönster som gjort att jag reagerade. Skönt att veta att jag har lite koll i alla fall. Så önskade hon oss en trevlig advent och vi svävade ut genom rummet.

Hon har vänt sig. Medan vi var på lunch så vände hon sig neråt. Jag är så glad. Vet inte varför, men det känns så stort på något sätt. Hon har vänt sig. Det är hur häftigt som helst!
Nu ska vi bara hoppas att hon inte vänder sig igen. Och att hon, om hon gör det, fattar att hon ska ner med huvudet igen, hahahaa!

Nu ska jag sova någon timme eller två för jag är så trött, så trött. Det var mycket att ta in idag.
Och så ett kortare kalas ikväll. Tjohooo!

Glada kramar

Evakuerad

CTG:t gick bra och allt ser normalt ut.
Eftersom Mini varit lite väl lugn senaste dygnet gjorde läkaren ett UL också och nu väntar vi på tid för en ny flödeskoll.
Det blir nog lite svårt med tanke på att alla blev evakuerade p.g.a. rökutveckling på BB... Så nu sitter vi i korridoren allihop och glor på brandmännen. Spännande men det måste vara jobbigt för de som ligger inne där (även om det inte är själva förlossningen vi är på).

Kram

CTG-dags igen

CTG-dags igen om en timme. Idag känns det extra skönt för Mini är så lugn. Jag känner henne ibland men nu på morgonen har hon varit jättelugn. Jag skakade på magen och känner att hon rör sig men helst av allt vill jag att hon ska buffa runt massor helt själv...
Men å andra sidan så har hon varit lugnare en del dagar i perioder så det är inget att oroa sig för ännu känns det som. Det ska bli intressant att se vad CTG:n säger. Och så ska jag fråga läkaren om det också.

Jag har inte sovit så bra inatt heller. Drömmer och vrider på mig. Tittar på TV-serier och vrider mig i soffan istället och hoppas att nästa natt ska bli bättre.

Det blev inget spjälskydd igår. Blev så där bums-trött och stannade hemma istället. Det får bli idag. Då ska jag in på Systemet också. Undrar om någon stirrar när man köper en flaska bubbel med magen i vädret, hahahaaa! Det är en present. Lovar. Men det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på champagne...

Igår kom jag också på vad jag ska köpa till Fina M i födelsedagspresent!! Tjohooo! Jag är sååå nöjd!
Nu ska jag inte avslöja vad det är eftersom han läser här.... Heeheee...

Dags att göra sig i ordning! Spec-mvc hägrar.

KramKram till de som vill

Drömmer, drömmer, drömmer...

Jag drömmer igen. Jag drömmer att jag är en stor entreprenör men ingen vet om det. Så jag jobbar undercover. Gör en massa business i hemlighet. Jag handlar med segelbåtar. Stora, fina båtar. Men inte alla får köpa vilket får mig att bli orolig eftersom jag inte vet vem som får och inte får.

Så jag badar istället. I ett stort, svalt turkost hav. Simmar kapp med grannen och går upp på en föreläsning om något viktigt. Alla som är där vill egentligen bara ut på terassen och äta buffé och umgås över några öl.

När vi sen får göra det så sätter jag mig vid ett bord och skrattar med en gammal barndomskompis som jag inte träffat på länge. Hon röker, har jeansjacka och hempermanentat hår i en äkta 80-talsfrisyr. Jag tänker att hon inte har ändrats ett dugg och undrar hur hon kan vara så fertil. Hon har åtta barn som hon inte kommer ihåg namnen på.

Då blir jag förvånad och väljer att åka segelbåt i solnedgången istället. Fina M säger att jag måste slå segelbaken. Jag har ingen aning om vad det betyder så vi seglar vidare.

Vaknar.

Samma visa igen... Drömmer, drömmer, drömmer. Jag vill sova.

Äsch, får väl ta och glo på "Sex & the City" igen då...

Och läsa lite bloggar eller nåt.

Kram

Nedräkningsdags!

Näe, nu är det verkligen dags för lite nedräkningar som känns relevanta just nu för att få tiden att gå lite fortare om dagarna:

- 51 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 47 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 37 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.
- 13 dagar kvar till nästa BM-besök.
- 11 dagar kvar till nästa förlossningskurstillfälle.
- 6 dagar kvar till nästa UL för tillväxtkontrollen.
- 1 dag kvar till CTG och läkarbesök.

Och lite roliga vardagsaktiviteter där emellan:

- Födelsedagsfest hos en kompis på fredag (blir bara där på blixtvisit).
- Tur till svärfar.
- Tur till svärmor.
- Dejt med ÄD-mammorna.
- Julmys hos ett par kompisar.
- Julfest på jobbet (jag går bara på själva middagen, inte kalasandet efteråt...).
- Årets lussebullebak!
- Fina M:s födelsedag.
- Vår sista egna "semester" ihop (en övernattning på hotell med finmiddag, spa, behandlingar och lyxfrukost, aaaaah!).
- Julafton
- Nyår

Och så det vanliga... rensa ur svärmors gamla lägenhet, rensa ut hemma, städa, städa, fixa skötbordet (skoj!), köpa barnprylar (skoj!) och julpynta. Får väl tillägga att allt slitgöra får stackars Fina M göra...

Ja, just det. En väska ska packas sen också. Förlossningsväska! Åååh, vad kul! Men det får bli lite längre fram. Mini kommer nog inte riktigt än, även om jag vill det.

KRAM

Aktivitetsrapport

Så där , ja! Nu är täcke, lakan, galgar och lite annat inköpt på IKEA. Jag tog det jääättelugnt och lunkade igenom varuhuset. Precis. Jag var en av de där jobbiga människorna som man bara vill springa förbi, hihihii!
Och nu vet jag vad mammor gör på dagarna: de hänger på IKEA. Jag har aldrig sett så mycket mammor på en gång faktiskt, hahahaa! Avslöjade!

Nu ska jag vila lite sen ska jag till Barnens Hus och se om jag kan hitta ett vitt spjälskydd som är minst 30 cm högt...
Och efter det ska jag sitta på min numera platta rumpa, och rensa ut gamla prylar som vi inte behöver.

Kram

Boande igen

Tillbaka från besök hos vanliga bm. Allt såg bra ut men Mini vilade enligt henne; bpm på 132, vilket är lite lägre än det brukar vara. Men snart har hon vaknat igen så då stiger det som vanligt, det är jag övertygad om.
Och med det sagt så började det sprattla i magen igen.

Idag är planen att jag ska till IKEA och till Barnens Hus. På det sistnämnda ska jag se om jag kan hitta ett spjälskydd om är 30 cm eller högre. Det är verkligen urdumt att "standard" ligger på 25 cm eller lägre. Massa centimetrar försvinner ju ner bakom madrassen så det blir inte mycket till skydd kvar. Om inte annat så ser det omysigt ut i mina ögon.
På IKEA ska det köpas bordsben. Fina M ska snickra ihop en enkel skötbordslösning som vi även har nytta av längre fram. Det behövs en arbetsyta till i vår lilla tvättstuga.

Apropå snickrande, äntligen är förrådet nära att färdigställas. Det där som jag har tjatat om i hundra år (well, sen i augusti i alla fall). Det ska isoleras och vi bytte till slut snickare för att den första var så himla kass. Igår pratade jag med den nya (som vi för övrigt använt förut så han är väl inte så värst "ny") och planen är att han kommer antingen på tisdag, slutet av nästa vecka eller slutet av veckan efter det. Han har lovat bort sig på annat jobb men de som vill ha jobbet utfört har inte hört av sig så har vi tur blir det på tisdag redan. Vad är det för galningar som inte hör av sig till en bra snickare?! Såna växer inte på träd!
Hur som helst så blir det kanon med att bli av med alla förrådsprylar i vardagsrummet och kul med lite fikasällskap här hemma också.

Senare idag så blir det som vanligt vilande. Idag blir det nog en riktig tupplur eftersom jag vaknade kl 3 inatt och somnade om vid 5-tiden igen. Att det ska vara så svårt att sova... Tur att det finns ifåns att surfa runt och läsa bloggar på, och nattprogram att blänga på, på tv .

Nu blir det lite morgonkaffe!

Kramas där ute

Fotdröm

Den där drömmen dök upp igen. Den där när jag kan hålla i Minis fot genom magen.

Magen putar ut jättemycket på ett ställe och jag kan greppa tag i foten som gör att det blir så.

Så jag gör det och visar Fina M som klappar foten lite lätt. Sen släpper jag och Mini får fortsätta att böka runt.

Sjuk dröm men så mysigt att kunna "känna" Mini så ordentligt!

Kram

Hur man målar in sig själv i ett hörn...

Åååh, den här är så sjukt rolig! Har ni 10 minuter och vill skratta så...vassego:



Kram

Stör ej! Läsning pågår.

Oj! Fina M har börjat läsa boken... Bäst att jag är tyst nu då.
Kul! Då kan vi i alla fall ha den som bas när vi planerar lite. Ja, jo... vi kan ju inte riktigt planera en förlossning eftersom vi inte vet hur den kommer att bli, men ni förstår hur jag menar.
Det blir nog bra. Vi brukar faktiskt tycka lika i det mesta och vi känner varandra så otroligt väl så det här ska nog inte bli så svårt. Trots allt annat som är på gång just nu. Men det trappar vi ner på just nu så vi hinner nog få in synkningen ordentligt...

Ingen panik här inte.

Kram

Synkningstankar

Ok, boken är nu utläst och jag ska börja med avslappningsövningarna.
Hur gör jag sen för att få med min Fina M på banan? Så att vi är synkade lagom till förlossningen? För jag vet att han VILL det och att jag också kommer att behöva det. Frågan är om just det där med synkningen...
Jag har bett honom att t.ex. läsa boken men han "ska bara" läsa klart en annan bok han just börjat på först. Men det är ju inte bara "att läsa" och sen förlösa liksom... Det ställs faktiskt en del krav på oss båda två och vad händer om Mini bestämmer sig för att komma ut om två veckor?
Och där emellan är det svärmor och hemmafixande och rensande och fixande....
Kommer vi att hinna? Hur gör f-n man?

Kram

Fnulväder

Tänk vad lite sömn kan göra! Nu känns det bättre. Och jag ber om ursäkt för mitt dåliga morgonhumör så här i efterhand.

Så ringde goa bästisen och väckte mig och gratulerade till vecka 34. Och så standardfrågan "Hur mår du?". Hon längtar massor till den 11/1 och spekulerar alltid om när Mini kan komma. För hon vill helst att Mini ska komma nu, hahaa! Och jag svarar alltid "Näe, januari för vi ska inte ha ett decemberbarn!". Sen börjar hon alltid planera hur många dagar hon ska ta ledigt... Oj, oj, oj... Jag får nog säga åt henne att jag och Fina M behöver lite tid hemma själva först. Men det vet hon ju faktiskt om egentligen.

Idag ska jag börja rensa i gammal bråte som fortfarande ligger i flyttkartonger sedan vi flyttade in (flera år sen). Har jag inte behövt prylarna nu så lär jag aldrig göra det så egentligen borde jag slänga allt. Affektionsvärde... Det är svårt att slänga en del saker. De påminner mig om mamma och mormor och då sitter de fast i mitt hjärta liksom. Jag vill att Mini ska få se en del också innan jag slänger det. Bara av ren nostalgi, tror jag.
Med andra ord ska jag fnula lite här hemma idag. Vädret är ett riktigt fnulväder.

Kraaaam!

Ger upp

Näe, fy tusan! Jag GILLAR inte den här morgonen! Nu blöder jag näsblod också.
Och allt är grått ute. Gnäll, gnäll, gnäll.

Jag går och lägger mig och återkommer när jag vaknat på en bättre sida.

Kram på er

Förtydligande

Med anledning av mitt sura inlägg tidigare....
Jo, jag älskar Fina M och jag älskar när Mini buffar. Egentligen. Och jag anklagar så klart ingen som snarkar.
Men när jag inte får sova för att någon är lite höstsnuvig och snarkar en hel natt så blir jag galen. Snarkljudet gör mig galen.
En period för längesedan så snarkade Fina M varje natt. Vi vet inte varför men så var det. Jag sov inte en enda hel natt på flera månader. Jag var ständigt sur och helt slut och ville bara gråta när det var sovdags.
Det slutade med att jag bröt ihop på soffan och grät varannan natt. Så slut var jag. Jobbet klarade jag med nöd och näppe av.
Klockan 3 en sömnlös natt köpte jag (beställde på det fina Internet) en snarkskena (ser ut som ett sånt där tandskydd som boxare har i munnen, ni vet). Fina M började använda den och jag minns när jag fick sova en hel natt utan att vakna. Det var himmelriket.
Efter en längre tid så slutade Fina M med den där skenan. Jag vet inte varför men jag gissar att han inte gillade den, hahahaa! Inte så konstigt kanske.
Hur som helst, sedan han slutade med den så snarkar han inte. Visst någon gång, precis som alla andra, men inte i närheten av hur det var den där perioden innan skenan.

Sedan dess så flippar jag när det blir en "snarknatt". Jag tror att jag har utvecklat en snarkfobi. Finns det?

Kram

Morgonstund har inget med guld att göra

Vecka 34. Och det är ju kul. Roligast hade varit om jag hade fått sova något också.

Kunde inte somna igår kväll men ögonlocken slöt sig runt 22:30. Vaknade 23:30 av att Fina M låter som ett sågverk. Oh, no!! Puttar på honom så att det blir tyst.

Sover 30 minuter och sen börjar det om. Putt.

Somnar 30 minuter. Putt, putt.

Då vaknar Mini. Buff, buff, buuuuff.

Ont i ryggen. Vrider mig till sidan. Armen somnar.

Sågverk brevid. Putt.

Buff, buff, buuuff.

Vrider och vänder på mig.

Sååågverk. PUTT. "Sluta snarka!". Tappar fattningen. Skit också.

Klockan är 3. Ingen sömn ännu.

Ut till vardagsrummet. Glor på tv och lyckas somna vid 5:30.

Vaknar av att Fina M går upp för dagen någon timme senare.

Släpar mig till sovrummet.

Sover en timme.

Fina M sticker in huvudet i sovrummet och säger hej då. Han lämnar tv:n på och sovrumsdörren öppen. Kan inte somna om.

Jag har sjukt ont i huvudet och är på ett sjuhelsikes humör.

Skitnatt.

Okej'rå: kram

Stenkoll

Tillbaka från spec.mvc och allt såg bra ut.
Barnmorskan som gjorde ultraljudet för flödeskollen var så...speciell. Och jättegullig!
När hon kom och hämtade oss i väntrummet så ställde hon sig framför oss och sa inget på några sekunder. Sen sa hon mitt namn. Fina M och jag tittade förvånat på varandra när vi gick mot rummet.
När hon sen kladdade på gelén så gjorde hon det som ett stort hjärta över hela magen. Jag skrattade och hon sa att hon brukade göra så för att det är så fint.
Sen tittade hon och mätte och allt lät och såg bra ut. Fostervattnet var bra, navelsträngen hade bra flöde och så någon annan ven eller vad det nu var som fanns i Mini och som hon lyssnade på, var också bra. Och så visade hon oss allt hår som Mini har. Hon sa att det ser ut som Mini har en matta av hår på huvudet.
-"Ser ni vad gulligt det ser ut!", utbrast hon. Och det gjorde det faktiskt. Urgulligt.

CTG:t var toppenbra och läkaren sa att med tanke på att allt ser så bra ut så håller hon fast vid sin teori om att Mini bara har en egen kurva och att hon är liten. Vi fick en ny tid för CTG-mätning på fredag. På torsdag ska vi till vår vanliga bm. Och imorgon går vi in i vecka 34. Najs!

Mini har inte vänt på sig ännu. Tydligen har ca 90% av bebisarna gjort det i vecka 33 men läkaren tycker inte att det är något vi ska gå och grunna på ännu. Mini kan fortfarande vända sig längre fram i tiden. Själv resonerar jag att om hon är liten så kör hon väl sitt eget race även när det gäller att vända på sig. Är man liten och har gott om plats så låter det ju bara knasigt att vända på sig redan nu. Om jag var hon skulle jag nog vänta någon vecka eller två innan jag vände på mig, hihi!
Så jag gissar att det blir först i vecka 36 som det börjar pratas mer noggrant kring det där med vändning.

Vilken lugn och skön dag. Jag gör verkligen ingenting förutom att läsa i boken.
Jo, förresten, vi hade en städerska för hundra år sedan och när vi slutade upp med att använda henne så fick vi aldrig nyckeln tillbaka. Idag kom hon och lämnade nyckeln och sa grattis. Hon frågade vad det blev, en pojke eller flicka. Nja.... jag svarade att vi inte fått barn ännu utan att den kommer i januari.
-"Men...Du är ju inte alls stor!"
-"Nej, jag vet..."
Jag orkade liksom inte bry mig längre. Vår städerska är jättegullig och menar verkligen inget illa och hon är ju jätteliten själv så när hon visade att hon hade en gigantisk mage när hon var gravid så log jag bara och sa "Oj, då!". Suck, liksom... Sen gick jag in och läste boken igen. Inget ska få förstöra mitt lugna flow nu.

Nu blir det lite mer läsa och sen dagens stora arbetsuppgift: skriva en matinköpslista. Jobbigt, jobbigt... ;o)

KRAM

Slapp

Vilken lugn morgon! Ha sovit lite till efter frukosten så nu kommer jag kanske somna senare än kl 21 ikväll... Jag har verkligen blivit slapp, hahahaa!
Idag är det dags för flödeskontroll och CTG hos spec.mvc igen. Det känns så himlans bra att de kollar och följer upp allt. Och så är de galet trevliga där också och det skadar ju absolut inte.
Där har Bitte något att lära sig, hehehee. För den oinvigde: Bitte är en lokal husläkare som inte har vett och sans, här i min förort. I min värld så symboliserar hon allt dumt inom sjukvården.

Nu ska jag läsa lite mer i boken så att jag blir klar med den någon gång.

Kram

Jul?

Jorå, Fina M smälte när han såg kläderna. Tror allt att han bara blev avis för att han inte fick vara med och shoppa dem.

Apropå shopping, det är jul snart... Jag har ingen som helst julstämning i kroppen trots att det är första advent på söndag. Undrar när den ska infinna sig?

Kram

Sinande önskedrömmar

Och så var det det här med att hjälpa en medsyster...
De flesta som läser här vet ju vad jag tycker om det; Klart att man ska hjälpa om man kan!
Själv vill jag ju donera ägg men kan inte utan får bli äggmottagare istället. Det är jag evigt tacksam för så klart. Jag får ge på något annat sätt för att hjälpa någon helt enkelt.

Nu har min kära kompis, Loba, fått ett litet problem på halsen (förutom att vara ofrivilligt barnlös då'ra). Efter många försök att bli gravid så sinar det i kassan och allt stöd hon kan få är en hjälp närmare drömmen. Jag vill så gärna att hon och hennes fina M ska få uppleva sin dröm! Och för att göra det så behöver de lite hjälp på vägen. Du kan hjälpa Loba och M HÄR.
Många bäckar små.... Och en god gärning värmer i själen, speciellt så här höstmörkret.

KRAM

När Fina M har örnkoll

Oj... glömde vad jag sa till Fina M imorse... Jag fick ett just ett sms från honom:

"Ehhrrmmm!!? "idag ska jag köpa den där ugglebodien..."
....och ÅTTA andra babyplagg tydligen?!?!"

Fasiken, jag glömmer ständigt att han läser bloggen dagligen...
Men två av plaggen kostade bara 30 respektive 50 kronor! Lovar! Det var jäääättebra priser! Tag 3 betala för 2, typ.

Äsch, han kommer att smälta när han ser alla de söta minikläderna som hänger på tork när han kommer hem. Då får jag nog godkänt på mitt inköp. Tror jag.
Hahahaaa!

Kram

Shopping och jobbhörna

Ååååh, nu har jag shoppat! Tjohoo, vad roligt det är! Inspirerad av ruth och de fina ugglebodisarna hon köpte så tog jag mig idag till Lindex. Självklart blev det en ugglebody men så föll jag för en del annat också...

Gammal smygpunkare som jag är...

Ja, bildkvaliteten är inte den bästa men nu ligger kläderna i alla fall i tvättmaskinen. :o)

Och när jag ändå håller på med bilder kan jag lika gärna slänga upp det nästan färdiga arbets-/gästrummet också. Fina M har fixat och donat det mesta. Det fattas en hylla (funderar på IKEA:s "Expedit") längs med kortväggen men annars är det nog ganska klart där inne:

Ska dit med en stol till och min dator också...

Obäddad gästsäng

Näst efter Fina M och Mini, så älskar jag den här tapeten

Sådär! Nu ska jag fortsätta att bara vara en stund igen. Läsa min bok och ligga på soffan...

KRAM

Pirr!!

Ååååh, fick ett sånt där "pirr-moment"!! Jag vill ha Mini här nu. Just precis NU vill jag sitta och hålla i henne och softa i soffan.
Så dumt att hon ligger dubbelvikt i min mage då... suck. Denna längtan och väntan. Men snart så!

Kram

Öl och toapapper

Min lillebror sa en gång att om man ska köpa aktier så ska man göra det i ölföretag och i toapappersföretag, för det är något som folk aldrig kommer att sluta att förbruka. En evig efterfrågan med andra ord. Och några öl tränger även till slut toapapper.
Att hålla på med fertilitetsbehandlingar leder till att man är storkonsument av ägglossningstester, gravidtester och vitt toapapper.
Att vara gravid innebär storkonsumtion av vitt toapapper. Det kissas ca 50 gånger per dygn...
Men en sak som det inte konsumeras så mycket av är just öl i båda fallen. Lite alkoholfritt så klart men själv är jag mest sugen på sura drinkar. Riktigt, riktigt sura ska de vara. Med liiite socker i.
Om jag köper alkoholfritt vin smakar det oftast saft och för söt förtäring är inte så gott alls. Nej, surt och friskt och fräscht ska det smaka!
Så jag ska leta reda på det optimala, sura alkoholfria drinkreceptet och lägga ut det här (när jag väl hittar det). Och om någon sitter och trycker på ett sånt recept så får ni gäääärna dela med er!

Det var dagens morgontankar det. Toapapper och alkoholfria drinkar. Mycket viktiga saker att avhandla. Mycket.

Idag ska jag le hela dagen tror jag.

Kram

Mini-fokus

Åååh, han är hemma!! Hipp, hipp, tjohooo! Fina M. Jag måste erkänna att det är roligare när vi åker till svärmor båda två ihop än när han åker själv.
Nu ska vi strax köra kära Malmövännen till flyget också och sen blir det fortsatt vila. Hehehe...jag kommer att bli lat av allt det här vilandet. Livsfarligt! Men å andra sidan så behöver jag det extra mycket idag eftersom jag sovit så dåligt.

I veckan ska jag i alla fall unna Mini lite mer kläder.
Åååh, nu ska jag passa på att fråga en sak jag undrat över! Hoppas att någon smart människa där ute har ett bra svar.
Jo, jag har förstått att man ska tvätta kläderna innan man använder dem. Det verkar i alla fall vara det alla blivande mammor gör. Gammalt eksembarn som jag är så gissar jag att det är för att tvätta bort eventuella behandlingar som kläderna (nyinköpta, inte begagnade) gått igenom. Eller finns det någon annan anledning jag missat?

Och imorgon ska jag ringa på babysitterannonser på Blocket också. Varför tar inte folk bort sina annonser när de fått något sålt förresten? Det är också något jag undrar över, hahahahaa!
Vet inte hur mycket telefontid jag ödslat på just babysitters.... Vill hitta en som är lite "retro" men det är svårt. Men skam den som ger sig.

Kramelikram

Ok

Allt såg jättebra ut. Skönt, även om jag inte förväntat mig något annat faktiskt. För nu är jag inte ett dugg nervös längre. Mini är bara...mini. Ingen jättebebis helt enkelt.

Nu ska jag vila resten av dagen. Lyx!

Kram

CTG-disco

Alltså, det är slutet på november och vi sover med öppet fönster! Det känns helkonstigt för jag är den som normalt fryser jämt. Nu ligger jag t.o.m. utan täcke. Vädret är minst sagt milt.

Annars har jag inte sovit så mycket de två sista nätterna. Jag har svårt att hitta en bra sovställning och inatt hade Mini disco där inne igen också.

Men vetskapen om att jag är ledig på dagarna gör att det inte stör mig alltför mycket ändå. Jag får sova lite på dagen sen istället helt enkelt.

Idag är Fina M hos svärmor hela dagen. Jag ska på CTG-koll. Det är första gången under graviditeten jag går på en koll utan Fina M. Det känns konstigt men så får det bli just nu. Jag tar med mig min kära Malmökompis om han orkar vakna i tid. Kl 10 ska jag vara hos spec.mvc.

Med tanke på Minis nattklubbsaktiviteter inatt så tar jag för givet att hennes hjärta slår vältränat och bra som vanligt och att sammandragningarna är minimala. Vi får se.

Återkommer med rapport.

Kram

Långväga present

Min fina Malmökompis hade med sig en present från sitt ex. Så gulligt!
Exet är brasilianare och vi ses inte så ofta eftersom han också bor där. Men en present från honom är självklart något väldigt brasilianskt:

Mini-Havaianas!

Det fick mig att längta efter sand mellan tårna..

Kram

Val

Alla gör vi våra val i livet. Man väljer var man vill lägga sin energi helt enkelt.

Ruttet träd

eller

Rutten värld

Men vem är jag att döma? Så jag säger inget mer än så.

Trevlig helg!

Kram

Välkommen!

Och så ett värmande välkomnande till nya följaren Gunilla! Vad kul att du har hittat hit. :o)

Kram

Lugn

Jag börjar med att säga TACK igen för allt stöd och uppmuntrande kommentarer jag fått. Det är helt otroligt hur mycket vänlighet det finns! Och så blir jag glad över alla små berättelser som ni delgett kring vikter och små bebisar. Som sagt, en feltolerans måste ju faktiskt finnas även om den inte uttalas av barnmorskorna när de mäter.

Idag känns allt så otroligt mycket bättre. Jag ligger på soffan med tv:n på i bakgrunden, och läser lite. Jag hade tänkt att handla inför middagen ikväll men Fina M påminde mig om att jag ska vila, inte bära tunga matkassar. Så jag handlar tillsammans med min Malmökompis när jag hämtat honom på Arlanda sen. Han får börja med att handla med mig, hihi!

Det kändes skönt att ringa jobbet och berätta hur det låg till och att jag inte kommer tillbaka mer. Alla stöttar mig och tycker att jag gör något väldigt självklart som stannar hemma. Skönt!
Det har varit lite mycket action överallt och jag har faktiskt inte vilat så mycket som jag trott. Svärmorsflytten har tagit på krafterna och så hemmafixandet. Nog för att Fina M gör det mesta men jag kan så klart inte låta bli att vara med hela tiden och vara engagerad. Jag blir stressad av att han gör så mycket och vill bidra själv också. Jag är van att ha tusen saker på gång hela tiden... Inte så bra just nu och det är lika bra att jag inser det och tar en dag i taget istället. Dags att börja fokusera på att bli mamma helt enkelt.

Nu ska jag vila vidare. Önskar alla en lugn och fridfull dag.

Kram

Spec.mvc

-"Hur mår ni?", sa barnmorskan och tittade med sina vänliga ögon på mig.
Varför blir det alltid så? När någon träffar rätt med den där frågan? Tårarna som, utan att man vill eller ens trodde att de fanns där, bara kommer.
-"Buububububbuuuuu....snörvel.....snyft....Det är så jobbigt! Vi har gjort äggdonation och nu får inte allt gå fel.... orkar inte det liksom...snörvel...snor...snyft."

Och barnmorskan tittade på oss med sina fina, bruna ögon och sa att hon läst det i vår journal och att hon förstår det.
Sen blev det CTG. Vi blåstirrade på skärmen i 25 minuter. Då menar jag blåstirrade.

Allt såg jättebra ut. Även urinprovet som jag lämnade när vi kom, tror jag, för de nämnde inte ens det.
Sen fick vi träffa läkaren som var så galet bra.Naturligtvis bölade jag till en stund när hon kom också. Det går liksom inte att hålla tillbaka. Ååh, jag ville krama henne när vi gick därifrån men behärskade mig. Så bra var hon.
Vi betonade att vi vill veta ALLT och Fina M ställde sina frågor han skrivit ner. Hon berättade ALLT som finns att veta om att vara en lite liten Mini. En stor anledning är just ÄD eller IVF för de barnen tenderar att vara lite mindre. Det hade jag ingen aning om (eller så har jag glömt bort det). Och så är Fina M inte världens längsta pappa. Och så är det min ålder. Allt det bidrar till att en bebis kan vara en liten bebis. Men vi är inte unika. Det är vanligt med små bebisar. Skönt!
Vi bad om anledningar om det hade varit ett "normalfall" och det fanns en hel del som jag inte orkar dra här. Men det kändes så mycket bättre när hon berättade och förstod att vi blir lugnare av att få all info som finns att få. Och hon märkte att vi blev lugnare också.
Vi fick tre nya tider inom en snar framtid för att göra fler CTG, kolla flödena i moderkaka, navelsträng och någon mer pipa jag inte kommer ihåg (igen, för det gjorde vi idag också) och så kolla tillväxten om två veckor igen. Målet är att Minis kurva i alla fall ska bibehållas och inte dala ännu mer.
En bidragande faktor till att få kurvan stabiliserad är att vila. Vila massor. Så läkaren sjukskrev mig tills vidare. Jag ska inte jobba mer om jag absolut inte måste åka in och avsluta något. Annars vill hon att jag vilar till den 11/1. Så då gör jag väl det då. Bara att skicka in sjukintyget till Försäkringskassan. Och hoppas att intyget hamnar hos en snabb handläggare.
Fina kollegan kommer förbi ikväll här hemma hos mig och hämtar min dator och jag har, nu efter spec-besöket, skrivit långa instruktioner på vad som behöver avslutas och så får vi höras telefonledes om det är något. Så jag behöver inte ens åka in till jobbet imorgon. Vilken underbar kollega! Och så ska jag bara ringa och prata med berörda chefer imorgon också.

Imorgon kommer min kära Malmökompis på besök. Han ska få följa med på CTG på söndag. Men utöver det ska vi bara slappa och njuta av våra trevliga sällskap hela helgen. Det ska bli så fantastiskt skönt!

Det känns bra. Vi kan andas ut nu för en stund.

Tusen, tusen tack för visad omtanke i inlägg, mail, sms och telefonsamtal! Det betyder så otroligt mycket. Tack!

Kram

RUL-rädd

Fan. Jävla skitdag.
Allt har strulat ända sedan i morse. Dåligt frukostmöte, gubbe som snodde min parkering, lastbilschaufför med dålig attityd, folk som tränger sig i köer och buffar, folk som paxar platser på bricklunchen... Men värst var ändå RUL.
Mini är mini, väldigt mini. Närmare 22,7% under normalkurvan. Sist var hon bara 11% under.
När barnmorskan sa det så snurrade det till, rent fysiskt, i huvudet på mig. Det absolut första jag tänkte var: "Vad har jag gjort för fel?".
Sen dök alla tankar kring ÄD:n upp. Hur mycket vi kämpat, hur många gånger det gått fel, hur jag rasat ner i depp så många gånger. Jag orkar inte ett enda negativt besked mer upptäckte jag.
Därför kändes det så otroligt tungt när bm sa att hon skulle ringa spec.mvc på en gång och boka en tid åt oss idag. Det kändes som en slags "bråttomhandling".
Fina M satt stel i hela ansiktet och jag vet hur orolig även han blev.
Enligt barnmorskan så går gränsen för "normalavvikelse" vid 22% och hon bedyrade att en del föder mindre barn bara så vi skulle inte oroa oss ännu. Nähä. Det känns lite enklare sagt än gjort just nu. Det är väldigt svårt att INTE oroa sig när man har varit ofrivilligt barnlös. Jag lovar. Det är stört omöjligt att tränga bort negativa tankar och bilda katastrofplaner i hjärnan. Värsta tänkbara tankar dyker upp så fort något är knas helt enkelt. Vi FÖRSÖKER verkligen vara rationella men det går inte.
Det blev en ganska tystlåten men lugn lunch och vi har tid kl 15 hos spec.mvc. Det ska mätas CTG och en massa annat. Fina M skriver just nu en lista på frågor vi har. Det viktigaste, som vi kommit överens om, är att vi vill att de ska skriva in i journalen att vi är extremt måna om att få reda på ALLT. Vi MÅSTE bara få all information och alla resultat som finns för att hålla oss själva lugna och under kontroll. För just nu har vi blåst upp det här till värsta möjliga scenario och vi behöver bli av med de tankarna så fort som möjligt.

Jävla skitdag än så länge, med andra ord.

kram

Flunsantankar igen

Vad kul med lite kommentarer till mitt förra inlägg om influensavaccinet! Intressant att läsa olika synsätt kring det hela.
Jag har nog tänkt i banorna som vemvet och ruht men ville ändå väga lite, för mig, för- och nackdelar.
Jag tycker att Evelina kom in med ett sunt tankesätt och även Johanna hade en bra tanke bakom. Det är ju faktiskt inte så bra för en liten bebis att få flunsan. Med tanke på att min bästis som har två aktiva dagisbarn (dagis= smitthärdar...) jag hänger med flera gånger i veckan ibland absolut kommer att finnas nära mig och Mini när Mini kommit, så är det t.ex. en av aspekterna jag lägger in när jag funderar kring om jag ska ta sprutan eller inte. Risken för att hon är en smittohärd är ju ganska stor...
Nu är det alltså inte svininfluensavaccinet, Pandemrix, jag funderar kring utan årets vaccin mot årets influensa. Men, för sakens skull eftersom jag nämnde det, så är det sambandet mellan narkolepsi och Pandemrix jag funderade kring. Fast det spelar ingen roll, jag har redan tagit Pandemrix när det kom. Då var jag inte gravid men hade jag varit det så hade jag kanske tänkt helt annorlunda.
Gravida ÄR ju de facto en riskgrupp och även deras bebisar, så att barnmorskor och läkare bestämt säger ifrån att man ska ta sprutan tycker jag låter lite märkligt. Det ska vara upp till mamman att bestämma (även om det är svårt) utifrån saklig information tycker jag. Jag vill veta vad det finns för risker med att ta den men även vad det finns för risker med att INTE ta den. På vilket sätt kan en influensaspruta riskera min graviditet? Jag hittar ingen info kring det och vill gärna ha det om det finns.
Om jag inte tar vaccinet riskerar jag men även Mini, att få influensan. För mig är den inte lika farlig som den är för Mini. Därför kanske jag tar sprutan även om jag varit inne på spåret att inte ta den. Det är svårt, tycker jag. För jag VILL ju göra det som känns bäst i maggropen liksom.
På vilket sätt kan vaccinet påverka Mini eller min graviditet på ett negativt sätt? Någon som vet? Och innehåller årets vaccin även svininfluensavaccinet (som det gjorde 2010-2011)?

Tankemaskineriet snurrar...

Kram

Flunsan

Kom på en sak från senaste dejten med barnmorskan. Hon frågade om jag ville ta spruta mot influensan. Jag kunde tänka lite på saken och sen komma in när jag vill så får jag sprutan på en gång om jag vill ta den.
Men jag vet inte om jag vill. Vad händer om jag får influensan när jag är gravid? Och den brukar dessutom peaka i januari och då sitter jag hemma och ammar i min ensamhet tillsammans med Mini. Typ.
Jag brukar aldrig få influensan. Däremot brukar Fina M få den. Tänk om han för en gångs skull smittar mig? Är det inte bättre att han får ta sprutan istället?
Självklart frågade jag bm om vad som händer om jag får influensan. Som alltid så fick jag lite flummiga svar om att det inte är så farligt att få influensan som gravid men att alla gravida erbjuds detta. Men till syvende och sist så måste jag bestämma själv. Ja, jo, det förstår jag med... Men det är svårt. Hur gör alla andra egentligen?

Äsch, jag tror jag struntar i den. Det känns inte bra att spruta in ämnen i kroppen som Mini får ta del av.

Kram

Ny vecka, nya tag

Och så blev det vecka 33. Tjohoo! 80% av tiden avklarad. Nu attans är det inte lång tid kvar.

Det ska jag fira genom att somna om, hihihi!

Kram på er

Tröttheten tillbaka?

Jag är så himlans trött. Jag kan sova nu. Trött, trött, trött. Undrar om det är tillfälligt eller om tröttheten har kommit tillbaka?
Jag har sovit som en stock hela natten men höll ändå på att somna på jobbet. Och nu ligger jag här på soffan helt utslagen. Det känns som att jag kan sova dygnet runt faktiskt. Bara jag inte håller på att bli sjuk så är det i och för sig ok. Ska försöka komma i säng tidigt ikväll...

Kram

Lite morgondepp

Usch, nu har fem av mina vänner fått negativa svar på sina stickor och med dem även ett gäng bekanta. Jag blir så ledsen, så ledsen och jag vill kunna göra något. Det är så svårt allting.

Jag önskar att jag var multimiljonär. Då skulle jag i alla fall kunna finansiera nya försök åt dem.

Men nu får jag nöja mig med att finnas och förstå. En vacker dag ska jag få se mina vänner med deras efterlängtade barn. Så SKA det bara bli.

Till dess så har de mina kramar. Alltid.

KRAM

Lite längtan och namninspiration från oväntat håll

Fasiken, det bidde ingen lunch med ÄD-tjejerna. Jobbet stal min tid. Morr.

Idag har magen varit gigantisk känns det som. Jag vet inte om det är Mini som tar mer plats eller om det är min jätteportion pytt-i-panna som ställt till det. Jag åt lite mindre mat till en tidig middag för säkerhets skull. Annars kommer jag inte att kunna sova ordentligt sen.
Ikväll kommer Fina M hem och jag längtar så otroooligt mycket efter honom!
Förresten trodde vi att att det skulle bli svårt att flytta självaste svärmor idag. Att det skulle bli tårar, ilska och jobbigt för henne, men nej, Fina M skickade bild på en svärmor som var så glad, så glad över sin nya lägenhet. Underbart! Hon hade en riktigt bra dag idag och jag är glad att Fina M fick en sån toppenutdelning på allt hårt arbete han lagt ner för att få till allt så bra och fint som möjligt för henne. Nu hoppas jag att allt går bra hela dagen så att han kan åka hem med en bra känsla i magen. Men just nu känns det som att jag kan andas ut och slappna av för hans skull.

Senaste dagarna har det dragit lite i ljumskarna. Inget som gör ont eller så men jag har känt något liksom... Gissar att det är lite foglossning? Bäckenet som töjer ut sig?
Just nu så känns det lite i ryggslutet också så jag gissar att det är foglossning helt enkelt.
Behöver jag säga att jag längtar efter Mini också? Otrooooligt mycket!

Förresten, en av de snurriga damerna på demensboendet var så fantastiskt söt, nyfiken, charmig och kramade personalen hela tiden. Hennes namn skulle jag vilja ge till Mini! Fina M gillade också namnet som var lika fint som den lilla damen. Vi får se om det blir så...

Ballongmagekramar

Små förberedelser

Nu har jag läst mer av boken och jag gillar den. Har kommit till lite mer "hardcore stuff", d.v.s. beskrivningar av vad som de facto händer. Sånt gillar jag. Jag vill förstå saker och ting så gott jag kan. Mest för att det är intressant och kul men det kan nog vara bra i avslappningssyfte också.

Intressant är det i alla fall.

Igår bytte jag sovsida i sängen. Nu sover jag på den sida där Fina M brukar sova. Anledningen är att det är på den sidan vi har bäst plats för barnkorgen där Mini ska sova. Då är det mest praktiskt om jag ligger närmast så nu håller jag på att vänja mig. Jag blev lite förvirrad när jag vaknade imorse men annars gick det bra. Hehehe.

Idag ska jag luncha med ÄD-tjejerna igen. Kul!

Kram

Boken och rädslan

Boken vi fick på förlossningsföreläsningen förra veckan, "att möta förlossningssmärtan" av Gudrun Abascal, är helt ok än så länge. Varken bu eller bä känns det som.
Det var några rader om att kvinnor väljer mer kring att få barn numer (fördomen kring karriär blabla), vilket var ett otroligt störande resonemang men jag struntade i det, och sen några rader (typ 2-3 stycken ) om ofrivillig barnlöshet på sidan 37 som mest handlade om kontroll vilket störde mig lite, men hon kanske har rätt. Att vi vill ha lite mer kontroll på födandet?
Själv känner jag inte så men efter allt kämpande så vill man ju att allt ska gå bra hela vägen.
Men det handlar nog inte om rädsla för att mista själva kontrollen. Snarare en vetskap om att man är framme vid " le grand finale" och efter år av oro och nojja så vore det konstigt om man inte oroade sig och blev lite rädd då också. Men rädsla av förlorad kontroll känner jag att jag inte kan likställa mig med. Det är det sista en ofrivilligt barnlös har ändå. Kontroll. Den tappade jag för länge sen serru, Tant Gudrun. Hehe.
Men boken är helt ok, som sagt! Intressant att läsa lite varierande tankegångar som tas upp.

Ska jag känna någon rädsla inför förlossningen så är det faktiskt det där med att spricka och bli ihopsydd efteråt. Jag vill inte bli sydd där nere. Och inte spricka heller. Det som är läbbigt med det är att jag inte vill förlora känseln (alltså, för en längre tid framåt) där nervtrådar går av. Men smärtan är jag inte rädd för. Helpuckat. Jag vet. Nervtrådar som går sönder. Men jag blundar bort den tanken för jag kan inte göra något åt det i alla fall. Det får bli som det blir. Minut för minut. Timme för timme. Jag får ta det som det kommer helt enkelt. Mini är värd allt. Något annat går ju faktiskt inte känns det som.
Jo, förresten, det finns en länk i boken till Månpockets sida där avslappningsövningar som hör till boken finns. De ska jag testa att göra och se om jag lär mig något. Att kunna slappna av är alltid bra så det ska jag träna på.

Och så ska jag kika på var jag kan hitta ett nytt och lite högre spjälskydd.
Det är mycket med det jordiska nu...

Kram

"Hur blir man äggdonator?"-sida

Nu har jag lagt upp en sida med väldigt basal info kring äggdonation och hur man blir äggdonator.
Jag lade också till bra länkar, för den som är intresserad av att bli äggdonator, där mer info går att finna.

Läs HÄR

Kram kram

I-landsproblem

Idag vill jag bo i Skåne. För jag har hittat flera grejer på Ilva som jag vill köpa med mig hem. Fraktkostnaderna är bara så fel ibland bara...
Varför kan inte Ilva öppna i Stockholm? Eller i alla fall i Nyköping eller nåt?

kram

Kroppen i bild

Ännu en flyttdag men den kör Fina M själv. Jag körde hem vår kära bärhjälp, och därmed även mig själv, igår.
Så jag får köra med glada hejarop telefonledes istället. Tack och lov är det inga tunga saker kvar att flytta. Och det som är tungt och som är kvar ska slängas.
Nu ska nya stället fixas fint och beboeligt och så fortsätter slängandet på det gamla stället. Det är inte lite jobb det, i och för sig... Och så blir det flytt på måndag och jag lider med Fina M som måste genomgå det själv. Inte så kul men ett måste.

Tillbaka till mig och Mini, nu'rå. Ok.
Jag har noterat de senaste dagarna att jag får lite "mini-mensvärk" då och då. Förvärkar sa barnmorskan. Väldigt lindriga enligt mig. Spännande är det i alla fall för de bidrar till att det inte känns så långt kvar. Tjohoo! Och ska jag vara helt ärlig så gör de också att det känns som att jag vill göra nummer två. Den känslan är obeskrivlig när man haft så mycket krångel med magen som jag, hahahahaa!
Mini sprattlar mest på morgon och kväll och så på natten. De gånger jag vaknar på natten, för jag gör inte det alltför ofta längre, så buffar hon runt som sjutton.
Inatt vaknade jag klockan 2 och somnade igen kl 5. Men det berodde inte på Mini utan mest på att Fina M inte låg bredvid. Saknad... Det blir så tomt när han inte är hemma.

Igår hann vi ta två magbilder innan vi åkte och nu har magen vuxit en del i alla fall.
Jag ville också ha med en när man ser hela mig. Ett litet minne på hur kroppen förändras och på hur underklädesmodet inte alls påverkar mig. Stödstrumpor och sportbehå och inget som matchar, schnyggt. Midjan är bortblåst, magen stor, ridbyxlåren har tagit grepp om mina lår och benmusklerna har saggat ihop ner över knäna.
Om jag gnäller? Nej, absolut inte faktiskt! Det är mer konstateranden och jag ser det som en utmaning att ens försöka få tillbaka delar av min gamla kropp. Jag lär nog bli stamkund hos Olga, hahahahaa!
Mest av allt ser jag det som att Mini redan nu är med och påverkar mig och mitt liv (och Fina M:s också, så klart). Det är kul att se förändringarna och veta att det är min kropp som anpassar sig för Minis skull. För jag känner fler förändringar än vad jag ser. Och ett par ridbyxlår struntar jag fullständigt i. De kan jag vila Mini på när jag värmer välling. Typ.
Helst av allt vill jag bara ha tillbaka min kropp för mig själv och få se och ha Mini utanför magen istället. Det längtar jag efter mest.
Men håll med om att mitt underklädesmode är helt fantastiskt! Och bekvämt (när inte fötterna är för varma för då åker strumporna raskt av). No mercy, liksom.

Se mag-/modebilderna HÄR om du är nyfiken.

Idag ska det fnulas här hemma. (fnula = fixa, dona, greja). Och längta efter Fina M.

KRAM

Flyttdag 1

Äntligen hemma efter en lång pack- och flyttdag. Fina M är kvar i Småstad och ska fixa upp alla tavlor och göra fint på nya stället imorgon. På måndag flyttar lilla svärmor in.

Vi har packat och burit (ok, jag har inte burit så mycket...) hela dan! Jag är slut och ska gå och lägga mig om en stund.

Note to self: rensa huset på krims krams och allt onödigt så att Mini får det lätt att flytta oss den dagen det behövs.

Imorgon blir det magbild igen!

Gonattkramar

Vidden av en vän

Fina M ringde från jobbet. Svärmor har fått en plats på ett demensboende. Först blev jag så klart glad för hennes skull. Allt är bättre än korttidsboendet som i och för sig är bra men det är just inget mer än boende. Nu blir det lite mer vård också känns det som.

Sen insåg vi. Hon måste flytta nu i helgen. Vi är inte på långa vägar flyttklara och Fina M:s bror med fru har dragit till Thailand. Vi står själva med att flytta hennes grejer. Gulp. Vi hittade ingen som kunde hjälpa till med så kort varsel.

Lite resonerande fram och tillbaka och planen blev att Fina M bär så gott det går ihop med en pirra och jag får packa det nödvändigaste för att hennes nya boende ska se ut som ett hem.

Fan, det blir en lång helg i staden ute i landet. Och jobbig. Både fysiskt och psykiskt.

Så ringde bästaste bästisen. Jag hann knappt beklaga mig förrän hon brast ut i ett "Men VI kan ju hjälpa till för sjutton!". Jag blev stum. Vi hade inte ens tänkt på att fråga henne och hennes man. Så brast jag ut i gråt av ren tacksamhet. Fina, goa, bästaste!

Jag tog för givet att de var upptagna. Hon styrde om lite aktiviteter och nu ska hennes man följa med och hjälpa till.

Hur sjutton hade livet tett sig om inte min fina bästis fanns? Jag har fortfarande alldeles rödgråtna ögon...

Kram

Helgplaner

Inatt drömde jag att jag kunde hålla i Minis fot genom magen. Den var jätteliten och jag vågade inte hålla så länge.

Så när jag vaknade kom jag på mig själv att lägga handen på magen och leta efter den där fotutbuktningen. Men jag kände bara lite Minibuffar. Skönt sätt att vakna på.

Idag ska jag äntligen köpa en ny glödlampa till ena framljuset på bilen, sen blir det hem och äta tacos. Imorgon är det dags för nya magbilder och lite boande innan vi åker till lilla svärmor på söndag. Och så ska jag ta en sväng till mamma och mormors grav imorgon också.

Jo, just det! Vi ska på en jazzkonsert som en kompis är med i imorgon kväll också.

Jösses, det blir visst en uppbokad helg trots allt...

Kram

Äggdonator sökes!

Snälla, finns det någon där ute som funderar på att bli äggdonator, så har ni världens chans att ta steget nu! Min kompis Charlotte som har kämpat hårt för att bli gravid men ännu inte lyckats, är i behov av en korsdonator. Det innebär helt enkelt att hon bidrar med en donator som bidrar med ägg anonymt medan hon får ägg av en annan donator anonymt.

Det gör att hon och hennes man kan få till ett nytt försök inom en åskådlig framtid.

Så snälla, snälla, hjälp henne om du vill och kan. Jag blir glad men ingen blir gladare än hon så klart! Hennes mail hittar du på hennes blogg. Klicka på hennes namn i texten ovan så kommer du dit.

Kram!

BM

Besöket hos BM gick bra. Hon konstaterade att magen är bredare och höjden är lägre än tidigare. Så Mini ligger förmodligen ner just nu. På torsdag är det sista RUL:et så då får vi se vad som hänt i magen till dess. Kul!

Nu vill jag bara vara ledig...

Kram

Snorunge

Ja! Jag har sovit hela natten! Skönt, skönt.

Medan jag har sovit så har jag fått ett sms från min chef kl 23:43. Vi ska ha uppföljning på mitt utvecklingssamtal idag men han var visst ute och svirade med några kollegor igår och vill flytta vårt möte till en annan dag. Seriöst...

Det ska bli skönt att vara föräldraledig och slippa ha möten med snorungar.

Det blir garanterat en utveckling av mitt egna företag när jag är ledig. Nu är det bestämt. Det går ju inte att vara kvar på jobbet när jag har tappat respekten totalt. Mini är mer mogen än min chef.

För övrigt är jag glad att Fina M lever och att mitt inlägg "Lucia" från förra året är veckans mest lästa inlägg här på bloggen. Undrar varför? Nyfiken.

Och om en timme ska vi vara hos BM. Tjohooo!

Kram

Gubbjäkel

Så kommer Fina M hem och berättar att han höll på att bli nermejad av en bil. Han lyckades kasta sig åt sidan när den kom och fick istället hjälpa till att lyfta bilen när den stod och varvade över en stackars dam som hamnat under bilen... Den korsade två gator och körde över ett övergångsställe och på trottoaren. Alla människor skrek och flög som vantar.
Föraren var en gammal gubbe som verkade vara i chock och inte fattade någonting. Själv ligger jag i chock i soffan och bara gapar.
Gamla människor ska inte köra bil. Så enkelt är det. För jag vill att Mini ska ha sin pappa kvar.

Kram

Trött igen

Skön dag hemma och sen lunch. Dock så fick jag lov att skippa mötet för jag är galet trött. Det gick liksom inte att ta sig dit bara. Nu ska jag bara fortsätta att slappa och förhoppningsvis sova hela kvällen och natten.
Mini har inte sprattlat lika mycket som igår men får se ikväll. Det är då hon brukar köra en riktig jympinglektion där inne.

Trötta kramar

Lugnt

Ledig dag och vi går in i vecka 32. Behöver jag säga att onsdagar är min favoritdag?

Idag ska jag jobba lite med mitt egna lilla företag i lugn och ro. Kl 13 blir det lunch på stan med två ex-kollegor och sen ska jag antingen ta ett bad och slappa eller gå på stan lite. Bara strosa. Det var så längesen. På kvällen har vi ett möte på jobbet som jag tyvärr måste gå på.

Oavsett så blir det en lugn dag idag. Najs.

Kram

House of pain...and happiness

Så där, ja! Så är man nu fullärd inom förlossningar då'ra. Näe, inte än. Jösses, det är ju en "del 2" kvar också. Hehee... Vi åkte till sjukhuset direkt efter jobbet och åt där. Note to self: aldrig någonsin mer äta i vestibulens "bistro". Apäcklig mat.


Det var helt bisarrt att se alla som var på föreläsningen med magarna i vädret. Varenda tjej liksom. Jag stirrade, och stirrade ända tills det gick upp ett ljus att jag faktiskt också stod där med en mage.
Så knöade vi in oss i aulan allihop och barnmorskan började hålla låda. Ganska snabbt kom hon in på smärta. Faktum är att det var en jädrans massa smärta.

(klicka på bilden, please...)

Sen kom ett schema på alla faser och smärtor som sker. Och så blev det paus. Då sprang hälften av deltagarna till kiosken och köpte dricka och godis. Fina M gick iväg och jag satt kvar och passade våra jackor. När han kom tillbaka berättade han att en kille som stod i kioskkön tyckte att det var onödigt mycket fokus på smärta eftersom det skrämmer upp tjejerna och smärta handlar ju ändå "bara till minst 50% om mental inställning". HAHAHAHAAAA! Jag brast ut i ett apflabb när jag hörde det! Vilken tur hans tjej har... Jag skulle ge vad som helst för att få vara en fluga på väggen den dagen de är i förlossningsrummet.

Efter pausen så gick barnmorskan igenom alla smärtlindringar och berättade också en del om partnerns roll och om vad som kan hända om det inte blir som planerat. Däribland nämndes t.ex. klippning. Gissar att "smärtkillen" fick in i skallen att om man blir klippt så att man måste sy igen delar i ändalykten så kanske det inte bara handlar om mental inställning. Hoppas att han skruvade på sig där i stolen.

Det mesta som var nytt var hur gigantisk livmodern är och att sterila kvaddlar består av sterilt vatten och gör ont i ca 30 sek. Annars kändes det mesta mer eller mindre bekant och jag känner mig riktigt bekväm och redo med att åka in faktiskt. Jag fick det mesta bekräftat liksom. Ingen rädsla alls längre. Och så fick vi en bok innan vi åkte hem. Den ska jag plöja igenom och hoppas att den är något att ha.


Det absolut bästa var dock när jag kom hem. I brevlådan låg två paket! Det ena innehöll en fin hälsning från Jenny_Maria som tack för lite support och hjälp. Fina tjejen, TACK! Gosedjur till Mini och vantar med specialfunktion till mig. Och godisbitar till Fina M (även om han försöker lägga beslag på vantarna).

(klicka på bilden, smarta vantar va?! Nu kan jag blogga även utomhus i kylan!)

Innan jag öppnade det paketet hade jag också hunnit med att öppna ytterligare ett paket från fina AnnaCecilia! Minis första gosedjur! Tack, fina, fina du!

Landar i Minis säng nu på stört!

Vilken kväll! Jag blir lite tårögd av glädje faktiskt. Helskotta, vi ska bli föräldrar! Och det väldigt snart! Oj, oj, oj...

Högvis med glädjekramar till alla!

Ego

Tjohoo! Igår kväll började telefonen att fungera igen. Så nu gäller det att blogga på igen.

Men jag kommer inte på något att skriva. Känner mig helt tom och aptråkig. Och grå. Jag vill shoppa på stan och sen sätta mig med ett glas bubbel någonstans och äta något gott. Det är det jag verkligen känner för idag.

Istället sitter jag här framför datorn och kan verkligen inte varken shoppa snygga kläder eller dricka bubbel. Och lunchmatsalen gör väl okej mat men inte mer än så...

Imorgon, på min lediga dag, ska jag nog ägna mig bara åt mig och bygga på mitt ego lite. Det känns som jag behöver det. Egodagar är nyttiga i sin måttfullhet.

Kram på er

En tyst dag här på bloggen. Anledningen är att min arbetsgivare inte har haft koll på mitt mobilnummer när man bytt operatör, så min telefon fungerar inte. Abonnemanget är nedstängt. Det är i och för sig jätteskönt när ingen kan nå en men jag kan inte nå någon annan heller. Och inte blogga! Panikångest...

Idag har Mini sprattlat massor. Det verkar som att hon har gjort det senaste dagarna nu och det är riktigt kul. Ibland får hon dock in en fullträff i sidan och det gör ganska ont.
Och idag har jag också konstaterat att jag bara har 22 arbetsdagar kvar. Det är ju inkentinken! Det känns faktiskt som att det drar ihop sig lite. December kommer att susa fram i ett moln av glögg och lussebullar (Aaah! Läääängtar!!) och sen är det januari.
Hoppas, hoppas att Mini kan hålla sig kvar där till dess. Fina M som själv är decemberbarn vill att Mini ska slippa det. Mig kvittar det i och för sig men jag förstår hur han tänker. Att alltid vara yngst liksom. Men det blir ju inte värre än vad man gör det till. Bara hon är frisk och kry så klart! Det tycker vi naturligtvis båda två (om någon skulle tvivla, hahaha!).

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu men jag lyckas bara komma ihåg hälften av allt jag vill göra och tänker på. Och kommer jag ihåg det så blir det inte av för jag är trött jämt och magen börjar töjas ut och bli lite jobbig ibland. Jag är inte världens smidigaste direkt.
Jag har t.ex. svårt för att plocka upp saker från golvet utan att stöna till. Mini trycker på lungorna på något sätt. Det låter lite töntigt men kommer av sig själv liksom så jag får gilla läget helt enkelt.
Vid 15-tiden börjar magen bli svälld och jobbig och den känns "oskön". Då börjar också halsbrännan. Jag får också passa mig lite för vad jag äter och hur mycket annars kan det bli gasexplosion hemma... Då hamnar jag inte överst på Fina M:s julklappslista direkt, hehehee!
Och ville ni inte läsa det där så ber jag om ursäkt (säääkert!). Moahahaaa!

Imorgon är det dags för förlossningskurs på sjukhuset. Det blir kul!

Kram till er

Mardröm

Fifan, vilken mardröm! Den tredje på bara några nätter men den här var värst. Vet inte om jag vill berätta handlingen eftersom den är så skruvad att jag förmodligen kommer att uppfattas som lite vrickad själv. Så här ligger jag klarvaken med obehagskänslor i hela kroppen. Blä.

Och Mini sprattlar på som vanligt helt ovetandes om den yttre världen.

Förresten läste jag någonstans att bebisen kan drömma redan nu. Jag undrar vad den drömmer om i så fall?

Ok, jag ska nog försöka att somna om. Det behövs.

Kram