Första advent - ett första ljus har tänts

Jag kan knappt förstå att det är sant. Ett plus. Ett PLUS.
Det dök upp på en gång och jag rusade in i sovrummet där M låg och led av väntan.

"M, kom och kolla! Det är ett svagt plus!"

Han kastade sig upp ur sängen och blev alldeles förvirrad av glädje och fick genast en tår i ögat. Vi rusade in på toaletten tillsammans.

"Det där är ju inte svagt. Det är ju ett redigt PLUS!"
"JA.... Det är det ju faktiskt..."

Vi tittade på varandra. Lätt chock. Sen kom glädjetårarna. Vi bara stod där i badrummet och kramades och grät. Och pussades tårsalta pussar.

Jag lämnade M i sängen och åkte till bageriet och köpte lussekatter och pepparkakor med glasyr på. Tänk att vägen dit kunde vara så magisk. Stora, vackra snöflingor som sakta singlade sig ner mot snötäcket som redan ligger tjockt över marken. Magiskt.

Första advent med förväntan om en mysig jul har börjat, och för all framtid kommer första advent att betyda något alldeles, alldeles speciellt för mig.


Många, många varma kramar till alla därute