Nästan som vanligt

Nu har Blogger strulat hela dan. Väldigt irriterande är det eftersom jag inte kan kommentera hos folk och andra bloggars uppdateringar dyker inte upp ordentligt. Morr.
Nu är molvärken på gång som vanligt kvällstid (well, nu är det mitt i natten men ändå...) men brösten ömmar inte lika mycket som tidigare. Undrar om jag ska bli nervös över det? Jag har knappt mått illa idag heller. Hmmm... Nej, nu ska jag sova istället för att skrämna upp mig!

Kram!

Ny BM

Ny barnmorska bokad! Så skönt! Jag bad om någon som är lite mer rakt på sak, saklig och inte så vimsig, hehehe. Då kan vi i alla fall föra en diskussion känns det som. Den nya är chefsbarnmorskan. Hoppas att hon är bättre... Vi har nästa tid den 13/6 och innan dess hoppas jag att vi får besöka specialistmödravården också.
Nu pirrade det till i magen! Jag är GRAVID, hahahaaaa!

Kram

Puss

Luften har gått ur mig på något sätt. Efter allt kämpande för att få bli gravid så tror jag att jag förstått att jag är det nu. Och igår andades jag ut för första gången på flera år. Nu vill jag bara gå hem och sova i en vecka. Minst. Det skulle vara så skönt! Men jag gissar att jag måste vara vaken och gå till jobbet som alla andra, hehe.

Förresten beräknat datum för födsel är samma datum som jag och Fina M pussades för första gången. Magiskt!

Kram

Läkaren Sven

Pew! Läkaren var suverän. Han hade redan börjat skriva på remissen till specialistmödravården. Puss på honom! Han var imponerad av AVA som inte bara släppte taget om mig utan följer med hela vägen med medicineringen.
"Ja, i Sverige så släpper IVF-klinikerna ansvaret så fort någon blir gravid. Jag blir bara tacksam att AVA är så noga och visar sitt ansvar även om vi också har ett ansvar. Det är jättebra."
Tryggt så. Och så har han ordnat med recept mot illamåendet. Imorgon blir med andra ord en strålande dag!
Ja, just det. Jag ska ringa och be om en annan BM också. Sen ska jag slappna av lite igen...

Tack fina ni för support och stöd! Livet blir så mycket roligare med er närvaro ibland!

Kram

BM suger

Hmmm, barnmorskans ÄD-vana var ytterst begränsad. Hon frågade om jag åt medicinerna för att hjälpa fostret.... Hon började prata om när äggplocket var... Hon ville räkna från insättningsdagen trots att vi påpekade att det är befruktningsdagen som gäller... Vi bokstaverade Progynon fem gånger och hon skrev ändå in fel i journalen... Hon skrev in fel doser på tabletterna... Hon var allmänt förvirrad... Hon frågade vilken färg på informationsmappen vi ville ha... Och jag berättade när beräknad födsel är...

Allvarligt talat, och nu hoppas jag att det finns någon barnmorska där ute som läser här, hon var ett praktexempel på hur man INTE vill bli bemött när man som ofrivilligt barnlös äntligen lyckas bli gravid. Vad vi behöver är en stabil och trygg människa som tar oss på allvar, lyssnar och noterar nogrannt, inte frågar vilken jäkla färg vi vill ha på informationsmappen. Det är liksom lite sekundärt för oss. För oss är det viktigare att notera dosen av mediciner jag tar och att det blir rätt.
Jag frågade om jag inte skulle höra till specialistmödravården men det tycker inte hon. "Nu börjar vi så här så får vi se sen.", blev svaret.
Nej, vi får inte se sen. Både det faktum att jag är över 40 och har gjort ÄD är riskgraviditeter och då ska jag gå hos specialist. Så ska det bli. För klockan 19:40 ska jag träffa en doktor och prata mer. Då ska jag be om en remiss. Och recept på Lergigan...

Varför är allt så jäkla krångligt i Sverige?

Kram

MVC idag

Så där, ja! Nu har vi fått en första tid hos MVC. Ett återbud idag gör att vi ska vara där redan 15:45. Och det blir hos den enda trevliga personen inom landstinget jag stött på. Det blir hos barnmorskan som var så hjälpsam och förstående när vi kom dit för inskrivning förra gången. Då när vi fick missfall och störtblödningar där och då. Det känns tryggt med henne så jag hoppas att hon är bra. Hon sa att hon hade erfarenhet av ÄD också om jag minns rätt. Skönt!

Kram

Hick!

Illamående, illamående, illamående. Jag har inte kommit iväg till Apoteket för åksjukepiller ännu men idag blir det av! Så här kan jag inte ha det längre. Huga!

Igår när jag gick på toa kom det ut något mörkt... Mitt hjärta stannade. "Inte igen! Jag orkar inte!", hann jag tänka. Sen såg jag vad det var. Något skräp som förmodligen legat där redan. Det var absolut inget som kommer ut ur en kropp i alla fall. Pust! Jag får hjärtklappning bara jag tänker på det. Så läskigt var det!
Nervös? Jag?

Kram

Läskigt

På morgnarna vaknar jag och mår hyvens, mitt på dagen har jag galet ont i brösten och mår illa och på kvällen sätter växtvärken i nedermagen in lite extra. Jag gillar morgnarna bäst. Förutom Fragminsprutan och alla tabletterna jag måste ta så klart.
Den 17:e juni ska jag börja trappa ner alla mediciner enligt kliniken. När jag läste det blev jag först glad men tanken på att jag, eller snarare min kropp, ska klara sig på egen hand är svindlande. Läskig. Rymdskeppet dockar in. Moderskeppet tar över driften liksom... Svävandes i universum. Läskigt.
Men jag litar på att allt ska gå bra. Att min kropp klarar det här. Att Minis kropp klarar det här. Att vi klarar det här. Läskigt men nödvändigt.
Undrar när jag kan börja slappna av? Förmodligen inte förrän vi är hemma med en frisk och kry Mini. Efter det följer en helt annan livslång oro. Den oron ser jag däremot fram emot.

Kram

Artikel

En artikel till från Helen Öberg, läses HÄR

Det är mycket omvärldsbevakning på mig just nu. Jag kan inte låta bli. Sen Robert Edwards (som jag, näst efter Fina M, nog är kär i, hehe...) fick Nobelpriset för sin forskning inom provrörsbefruktning så har faktiskt intresset för det här med IVF/ÄD ökat något enormt. Så jag passar liksom på att njuta av det. För ju mer folk läser, desto mer kommer förståelsen att öka. Det handlar bara om tid, det är jag övertygad om.

Jag tog för övrigt en paus i spacklandet för jag blev extremt flåsig och mådde illa. Vila, vila, vila....

Ktam

Söndagsgöra

Det är helt otroligt vilket genomslag det blivit med Ofrivilligt Barnlösas Dag! Heeelt underbart!
Igår googlade jag på just ofrivilligt barnlös och det fullkomligt kryllade av bloggar därute. Jag försökte läsa så många jag kunde men hann nog bara med en bråkdel.
Det var helt fantastiskt att läsa om alla dessa människoöden och deras tankar kring dem. Tusen tack till alla för att ni delar med er!
All läsning fick mig verkligen att inse hur vanligt det är med ofrivillig barnlöshet. Den finns också i så många former. Många har också kämpat för ETT barn men att inte kunna få till ett syskon är också tungt att bära. Ja, inte är jag ensam i alla fall.
Igår bestämde jag mig också för att berätta för en kompis till. Hon bor i en annan del av Sverige och har ett eget barn och fyra bonusbarn, så det skulle bli via telefon jag berättade. När jag ringde stod hon i en stor lekborg och sa att hon var helt nerlusad med minst 20 barn omkring sig. "Du förstår hur galet det är! Kan jag ringa dig lite senare idag?" Hon har fortfarande inte ringt.
För 6 månader sedan hade jag nog bara lagt på och gråtit och avundats hennes lyckliga liv. Satt mig på en stol i köket och bara bölat av att jag inte ens skulle klara av att leka med 20 barn för att jag bara skulle bli påmind om hur inget barn skulle kunna vara mitt.
Men igår orkade jag. Jag bryr mig inte. Hon är värd all lycka precis som jag. Hon har den, inte jag, men jag kan inte klandra henne för det och jag SKA bara nå den jag också. Hon ringer när hon kan. Jag berättar när jag orkar. En sak i taget.

Idag blir det spackling. Ett kontorsrum ska bli ett fint kontors-/gästrum och det gamla gästrummet ska bli barnrum. Eftersom jag bara är i vecka 8 (7+4) så törs vi inte fixa barnrummet ännu så det passar bra med kontoret så länge.
Jag får se om jag klarar att fixa hela dagen. Jag har fortfarande växtvärk i nedermagen och mår illa om jag inte äter konstant, men framförallt så har jag fått galet ont i brösten. Det gör ont när jag rör mig. Hur tusan gör alla hurtiga när de tränar i en tidig graviditet? Själv vill jag bara böla när jag går...typ. Träning får vänta lite för min del helt enkelt.

Idag ska jag också utse en vinnare av trisslotten från omröstningen om hur många hjärtan det fanns där inne. Återkommer om det!

Och förresten så tycker jag allt att alla ofrivilligt barnlösa kvinnor kan fira mors dag också. Vi är alla mammor men har bara inget levande barn ännu. Så är det!

Kram

Mini fångad på bild

Men för bövelen! Allt detta ståhej (mobil och mail har gått varma!) nu på eftermiddagen har fått mig att heeelt glömma det viktigaste just nu: bilden på Mini!

Så här ser en 7+1-veckors Mini ut.

Den svarta klumpen med vit kontur är alltså livmodern och den vita lilla klumpen i den svarta klumpen är alltså Mini. Huvudet upp och "fötterna" (gulesäcken) ner (snett till vänster). Magen i mitten (dough!).
9,5 mm och med ett hjärta som pickar väääldigt fort. Tår i ögat. Förresten såg det ut som att det var hela magen på stackarn som bultade. Tänk om det var så även när man är vuxen. Resår i midjan hade nog varit ett populärt mode då.

Kram

Halsbränna

Ok, jag vill inte gnälla men det här med halsbränna som gravida kan få, det kan jag leva med men MÅSTE den dyka upp just när man pratar i radio? Typiskt. Av alla jäkla symptom liksom....

kram

Progesteronsmälta

Blev nu dönervös.
Jag tog ingen vaggis imorse för att göra livet lättare för gyn. Nu när jag skulle ta den så hade den smält! Förvarade den i fickan vilket inte var så smart. Hinner inte åka hem men svalde två tabletter progesteron istället. Hoppas att det funkar. Det borde det väl?
Det känns lite extra jobbigt nu när jag vet att det finns en Mini där inne som lever....

Kram

Hjärta

Det pickade! Ett litet hjärta som rörde sig allt det kunde. Fan, vad vackert!!
Jag slänger upp en bild ikväll och berättar mer då också för jag har en del att stå i hela dagen.

En liten bebis ska det bli. Nu hoppas jag så att allt ska gå bra hela vägen.

Många glada kramar till alla där ute!!

Snart

Snart är det dags för VUL... Spännande!

Kram

Mötespanik

Apropå förståelse, jag satt i möte med några personer idag varav en var min blivande chef (inte riktigt klart än men snart kanske). Mötet drog ut på tiden och trots att jag hade med mig en banan som jag tryckte i mig så blev jag bara hungrigare och hungrigare ju längre mötet drog ut på tiden. Jag började må illa och blev yrslig. Jag började planera hur jag skulle grabba tag i papperskorgen och springa ut ur rummet om det skulle behövas. Om blodsockernivån skulle få magen att vända sig, alltså.
Just då ser "chefen" hur jag mår och avbryter mötet. Vi går ut och han konstaterar att jag måste fixa blodsockret så att han inte behöver oroa sig så där. Fina! Så otroligt omtänksamt!
Nu har jag fått i mig mat, laddat med fler bananer och energin är tillbaka.
Vilket bra ställe jag jobbar på. Här bryr man sig om.

Och imorgon är det VUL kl 8.20. Då får vi reda på vad som finns där inne. En eller två. Eller fler.
Uppdatetar här så fort jag kan!

Kram

Spytankar

Undrar när jag ska känna mig så där sprudlande lycklig över att få vara gravid? Jag vill verkligen det men allt fokus ligger på att försöka undvika att spy. Och vetskapen om att ÄD är en högriskgraviditet ligger väl och gnager också. Allt kan hända.
Men framförallt ligger fokus som sagt på att inte spy. Dels för att det är äckligt men framför allt för att det är viktigt att alla de 14 tabletter jag tar under dagen ska stanna i min kropp och göra nytta. Det är viktigt. Mycket spyfokus alltså...
Det skulle vara kul att bara få känna lyckan och inget annat så, som sagt, undrar när det blir så? Ser fram emot det.

Jag har också funderat lite på vad jag ska skriva i mitt inlägg på lördag på Ofrivilligt Barnlösas Dag. Insåg snabbt att det är ganska lönlöst eftersom jag är alldeles för spontant lagd för att planera ett inlägg flera dagar i förväg. Men det kommer nog att handla om "normaliteten" i kampen om barn. Och titeln på inlägget blir så klart "Ofrivilligt Barnlös". Är vi många som gör så, så kommer våra inlägg högt upp i söklistorna om någon söker på det. Hoppas att det funkar!

Ni har väl förresten sett eventet på Facebook också?
Och har ni läst om Fredrik Federley? Såå kul! Grattis till honom och mamman!
Och 2011 är frivilligarbetets år! Mina tankar går direkt till föreningen Barnlängtan. Kanske dags att jag hjälper dem lite mer i år? Jag är trots allt medlem av en viss anledning....

Kram