Illamående

I förmiddags mådde jag helt plötsligt väldigt, väldigt illa. Jag rusade ut till fruktskålen på jobbet och kastade i mig ett äpple och klarade mig från pinsamheter. Jag vill verkligen inte kräkas i ett kontorslandskap även om alla på jobbet är högst förstående och tålmodiga individer.

Jag mår illa så fort det gått mer än två timmar utan mat. Det får mig faktiskt att må lite bättre med avseende på oron för hinnsäcken. Illamåendet känns som en liten bekräftelse. Sen hoppas jag så klart att det inte blir värre än så här, hahaha!

Imorgon är det dags för hcg-test nummer två. Och så blir det vecka 5+0. Tjohooo!

Kram

Smådystert

Idag var jag som bekant hos Fru Gyn och fick mina remisser. Jag tog första blodprovet direkt efteråt. Frid och fröjd.

Men det är en sak som gnager i mig lite.

Fru Gyn prisade slemhinnan och jag fick veta att en riktigt maffig sådan hörde ihop med graviditet. Min var 2,2 cm. Megamaffig!

När hon såg hinnsäcken så sa hon ett "jaha, där är den", ungefär. Det kändes som antiklimax så jag frågade om den var liten för tidpunkten. Svaret blev ett "njaaaa, kanske men den behöver inte vara det. Den är drygt 2 mm och det kanske är lite litet."

Ouch... Det lät inte bra i mina öron. 

Jag fick i alla fall en ny tid den sista januari och då bör vi kunna se ett hjärta om allt nu fungerat som det ska.

Innan dess få vi se vad hcg-proverna visar och jag måste säga att eventuella tankar på barntapeter och söta bebiskläder är helt bortblåsta. 

Just nu är livet som vanligt. Som innan ET.

Men utan vin. Lite lagom dystert så där.

Kram

Tröttglad

Vi har firat Mini i dagarna två nu och vi är helt slut alla tre. Allt har verkligen varit perfekt och Mini har njutit till fullo. Asså, hon är så härligt glad så jag blir tårögd.

Jag är så tacksam över att få vara en del av hennes liv. Wow, liksom!

Och imorgon är det dags för hcg-test inför ett eventyellt ytterligare liv att få ta del av. Sååå spännande! På onsdag tar jag det andra provet men jag tror inte att jag får svar på testerna förrän nästa vecka. Ibland kan det ta någon dag eller två och Fru Gyn är ibland ledig på fredagar.

I övrigt känner jag inte så mycket. Jo, på kvällen kan jag känna att det spänner lite där inne. Förmodligen gör det säkert det på dagen också men med allt tårtbak, bullbak och annat vi stått med i helgen så har jag nog inte hunnit känna efter en enda sekund om jag ska vara ärlig. Men allt känns normalt när jag väl känner efter så här på kvällskvisten. Ingen svullnadskänsla eller värk på något sätt. Bara lite spänningar. Lite växtspänning, eller vad jag ska kalla det. Det känns bra.

Just nu längtar jag till vecka 12-14 när jag får sluta medicineringen. Åååh, det kommer att kännas stort! En riktig milstolpe.

Gonatt på er

Och kram, så klart

Kvällstankar

Tröttheten verkar smyga sig på mer på riktigt nu, tror jag. Kan somna stående nästan och samtidigt verkar det som om jag kommer att få lite mer att göra jobbmässigt. Otajmat... Men det ska nog gå vägen.

På måndag ska jag till Fru Gyn. Allt jag behöver är två remisser för blodproven jag ska ta på måndag och onsdag, men hon har ändå bokat in mig på en tid. Undrar om hon ska göra en undersökning? Själv tycker jag inte att det behövs. Hon kan väl vänta tills det är dags för koll om det finns ett hjärta istället? Men det förstås, hon vill kanske kolla att graviditeten sitter på rätt ställe och att det finns gulesäck och annat.

Jag ska inte gnälla, hon är bara noggrann. Och bra!

Åh, jag önskar så innerligt att att går väl den här gången! Nu när vi äntligen fått ägget att fästa så vill jag så klart att det ska bli bra. 

Det är så stort allting. Det är svårt att ta in. När Mini skulle komma så blev jag så organiserad, tänkte på vagn, kläder och barnrum. Den här gången har vi en del av allt det där redan och jag kan inte riktigt samla tankarna på samma sätt.

Men jag har i alla fall laddat ner en gravidapp så att jag kan roa mig lite med att läsa om hur det går där inne.

Och så tänker jag en del på hur vi ska inreda övervåningen. För jag vill att lilla Pillerill ska få ett eget rum från början, precis som Mini fick. 

Idag har jag dock mest tänkt på helgens kalasfirande. Mini blir tre år nästa vecka.

Jösses, vad jag älskar den ungen! Hon är så galet fantastisk!

Kramar

Planera

Chocken har lagt sig lite men jag har inte kommit in i planerarstadiet ännu. Den där när man planerar barnrum, barnvagn, kläder och allt sånt. Det får vänta till mars eller nåt för jag känner mig fortfarande lite nervös för att det verkligen har fungerat.

Jag tänker nog bara berätta för pappa med fru eftersom de är de enda som vet att vi varit iväg på ett sista försök.

Jo, just det, en kompis till också. Hon får reda på det idag.

Arbetsrummet. Det blir förmodligen inget arbetsrum... En ny tapet. En mjuk matta. Hylla.

Åh, kanske att jag törs planera lite ändå?

Måste googla lite tapet idag tror jag, hihihi!

Kram på er