Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

torsdag 30 september 2010

Långtidsräkning

Bästa sättet att se fram emot något när jag väntar, är att räkna ner. För vänta är något man får göra när man gör ÄD nämligen. Vänta. Hela tiden.
Just nu väntar jag på att det ska bli måndag så att jag får ringa AVA. Om jag räknar bort idag (som i och för sig bara har börjat) så är det bara tre dagar kvar dit. Fredag, lördag, söndag och sen dag noll, måndag. Nedräkning. Ständig nedräkning.
Jag längtar till den längsta nedräkningen. Den som pågår i 40 veckor.

Idag ska jag försöka att hinna med att ringa gyn och ställa lite frågor.

Kram

onsdag 29 september 2010

Mycket nu

En lång dag igen. Hektiskt på jobbet då vi är i slutet på ett lååångt projekt. Det är nu allt ska klaffa. Och sen studier hela kvällen.
Jag måste erkänna att jag trivs med att ha mycket att göra just nu. Då går tiden lite fortare och vi närmar oss ett andra ÄD-försök lite fortare. Steg ett blir på måndag när vi ringer AVA och pratar med läkaren igen.
Och nästa vecka börjar jag träna igen. Jag höll upp lite under ruvartiden och nu har jag ingen tid. Fokus på känslorna och jobbet har gått före. Det ska bli sååå härligt att börja röra på sig igen!

Kramas ikväll

tisdag 28 september 2010

2800

2800 besökare! Bra jobbat för en anonym blogg, hihii!

Smärtorna har släppt helt nu. Skönt.
Och nu är det ett blodigt syndafall som gäller. Sköterskan på AVA varnade mig för att mensen kunde bli lite mer och värre än vanligt så det känns "normalt" nu.
Imorgon kan jag jobba igen.

Vilken jobbig dag! Trots att jag mest legat i sängen.
Nu längtar jag bara innerligt efter min man.

kram

Tänk om

Tänk om det var ett plus ändå... Varför slutade jag ta hormonerna för? Är det då jag själv som orsakat att det inte blir något? Skit. Det vore så typiskt.
Men så ska jag naturligtvis inte se det. Nu blev det så. Jag tog liksom för givet att ett minus var ett minus. I min hjärna just då, var det så definitivt.

Jag får tänka på att min kropp har vant sig vid det faktumet nu. Att den ska bli gravid.
Och aldrig mer sluta med hormoner bara för att jag får ett minus.
Förresten var det TVÅ minus. Jag kissade på en sticka och samlade samtidigt upp allt i en glassförpackning i plast (kan erkänna att Sias citronlakritsglass inte känns så het på min meny längre...). I den stoppade jag sedan ner en teststicka vi fått med oss från AVA. Så det kändes liksom att det där minuset var ett definitivt überminus. Så jag tog inga fler hormoner efter lördag morgon. Jo, jag tog dem på lördag morgon på ren vana och för att jag var så trött men efter det så har jag inte använt varken vaggisar eller tabletter.
Det är tre dagar.

Så nu har jag börjat igen. Undrar om man kan "rädda" sina chanser då....? Eller så var det inget plus och jag inbillar mig som vanligt.

Åååh, jag känner mig dum. Korkad. Blåst.

kram

Sjuk

Mens och mens... Vet inte vad jag ska kalla det. Blödning. Och grymma magsmärtor.

Åkte på ett frukostmöte i stan. Efter det satte jag mig i bilen för att åka till kontoret. Efter en stund fick jag jätteont i magen. Kallsvett. Illamående. In i en lång tunnel. Trafiken saktade ner och paniken började krypa fram. Jag kände att jag måste ut ur bilen och kräkas. Men jag klarade mig. Kom ända till jobbet men insåg det omöjliga. Det var bara att åka hem. Bara? Fyra mil av illamående, nerdragna bilrutor och kallsvettningar. Väl hemma kastade jag av mig alla kläder i hallen, sprang in på toa och spydde.
Har legat och åmat mig i sängen och har fruktansvärt ont i nedermagen och mår fortfarande illa.
Så när jag sprang ut på toaletten igen fick jag för mig att göra det där testet ändå.
Det slog mig nämligen att som klimakteriehäxa är det inte helt ovanligt att man är låghormonare, d.v.s. det ger inte alltid så tydliga utslag på gravtester.
Min tanke var att jag och teststickorna kunde faktiskt haft fel i lördags. Om jag då slutade med hormonbehandlingen och skulle vara gravid så kan det vara en del kroppsliga protester i uttryck av smärta t.ex..
Så jag testade för säkerhets skull. Som sköterskan sa.
Jag kunde knappt kissa men klämde fram några droppar och tänkte att det nog inte var tillräckligt men kontrollstrecket syntes i alla fall. Testet visade negativt. Jag blev inte det minsta ledsen. Bara skönt att få bekräftat så att jag inte strulat till något genom att sluta med medicineringen.
Men när jag skulle slänga testet så tyckte jag att det såg ut som ett svagt, svagt, svaaaagt streck. En skugga som inte syns men ändå syns. Jag är mycket medveten om att jag famlar efter halmstrån i den här situationen men så var det. Jag tyckte att jag såg något.
Jag blev livrädd! Kastade praktiskt taget in en Progesteron (vaggis) och svalde en Progynon.
Jag tror verkligen att jag såg helt galet i allt illamående men vill ändå inte chansa. Maken får köpa ett gravtest på vägen hem. Själv ska jag fokusera på att inte spy upp Progynonet.

Så klart att det vore kul om det var ett positivt resultat och ingen skada är skedd. Samtidigt så känns det tråkigt att jag kan vara så förblindad och ha en så stark önskan att jag ser fel på stickan. Det känns väldigt sorgligt och nästan lite tragiskt. Och jag vet att jag inte är den enda på jorden som har "sett" ett streck/plus trots att det inte finns där. Men vad ska jag göra? Om mina ögon inte spelade mig ett spratt så kan jag inte ignorera det heller.

Fan, jag blir så innerligt trött på alla dessa svängningar! Humörsvängningar, hormonförändringar, behandlingsändringar, känslosvängningar och allt annat som går upp och ner hela tiden. Det är så galet jobbigt. Ovanpå det lite magsmärtor och kräk. Och så är jag inte ens gravid ännu!

Orättvist...

Kram

Mens

05:23 kom den. Mensen.
Jag trodde inte att den skulle komma så tätt inpå men så blev det visst. Så ingen teststicka idag. Jag kan konstatera att jag verkligen inte är gravid utan den.
Grym mensvärk ingår visst också.

Det slog mig att vi kanske t.o.m kan försöka på naturlig väg nu. Inte för att jag tror att det lyckas men inga chanser får försittas. Och så är det ju ett rent nöje också. Hihi.

Jag vill bli gravid. Hur svårt ska det vara?

Kram

måndag 27 september 2010

Uppdatering

En tung dag. Jag lyckades inte hålla humöret och fokus uppe. Det sviktade några gånger men så får det vara. Den här dagen har passerat. Och så var det med det.

Jag ringde AVA också. Sköterskan tyckte att jag ska ta ett test till imorgon. För säkerhets skull menade de. Rub it in my face, liksom. Jättekul att se ett stort minus igen.
Men ok, jag gör väl som de säger, då. Skulle det vara ett plus måste jag börja med hormonerna igen så klart. De slutade jag med lördag morgon.

Efter att vi hade rett ut det så bokade vi ett telefonmöte på måndag nästa vecka. Jag ska prata med läkaren som inte är där den här veckan. Vi ska prata om när vi kan göra FET och om jag behöver fler recept.

Allt känns overkligt. Att köra hela grejen igen. Hoppet finns inte kvar på samma sätt som det gjorde innan. Och jag gillar inte det. Jag minns när det här med ÄD lös upp min dag. Jag får leva på det minnet istället så kanske hoppet tänds igen.
Eller, jo, lite hopp kanske jag har kvar men det känns inte lika roligt längre. Den där längtan jag haft hela tiden vill inte infinna sig riktigt. Förutom efter barn, så klart.

Förresten, såg ni FC's kommentar på mitt förra inlägg? Det kommer tv-serier om barnlöshet och barnlängtan nästa höst. Bra att det uppmärksammas lite. Då kanske det dyker upp lite fler äggdonatorer i alla fall. Hoppas bara att det inte blir smaklöst utan nyanserade serier. Åååh, vad jag ska följa de serierna!

Kramas därute!

Barnlös mamma söker

Måndagar brukar inte vara så tråkiga men inte heller min favoritdag i veckan. Idag är det verkligen inte det. Jag vill inte träffa människor alls men ska till jobbet. Urrrk! Det enda jag kan se fram emot är att jag ska ringa till min gynekolog och till AVA.
Gynekologen för att kolla om hon kan ta lite prover på mig och se att allt ser ok ut. Nu ska ALLT göras. Inte en millimeter i min livmoder ska missas. För säkerhets skull.

Igår var min fantastiska bror och hans sambo på besök. De är bäst. Absolut bäst. Vi åt äppelkaka och drack kaffe. Vi pladdrade. Vi åt middag och ännu mer äppelkaka och sen såg vi på "Ensam mamma söker" och skämdes tillsammans när kilarna försöker göra taffliga försök att smöra in sig hos tjejerna. Stackarna. Vilket galet tv-program.
Man kanske skulle göra en serie som heter "Barnlös mamma söker" och så följer man ett gäng mammor som försöker bli gravida och få barn? Det kanske skulle väcka folks medvetenhet i alla fall.
Äsch, jag är bara ledsen och sitter här och spånar lite. Jag ska åka till jobbet istället.
Och vara stöttande, glad, social och positiv...

kramas för sjutton

lördag 25 september 2010

Ledig

Humöret går i vågor. Trots att jag vill se framåt och vara positiv...
Ååh, det är så tungt!
Jag tar ledigt från bloggandet imorgon. Ska bara vara.

Många kramar där ute

Insikt

Gråt. Gråt. Gråt. Nu verkar den ha tagit slut.
Jag målar och maken planterar om blommor. Gissar att vi måste aktivera oss med något och få ha de egna tankarna fria också. Inte bara gråta tillsammans.

När jag målar (en vägg och ett bord, inga tavlor...) tänker jag och rensar tankarna. Jag tänker på att jag fotfarande är tacksam över att det finns äggdonationer. Att det är så mycket bättre för oss än IVF eftersom jag inte ens har egna ägg. Jag tänker att chanserna finns där fortfarande. 75-85%. Och jag tänker mycket på de som läser här i bloggen.
Utan den här resan mot barn hade jag aldrig fått maila, prata och umgås med så många nya och bra bekantskaper. Utan er hade jag känt mig oerhört ensam. Utan er hade jag aldrig mött så mycket förståelse och utan er hade jag aldrig fått dela med mig och få stötta tillbaka. Utan er hade jag varit inget i allt det här.

Min kära, finaste man i all ära men han har trots allt ingen kvinnokropp så ibland är det svårt för mig att förklara för honom. Om jag säger att "det molar i nedermagen", vad ska han säga då? Ja, ni förstår nog vad jag menar. Och att jag älskar och avgudar min man är det ingen tvekan om men ändå, jag är så otroligt tacksam över att ni finns där.

Utan IVF:er och äggdonation hade jag aldrig träffat så mycket otroliga människor. Får jag inte barn har jag i alla fall fått så mycket annat mig givet att jag kan le när jag tänker tillbaka på mitt liv den dan jag är på väg att dö. Det är jag tacksam över.

Jag är inte avskräckt. Jag tycker fortfarande att äggdonation är något fantastiskt. Vi ger inte upp. Vi har fem embryon kvar i frysen. Vi tänker lägga hela vår själ, våra hjärtan och vår inkomst på det här. Vi kör på till jag är 50. Jag vägrar ge upp. Och jag tänker ta mig faan ha LITE kul på vägen!

Tack alla! Tack för alla fina ord för all uppmuntran för allt stöd! Tusen, miljarders tack. Det betyder verkligen fantastiskt mycket. Utan all uppmuntran hade jag inte haft ork att skriva här idag. Visst gör det fortfarande otroligt ont i mitt hjärta men jag ser en ljusglimt där någonstans. Vi ska klara det här.

På måndag ringer jag till AVA. Ikväll tar jag ett glas vin.
Och kramas.

Månen

Jag har inte ens gråtit. En tår eller två, men inget mer. Jag är helt tom. Att se min mans syn när han såg minustecknet var värst. Han blev så otroligt ledsen. Det är klart att det måste vara otroligt tungt för honom. Han är ju liksom inte involverad rent fysiskt så för hans del har det de senaste veckorna bara handlat om väntan. Hela hans fokus har legat på att vänta. Inget mer. Jag har i alla fall kunnat ha en del fokus på hur det känns i magen, brösten, hormonpiller och allt det fysiska också.
Så i morse släppte hela hans anspänning förmodligen. Sorg. Det gör ont i hela mitt hjärta.

Usch, och fy, nu trillar tårarna... Varför gör världen det här mot oss? Varför?
Och hur jävla svårt kan det vara att klistra dit ett embryo på en slemhinna när man kan köpa flygresor till månen?
I år har vi lagt ner exakt 91.734 kronor på ÄD. Om vi skiter i att skaffa unge så kan vi spara ihop pengar några år och flyga till månen istället. Sen lägger vi oss där och tar av oss huvorna och dör. Jävlaifanihelvetesjävlaskitfan. Storgråt och ulkande.

Idag vill jag inte se en enda lycklig morsa. Då spyr jag.

kram

Testresultat



Bajs

fredag 24 september 2010

Illamående

nu vet jag inte om jag ätit dåligt, har fått magsjuka, är toknervös eller är gravid. Jag fick ett anfall av illamående. Var till och med tvungen att gå in på toaletten om något skulle hända. Nu gjorde det inte det och det gick över på några minuter men ni kan bara gissa vad det har gjort med min hjärna! Nu spinner den vill jag lova. Spekulationerna haglar och studsar mot hjärnbalken konstant.

Jag är galet nervös och har fjärilar i magen. Pappa sa att han hoppas att jag inte blir alltför ledsen om det inte går vägen utan att jag istället reagerar som jag tror att jag kommer att göra; ringer till AVA och frågar när vi får tina embryon. Hahahahaa!
Men förmodligen kommer en och annan tår att rinna nerför kinderna också om det inte går vägen. Och så är världen förmodligen fruktansvärt orättvis.
Blir det ett plus däremot, oj, oj, oj! Då är världen fantastiskt rättvis och jag kommer att äta chokladcroissanter med sylt till frukost.

Ba' så ni vet.

Kramas mycket! Det är fredag.

Humör

Usch och fy, vad jag är på dåligt humör! Och klockan är bara morgonstund ännu.
Jag tror att det är ren frustration som får mig att ni så här. Igår eftermiddag ville jag bara gråta.
Jag hoppas VERKLIGEN att jag är gravid för det här med att ruva är absolut inte min grej. Osäker, otålig, velig, rädd, trött och med tankar som spinner i 180. Gaaah!
Imorgon är det äntligen dags. Jag ska köpa ett test till så att jag kan dubbelkolla resultatet.

Kramar till alla

torsdag 23 september 2010

Mat

Bara EN morgon kvar utan test! Nu är det nära vill jag lova. Läskigt!

Jag försöker verkligen undvika att hetsa upp mig och tro att jag skulle vara gravid men igår och idag har jag gnällt på att mitt morgonägg (mycket ägg just nu...men i det här fallet handlar det om vanliga hönsägg) smakar illa. Imorse kom jag på att det kan finnas en bra anledning till det. Naturligtvis vill jag inte lita på mina sinnen alls just nu så det finns säkert en annan bra förklaring till varför det är så. Men ändå... Jag kan bara spekulera.

Jag har också gått ner två kilo i vikt. De senaste två veckorna har jag bara tränat två gånger men däremot nu äter jag otroligt mer balanserat och äter inget utöver frukost, lunch, middag och frukt till mellanmål. Jo, en äppelkaka har väl slunkit ner någon gång också. Det är ju höst.
Eftersom magen har känts som den har gjort så kan jag inte äta så mycket heller. Jag äter bara tillräckligt för att bli mätt liksom.
Missförstå mig nu inte, för jag bantar naturligtvis inte! Jag har bara lagt om kosten en del och äter nyttigare. Tänkte att jag måste ge ett embryo lite nyttigheter också. Finns det kvar där inne så ansvarar jag ju inte bara över min egen kropp utan även en kropp till!
Hoppas att det är så....

Ärtsoppa, pannkaka och torsdagskramar till er!

onsdag 22 september 2010

Normalt

Idag har jag jobbat till kl 20. Det bidde inget mangoinköp idag. Däremot smakar kalkonpålägget jäkligt skumt också. Men det är nog bara för att jag åt köttbullar precis innan.

Förresten, inatt drömde jag att jag hade en liten bebis. Den skrek så den var alldeles blålila i ansiktet. Den ville inte bli lyft genom att man lyfte den i armhålorna.
Munnen var enorm och man såg ända in till gomspenen. Jag vet inte om det var en kille eller tjej, men spinkig var den. Bebisen alltså.

Jo då, man blir verkligen skärpt och heeeelt normal av att ruva. Inga konstigheter.

kram

Tomt

Nu är det bara två testfria dagar kvar!!

Idag känner jag inte heller något. Kanske lite, lite, liiite spänning i nedermagen. Men det kan lika gärna vara inbillning. Misstänker starkt att det här inte har gått vägen.
Förresten tänkte jag på det här med små obetydliga blödningar. Det verkar vara mer en regel än undantag när det gäller ÄD. Överallt verkar det som att de som fått plus också haft någon liten blödning innan. Jag blir avis. Jag har ingen blödning och kommer det en lär det väl vara mens... Ja, jag har tappat sugen idag. Spekulerandet (mitt egna alltså) tar kål på mig så jag borde verkligen sluta med sånt.
Bara vänta.

Lördag, kom fort.

Kram

tisdag 21 september 2010

Mango

Jag är galet trött. Varje kväll somnar jag klockan 9 ungefär. På soffan. Sanslöst! Och nu sitter jag här och gäspar igen.

Måste klargöra min nedräkning för jag vet att den är lite...erhm...egen.
Jag vill att det ska vara så få dagar kvar som möjligt till TD. Så jag räknar hur många morgnar det är kvar helt enkelt.
På lördag är det noll morgnar kvar för då testar jag.
På fredag är det en morgon utan test.
På torsdag är det en morgon utan test. Det blir två morgnar utan test.
På onsdag är det en morgon utan test. Det blir tre morgnar utan test.
Alltså är det tre morgnar (dagar) kvar. Toklogiskt, ju! Hehehee.... Men så tänker jag i alla fall.

Jag har kommit på att jag kan köpa en övermogen mango och se om den också smakar vodka. Som ett "minitest" istället för en sticka. Som ett empiriskt litet hemmatest i väntan på bättre tider. Som ett tidsfördriv så att jag kan spekulera ännu mer! Hahahahaaa!



Imorgon smäller det! Då köper jag mango.

Fruktiga kramar

Noll

Ok, det här är ingen politisk blogg så jag ska sluta älta om SD. Men min ståndpunkt är i alla fall utredd nu. :o)

Idag är det 3 dagar (morgnar) och jag känner ingenting idag. Inget molande, inga ömma bröst. Jag har redan börjat planera när vi kan åka till Åbo igen. Undrar hur länge vi behöver vänta för ett nytt försök? Jag måste säkert få en mens emellan. Synd kan man ju tycka eftersom slemhinnan ju redan finns där. Kan man inte bara pluppa in ett nytt embryo när slemhinnan ändå finns där liksom? Men så funkar det väl inte misstänker jag...

Som sagt, idag känns det inget. Jo, det känns som status quo. Noll och ingenting. Suck.

Kram

måndag 20 september 2010

Snurrigt

Åh, jag kan inte släppa det här med att SD faktiskt sitter med i riksdagen. Det är galet! Håll med om det!
Tänk att man fick vara med om något sådant. Tänk, ska jag säga till mitt barn att jag var med när färg-tv:n kom, när persondatorn kom, när faxen kom, när mobilen kom och när SD kom in i Riskdagen. När Sverige blev rasistiskt offentligt. Usch. Det är demonstration mot SD i riksdagen på Sergels Torg just nu.



Men livet snurrar vidare. De närmaste två veckorna är kaotiska och stressiga på jobbet men två veckor ska jag nog lyckas överleva. Jag har de facto vetat om att det skulle komma så jag känner mig hyfsat förberedd. Jag tar små pauser då och då och tänker på magen. Då släpper jag verkligen tankarna på allt vad jobb heter. Perfekt!

Imorgon är det bara 3 dagar kvar till TD. Vad fort tiden går! Det här med att ruva är inte riktigt min grej känner jag. Jag är ganska otålig av mig och det här väntandet kan verkligen ta knäcken på vem som helst! Men jag biter ihop.

Tanken är att jag ska gå och träna ikväll men jag vet inte om jag vill. Ibland är det verkligen skönt att slappa. Kan jag inte bara får göra det då? Typ. Jag är ju lite snurrig just nu så det är nog bara bra att slappa lite. Hehehee...

KRAM på er därute

Valresultat

4 dagar kvar.

Just nu är jag bara sjukt förbannad på alla idioter som röstat på SD. VAD TÄNKTE NI MED!!!?!?!!! (om någon SD-anhängare nu skulle läsa detta). SD består av nazister och rasister. Vet inte folk det?

Skäms på dem som inte röstade. Hade ni gjort det så kanske vi sluppit SD.

Så blev det pinsamt att vara svensk. Vad trött jag blir.

Kram till alla utom de puckon som gillar SD.

söndag 19 september 2010

Spekulationer

Min bror med kär sambo var här. Jag är outstanding.



Jag fick Chai-té, bullar och Blåbär & Choklad-marmelad. Bullarna har jag ätit upp och téet och marmeladen ska jag njuta av till frukost på lördag. Med croissanter. Antingen blir det kontinental njutningsfrukost eller så blir det lyxig tröstätarfrukost.

Idag har jag börjat misstänka att vår ÄD kanske har fungerat. Jag har galet ont i brösten. Och de får inte lika mycket plats i bh:n längre.
Det molar, ilar och känns mysko i nedermagen och när jag åt en mango på jobbet i torsdags så smakade den vodka. Helknäppt! Ren sprit.
Jag trodde att den bara höll på att bli dålig för då kan de få lite stark smak. Men jag har aldrig varit med om att de smakar vodka. Jag slängde mer än hälften av mangon och tänkte att den nog var alldeles för dålig och att det nog inte är bra att äta den då om jag nu skulle vara gravid.
Men idag slog det mig att det skulle kunna vara anledningen till att den hade så stark vodkasmak, just att jag kanske faktiskt ÄR gravid.
Nu är jag extremt försiktig med att ta ut något i förskott så jag törs knappt tro på mina teorier själv men det skulle faktiskt kunna vara så...

Eller så är det hormonerna jag tar. Progynon och Progesteron. Progesteron kan också ge ömma bröst. Suck! Molvärken i magen kan ha med att göra att Progesteronet också hjälper livmodern att växa.

Så alla eventuella gravidsymptom kan helt enkelt vara behandlingssymptom!

Ok, det är nog bara att sluta att spekulera och vänta. 5 dagar till.

Kramas därute!

Rösta!

Hörrni, ni röstar väl idag?!
Anledning: Sverige är per definition en demokrati (Jo, vad alla än säger så är vi det. Vi har ingen diktator i det här landet). Jag anser att vi är bortskämda idioter om vi inte förstår vilken ynnest det är att få bo i ett land där man får rösta på vad man vill utan att bli bestraffad.
Jag ställer stora krav på de som ska styra vårt land. De ska göra som jag vill i största möjliga mån. Det är min rättighet att ställa sådana krav och de styrandes skyldighet.
Därför ser jag det också som min skyldighet, om inte gentemot Sverige så gentemot mig själv, att rösta.
Jag skulle skämmas ögonen ur mig om jag skulle stå framför någon som bor i ett land där man inte får göra sin röst hörd utan att riskera livet, och säga att jag struntar i min rösträtt. Usch, bara tanken får mig att må dåligt.

Så rösta för sjutton!!!

Och glöm inte att kramas efteråt!

5 dagar kvar

Tidig morgon. Fina maken ligger brevid och snusar. Det är tyst, tyst överallt. Skönt.
Vi åt middag på stan igår. Jag har velat äta på en restaurang som heter Kungsholmen men aldrig kommit till skott så maken hade bokat bord där. Ååh, så gott det var! Njöt till fullo. Och de hade Carlsberg Non-alcoholic som jag tycker är urgod så jag tog en sån också. Efteråt satte vi oss i deras bar, Orangeriet (som för övrigt också har en av de snyggaste hemsidorna jag sett), och bara hängde i en stor fåtölj. Orangeriet är just nu mitt favvo-hak. Bra musik och slappt ställe.
Jag blev dock trött så vi var hemma tidigt. Urbra kväll!!

5 dagar kvar. Inte långt kvar nu.
Igår hade jag ont i brösten igen. Hoppas att det bara beror på en sak!
Kom att tänka på hur jag spekulerade om hur det skulle kännas just när embryot blivit insatt. Spekulationerna stämde! Så kändes det de första dagarna.

Nu ska jag fortsätta att njuta av tystnaden och läsa en tidning.

Morgonkramas!!!

lördag 18 september 2010

Överraskning

Undrar vad min man har hittat på? Vi ska vara i stan kl 17:45... Spännande!
Har jag sagt att jag älskar honom? Jag älskar honom!
Men det fattar nog t.o.m planeraren på hans jobb, hahahahaa!

Kram i ösregnet (för här vrääääker det ner)

Psyket

Ju mer jag läser och pratar med alla som är ofrivilligt barnlösa, desto mer inser jag hur många vi är som faktiskt kämpar på. Ibland blir vi (i alla fall vi tjejer) otroligt "tekniskt" fokuserade på det hela. Vad är det för fel? Kan man köra akupunktur hela behandlingen? Kan man göra si? Kan man göra så? etc, etc.
Det är lätt att glömma bort den psykiska biten. Vi glömmer nog inte att det är jobbigt och att psyket får sig en törn, men vi gör inte lika mycket åt det som den tekniska biten att försöka få barn. Jag försöker att fokusera på det för min egen del just nu. För barkar den här äggdonationen åt skogen så är det mitt psyke som kommer att behöva hjälp...

Jag brukar kika på Fertilitetsguidens hemsida då och då. Bara för att påminna mig själv om att man ska orka också. Inte bara göra.
Sen är faktiskt Föreningen Barnlängtans hemsida något att hämta lite inspiration ifrån även om den är under uppbyggnad just nu.
Blir det riktigt jobbigt så kan det nog vara bra att kontakta sjukhusens kvinnokliniker. Där finns psykologer och kuratorer som kan det här med hur det kan slå på psyket när man inte lyckas få barn av olika skäl.

Så ta hand om er. Inte bara fysiskt.

Många, varma höstkramar

Grattis

Och så ett litet grattis till Veronica och John som fått en liten ursöt tjej!!

kram

Tecken?

6 dagar kvar! Jippiiiiii!!

Magen känns fortfarande underlig. Nedermagen. Och jag hoppas galet mycket att det betyder något fantastiskt.
Jag inbillar mig också att jag har lite ömma bröst. Men det är bara ibland så det är nog inte heller något tecken.
Det bästa är nog att vänta de där 6 dagarna trots allt...

Helgkramar till alla!

fredag 17 september 2010

Födelsedag!

Den här veckan har jag verkligen varit långt bort från datorn hela tiden. Trist! För jag gillar att skriva här lite då och då.

Hursomhelst, idag är det min födelsedag så då är det liksom giltigt bortfall. Jag har jobbat som en tok och sen var det fest på jobbet. Jag tog bilen och det var ingen som ifrågasatte varför jag inte drack. Dock så åt jag två små bitar (typ, 3x2 cm) halstrad tonfisk. Kan man äta rå fisk när man är gravid? Eller...det kan man uppenbarligen men undrar om det är så bra. Det tror inte jag. Jag får nog skärpa till mig lite och tänka mer på vad jag stoppar i mig.
Jag blev i alla fall galet trött och ville bara hem efter denna långa och hektiska arbetsvecka så vi åkte hem, maken och jag. Ursköööönt!!

Och idag var det bara 7 dagar kvar men nu sluter jag ögonlocken och när jag öppnar dem igen är det bara 6 dagar kvar. Gaaaah!!!

Godnattkramar!

torsdag 16 september 2010

Åtta

Idag är det bara 8 dagar kvar!! Typ en vecka liksom.
Känns konstigt i magen. Som att något är där men jag vet att det bara är inbillning.

8 dagar kvar....

Kram

onsdag 15 september 2010

Skolstart

Nu, kl 19.14, är min första "lediga" stund idag.
Jag har rast! Som i skolan. Jag har min första lektion i juridik ikväll nämligen. Efter igår så tänkte jag att jag ska läsa juridik och stämma skiten ur planeraren som pladdrade vid sidan av.
Närå, så störd är jag inte, hehehee! Kursen är för jobbets räkning. Roligare än så är det inte...

Men något som är skoj är att det bara är 9 dagar kvar till testdag! Men jag försöker intala mig att embryot inte satt sig. En liten försvarsmekanism så att jag inte ska bli alltför ledsen om det är ett minus på stickan den 25:e.

Oj, magistern kommer....

Kram på er

tisdag 14 september 2010

Idiotdag

Jag har sällan usla dagar men den här var ta mig sjutton inte bra.
Allt, precis ALLT på jobbet blev fel. Om jag bara hade mig själv att skylla på så kunde jag ha ordnat till det. Men nu var det alldeles för många inblandade så jag kunde inte påverka så värst mycket. Den ena dumgrejen efter den andra trillade över mig. Blä!
Det slutade med att en tjej skrev ett spydigt mail helt utan anledning. Så jag ringde upp och frågade av vilken anledning. Hon hade ju inget bra svar så klart men det blev en hetsig diskussion som slutade med att vi faktiskt förstod varandra. Det är för mycket nu helt enkelt.
Efter jobbet skulle jag egentligen också ha jobbat men med ett annat projekt. Jag ringde och sa att jag var tvungen att jobba över. Sen satte jag mig i bilen och åkte hem. Bra, va?!

Det finns vissa dagar när man helt enkelt inte klarar av att ta skit. Och eftersom jag inte är mer än människa och jorden kommer att snurra imorgon också, så får jag faktiskt ta en liten paus till imorgon. Det är min mänskliga rättighet. Sååå skönt! Imorgon blir det nya tag.

Jag plockade upp maken på väg hem. Då kom nästa idiotgrej. En chefsplanerare på hans jobb har berättat för en kille som har berättat för ytterligare en kille, att vi har varit i Finland för äggdonation. Den sistnämnda killen frågade min make hur det gick i Finland....
Min man berättade i FÖRTROENDE vad vi håller på med för planeraren så att han kunde planera sitt jobb bättre. Min man var BUSSIG mot planeraren. Planeraren är ett jävla spån. Vad har han för rätt att bidra till omvärlden om vårt privatliv? Vi vill hålla det privat. Precis som vem som helst vill göra de första veckorna. Allt kan gå åt helvete nämligen. Vårt privata liv och egna kamp. Vi vill helt enkelt bestämma själva över hur vi offentliggör vårt privatliv.
Ååååh, jag vill sparka honom hårt på kulorna just nu.
Om min make inte hade varit så snäll så hade jag skrivit vad planeraren heter. Men nu är jag snäll mot min fina man och gör inte det.
Min man har dock lovat att fråga varför spånet anser att han kan ta sig den rätten och berätta sånt för andra. För jag vill veta.

Ååååh, jag är så arg att jag kokar!! Idiot.

Kram till alla utom de som inte fattar hur dumma i huvudet de är. Som planeraren på min mans jobb. Han får inte en enda kram. Någonsin.

Relativitetsteori

10 dagar kvar.
Det går fort!

Igår var jag på gymmet. Läkaren på AVA sa att jag kan leva som vanligt. Vanligt? Det är ju en ren tolkningsfråga. Jag tränar ju lite då och då så jag tänkte att jag skulle träna lugnt. Gå på bandet istället för att springa, inte ta i så mycket och allt sånt.
Det började bra. Jag gick på bandet men så tänkte jag att jogga faktiskt inte kan vara farligt. Så jag joggade och det kändes jättebra.
Efteråt så styrketränade jag lite. Mitt i en övning så ville jag inte mer. Det kändes inte bra rent mentalt. För tänk om jag tog i för hårt? Tänk OM!
Jag kunde inte släppa tanken så jag slutade träna.

Det är verkligen jobbigt att vara nervös och vänta! Jag vill inte riskera NÅGOT samtidigt som jag tror på att det bara är bra att vara hälsosam. Men med måtta så klart.
Det är bara det att det där med "måtta" är också relativt. Det är trots allt en större risk med in vitro-graviditeter. Så vad är "måtta" då? Alla är vi ju dessutom olika.

Tusan, 10 dagar kvar. Det kanske inte går så fort ändå?

Allt är som sagt relativt....

Kram

måndag 13 september 2010

Icke-väntan

Vilken dag! Full fart sedan imorse! Men det är bara bra. Då går tiden fortare de 11 dagar som är kvar till testdagen...

Idag har det spänt lite konstigt i nedermagen (ok, det betyder livmoder från och med nu). Det ilar liksom. Och så har jag lite ömma bröst. Tyvärr så betyder inget av dessa tecken någonting för det kan lika gärna vara hormonerna jag tar som gör allt detta. Väldigt irriterande.
Jag har nog ALDRIG känt efter så mycket någonsin. Och i ärlighetens namn så har jag aldrig, innan vi påbörjade alla dessa in vitro-behandlingar, stirrat på min urin så mycket som under behandlingarna. All denna väntan på mens. Eller icke-väntan på mens.

Just nu är det icke-väntan på mens som gäller. Det är bara nedräkning.... Huga!

Kram

söndag 12 september 2010

Filosoferande

Vilken slapp dag... Men väldans skön också. Det blir lite mer tid till eftertänksamhet och filosoferande.

Ibland tänker jag att det faktiskt kan finnas tjejer och killar (eller, erhm, kvinnor och män...) som jag känner sen tidigare som läser den här bloggen. De kanske t.o.m. är i samma situation som jag. Vi går runt och vill inte säga något till någon av liknande anledningar. Det vore lite komiskt faktiskt! Så jag hoppas att om någon jag känner läser här och tror sig veta vem jag är, gör sig till känna. Då kan vi leka ihop! ;o)

Jag längtar lite tills jag kan "avslöja" mig och strunta i att vara hemlig. Det ska bli skönt. Ja, för er som inte vet så vill jag hålla mig lite incognito just nu med anledning av mitt jobb. Och så kanske jag inte orkar med frågor från allt och alla heller. Ni vet, man kommer till en middag eller fest efter en avbruten IVF-behandling eller misslyckad äggdonationsbehandling och så dyker någon käck människa upp och hasplar ur sig något dumt i stil med: "Helleeeuuuu, hur går det med barnskaffandet? Är ni inte på geeeeee snart?"
Med hela kroppen full av hormoner så kan sådana middagar lätt spåra ur, hahahahaaa! Så det får vara lite hemligt ett tag till.

Det var dagens filosoferande så långt.

kram

Ännu mer sannolikhetslära...

Förresten, en annan sak jag ägnade mig åt i Åbo var att spana in tjejer. Min man höll på att bli galen på mig.

- "Titta, hon kanske det är."
- "Nej, det tror jag inte."
- "Varför inte? Det KAN vara så. Hon är ju riktigt blond och cirka 165 cm lång."
- "Jo, men sannolikheten att det är hon är nästintill obefintlig."
- "Men kolla henne, då. Hon skulle det kunna vara!"
- "Ja, jo, men..."
- "Men, vaddå? Håll med liiiite'rå! Det SKULLE kunna vara hon."
- "Jo, men du... Kan du inte lägga ner nu? Sannolikheten att vi springer på donatorn är ju galet minimal. Du stirrar ju ut varenda blondin vi ser. Och de är inte så få i landet Finland..."
- "Mmmm...okej'rå... Men alla blondinerna jag har spanat in är i alla fall jäkligt snygga!"
- "Jaha?"
- "Ja, då BORDE ju vår donator vara snygg också. Vi får en toksnygg unge!"
- "Jo, sääääkert..."
(här TÄNKER min man: "...och helt störd om ditt beteende ärvs ner i detta stackars barn")


kram

Lite statistik (och galet mycket antaganden)

IVF i Sverige 2007

Färska ägg: 26,4% ledde till levande födda barn
FET: 19,6% ledde till levande födda barn
Sammanlagt: 25,3% ledde till levande födda barn (3167 födda barn av 12.484 IVF-behandlingar)

ÄD i Sverige 2007

Färska ägg: 164 startade behandlingar ledde 133 (81%) till insättningar
Av de 133 insättningarna ledde 42 (31,6%) till levande barn.
FET: 117 startade behandlingar ledde 97 (82,9%) till insättningar
Av de 97 insättningarna ledde 22 (22,7%) till levande barn.
Sammanlagt: Av 230 insättningar ledde till 64 (27,8%) levande barn.


Läs mer på Socialstyrelsens hemsida.


Så har vi oss "In vitro-turister" (som någon puckad journalist uttryckte sig).
Här kommer en liten, och totalt ovetenskaplig, överslagsräkning (en låg sådan) av mig:
Om vi antar att av de 12.484 IVF-behandlingarna så snittar vi på att alla gör ca 2 behandlingar var. Det blir 6.242 kvinnor. Då får 50,7% barn. Det stämmer ganska väl med annan statistik jag läst.
Det betyder att ca 3.121 kvinnor inte blir gravida. Varje år anländer ca 800 adoptionsbarn till Sverige. Då har vi ca 2.321 kvinnor kvar.
230 av dessa får barn genom ÄD i Sverige.
Nu blir det svårare med antaganden. Vi är 2.091 kvinnor kvar. Vad gör vi? Hur många ger upp? Säg att 20% ger upp av olika anledningar (psykisk ork, fysisk ork, prisfråga etc). Då återstår 1.673 kvinnor. Är vi så många som åker utomlands?! Wow!
Åter till mina antaganden:
Om 27,8% av oss föder barn (om vi tar samma %-tal som i den svenska statistiken) så blir det 465 födslar.
MEN! Då ska vi inte glömma att utomlands är det inte lika strikta lagar kring att sätta in endast ett embryo. Är embryona av tveksam kvalitet så sätts ofta två embryon in på många utländska kliniker. Även om ett embryo är av strålande kvalitet och ett är av sämre kvalitet så görs detta mer ofta utomlands (enligt min uppfattning genom att samla information från klinikers hemsidor och info från andra ÄD-tjejer). Det borde höja chanserna ytterligare. Kanske ända upp till 40%. Jag påpekar igen att det är helt och hållet min egna spekulationer och antaganden...
40% av 1.673 kvinnor är 669 kvinnor. Kom igen! Det är sjukt bra!

Räknar vi baklänges nu så är det endast 22,78% som INTE föder barn av de som gör något slag av in vitro-behandling. 77,2% föder barn. Enligt mina högst personliga och ovetenskapliga uträkningar och antaganden (en del blir säkert vansinniga av att läsa allt det här men det struntar jag blankt i). Ok, säg 25% respektive 75% då....

Så tänker jag för att hålla hoppet uppe. Då räcker hoppet längre och jag ger inte upp vår kamp.

Kramas där ute!

Väntan

Äntligen känner jag mig lite piggare. Trots att det är tidigt på morgonen.

Det blev en lång dag igår. Men aktiv och det är nog bra för att få tiden att gå.
Först frukost med finaste lillebror och hans sambo, sen iväg till bästaste bästisen och hennes fantastiskt fina barn. Självklart hade vi med småpresenter från Mumintrollet.
Vi blev kvar där ett tag så det blev till att skynda oss hem och fixa till oss för på kvällen blev det middag hos en kompis. Första middagen jag tackade nej till vin med anledning av att jag är gravid. Kul!! Vatten har aldrig smakat så gott!

Jag förstår inte hur jag ska stå ut med denna väntan. Det får bli ytterligare en nedräkning fram till testdagen. Egentligen ska vi testa på fredagen den 24/9 men maken och jag enades om den 25/9. Om, bara om, det går åt pipsvängen så är det nog bättre att testa en lördag. Då kan jag böla hela helgen.... Att gå och jobba direkt efter ett negativt besked blir nog omöjlig. Prestationsnivån skulle nog vara på minus.

Så idag är det 12 dagar kvar. I och för sig har jag hela den här dagen framför mig men det räknar jag bort. Det är bara morgnarna som räknas. Typ. 12 dagar kvar.

Kramlördag idag!!

lördag 11 september 2010

Insättning

Äntligen hemma igen!
Åbo är nog en fin stad men för mig är den världens tråkigaste. Det finns inte alltför mycket att göra och det som finns att göra har vi gjort.
Båten över var lugn och trevlig. Vi åt buffén så att jag kunde frossa i prosciutto. Och så blev det inköp av godis och Amarone i taxfreen sen bums i säng.

Väl i Åbo gick vi till hotellet. Det ligger på vägen till Salutorget och AVA och en morgonpromenad kändes bra.
Vi lämnade in väskorna i hotellets bagageutrymme och fortsatte färden till AVA där maken fick göra sitt. Jag passade på att skriva i klinikens gästbok så åker ni dit kan ni kika på datumet (8/9-2010) så ser ni vad jag skrev. Jag noterade att de hade samma blomsort på bordet som jag hade i min brudbukett.
"It's a sign", tänkte jag. "Det här komer att gå vägen."



När maken gjort sitt gick vi till Roberts Coffee runt hörnet av samma hus som kliniken ligger i. Resten av dagen gick vi på stan och kikade i en del butiker. Vi besökte även domkyrkan som är riktigt pampig.



Såg ytterligare ett tecken på att vår ÄD kommer att gå strålande. En kungörelse om att instifta Mors Dag. Herregud, det är ju ett givet tecken på att jag äntligen ska få bli mamma! Det förstår väl vem som helst?



Eftermiddagen ägnade vi åt att sova och bada bastu på hotellet och på kvällen strosade vi längs med Aura å för att hitta ett bra middagsställe. Det gjorde vi. Ett ställe som jag varmt kan rekommendera, Tintå. Tyvärr verkar de inte ha någon hemsida men här är en tjej som har lite bilder därifrån - Tintå. Stället ligger på Västra strandgatan (Rantakatu) 9.
Jag tog faktiskt två sista glas vin och njöt till fullo.



Torsdag morgon åt vi frukost på Café Elvina som ligger till höger om porten till kliniken. Det är ett trevligt, tyst och lugnt café som bakar alla sina pajer och bakelser själva. Mums! Ett stort plus för att de har en del svenska tidningar vi kunde bläddra i.



Vi skulle tacka stjärnorna för dessa tidningar eftersom vi satt några timmar och fördrev tiden på samma fik på fredagen i väntan på färjan hem...

Efter frukosten besökte vi några museum som finns i Åbo.

- Aboa Vetus & Ars Nova
- Konstmuseum och medeltidsmuseum byggt ovanpå arkeologiska utgrävningar. Man går bokstavligen runt i 1200-talets Åbo.
- Konstmuséet - Vackert!
- Åbo slott - Stort, häftigt och mycket historia. Väldigt fint.

Tipsar eventuella Åbo-resenärer att kika i förväg på lite olika museialternativ. Tiden kan gå långsamt när man väntar på att få göra äggdonation nämligen... Första morgonen i Åbo lämnade vi (eller snarare min man) sperma sen är det alltså en hel dag emellan som består av väntan. Bara väntan.

Min man fick för sig att de skulle ringa redan på onsdagen och berätta hur befruktningen gått och hur många ägg vi fått. Gissa om vi blev oroliga när de aldrig ringde?! Och gissa vad jag gjorde när jag slog upp ögonlocken på torsdag morgon? Jag ringde.

En litet missöde bara, de hade menat att de skulle ringa på torsdagen... Det fanns tolv ägg. Av dessa befruktades 7 (de andra fem var lite omogna). Av dem klarade sig hela 6 stycken embryon! Fem ligger i frysen och alla är av god kvalitet.
Ett ligger i mig.

Själva insättningen gick på en kvart. Om en ens det. Och efteråt har jag bara känt mig oövervinnerlig. En fantastisk känsla.

Nu ska vi till min käraste lillebror och hans sambo och få frukost. Skriver mer sen eftersom jag inser att hela det här inlägget är alldeles förvirrat.

Jag titulerar mig numer "ruvare".

Många varma oövervinnerliga kramar från mig!

tisdag 7 september 2010

Internet

Kom på en sak: om hotellet inte har tillgång till gratis nät så kanske jag inte uppdaterar förrän på lördag morgon...

Kollar det första jag gör när vi checkar in!

Kram

På väg

Så där, ja! Nu ligger vi i hytten och glor på tv. Vi är äntligen på väg. Jag kan inte beskriva med ord hur bra det känns.
Och så började jag med Progesteron imorse. Inget kladd än så länge men det beror nog på att jag satt i bilen direkt efteråt. Sen satt jag på jobbet i någon timme. Så det verkar som att så länge jag är relativt stilla så händer det inte så mycket.
Kom bara ut lite när jag gick på toa.



Vi är på väg.
Äntligen.

Kram

måndag 6 september 2010

Packad

Färdigpackad. Åker inte hem efter jobbet imorgon utan direkt in till stan och båten lite senare.

Nu är det bara kramandet kvar.

Ostress

Det är mycket nu...
Jobbet tar en väldans tid och kommer så att göra i minst två månader till. Minst. I normala fall hade det här varit en galet stressig period men jag har bestämt mig för att så inte blir fallet. Allt kommer att bortprioriteras så att jag kan låta bli att stressa på jobbet. Jag gör klart mina uppgifter helt enkelt och det får ta den tid det tar. Huvudsaken är att jag inte stressar. Jag tror nämligen inte att det är bra för fostret. Och så är jag väl lite extra petig nu när det är ett ÄD-foster... Så klart!

Ikväll ska jag packa. Tjohooo!

Och så ska jag kramas så klart.

Snart dags

Så är nu vecka 36 här. Det är dags, imorgon kväll åker vi. En dag kvar.
Tänk att vi äntligen har kommit så långt.

Idag har även Lilly namnsdag. Ett litet grattis till min mormor som finns i mitt hjärta men inte på jorden. Grattis.

Kramas därute!

söndag 5 september 2010

Strålande

Vilken bra dag!

Åkte till Lida och träffade en tjej som varit med om IVF:er. Vi ventilerade tankar kring IVF:er och ÄD och det var väldigt givande. I alla fall för mig. Vi satt vid vattnet och pratade om det mesta kring att skaffa barn genom IVF och tyvärr var jag tvungen att åka hem vid lunchtid. Men det är alltid kul att få prata "öppet" om sina erfarenheter och dela dem med andra samtidigt som jag får höra andras historier. Jag lär mig alltid något och det gillar jag.
Så tusen tack kära K för ett givande samtal! Jag hoppas att det går vägen för er.

Så har kära maken och jag gjort ett ordentligt ryck. Vi har klippt gräsmattan som växt sig till 20 cm, klippt häcken som spretar ut ordentligt på alla förbipasserande, vi har städat carporten och vi har slutligen färdigställt förrådet. Ååååh, vad bra vi är!!
Ja, just det... glömde... jag har klippt av en elkabel till häcksaxen också. Duktigt. Finn ETT fel....



Och ja, det blev strömavbrott och häcken klipptes även manuellt (av mig) efter mitt tilltag. Jag skrattade och maken himlade med ögonen. Hahahaaa!

Men förrådet är som sagt klart. Egendesignat och egensnickrat från gjutning av plintar till takläggning. Allt av min vackraste man. Han är sjukt duktig!



Jag fick också för mig att det kanske är intressant av någon anledning, att se vad det är för tabletter jag knaprar på under den här behandlingen.

Först var det Primolut:



Och sen tog jag Procrensprutan:



Nu knaprar jag Progynon:



Sen blir det komplettering med Progesteron från och med den 7/9:



Och det får bli allt för den här dagen för nu ska vi grilla och njuta av att det har varit en strålande dag.

Kramas där ute!

Fyra dagar kvar

Fyra dagar kvar... För att få tiden att gå ska jag träna idag, på måndag och på tisdag. Träning sätter fart på blodomloppet. Med tanke på att det inte bara är slemhinnan som ska vara tjock utan det ska även vara bra blodförsörjning till embryot, så måste träning vara idealiskt inför ÄD. Tänker jag.
Och så är det aldrig fel att får hjärtat att pumpa lite också, för ålderns skull.

Idag känner jag lite i magen. Det är som en slags "mini-mensvärk". Men väldigt liten sådan, men den finns där. Det är absolut inget att oroa sig för misstänker jag men jag ska fråga på AVA vad det beror på. Alltid lär jag mig något.

Idag ska förrådet färdigställas också. Tjohooo!

Kram i solen

lördag 4 september 2010

Erfarenhetsdelning

Ligger nyvaken i sängen och tänker att vi bara har fem dagar av väntan kvar. Efter det kommer en längre väntan men framförallt så kommer oron. Jag vet ju att IVF-behandlingar ger högre risker under graviditeten så jag kommer att vara orolig ganska ofta tror jag.
Det är ju alltid bra att höra om någon annans erfarenheter kring det här, och gärna någon som det gått bra för, så jag kikade in på Veronicas blogg. För henne är det dags att förlösa idag men hon fick blödningar och besvär första veckorna. Jobbigt! Men bra för mig att veta. Då kanske jag inte får panik på en gång om det händer mig...

Idag ska jag ändra hotellet vi bokade. Och boka båtbiljett så klart!

Kramas! Basta!

fredag 3 september 2010

Omräkning!

3 dagar kvar till nästa vecka men nu spelar det ingen roll längre. För på onsdag t.o.m fredag smäller det!! Tjohooo! Nu händer det. Nu blir det verklighet. Nu är det upp till bevis. Det måste fungera!

7:30 imorse ringde AVA. Nu gäller följande:
- Jag fortsätter med Progynon som vanligt (3 ggr om dagen).
- På tisdag tillkommer Progesteron (vagiatorer) 2 ggr dagligen
- På tisdag kväll tar vi båten över.
- På onsdag morgon lämnar maken sitt bidrag (några timmar senare bildas början till en bebis!)
- På fredag kl 12 blir det ET!!!

Därför påbörjas härmed en ny nedräkning. 6 dagar kvar.

Åååh, låt det fungera!

May all f-ing forces be with us.

Kram

torsdag 2 september 2010

September

Förresten, finns det någon GLAD och ROLIG låt om september?... September är en vacker månad och jag fyller dessutom år då. Och äppelträdet är fullt med äpplen.

Välkommen september!






Jorå, den här är väl gladare i alla fall!! Kärlek.


kram

Siande

Hektiskt dag men trots det så smet jag tidigare från jobbet för att gå till Dr Ma. Sista gången och jag måste säga att det känns ganska skönt. Det kostar en förmögenhet. Men det fungerar.
När jag var hos gyn så visade hon att det fanns folliklar (äggblåsor)! Jag tror att det är akupunkturen som har bidragit till dem. Sen är väl frågan om det finns ägg i dem... Men det behöver jag inte fundera på just nu för nu är det ÄD på gång. Tjohoo!

Jag kan inte nog betona hur mycket jag längtar till imorgon. Då får vi veta när AVA tror att det blir äggplock. Det är ju faktiskt sjukt spännande!

Läste förresten mitt horoskop:

"If you are attached but have not been able to conceive a baby, Pluto will help with that too after September 14. From then until April 2011, your chances of a pregnancy will improve (whether you are the one to carry the baby or are the woman's partner), so keep those dates in mind."


Jag kommer att ha TD (testdag) efter den 14/9, hahahaaa!

"I am especially encouraged by the fact that Mercury, your ruler, will be in perfect angle to Pluto from your house of new love, children, and creativity, showing that all these areas will shine for you with just a little effort on your part."

Låter bra. Nu tror jag på horoskop. Det bara MÅSTE slå in!

Ja, sånt roar jag mig med medan jag väntar... imorgon får vi besked.

Glöm inte att kramas!!

Imorgon

4 dagar kvar till nästa vecka men framförallt, endast en dag kvar tills donatorn går på koll hos AVA. Så imorgon förmiddag får vi nog reda på när det är dags att åka till Åbo. Spännande!
Och ikväll är det sista gången hos Dr Ma.

Kram i solen

onsdag 1 september 2010

Vila

Så trött, så trött... Vilken otroligt lång dag. Och jag vet att den närmaste månaden kommer att bli lång. Både jobbmässigt och privat. Det enda jag ska fokusera på är att inte stressa. Dels tror jag inte att det är bra för det lilla embryot och fostret och dels så är det inte bra för mig hur som helst. Men det blir intensivt framöver så jag tänker inte boka in någonting på helgerna. Ska bara andas då. Och hoppas.

Det blir en bra natt med tung sömn.

Godnattkramar till alla

Hotell

5 dagar kvar till vecka 36! Inkentinken. Och igår bokade vi hotell. Det går alltid att ändra de dagar vi är där så nu är det klart. Det bidde Holiday Inn Turku och vi bokade via Hotels.se.

Vad är det för fel på att säga "träna" istället för "coacha"? Eller "tränare" istället för "coach"? Tittar på TV4 och stör mig lite på att journalistutbildade programledare inte kan behärska det svenska språket.

Har jag blivit tant nu?

kram