Insikt

Gråt. Gråt. Gråt. Nu verkar den ha tagit slut.
Jag målar och maken planterar om blommor. Gissar att vi måste aktivera oss med något och få ha de egna tankarna fria också. Inte bara gråta tillsammans.

När jag målar (en vägg och ett bord, inga tavlor...) tänker jag och rensar tankarna. Jag tänker på att jag fotfarande är tacksam över att det finns äggdonationer. Att det är så mycket bättre för oss än IVF eftersom jag inte ens har egna ägg. Jag tänker att chanserna finns där fortfarande. 75-85%. Och jag tänker mycket på de som läser här i bloggen.
Utan den här resan mot barn hade jag aldrig fått maila, prata och umgås med så många nya och bra bekantskaper. Utan er hade jag känt mig oerhört ensam. Utan er hade jag aldrig mött så mycket förståelse och utan er hade jag aldrig fått dela med mig och få stötta tillbaka. Utan er hade jag varit inget i allt det här.

Min kära, finaste man i all ära men han har trots allt ingen kvinnokropp så ibland är det svårt för mig att förklara för honom. Om jag säger att "det molar i nedermagen", vad ska han säga då? Ja, ni förstår nog vad jag menar. Och att jag älskar och avgudar min man är det ingen tvekan om men ändå, jag är så otroligt tacksam över att ni finns där.

Utan IVF:er och äggdonation hade jag aldrig träffat så mycket otroliga människor. Får jag inte barn har jag i alla fall fått så mycket annat mig givet att jag kan le när jag tänker tillbaka på mitt liv den dan jag är på väg att dö. Det är jag tacksam över.

Jag är inte avskräckt. Jag tycker fortfarande att äggdonation är något fantastiskt. Vi ger inte upp. Vi har fem embryon kvar i frysen. Vi tänker lägga hela vår själ, våra hjärtan och vår inkomst på det här. Vi kör på till jag är 50. Jag vägrar ge upp. Och jag tänker ta mig faan ha LITE kul på vägen!

Tack alla! Tack för alla fina ord för all uppmuntran för allt stöd! Tusen, miljarders tack. Det betyder verkligen fantastiskt mycket. Utan all uppmuntran hade jag inte haft ork att skriva här idag. Visst gör det fortfarande otroligt ont i mitt hjärta men jag ser en ljusglimt där någonstans. Vi ska klara det här.

På måndag ringer jag till AVA. Ikväll tar jag ett glas vin.
Och kramas.