Tankekompott

Jag har total bloggtorka och det verkar jag inte vara ensam om. Det känns som att det är många som känner sig lite lagom håglösa sisådär.
Jag är urkass på att kommentera trots att jag vill kommentera hos så många av alla bloggar jag läser och följer. Jag är väl lat gissar jag. Eller nåt. Typ.
Och jag vet inte vad jag ska skriva här på min egen blogg heller. Det känns som att jag tappat stinget. Normalt sett brukar min hjärna spinna fort och jag har tusen åsikter och tankar om det mesta (som jag ofta ändrar hela tiden). Bloggen har ju varit min ventil i alla dessa tankar och åsikter. Men nu: totaltorka.

Det enda som hetsar upp mig just nu är det här med varför en del läkare inte vill hjälpa till ens med vanlig VUL. Inte ens när det är behandlingar som utförs inom Sveriges gränser. Vad är det för jäkla trams?
Jag kan förstå oviljan och framför allt okunskapen om man gör behandlingar utomlands, men när det är i Sverige? Fan, önskar att jag hade pallat av att bli gynekolog. Då hade jag ta mig tusan tagit emot varenda tjej som behövde hjälp. Och skrivit recept hade jag gjort också. Utan att blinka.
Jag ångrar också att jag inte blev jurist. Då skulle jag ha grottat ner mig i det här och slagits för ofrivilligt barnlösas rättigheter när det kommer till behandlingar. Då hade jag stämt skiten ur landstingen. Och vunnit så klart!
Men nu törs jag inte riktigt det. Allt jag kan göra är att skriva och reagera på det. Jag ska sjutton hitta något som gör att alla hutlösa, oförskämda gynekologer som tar t.ex. 5.500 kronor för tre vanliga VUL trots att de är landstingsanslutna, får en rejäl knäpp på näsan. För det om något borde vara olagligt! Men hur sjutton ska jag lyckas med det utan att förstöra för alla? Vi som håller på med behandlingarna sitter ju helt i händerna på dessa läkare. Vi behöver dem. De utnyttjar en beroendeställning. Usch och fy, säger jag bara!
Men jag ska komma på något... Förr eller senare. Morr, morr...

Annars händer det inte så mycket. Jag jobbade min första dag idag och det enda som hände var några puckade mail som dök upp i inboxen och förstörde min första arbetsdag efter semestern. Sånt som händer och som tur är så finns det viktigare saker i livet än kollegor som inte tänker. Ok, nu låter jag riktigt divig och som en äkta besserwisser, men så är det inte. Jag blev bara sååååå trött. Det jag skulle göra hanns liksom inte med och jag kunde inte styra över dagen själv. Det blir vem som helst trött av efter tre veckor av lyckligt semesterslappande. Tror jag i alla fall...

Jag tänker en del på Mini också. Hur det ska gå. Jag kan inte slappna av helt och hållet. Då och då dyker tankar om missfall upp och jag gör allt jag kan för att tränga bort de tankarna. Jag vill uppnå graviditetens Nirvana. Få klappa mig så där självgott på magen som en del gravida gör (huga!), typ. Och bara gå runt i ett lyckorus. Konstant. Vilken dröm! Men i ärlighetens namn så blir jag fortfarande lite irriterad när jag ser lyckliga mammor med småttingar. Jag har liksom inte en tanke (i de stunderna) på att jag själv förmodligen kommer att hamna i det läget.
Helkonstigt, men det är väl så djupt rotat vid det här laget.

Hur som helst, så försöker jag att njuta lite och se framåt. Jag spanar på lite barnkläder och hittar en del men känner mig som en total novis. Jag vill hitta en sån där riktigt kanonbra butik här i Stockholm som har MASSOR av roliga, färgglada barnkläder och som inte är sorterade efter pojke och flicka utan efter färg, funktion och storlek. Finns det någon sån så får ni gärna säga var den finns.
När jag berättade för bästisen om att jag fått lite saker av en annan kompis via Facebook så blev hon nästan lite förnärmad, hahahaaa!
"MEN! Jag har MASSOR med saker som jag har tänkt att ni ska få. Ni skulle bara få dem lite längre fram i tiden och inte allt nu, så här tidigt!"
Finaste hon. Vill så gärna och så kommer jag och sabbar allt, hahahahaaa!
Så än så länge har vi bara ett par strumpor, två matbordsstolar, en lekspis, en pulka och en växasäng till Mini. Växasängen känns lite tidigt att införskaffa men vad sjutton, den är gratis. Sånt gillar vi!
Jag hänger en del på Nennes blogg också. Hon syr barnkläder och hittar en massa kul på nätet till sin kommande lilla tjej. Jättebra tips hittar jag där med andra ord. Tack, Nenne!
Och så länkarna hos Elin, så klart. Hennes kids har alltid så härliga kläder och på hennes blogg har hon länkar till bra inköpsställen. Och så har hon fantastiskt roliga och härliga ungar!

Det är det som händer i det stora hela. Och idag är det bara 13 dagar kvar till UL.

Vardagskramar

Hvdvrk

Är det vädret eller graviditeten? Eller håller jag på att bli sjuk?
Jag har så otroligt ont i huvudet. Dricker massor av vatten men tror inte att det är vätskebrist.
Det började så smått redan igår...

Aj.

kram

Nedräkning igen

Idag är dagen då jag kör igång med PTonline och Olga igen. Den här gången är det för att träna upp mage och rygg. Mammaträning.
Jag har konstaterat att det är jobbigt med matbiten. Jag ska äta ca 6 gånger per dag men jag kan inte äta så mycket som jag behöver. Då får jag ont i magen. Så nu ska jag försöka att dela upp det på 8 mindre måltider istället. Får se hur det går...

Och idag är det bara 14 dagar kvar till ultraljudet den 16:e! Tjohoo! Tror att det får bli en nedräkning nu. Och för den oinvigde: idag räknas inte som en dag för den är redan här och den 16:e räknas som dag 0 eftersom det är då UL görs. Så jag räknar bara dagarna där emellan. 14 dagar kvar på mitt sätt att räkna alltså.

Nu önskar jag mig lite mage. Så att jag får se gravid ut istället för uppsvälld. Gnäll, gnäll.

KRAM

Jobb

Idag ska jag jobba lite. Hemifrån, men ändå. Jobb. Sommmaren är nästan slut känns det som.
Jag trodde att jag skulle komma tillbaka till jobbet med en mage som syntes. Eller trodde och trodde, det var kanske mer ett önsketänkande. Då skulle jag slippa försöka hitta kontorskläder som passar och så skulle allt förklarat sig självt liksom. Nu blir det till att växa till sig i sakta mak och kollegorna kommer att undra men inte våga fråga förrän magen blivit tillräckligt stor. Typ.
Precis så är det med en annan tjej på jobbet. Jag vet inte om hon är tjock eller gravid och två anda kollegor undrar precis samma sak. Och fråga kan vi inte göra så klart. Bara för att stilla vår nyfikenhet. Nej, det går inte så vi får vänta tills hon säger något själv i så fall.
Precis så blir det nog för mig om jag inte berättar lite tidigare. Får se hur jag gör.
Hursom, det är skittrist att jobba när allt jag vill vara är ledig.
Men jag ska bara jobba idag och imorgon så jag överlever nog!

Kramas där ute

Magstrategi

Så där, ja! Hemma igen och allt är tvättat och vi är tillbaka i vardagen igen.
Att allt är tvättat är ta mig tusan rekord. Jag ogillar starkt att packa upp och brukar lämna min stökiga resväska öppen men orörd, ståendes på vardagsrumsgolvet i två veckor.
Ja, jag vet, en riktigt dålig vana men det är ju så trååååkigt.....

Kreta var i alla fall jättebra. Vi gjorde ingenting och såg ingenting, förutom Knosssos, utan låg bara och latade oss hela dagarna. Det kändes som lugnet före stormen på något sätt. Det blir en hektisk höst med graviditet, tapetsering, isoleringsjobb, inredning, eventuellt nytt jobb och en hel massa fokus på Minis ankomst. Och när han/hon väl är här så blir det nog full fart med nytt liv. Så vår vilosemester kändes helt rätt. Och Knossos sög. 50 grader i brännande sol och så mycket turister att vi inte såg annat än folk. Ett jäkla skitarrangemang helt enkelt. Det hade varit både bättre och billigare att hyra en egen bil och åkt dit en eftermiddag istället för att åka turistbuss preciiiis som alla andra turister på Kreta. Guiderna verkade ha kommit överens om att de skulle anlända till platsen samtidigt. Så ska ni dit, åk en eftermiddag istället.
Slutgnällt om det.

Angående min mage: På kvällarna ser jag ut som en ballong och förstoppning är ett evigt diskussionsämne här hemma. Ja, nu blir det detaljer.
Jag blir galen och får nästan panik när jag inte kunnat göra nummer två på tre-fyra dagar. Det är sjukt obehagligt! Och när det väl är dags, ja, då är det som en förlossning. Ibland tror jag att det är meningen att jag ska bli så där förstoppad så att jag får en slags träning inför förlossningen i januari. Lite uppvärmning liksom.
Jag äter fil med extra linfrö och müsli, jag äter morötter, katrinplommon och fibrer till vansinne. Ok, inte på Kreta men ändå...i vanliga fall gör jag det.
Men att få ont i magen varje kväll har varit så otroligt jobbigt. Igår åt jag en middagsportion som var stor som en handflata. Inget mer. Det hjälpte! Så nu är det mikroportioner som gäller. Allt för att magen ska funka lite bättre. För så här tänker jag inte ha det hela graviditeten. Då lär väl hemorrojderna dyka upp som ett brev på posten också...

Över till något roligare: Minis rum!
Vi har som bekant hållit på att ordna ett kontorsrum. Mitt krav på tapeten var att den skulle vara färgglad och ingen typisk stram kontorstapet. Nej, glad och inspirerande skulle den vara. Vi hittade en som vi båda gillade till slut och när vi satt upp den var vi galet nöjda med resultatet. En perfekt barntapet insåg jag! Jag blev alltså så nöjd att jag ville att det skulle få bli Minis rum så nu får det bli så.
Tapeten är från Boråstapeter och det är nr 1305 från Hanna Wernings kollektion.



Nu har vi bara problemet att det rum som står näst i tur för tapetsering är fullbelamrat med böcker, möbler, pärmar och prylar. Det går inte att gå in i rummet så allt får flyttas i omgångar till Minis rum för att sedan flyttas tillbaka... Suck!
Är det någon som är intresserad av att köpa en nästan ny bäddsoffa till bra pris förresten? Hör av er i så fall. Den är svart, ren och snygg men vi har inte utrymme för den längre.

Här om dagen slängde en kompis ut en förfrågan på Facebook. Hon hade två barnstolar (för matbordet), en lekspis och en växasäng hemma som hon skänkte bort till bättre behövande. Jag hojtade till direkt så nu har vi lite prylar till Mini. Kul! Fick med en mini-pulka också. Det känns faktiskt lite overkligt att det är vi som ska ha såna prylar hemma. Hade jag haft lite mer mage så hade det nog varit enklare att ta in men just nu känner jag mig ganska normal fortfarande och jag har svårare att ta in vissa faktum ibland. Men det kommer och går i omgångar så även jag fattar väl att vi behöver lite mer saker snart.
Förresten så har jag och bästisen bokat in en trip till Ullared i höst. Jäklar vad det ska shoppas grejer till Mini då!

Men idag ska jag njuta sol och fnula lite här hemma. En långpromenad står på schemat också. Allt för tarmarnas skull om inte annat...

KRAM på er!