Magen

Kikade just på mina gamla "Gravidbilder" här på bloggen. Herrejösses, vilken liten mage!!

HAHAHAHAAA!

Jag som var såååå irriterad på att folk sa att jag inte hade någon mage att tala om när jag var gravid. Hur tänkte jag?! Kära läsare, varför sa ni inte åt mig på skarpen? Heheheee... Lätt att skylla på er liksom....

Undrar hur stor den blir nästa gång?

Kram

Kärlek

Livet som mamma tuffar på och ofta tänker jag på ur lyckligt lottad jag är. Tänk att ÄD fungerade för oss. Som min BM sa:
"Ja, lilla Mini är ett MER mirakel än andra barn som inte kommit till via IVF. Ni har ju liksom haft en del odds emot er."
Nu är inte min BM min största favorit men hon har ett gott hjärta och hennes ord värmde verkligen ända in i hjärteroten.
En annan BM sa att Mini är lik mig. Hon har ingen aning om att Mini inte bär på mina gener, men visst, någonstans kan man nog hitta en likhet. Men mest är hon lik Fina M.

Jag tror att det där med att ÄD-barnet ska vara likt sin mamma är något som är viktigt när man ska göra ÄD. Jag tänkte mycket på det förut och det är en del av en process man måste gå igenom tror jag. Det där med likheten. Kommer jag tycka om mitt barn lika mycket som andra mammor? Kommer jag att känna för mitt barn på samma sätt som andra mammor?
Idag kan de tankarna kännas väldigt underliga i mina öron men jag har ju faktiskt tänkt de tankarna.
Idag är Mini "min". Ingen annans. Jag kan inte tänka mig ett annat barn i min famn som skulle kunna vara "mitt". Hon skulle kunna vara lik en gorilla och jag skulle inte bry mig det minsta. Faktiskt.
Det kanske är skönt för andra som funderar på ÄD att veta att det känns så. Ingen annan ÄD-mamma jag träffat har heller sagt något annat än det som jag känner.
Allt blir så självklart när barnet väl är där hos en. Det finns inga tvivel alls liksom.

Det som däremot kan vara lite ledsamt, och som jag inte riktigt var förberedd på, är andras kommentarer. Alla som har träffat Mini vill så klart påpeka vem hon är lik. Så fungerar det ju. Man tittar på en bebis och säger "Åååh, vad lika pappa/mamma hon är!". Alla gör det. Så är det bara och det kan jag hantera. Det jag hade svårt att hantera var en släkting som inte kunde sluta tjata om likheter. T.o.m. Fina M reagerade på hennes tjat.
Hennes kommentarer som fälldes under ett tretimmarsbesök och som jag ogillade starkt:

"Men åååh, hon är inte lik NÅGON av er! Alls!" (Jo, Fina M enligt alla andra)
"Inte ens ÖRONEN är något hon fått från er!" (Vem f-n bryr sig....)
"Tänk, vad olik hon är er." (Nej, hon har väldigt mycket från oss båda när man lärt känna henne)
"Man kan inte tro att hon är er eftersom hon inte liknar er alls." (Nej, för det är ju likheten som avgör om man är ett barns förälder....)
"Hon ser ut som Fina M:s mamma." (Faktiskt ingenstans. Jämför inte mitt söta barn med en 78-årig tant du träffat en gång.)
"Wilda, hon har inte dina fina långa ögonfransar!" (Nej, och dina tre barn är inte lika dig alls heller!)
"Hon är JÄTTELIK fina M:s mamma." (nej, hon ÄR verkligen inte det.... Sluta tjata.)
"Alltså, jag kan verkligen inte se något av er i henne." (Men GE dig!)
"Hon är inte lik någon." (Här sade jag att Mini får vara lik en GORILLA om det vore så, jag bryr mig inte om likheterna som du tjatar om, jag älskar min unge mest på jorden liksom.)

Ja, det var nog en hel del till angående det här med likhet som slank ur släktingens fula mun. Men ni förstår konceptet hoppas jag?
Vilken mamma som helst skulle nog reagera på alla dessa kommentarer om likheter mellan barnet och föräldrarna. Det enda man vill höra som nybliven förälder är att ens barn är en fin liten bebis. Det är allt.
Med ÄD i ryggen och gravidhormoner som susar i kroppen, så blir det lite känsligt när det blir för många likhetsjämförelser, i alla fall för mig. På kvällen var Mini lite kinkig och jag fick inte till amningen (har råkat ut för mjölkstockning och bröstböld som heter duga, men det är en annan historia) och tårarna började trilla. Duger jag? ÄR jag mamma på riktigt? Kommer det här att fungera? Kommer Mini att knyta an till mig på riktigt?
Fina M bedyrade att det var släktingen som var dum och att allt är i sin ordning. Och det är det ju. Jag var bara inte beredd på denna arsenal av frågor och kommentarer, från en och samma person, kring vårt barns likheter med oss. Det blev lite mycket att hantera och jag hade faktiskt blivit lite sur även om det inte var ÄD inblandat.

Så, vad vill jag säga med detta? Jo, ni som funderar på ÄD eller gjort ÄD, fortsätt att gå er egen väg och tänk på att det är ERT barn. Alltid. Kärlek, kärlek, kärlek!

KRAM

Live from BB

Jäss!!

Nu händer det. Vi är på BB.

Vi körde igång med en rivstart och var helt oförberedda. Sattes igång med en Bardaballong (tror jag att det heter...) men det gick inte alls bra. Den togs ur och vi väntar nu på mat och en ny läkare som ska låta oss prova någon annan metod.

Det känns bättre eftersom vi var så oförberedda och allt gick så fort fram. Min bror ska komma med väskan också...

Jag berättar mer sen så klart men nu är det äntligen dags!!!

Många kramar till er alla

Otacksam?

Usch, jag känner mig otacksam som skrev det förra inlägget. Får man känna så där när folk faktiskt hör av sig? Jag menar, jag blir ju överlycklig över alla andras sms och telefonsamtal. För att inte tala om alla glada tillrop här på bloggen.
Varför blir jag då så störd av den här tjejen när hon hör av sig? Är det för att jag känner att det inte är helt genuint? Det känns som att hon har en baktanke, ett självändamål, med sina samtal.
Äsch, jag kanske nojjar och bara är hormonstinn?
Men jag blir uppenbarligen väldigt störd av att hon ringer hela tiden, ibland två gånger per dag, från att inte ha hört av sig alls nästan. Mycket märkligt. Och det blir inte bättre av att hon ringer och väcker mig, hehee.
Jag får släppa det där och bara svara i telefonen ibland helt enkelt, så går det väl över.

Nu åter fokus på Mini. Att titta på gissningslistan är ganska tråkigt numer för det känns som att vi alla gissat helt fel och att Mini bara jäklas med alla. Fina svägerskan gissade igår (lite väääl sent så det får nästan räknas som fusk om hon skulle pricka sin dag...) och hon gissar på lördag.
Sen har vi Esther som ursprungligen gissade på 22/1. Jag börjar tro på det datumet själv nu, hahahaa!

Jag kan inte heller sluta fundera på de där "värkarna" som kom igår kväll. Vad var det för något egentligen? Måste fråga läkaren om hon vet.
Och så det där med känslan av att jag har blodstopp i huvudet. Det är lite obehagligt, en läskig känsla. Måste fråga om det också.
Och så om moderkakan. Hur kollar man den egentligen? Att fråga!

Jag tänkte också på det här med att jag har så svårt att se tjejer som är gravida. Fortfarande! Tänk att det är så djupt rotat sedan vi kämpade som värst. För just nu är det verkligen helt irrationella tankar. Eller, det kanske inte ens är tankar, bara en invand reflex som har satt sig. En riktigt puckad reflex.
Man kan ju tycka att jag borde ha vant mig efter att ha sprungit så mycket på spec.mvc. t.ex., men nej. Det är en lite störd känsla (att ha kvar den fortfarande, alltså) faktiskt så jag hoppas att den går över snart. Men jag reagerade i alla fall inte negativt av att se en kompis, Luiza, gravid. Tänk, vad trist det vore! ja, ja, den där känslan kanske går över med hjälp av lite vistelse på BB. Där finns det ju magar så det räcker i alla fall, hihiihi!

Nu blir det lite vila igen innan det är dags för avfärd mot läkarkollen.

The list:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

21/1 Svägerskan

Kramar till alla

Det där med att folk ringer

Ok, nu blir det otacksamt gnäll igen...

Varför? VARFÖR i hela friden ringer folk (ok, det är väl mest EN person jag ifrågasätter) i tid och otid för att kolla vad jag gör och var jag är när jag har sagt att de får ett sms när vi åker in?
En kompis som jag pratar i telefonen (vi ses inte, hon bor i Tjottahejti) med max 4 gånger per år har nu ringt eller sms:at (mest ringt) varje dag. Igår orkade jag bara inte svara utan struntade i det. Jag flinade lite för mig själv och tänkte att "nu tror hon att vi är på BB men jag orkar inte prata och svara på tusen frågor och lyssna på hennes förlossningsberättelse igen".
Note to self: flina inte i förtid...
Eftersom jag sover lite kackigt på nätterna så har den senaste tidens förmiddagstupplurar verkligen varit hjälpande. Så någon gång mellan 7 och 11 så sover jag. Det har jag också sagt till den här tjejen och hon vet att jag sover dåligt. Hon har själv kommit med rådet att jag ska sova allt jag kan.
Därför blir jag sjuuuukt irriterad när hon ringer strax efter 9 på morgonen dagen efter att jag inte svarat på hennes senaste samtal från igår kväll.
Det första hon frågar är var jag är. När jag säger hemma så hör hon att jag låter trött och frågar om jag sover. När jag säger ja säger hon bara att hon ringer senare och lägger på luren.
Förmodligen skäms hon för att hon ringde och störde och det är ju trevligt att hon hör av sig och frågar. Men jag tror inte att hon bryr sig så där genuint direkt. Hon är mer engagerad än behövligt och vi pratar nästan aldrig om mig när hon ringer utan mest om henne och hennes graviditet, amning etc.
Varför i allsin dar ringer man till någon som ska föda när som helst och frågar var hon är? Skulle jag ha förlöst så kan ju vad som helst ha hänt och jag är förmodligen på BB. Om jag inte svarade igår kväll så har jag förmodligen legat och krystat och behöver vila om jag kan. Eller tänk om vi behöver lite tid för oss själva i vårt livs största ögonblick? Eller...ja, vad som helst. Jag hör av mig när allt är ok liksom.

Ok, jag vet att jag kanske gnäller lite onödigt mycket och att man ska vara glad att folk bryr sig, men det här är en tjej som ständigt har frågat om jag är gravid när jag och Fina M har kämpat som mest. Hon har kommit med oombedda, goda råd om hur man gör för att bli gravid och allt det där. Ni vet. Den jobbiga typen som inte direkt bryr sig om ens liv utan bara vill lägga näsan i blöt. "Slappna av så funkar det"-kommentarer, typ. Så jag blir inte direkt överlycklig av att hon ringer i tid och otid. Jag har ju sagt att jag hör av mig!

Jag kan ju alltid välja att inte svara när hon ringer. Och, ja, så får det bli.

Gnällkramar

Läkardejt idag

Näää, inget firande ännu. Suck.

Igår kväll fick jag dock "hugg" i magen två gånger. Ett vid 19:30 och ett ca en timme senare. Falsklarm, för inget mer hände. Det första kändes rejält och gick över hela magen. Det andra var som en kraftig mensvärk. Jag somnade ca kl 24 och sov till 5. Då startar förlossningsprogrammen på kanal 7, hehee.
Så nu vet vi varken ut eller in... Då gör vi det vi är bäst på: väntar. Urrrk.
Men idag ska vi i alla fall på UL och träffa en läkare kl 14:30. Som jag ser fram emot det! Jösses, det ska bli otroligt skönt att få se Mini och naturligtvis är min förhoppning att allt ser bra ut. Och att få ventilera lite med läkaren ska också bli skönt. Jag ska skriva ner en del frågor som poppar upp i huvudet då och då så att jag slipper oroa mig så mycket. Och jag kommer garanterat att bli mindre rastlös också. Hoppas jag.

Utöver det ska jag nog ta en kortare promenad och köpa mig en latte. Riktiga wow-aktiviteter...

KRAM

Because I'm worth it!

Jag är laddad. Snart kan jag unna mig detta (även om jag redan har ätit salami någon gång och även någon bit brieost av misstag):

Mini ska firas ordentligt

KRAM

Känner efter lite

Alltså, är det någon annan som varit gravid där ute, och som fått känslan av blodstopp i huvudet lite då och då under slutet av graviditeten (senaste veckan)? Jag menar allvar. En obehaglig känsla är det! Och jag undrar så vad det beror på. Det spelar ingen roll om jag sitter, står eller ligger ner.

Och så denna obehagliga känsla av att vilja göra nr 2 hela tiden... Men jag ska inte gå in på detaljer. Lovar.

Imorgon ska jag ta upp ämnet hinnsvepning. Vad tror ni om det? Kan det vara något? Det känns som en lite "oskyldig" och ganska naturlig igångsättning som kanske kan hjälpa till på vägen.

Dagens eftermiddagstankar liksom...

KRAM

Besök igen!

Fina ni! Läste era kommentarer på förra inlägget och blir så rörd att jag kan börja gråta igen. Men jag lyckades hålla mig.

Goa Luiza kom förbi och höll mig lite sällskap igen. Vilken lycka! Det gör faktiskt att dagarna går lite fortare och lättare när jag får pladdra av mig lite. Och Luiza är så cool att prata med också. Så nu är jag glad igen. Jag? Labil? Nähä.
Hon tyckte i alla fall att mina bullar var goda trots att de är sketafula. Jag är nog sämst på att baka fina Leila-bakar-bullar... Tur att det är smaken som räknas mest.

Imorgon eftermiddag har vi tid för UL och läkarbesök. Men om allt ser bra ut så sätter de inte igång mig då. Men förmodligen kommer jag att bryta ihop och bli hysterisk, så vem vet? Inte för att det är mitt mål, men ni vet när någon frågar hur man mår och allt bara väller ur en? Så misstänker jag att det kommer att bli. Kanske inget skäl för igångsättning direkt men jag gissar på att det blir återbesök på varannan-dag-basis om inte annat. Typ. Alltså, inte på grund av att jag bölar, utan på grund av att det börjar närma sig slutet nu.

I boken jag läste igår stod det förresten att man känner sig "lätt och smal" efter att bebisen kommit ut. Ja, tack. Det låter bra.

Och så listan igen:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAM

Jobbig gårdagskväll

"McLeods döttrar" igen... Det är vad som visas dessa tidiga morgnar när jag är vaken. Efter det är det "Riskförlossningar" och sen "En unge i minuten" om någon skulle vara intresserad.

Ingen Mini än.

Igår kväll fick jag psykbryt igen. Allt var fel. Jag var lite för mätt efter middagen och jag kunde inte sitta utan att få ont i ryggen. Jag kunde inte ligga ner utan att få ont överallt. När jag skulle resa på mig gjorde det galet ont i händerna. När jag satt halvlutad fick jag blodstopp i huvudet. Fotsulorna gjorde grymt ont. ALLT var bara såååå fel.
Jag satte mig på soffkanten och bara bölade. Då började jag blöda näsblod.
Som sagt, ALLT var fel.
Fina M kramades men det var också fel för näsblodet gjorde att jag inte kunde göra någonting annat än att springa på toaletten.
Tårarna strilade och jag ville bara ha kejsarsnitt. Pronto. Ut med ungen! Och varför fick jag inte komma på koll tidigare nu när jag gått över? Och tänk om Mini dööööör?! Tänk om moderkakan blir gammal? Allt var ren och skär panik och oron bara vällde ur mig.
Jag satte på mig handledsskydden och kravlade ner i sängen. Det gjorde inte saken bättre. Bök, bök. Bööööök. Ingen position är skön att sova i. Men någon gång runt 23:30 somnade jag nog av ren utmattning.
Pling! Klarvaken kl 4 igen...

Så inleds vecka 42. Inte så angenämt men jag gissar att det bara är att stå ut. Stå ut med magen och stå ut med mig själv. Jag är ju inte direkt ensam om "problemet" att gå över tiden. Det har hänt förr. Men jag kan ärligt säga att min syn på en "drömförlossning" har ändrats ganska dramatiskt.
Förut var det nog lite mer "lullull" runt det hela. Nu vill jag bara att det ska gå fort, hehe.
Jag vill inte bli igångsatt men hellre det än att gå och oroa sig för att moderkakan ska bli gammal och lägga av t.ex.. Den här tristessen och oron är lite jobbig nämligen...

Idag blir det promenad i kvarteret igen. Och så ska jag åka till fiiiinkaféet och köpa mig en latte och en stor, god bakelse. Och något glättigt magasin som jag kan bläddra i.
I väntan på Mini...

KRAM på er

Konstaterande

Jag har just insett att det finns en risk att Mini kommer ut på bästaste bästisens 5-årings födelsedag. Det vore urtrist ju! Både hon och Mini vill nog ha sina födelsedagar ifred... Om inte annat så kommer vi att för all framtid att få planera kalasen så att de inte sammanfaller. Suck.

Kom igen nu Mini! Kom uuuuut!

Listan:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

kram

Hur man får tiden att gå...

Men oj, vad jag sover nu!
Jag somnade strax efter 8 och sov till 11:30. Då åt jag lunch och somnade om igen och sov till 14. Hela dygnet blir skevt av det här. Undrar om jag kommer att somna ikväll? Just nu känner jag mig i alla fall väldigt trött...
Jag har noterat att jag inte har lika mycket sammandragningar som tidigare. Igår var de inte alls lika många som tidigare. Men Mini rör på sig väldigt mycket. Det "rullar" i magen mer än vad det sparkar och jag tror att det är först nu som Mini har fixerat sig. Anledningen är att hon ligger på nästan samma ställe nu. Hela vänstra delen av magen är "full" medan högersidan är "tom" (förutom fötterna som viftar till då och då på den sidan). Och tyngdpunkten är långt ner nu.

Just nu kikar jag i en bok som Fina M köpte för länge sedan men som jag av någon anledning har förträngt att vi har. Den heter "Att vänta och föda barn" av Sheila Kitzinger och ska tydligen vara något av en klassiker. Hur som helst, den är riktigt bra och svarar på en del frågor jag haft kring olika saker och hon beskriver allt från hur moderkakan bildas och växer till skillnaden mellan korta och långa förlossningar. Intressant är det, tycker jag.

Något som är svårt när vi väntar och längtar så här, är att ordna middag. Det låter konstigt men fokus ligger verkligen inte på mat just nu. Att försöka komma på vad vi ska äta och sen tillaga det känns som en jätteansträngning, hahahaaa! Lite som "släng in nåt i magen bara och så åker vi till BB sen istället". Allt vi vill är att åka till BB, inte stå hemma och vara husliga. Men idag har jag i alla fall ansträngt mig. Jag har lagt fram två kycklingfiléer för upptining. Wow...

Jag funderar en hel del på hur vi kan göra om i trädgården också. Men föräldrapengen räcker nog inte till mina vidlyftiga önskningar, hihi. Och så kommer nog våren att ägnas främst åt Mini. Hon känns viktigare än trädgården.

Nej, nu ska jag nog ta ett bad igen. Det är så förbenat skönt att känna sig lite viktlös för en stund!

KRAM

Nattrapport

Jahapp. Ingen Mini idag heller.
40+6. Enligt BB så är det alltså 41 fulla veckor och imorgon går vi in i vecka 42. Fy f-n, vad trist! Men det har jag ju redan sagt ett par gånger nu...

Inatt har jag sovit på soffan. Det är enda stället där jag kan sova utan att ha ont någonstans när jag vaknar. Händerna mår bättre av det konstigt nog. Det gör inte alls ont i dem när jag vaknar. Det gör de om jag sover i sängen (trots handledsstöden).
Och jag är inte heller lika kissnödig när jag vaknar i soffan. Däremot har jag fortfarande ömmande fotsulor men inte lika mycket som efter en natt i sängen.
I soffan hittar jag också en skönare sovställning men jag drömmer om att få sova på magen i min egen säng. Som jag längtar efter det!

Jag vaknade i och för sig redan kl 4 så jag har inte sovit så väldans mycket. Låg bl.a. och tittade på ett förlossningsprogram (En unge i minuten) och de visade en surrogatmammaförlossning. Åååh, det var så otrooooligt vackert! Ett schweiziskt par var mottagare. Äsch, det går inte att beskriva, men vackert var det. Surrogatmamman var helt underbar. Föräldrarna hade kämpat i 17 år. Jag låg med tårar i ögonen, så vackert var det.
Tänk, jag som hade så svårt att se förlossningsprogram förut. Nu är allt bara intressant, hahaa!

Idag blir det nog en tupplur eller två för att sova ikapp mig lite. I övrigt så borde jag få tag på något ställe man kan vända sig till när det kommer till Blogger/Blogspot. För det strular så mycket. Jäkla amatörer.

Trevligt tidsfördriv

Idag har jag haft celebert besök: Luiza!
Tänk att hon ville komma förbi och fika och pladdra lite. Det gjorde verkligen min dag så TACK, Luiza. Du är verkligen bara såååå bra.

Det är mycket läsa bloggar nu för min del. Tidsfördriv och samtidigt så händer det en hel del för de jag följt ett bra tag nu. Det är kul, nervöst, pirrigt och lite läskigt. Mycket är på gång med andra ord. Och mina tummar är blå för mångas skull vill jag lova.

Idag ska vi äta pasta till middag. För nu ska här laddas inför "maratonloppet" igen.
Mini ska ut innan torsdag. Det har jag bestämt.

Kram

Dagspyssel...

Ååååh!! En lista!! Hurra för Miss Baglady som också vankar runt hemma och som verkar gilla lite listor (som jag också gillar numer), hehehee... Här kommer lite tidsfördriv och mer om mig:

1) VAD GJORDE DU FÖR TIO ÅR SEDAN?

I slutet av året åkte jag till Sydney för att plugga och jobba. Det var det stora minnet och det innebar att jag tidigare under året gjorde slut med en kille och avslutade mina sista kurser i internationell ekonomi här hemma. Så jag hängde mest på universitetet med min uppsatskompis. Eller hemma hos någon av oss två och skrev på D-uppsatsen. Det är i alla fall det jag kommer ihåg mest.

2) VAD GJORDE DU FÖR ETT ÅR SEDAN?

Jag hade precis repat mig efter missfallet och vi påbörjade behandlingen inför vårt sista ÄD-försök (FET) i Åbo. Det var allt jag gjorde. Allt kretsade kring det. Jo, jag jobbade också.

3) FEM SNACKS DU GILLAR

Vet inte vad som räknas som snacks men är det småplock rent generellt så är det nog följande:

* Plockgodis

* Ost

* Snittar
* Salta pinnar
* Grönsaksstavar med dipp

4) FEM SÅNGER DU KAN HELA TEXTEN TILL:

Men lägg av?! Jag kan inte hela texten till en enda sång! Jo, kanske förresten... Typ:

• "Här kommer Pippi Långstrump"
  
• "Bamsesången"
• "Idas sommarvisa"
• "Love of the Common People" med Paul Young
  
• "Guns of Brixton" med The Clash
  

Jag kan egentligen mest bara en massa refränger.... Och reklamsnuttslåtar....

5) FEM SAKER DU SKULLE GÖRA OM DU BLEV MÅNGMILJONÄR:

* Starta en IVF-klinik.

* Köpa ett stooort, luftigt hus på landet men ändå nära stan.

* Skänka till Wabbie Foundation.

* Resa massor.

* Köpa en ny och mer miljövänlig bil.

6) FEM DÅLIGA VANOR:

* Älskar ost.

* Säger ja till alldeles för mycket aktiviteter.

* Lite för stort engagemang i allt.

* Ser på för mycket skräp på tv.

* Rör på mig för lite just nu (av naturliga orsaker).

7) FEM SAKER DU GILLAR ATT GÖRA:

* Blogga.

* Hänga med bästaste bästisens barn.

* Hänga med Fina M, helst på en brygga i sommarsolen.

* Jobba med mitt egna företag.

* Äta långa middagar och dricka vin med kompisar.

8) FEM SAKER DU ALDRIG SKULLE KLÄ DIG I, ELLER KÖPA:

* Foppatofflor.

* Brynja.

* Platåskor.

* Onepiece-overall.

* Chaps.

9) FEM FAVORITLEKSAKER:

* Min dator

* Min andra dator

* Min iPhone

* Mitt företag

* Min Fina M (hehehee....det kan ju feltolkas, men jag menar att jag gillar när vi gör saker ihop)

10) TIO PERSONER JAG VILL SE GÖRA DEN HÄR LISTAN (om de orkar):

Elin
Charlotte
Luiza
Sara
Jagvilljagkan
Ruht
Mallan
Cissa
vemvet
jenny_maria

Kramelikram på er

Nojjar och längtar...och sover

Det är fånigt hur trött man kan vara. Kl 8 somnade jag igen och sov till 10:30. Då ringde goa bror och väckte mig för höra att allt är ok. Nu får vi se hur länge jag är vaken innan jag somnar igen, hahahaa!

Jag tror att det är som ni säger (i kommentarerna till det andra inlägget), att det är kroppen som gör sig redo för förlossning. Det låter logiskt. Och så är det roligast om det är så för då känns det inte lika långt borta.
Det är lustigt hur hjärnan fungerar. Även om jag vet att det bara handlar om dagar så känns det som att hoppet över att något ska hända sjunker. Precis som om Mini inte kommer ut. Men det gör hon ju absolut.
Däremot får jag hjärnspöken som jag får mota bort hela tiden. Om att hon inte lever där inne (jag har aldrig känt efter rörelser så mycket som nu) om hon inte rört sig på en stund. Om att hon är döv, blind och stum (så att vi måste planera om allt). Om att hon inte har ben (det har har hon, annars hade det varit svårt att göra t.ex. tillväxtultraljud). Om att hon inte kommer att ha rörelseförmåga (vilket hon har nu, så jag vet inte varför den tanken ens dyker upp). Ja, jag kan fortsätta att räkna upp knasigheter som far igenom min hjärna i all evighet...
Det är inte så att jag går och oroar mig konstant utan tankarna dyker bara upp då och då, och då får jag nästan en liten panikkänsla och får jobba för att tänka på något helt annat. Men det förstås, jag sover ju den mesta av tiden så tankarna hinner inte dyka upp alltför ofta längre, hahahaaa!
Så det som tar mest kål på mig är denna långtråkiga väntan. För några dagar sedan ville jag göra massor av saker men nu är det så nära så att åka iväg (t.ex. äta lunch med någon) känns som att jag bara krånglar till det om något händer. Nu är det så nära att det är lika bra att hålla sig hemma liksom. Stick with the plan.
Men idag har det snöat en del för första gången! Allt är vitt. Så jag ska masa mig ut och gå ett varv eller två i krokarna och njuta av snön. Jag längtar tills vi åker till fjällen runt påsk. Minis första semester.

Längtar!

Kram

Sömnen

Ännu en morgon utan Mini på utsidan.
Däremot har jag sovit från ca kl 23 igår till kl 6 idag utan att vakna emellan! Och när jag tänker på det så hände samma sak igår. Det betyder 7 timmar sömn på raken. Två nätter i rad. Hur gick det till? Vad är det som händer? Och varför var jag så otroligt trött hela dagen igår när jag trots allt hade sovit så länge under natten innan?
Det är märkligt det där, hur det ändras hela tiden. Och det är Mini som styr förmodar jag.

Inatt drömde jag också att jag konfronterade två inbrottstjuvar här hemma. Jag fick dem att bära in allt de stulit och även ställa allt på den plats de tagit det ifrån. Jag vaknade och var lite sur över att de kom så lätt undan... Men annars har jag noterat att alla konstiga drömmar jag hade förut, inte längre dyker upp. Jag sover drömlöst.
Jag kan också konstatera att jag helt plötsligt tycker att kaffe smakar väldigt mycket vatten (trots att jag tog en extra skopa kaffe i bryggaren nu på morgonen).

Idag ska jag läsa ut en bok som har legat halvläst senaste veckan. Kanske att det blir en liten, liten promenad i området men annars har jag lite pappersgöra att fnula med här hemma.

Huga, det här är nog det långtråkigaste jag någonsin har gjort faktiskt.


The List:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAM

Kommentera på Blogger?

Ja, just det... Det verkar vara många som har problem med Blogger och att kommentera. Det beror nog på att de har gjort om så att man kan svara på varje enskild kommentar. Tidangivelsen är också helt uppåt väggarna...
Heja Blogger. Not.

Och det är därmed dagens stora höjdpunkt: att få störa sig lite på Blogger.

KRAM

Väntan

Det här är verkligen världens längsta dag. Jag är konstant trött trots att jag faktiskt sov 6 timmar i sträck utan att vakna inatt. Och jag sov till kl 10 efter inmundigande av frukosten. Efter 10 var jag vaken en halvtimme sen slumrade jag igen och somnade om bara för att vakna kl 12 igen. Då lade jag mig i ett bad och höll på att somna i badet istället.
Låg där i 40 minuter för att sen gå och lägga mig på sängen igen. Fina M kom med smörgås och mjölk och sen gjorde vi kursen på Profylax Online igen. Jag höll på att somna vid varje avslappningsövning... Efter den kursen så fortsatte vi med Gudruns avslappningsövningar i ca 30 minuter. Fina M snarkade till, och jag var på gränsen till sömn igen.
Nu sitter jag här och lyssnar på lite musik på datorn och är fortfarande galet trött. Det känns som att jag är sjuk nästan. Eller bakis men utan illamående eller huvudvärk. Men inga ilningar eller stickningar som igår, där nere. Allt är lugnt. Utom Mini som faktiskt snurrar på ganska bra idag.
Fina M är nog mest bara rastlös. Han har dammtorkat, vattnat blommor, bäddat och nu åker dammsugaren fram och sen blir det middagslagning.
Jag ska nog vila lite till innan dess.

Så ser VÄNTAN ut hemma hos oss just nu.

KRAM

Förväntan

Ingen Mini ännu... Bara frukost än så länge.
Men idag kändes det inte ens som om jag är gravid när jag vaknade. Magen har sjunkit ner ytterligare och att andas är jättelätt jämfört med tidigare. Men Mini rörde sig och är det något jag blir glad av så är det när hon rör sig. Då får jag bekräftelse på att hon lever och finns i allra högsta grad. Nu kan det inte vara alltför långt borta.
Både Fina M och jag vill gå och lägga oss tidigt för att sova varje kväll. Enbart med förhoppningen att vi ska få vakna till värkar eller att vattnet går, hahaaa!

Återigen denna väntan. Under alla behandlingar har vi väntat. Jag har varit otålig och man får vänta på allt jämt. Den här väntan är nästan som att ruva men det här är en mer positiv väntan än den nervösa, tudelade ruvarväntan. Att ruva är värre. Det här är en rolig, om än förbaskat jobbig, väntan. För-väntan. Förväntan.

Idag är dagen jag gissat på att Mini kommer. Jag undrar jag... Det blir nog senare. Just nu känns det så i alla fall. Det kan bli ytterligare en lååång dag idag.

Uppdatering:

3/1 FC

6/1 Erika, Cissa

7/1 XB

8/1 Cookie

9/1 Yevonde, Jessica

10/1 Mette, Luiza, ruht, bebisfron, Cissa

11/1 Anna, Fina M, Fröken solstråle, Mallan

12/1 intenzimo, Livets underverk, Dina, sara, Elin, Längtan67, VillSåGärna

13/1 Tea, Milla, KarroBarro, Dreams can come true, Bästaste Bästisen

14/1 Fia, Sofie, Allting går..eller?, Carina, Esther, Mela

15/1 Jag, Hönsamaja, Fröken m, Bollan

16/1 Evelina, Nenne

17/1 Sara, Charlotte, vemvet

18/1 ahns

19/1 Skrutten04

KRAM