Kallelsen...

Ett bevis på att vår första BM var dålig är att hon sa att vi skulle gå hos spec.mvc på ett helt annat ställe än dit vi fått kallelsen till. Suck! Vi har alltså fått en kallelse utan att veta att det är det stället som är spec.mvc.... Vi som undrade så varför vi ska besöka BB redan nu, hahaa! Det är de som sköter spec.mvcn.
Skönt att ha fått det utrett. Pinsamt. Vår nya BM tycker nog att vi är förvirrade. Hej, inte vårt fel i alla fall.
Vi ska dit nästa vecka, den 30/6, så då ska jag be om blodprov för Fragminet. Jag vill fortfarande att AVA ska sköta den biten. Hoppas att det inte blir tjafs om det. Men det tror jag inte.

Jösses, så skönt att det blev klargjort. Nu får jag helt enkelt äta upp mitt gnäll om att kallelsen inte kommit och hur långsamt det gått. Skäms på mig! Nej, förresten, skäms på den första BM som sa fel saker. Men hon är ju ute ur bilden nu så nu ska nog allt flyta på igen.
Och en eloge till nya BM som svarar på mail och kollar upp saker så fort! Toppen-BM!

Och imorgon går jag in i vecka 12! då blir det en magbild under "Gravidbilder" ovan.

Kramas där ute!

Jag har berättat för två nära kollegor att jag är gravid. Det känns skönt att någon mer än chefen vet. Skulle det gå dåligt så känns det bra att de vet. Dessutom har den ena fått missfall innan hennes son kom så hon vet att jag kan känna mig orolig. Den andra tjejen har berättat att de hade svårt att få barn och att de fick kämpa i flera år. Hon vet att de inte kan få syskon heller så hon har stor förståelse för att jag är nervös också. Ingen av dem vet att det är ÄD men de kanske misstänker IVF i alla fall, hihi!

Idag sprang jag på en av dem på lunchen (hon har varit bortrest) och hon frågade hur jag mådde. "Bara bra", svarade jag lite så där lagom allmänt. Efteråt kom jag på att hon nog faktiskt undrade hur jag mådde. På riktigt.
Vad underbart att inse att jag mår alldeles strålande! Det känns inte som att jag är gravid (gulp!?). Rent fysiskt alltså. Skönt men läbbigt! Men jag oroar mig inte ännu.

Igår fick jag också svar från BM angående blodprov. Hon vill inte skriva remiss utan hon "väntar på att vi ska få kallelse från obstretiken. De får sköta sånt och avgöra om Fragminet."
Jag frågade om hon menade spec.mvc eftersom jag vill vara på det klara med att jag förstått rätt. Och så frågade jag om det är vanligt med väntetid på mer än två veckor (nej, jag har inte tagit mig i kragen och ringt själv...).
Jag orkar varken vänta eller lyssna på sånt trams. Ge mig ett blodprov liksom. Jag tar ett hos någon annan och meddelar AVA resultatet. Så slipper jag oroa mig. Och jag låter ingen annan än AVA avgöra kring Fragminet. Det är de som gör behandlingen, inte spec.mvc.

Kram

Tidsfördriv

Ur led är tiden!
Det här var den långsammaste måndagen på länge. Allt jag drömmer om är semester och fina Minis ankomst. Sitter och roar mig med att lära mig hur föräldraledighet funkar. Fördelningen av dagarna, alltså.
Jag får väl räkna in den lärotiden i lunchen gissar jag. Jobbet föredrar nog att jag gör så...

Tillbaka till verkligheten. Excel.

Kram

Nedtrappningsplan

Bortsett från gårdagens nöje så fick jag också nöjet att börja trappa ner medicinerna. Så här ser planen ut:
Progynon:
2 dagar: morgon 2 mg, middag 1 mg, kväll 2 mg
2 dagar: morgon 2 mg, middag 1 mg, kväll 1 mg
2 dagar: morgon 1 mg, middag 1 mg, kväll 1 mg
2 dagar: morgon 1 mg, kväll 1 mg
2 dagar: morgon 1 mg
Sen slutar jag med Progynon helt. Då slutar jag även med Progesterontabletterna och börjar trappa ner vagiatorerna:
5 dagar: morgon Progesteron 400 mg, kväll Progesteron 400 mg
5 dagar: morgon Progesteron 400 mg
Efter det slutar jag med Progesteron helt och börjar istället trappa ner Prednisolonet. Jag ska ta en tablett på kvällen varannan dag i en vecka. Sen slutar jag med det också.
Och så till Fragminet. För att avgöra hur det ska trappas ned ska jag ta ett blodprov först. Det som jag ska be BM om. Det som ska testas är:
 - APTT (APTL)
 - Fibrinogen
 - Protrombintid
 - D-Dimeri

Jag har ingen aning om vad det är för något men jag hoppas att det inte ska vara några konstigheter och att BM ger mig en remiss utan krångel.
Och så har jag lite för lite Prednisolon så jag måste maila "receptgyn" om ett sista telefonrecept. Känns lite surt eftersom jag inte ens kommer att använda hälften av tabletterna i asken. Men så får det vara. Värre saker har hänt.

Så om 25 dagar är jag pillerfri! Bara folsyra/järntabletterna som blir kvar hela graviditeten och sprutorna som blir kvar lite till. Underbart!

Kraaaam!

KUB-tid

Tjohoo! Nu har kallelsen för KUB-testet kommit. Den 5/7 ska vi dit. Då är jag i vecka 13+6. det känns lite sent men det är nog bara något jag har fått för mig förmodligen. Huvudsaken är att vi får se Mini.
Så nu bokar vi av det där privata UL:et.

Kram

Poletten trillar net

Full fart på jobbet och jag har ärligt talat ingen jobblust alls idag men jag biter ihop och kör på ändå. Snart är det äntligen helg!

Idag känns det inget speciellt alls i kroppen. Kanske liiite, lite i brösten. Jag har t.o.m. ätit för mycket till lunch utan att bli helt konstig i magen. Det känns...erhm, ovanligt. Jag gissar att jag kommer att bli toktrött vid 17-tiden. Tröttheten har hängt med hela tiden men inte lika intensivt som tidigare. Och det är otroligt skönt.

Igår funderade jag på något som jag inte alls borde tänka på ännu... Jag tänkte på nästa gång. Om det går att få syskon till Mini, alltså. Jag vet att Mini inte ens är här ännu men jag kunde liksom inte låta bli. Tanken stannade kvar. Syskon till Mini. Med min ålder så vill jag inte vänta för länge utan gärna köra igen så fort det går och vi orkar. Det blir intensivt de närmaste åren, hahahaa! Och då tänker jag på behandlingar. Men en liten plan i bakhuvudet är ju aldrig fel.
Men först; Mini ska komma. Det är så klart viktigare än allt annat just nu. Resten får vi ta sen.

Tänk att jag ens skulle tänka på syskon. Herregud, jag ÄR gravid!

Kram

Urrrk. Blodprov.

Kom på att jag har ytterligare ett problem... Jag behöver ta ett blodprov för att se hur jag ska trappa ner Fragminet.
Dessa förbannade blodprov.
Jag ska börja att be BM om en remiss. Om hon inte vill så ska jag säga att jag har rätt till det och hänvisa till en hel harang med lagar och utlåtanden. Om hon ändå vägrar så ruttnar jag igen. Totalt.
Då får jag väl gå till någon privat och betala 1000 kronor. Då blir jag galen. På riktigt.

Men än så länge är jag lugn och fin... Ikväll mailar jag BM och frågar.

Kram

Klyvning

Äntligen fredag! Jag ser fram emot varje ledighet jättemycket numera. Jag vill bara vara hemma och sova lite då och då.
Idag ska jag sitta instängd i ett konferensrum hela dagen så inte mycket nytt kommer att hända känns det som. Men lunch med lillebror blir kul!
Och ikväll ska jag fixa matsäcken som jag ska ha med mig imorgon. Det är äventyr på gång med bästaste bästisens äldsta tjej på 4,5 år. Jag berättar mer om det imorgon.

Jag har också fått nedtrappningsplanen från AVA. Det är en sak som bekymrar mig med den. Det första jag ska börja trappa ner är Progynonet (östrogen). Det tar jag tre gånger per dag och det är en liiiiten blå tablett på 2 mg.
Problemet jag har är att Jelena skriver att jag ska ta 2 mg på morgonen, 1 mg mitt på dan och 2 mg på kvällen. Morgon och kväll blir alltså inget problem. En tablett som vanligt. Men hur sjutton gör jag med 1 mg?? Tabletten är jätteliten så jag får stå med en supervass kniv och dela dem. Jag provade igår och lyckades på det tredje försöket. Tur att jag har tabletter hemma så att det räcker till alla mina urkassa delningar...
Hur tänkte de egentligen? Det måste ju gå att skriva ut några andra tabletter som innehåller 1 mg? Kan jag tycka.
Det är som vanligt i hela den här bli-med-barn-soppan: man får vara vääääldigt påhittig och driftig. Annars blir det inga barn gjorda.

Nu iväg till jobbet!

Kramas, det är fredag

Dagdrömmer

Idag är en sån där dag när jag skulle kunna tänka mig att vara lyxhustru.
Då skulle min man vara bortrest och jag skulle vakna väl utsövd i en stor fluffig säng. Jag skulle ta ett långt skumbad i ett stort badrum med soft belysning och panoramafönster ut över havet.
Frukosten skulle vara framdukad av en osynlig husfru och jag skulle ha en stor skärm i matrummet där jag kunde läsa nyheter och bloggar medan jag åt.
Sen skulle jag prata i telefonen med bästaste bästisen en timme och efter det skulle jag träna i två timmar. Lunchen skulle vara luxuös och ihop med min bror. Efteråt skulle det vara dags för helkroppsmassage, ansiktsbehandling och akupunktur.
Sen skulle jag åka hem och se på Bachelor (ah, men vaddå? Det ÄR ju världens galnaste program! Urkul!) och så skulle min man komma hem med gott alkoholfritt vin och en lyxmiddag. Och en stor bukett med blommor. Så skulle vi ligga sked och prata om namn på bebisen lääänge, ända tills jag somnade.

Istället sitter jag här och mailar, ringer, stirrar på presentationer och excelark och undrar om jag ska köpa en blodpudding till middag och om dagen kan gå lite fortare.
Jo, just det! Jag har tagit till mig av Paltkomas smarta tänk och bokat in att vi vill göra KUB. Har inte fått något datum ännu...
Tur att det finns folk som "väcker" mig ibland....

Kram!

Firmafest

Det var kul att ljuga igår även om det knappt behövdes.
Välkomstdrinken var champagne och det alkoholfria var mousserande vitt så ingen såg någon skillnad.
Jag sprang på min bordsherre i entrén. Han bor i närheten av mig så jag sa på en gång att jag hade bilen om han ville ha skjuts hem. Just därför var han faktiskt den enda som frågade varför jag körde. Jag sa att jag har ett långt och viktigt möte imorgon (idag) och jag vill vara pigg och alert då.
Lite senare under middagen så frågade han om jag inte skulle ställa bilen och njuta lite vin till middagen i alla fall (trots att vi var halvvägs in i huvudrätten redan). Då skrattade jag bara och förklarade att det är helt ok om han blir full utan mig. Det finns massor av andra i lokalen som också dricker så han behöver inte känna sig ensam. Och så log jag allt jag kunde. Han fattade vinken och så var det inte mer med det.
När alla gick ut på altanen för att tjuvröka och sträcka på bukarna så passade jag på att åka hem. Såååå skönt!

Min kropp börjar kännas hyfsat normal igen men äter jag för mycket eller för stabbigt till lunch så sväller jag. Potatis och pasta korkar igen mig så det försöker jag att undvika.
Mitt stillasittande och liggande de senaste veckorna har nog gjort att jag sunkat ihop lite dock så jag måste börja röra mig mer nu. Med illamåendet och förstoppning var det så kämpigt! Även om jag borde ha rört mig mer när magen inte funkade. Lätt att vara efterklok.
Psylliumfröna är ett måste på filen varje morgon i alla fall. De får åka med ut i skärgården över midsommar!

Kramas där ute!

En ny vecka

Idag går vi in i vecka 11! Jag firar med att inte ta någon Lergigan nu på morgonen. Får se om jag klarar att inte bli illamående under dagen.
Jag känner mig också mindre uppsvälld mot vad jag brukar. Lite mer "normal" helt enkelt. Det känns bra!

Och ikväll är det jobbfest och för första gången ska jag få ljuga, av rätt anledning, om varför jag inte dricker. Najs!

Kram