Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

Visar inlägg med etikett Gravid - vecka 23. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Gravid - vecka 23. Visa alla inlägg

måndag 12 september 2011

BM idag

Besöket hos BM gick strålande. Allt är jättebra förutom att mitt järnvärde har sjunkit något. Det beror nog på att jag ätit Hemofer folsyra med järn och nu har skurit ner lite på den konsumtionen.
AVA (och de flesta länder) rekommenderar ett intag på 1000 mikrogram folsyra medan man här i Sverige rekommenderar 500 mikrogram. Så kombinationen järn- och folsyretabletter har varit kanonbra. 6 st per dag har jag tagit samt 1 tablett Vitamin Kvinna (och 2 st Omega3-kapslar). Alla värden har varit utmärkta. Men så fick jag för mig att jag skulle dra ner lite på folsyran. Och järnet finns ju även i vitamintabletten. Så jag började ta 2-4 Hemofertabletter varje dag och i helgen har jag faktiskt glömt att ta dem...
Det var uppenbarligen ingen bra idé. Så nu får jag fortsätta att knapra.

Minis lilla hjärta pickade på och allt är som det ska. Ja, vikten också men det där lyssnar jag inte på för jag tycker vägningen är lite lustig. Med kläder på och dagen efter en pizza så väger jag garanterat mer än vad jag brukar. Men när jag blev invägd blev det också knas så enligt BM har jag gått upp 3 kg. Det stämmer inte alls. Hemma har jag gått upp 5 kg. Så jag bryr mig inte om vikten. Några kilo hit eller dit, det får BM leka med. Så länge jag inte har fullt med vätska i kroppen eller får diabetes så är allt frid och fröjd. I min värld.

BM tyckte förresten att vi ska köpa lite kläder till Mini. Ja, ja... Vi ska, vi ska bara fixa rummen och lite annat först. Ingen stress.
Och så ska vi anmäla oss till förlossningskurs också. Det känns helt overkligt! Tänk att vi, vi som inte kan få barn och som har slitit så, äntligen ska gå en förlossningskurs! Overkligt. Men kul så klart.

Glada kramar

söndag 11 september 2011

Bästa BM hittills

Vi åkte till bästisens landställe ändå. Lilltjejen var så pigg och lite småsjuka är vi inte så rädda för. Mysigt!

Femåringen har fått klappa Mini (magen) och förklarat att Mini äter inuti min mage. Med naveln. Hon har också konstaterat att jag måste föda ut bebisen som är där inne. Bra att någon har koll och förklarar hur det ligger till. Det känns tryggt.

Idag blir en slapp dag.

Kram!

lördag 10 september 2011

Summering

Det blev en bra kväll igår. Vi gick till ett av mina favoritställen, Riche. Jag vet inte varför jag är så förtjust i det stället men jag gissar att det är blandningen av folk och inredningen.
Jag berättade för min ex-kollega på en gång och hon blev lite överrumplad men jätteglad för min skull och började genast ställa frågor. En fråga var jag inte alls beredd på... "Hur upptäckte du att du var gravid?"
"Erhm, jag mådde illa."
Hahahaa! Lite tamt svar! Och så sa jag att mensen var sen också.
Vi åt en bit och sen gick vi till Ett litet hak (som för övrigt har jättedåliga bilder på hemsidan, det är mycket mysigare än vad det ser ut!). Där fick jag en alkoholfri drink som var suuupergod! Så dit får jag nog gå igen om jag ska ut på stan.
Det var lite lugnare där och vi pladdrade hela kvällen. Ex-kollegan fick en tår i ögat när jag berättade att jag tycker att det är lite svårt att berätta att jag är gravid eftersom jag har haft svårt att bli gravid och trodde att det kanske aldrig skulle bli något. Det var en glädjetår, det såg jag och hon är så himla rar så vi lämnade det så. Lite osagt men med full förståelse ändå. Det var skönt!
Jag var trött redan kl 21 så då åkte jag hem. Jag lämnade mina kollegor, som jag numer ser som vänner, glad, mätt och tillfreds.

På vägen hem insåg jag att gravidjeans inte är sköna att köra bil i. Det tyckte inte Mini heller som försökte sparka bort linningen som tryckte in i den nedersta delen av nedermagen. Inget som är skadligt men det är inte skönt.

Och väl hemma fick jag en överraskning. Fina M hade städat hela huset! Det lönar sig visst att hinta här på bloggen, hihihii! Allvarligt talat, det var så skönt att komma hem till ett nystädat hem med tända ljus överallt och en omtänksam M. Jag tror att jag hann njuta i en halvtimme. Sen sov jag.

Idag skulle vi ha åkt till bästisens land och ha det bra. Nu har hennes äldsta tjej fått ont i öronen så det blir förmodligen inte av. Trist!
Men det är strålande väder ute så vi får hitta på något annat kul istället. Och längta lite till på måndag. Då ska vi träffa barnmorskan igen.

Många varma kramar till er allihop! Ni är toppen!

fredag 9 september 2011

Att berätta och ljuga (men bara lite)

Jag jobbar hemifrån idag också. Jag känner mig bara så otroligt trött, utmattad och uttråkad. Allt är blä. Vad det beror på vet jag inte riktigt men det är nog en kombination av hormoner, skräpväder och någon höstbacill som lurar. Jag nyser väldigt mycket nämligen. Fina M borde ta tag i den där dammsugningen... (hint, hint till dig M).
Jag har inga möten inplanerade idag så jag kan sitta här och fnula på jobbdatorn i lugn och ro. Så jag gör så.

Ikväll ska jag träffa en kollega och en ex-kollega på after work i stan. Det är två lugna och otroligt trevliga tjejer så det ser jag fram emot. Och stället vi ska till har bra musik (för Minis skull tänkte jag).
Ex-kollegan vet inte att jag är gravid och jag är lite nervös för att berätta för henne. Anledningen är att hon är 40 år och inte har några barn. Hennes sambo har däremot barn sedan ett tidigare förhållande.
Av erfarenhet så vet jag ju hur känsligt det kan vara att få reda på att någon är gravid. Det kan slå ganska hårt och det är svårt att dölja om man blir besviken. Men jag måste berätta och det är nu eller aldrig. Hon ska ha fest i oktober och då kan jag ju inte bara dyka upp med magen i vädret. Det vore ännu dummare när jag vet att det kan vara ett känsligt ämne.
Jo, jag vet, man ska väl tänka en del på sig själv och självklart ska jag inte behöva "smyga" med att jag är gravid. Men det är som en drog. En gång ofrivilligt barnlös, alltid ofrivilligt barnlös, liksom... Det går inte att inte tänka på andra då. Inte för mig.
Hur som helst, visar hon minsta tecken på att det är jobbigt så tänker jag berätta för dem hur det ligger till. Den andra tjejen, min nuvarande kollega, har antytt att hon fått kämpa för sin enda son en hel del. Därför känner jag mig bekväm att berätta för dem båda två. Om det behövs.
Det som kommer att kännas konstigt i så fall är att jag ljugit. För de som vet på jobbet tror att vi bara haft en "sån himlans tur". För så kan man säga till de flesta. Ingen som inte varit där själv eller visat ett genuint intresse (som t.ex. trebarnsmamman Mallan som läser här) vet att det inte finns "tur" med att bli gravid om man inte lyckats tidigare. Det är ett idogt kämpande. Sen kan man ha turen att bli gravid den vanliga vägen ändå, men det är ändå ett idogt kämpande.
Men lögnerna har varit av ren överlevnadskaraktär för att skydda mig och min lilla familj. Alla behöver faktiskt inte få reda på hur Mini blivit till. Jag menar, hur många vet exakt hur de egentligen blev till? Och hur intressant är det för andra att veta? Usch, jag vill då inte veta hur andras barn exakt blev till.
Så jag får väl be om ursäkt till de jag ljugit för. Hittar de hit till bloggen och förstår att det är jag som skriver så hoppas jag på deras förståelse ännu mer. De var för min, Fina M:s och Mini:s skull.

Vi får se hur det blir ikväll. Om jag berättar om ÄD:n eller inte. Och så ska jag stå och smygdansa lite med Mini. Tjohoo!

Kram

torsdag 8 september 2011

Kvällspyssel

Två par byxor som jag beställt från H&M dök upp idag. Det ena paret satt inte bra och det andra hade en helt annan färg än vad jag tyckte mig se på bilden när jag beställde dem. Så var det med det. De får skickas tillbaka.
Just nu har jag faktiskt byxor så det räcker så det är nog bara bra om de där åker tillbaka. Men det hade varit kul med något nytt. Det får bli lite tröjor, klänningar och kjolar istället länge fram.

Ikväll hoppas jag på att Mini sparkar till lite. Jag VILL verkligen känna mer än vad jag gjort hittills. Kom igen nu, Mini!

Kram

Hippo hips

I helgen ska vi till bästaste bästisens landställe och hjälpa till lite och umgås. Jag ser fram emot det otroligt mycket. Elda, leka med hennes två härliga ungar, äta gott och mysa. Precis vad jag behöver nu känns det som.
Hennes äldsta dotter är drygt 4,5 år och hennes yngsta är dryga 2 år. Den äldsta håller på att smälta det här med att det ska komma en bebis. Hennes namnförslag på Mini är Elsa. Det är jättefint men inte det namn vi tänkt oss.
Det är också mycket frågor och titta på bilder i "Ett barn blir till" av Lennart Nilsson tydligen.
Häromdagen frågade hon om hon kommer att få hålla i bebisen och om bebisen kommer att vara mindre än hennes lillasyster. Hahahahaaa! Ja, det får vi VERKLIGEN hoppas!!
Annars kommer jag att få höfter som en flodhäst...

Kram

Lite ont här och lite ont där

Jag har ont i svanken. Gnäll, gnäll. Inte så mycket att gnälla över dock. Det är väl lite foglossning som vill säga hej, så jag accepterar det men det är tungt att t.ex. dammsuga. Nu har dammsugaren stått i vardagsrummet en vecka och väntat... Vi ignorerar den båda två men nu går det nog inte längre. Fina M ska få äran för att bespara min rygg och dammsuga. Tråkigt för honom, hehee. Men istället får jag väl skura toaletten.
Om ni vill veta.

Idag ska jag jobba hemma. Jag har sprängande huvudvärk trots att jag druckit massor av vatten. Jag förstår inte varför det blir så? Kanske beror det på att jag känner mig lite hängig? Eller så håller jag på att bli sjuk. Hur som helst så är det nog bra att ta det lugnt i alla fall. Och fortsätta att dricka vatten.

Just nu är allt en dag i sänder.

Kram

onsdag 7 september 2011

Sakta

Usch, jag känner mig lite dryg och stöddig och sur och halvgrinig. Må det vara hormoner! För så här vill jag inte riktigt vara. Tur att middagen blev inställd.
Jag har roat mig med att ligga och känna efter Mini, helt utan resultat. Att det ska vara så svårt. Förbaskade moderkaka att ligga i vägen...

Just nu känns det som en enda lång väntan på allt. Vänta till BM, vänta till RUL, vänta till onsdagsledigheten startar, vänta till mitten på december, vänta på att magen ska bli större. Fast det sistnämnda är på god väg i alla fall, det känner jag. Om en vecka eller så är det nog stor skillnad på magen. Ska bli kul att jämföra bilderna.

Sakta men säkert. Så ska det väl vara.

Kram

Hemmakväll

Det blir ingen middag. De är krassliga så det var lika bra det. Jag vill inte bli smittad. Men lite synd är det eftersom vi inte setts på så länge. Trots att jag kände som jag kände så är de goa människor i det stora hela så jag hoppas ändå att vi ses snart. Så att mitt nojjiga jag blir överbevisat...

Nu blir det en lugn hemmakväll framför tv:n istället. Det ska bli skönt!

Kram

Middag

Det är lite märkligt allt det här med att jag är gravid. Som ikväll.
Vi är bjudna på middag hos ett par kompisar. Vi ses nästan aldrig och de kommer aldrig till oss trots att jag bjudit in dem två gånger. De har två barn under fem år och jag tror att de tycker att det är "roligare" att umgås med oss nu när vi ska få barn. Nu passar vi in i deras umgänge liksom... Jag kanske har fel men det är en känsla jag får.
De kommer nog att ställa en del frågor också men vi ska låtsas som att vi bara har haft turen att bli gravida. Skitbra, heheheee! Så får vi se vad mer de vill pladdra om. Usch, jag känner mig lite väl paranoid men så känns det i alla fall.
Om inte annat lagar de attans god mat.

Kram

Dansant

Idag går vi äntligen in i vecka 23. Tjohooo!
Dagen till ära så har jag för första gången i mitt liv, på mig ett par gravidjeans (för nu har magen faktiskt börjat puta en del!). Eller som Fina M numer kallar dem; långkalsongbyxor.
Jag vet inte om de är så attans bekväma som jag trodde att de skulle vara. Jeanslinningen (alltså inte långkalsonglinningen) sitter så långt ner. Det gör att den trycker långt ner på nedermagen när jag sitter. Det gör inte ont men det trycker och är inte helt bekvämt. Om jag står upp på golvet eller halvligger på kontorsstolen så är det inga problem. Jag får bara hoppas att ingen passerar mitt rum och kikar in...

Igår var vi förresten på bio. Det blev "Apornas planet". Den var sisådär. Väldigt bra gjord men lite långtråkig. Och förutsägbar.
Det mest intressanta för mig var ljudet! Det var mycket bas i musiken som innehöll en hel del dånande trummor. För att skona Mini lite så hade jag handväskan, som är ganska stor, framför magen. Jag vet inte om Mini var så förtjust i den där basen. Hon rörde på sig ganska friskt där inne. Eller så dansade hon. Så nu ska jag testa med lite mer och bättre musik. På fredag ska jag på after work med två kompisar från jobbet. Då ska jag se till att hitta en bra bar med bra musik, hihi!

Många kramar