3-veckors

Glömde att berätta; när jag var hos M och hämtade gravidkläderna fick jag träffa hennes lilla tjej. 3 veckor gammal! Wow!
Det var det sötaste jag sett på länge. Det kändes nästan magiskt att få röra vid henne. Jag fick faktiskt behärska mig så att inte känslorna skulle ta överhanden. Hon var så liten, rofylld och söt när hon låg där och snusade. Det var häftigt och speciellt just för att jag vet att jag har en sån där liten snusande söt "sak" hemma snart.
Jag sa ju att dagen skulle bli kul. Det blev den.

Härlig känsla.

kram

Sisterhood

Tänka sig vad människor är snälla och hjälpsamma! Nu sitter jag här med en hel jättekasse full med gravidkläder. Så otroligt vänligt! Om du läser här M så vill jag återigen tacka för kläderna. Tusen tack!
Och när jag är klar med dem ska de vandra vidare till någon mer som kan tänkas behöva.

Nu ska jag frossa i klädpåsen!

Kram

Livet just nu

Så där, en bra dag skulle det bli, ja! Livet går vidare. ;o)

På lunchen ska jag förhoppningsvis åka till en tjej och få lite kläder. Jag trodde att det är babykläder men senast så skrev hon gravidkläder så nu vet jag inte riktigt, men jag tror nog att det är gravidkläder trots allt. Hur som, båda sorterna behövs så jag är glad vad det än blir. Otroligt snällt att ge bort lite i alla fall!

Tänk, imorgon går vi in i vecka 22. Det är som en dröm. Visst kan all olycka hända men vi måste ha inställningen att det går vägen nu. Något annat vore en omöjlighet och också väldigt, väldigt jobbigt att ha i huvudet hela tiden. Så jag njuter allt jag orkar även om det fullkomliga lyckoruset inte har infunnit sig ännu. Men det är på god väg.
Jag får fortfarande ont i magen om jag äter minsta bit för mycket. Därför äter jag lite då och då istället. Lär väl få hål i tänderna istället av det men det är det värt.
Vecka 22... Det är så galet kul! Pirr, pirr!

Vi har börjat tömma det där "evighetsrummet" som ska tapetseras också. Och valt tapeter. I helgen kanske vi äntligen kommer till skott med att börja riva gammal tapet och spackla. Sen kan vi äntligen börja planera en ordentlig inredning. Och förhoppningsvis kommer snickaren snart. Han ska inreda vårt uteförråd så att vi kan ha en kontorsdel där också. Då blir det spejs för lilla Mini här i huset vill jag lova! Åh, vad roligt vi ska ha!

Lilla fina, fina Mini.

Vi har förresten kommit på ett namn som vi gillar båda två nu. Får se om det blir det i slutänden. Därför blir det heller inget avslöjande av det ännu.

Det är nog livsstatus just nu. Jag boar mest hela tiden. Inredning och planering snurrar i huvudet en hel del. Och om man frågar Fina M så tycker han att mina planer ändras från dag till dag. Eller kanske från timme till timme.
När jag tänker på det så har han det nog jobbigare än jag just nu i den här graviditeten, hahahaaa! Nya bud hela tiden. Livet är hårt för somliga...

Fina kramar till alla trevliga där ute

Kul

Två nya följare, ruth och Malin! Ni är så väldigt välkomna! :o)

Har precis kikat på dubbelskraparen i Triss, Rolant. Det är så otroligt roligt att han har fått två TV-triss och nu har vunnit 2,1 miljoner. Hahahaaa! Dagen börjar bra för honom!

Igår kväll kände jag Mini förresten! Jag la båda händerna över magen och höll "fast" den. Då kände jag (i magen liksom) hur det rörde sig där inne. Det sprattlade och snurrades runt. Kul!!

Idag skiner solen och idag ska jag också ha kul. Har jag bestämt.


Kram

Urrkmåndag

Vilken skitmåndag. Dåligt humör (vilket märks tydligt i inlägget nedan t.ex.) och allt har gått lite på halvfart på jobbet.
Jag har konstaterat att jag inte ska blogga så mycket från ifånen. Speciellt inte när det ska till att kommentera artiklar och annan omvärld. Mina inlägg blir bara röriga och har en massa stavfel. Usch.

Nej, idag är en sån där dag när jag lägger mig på soffan och gör allt för att somna så fort som möjligt. Nu får det gärna bli tisdag. Eller allra helst onsdag så att jag får gå in i vecka 22.

Men jag lunchade med bästaste bästisen idag och det gjorde mig i alla fall liiite gladare. Tur att hon finns.

Magen känns förresten enorm nu. Men det vet jag ju att den inte är. Större lär den i alla fall bli...

Kram

Livet

Nu vet jag vad som tynger mig lite extra.
Jag oroar mig en del för pappa som håller på att separera. Jag är inte alltför involverad men det är klart att tankarna vandrar. Livet liksom. Varför skiljer man sig vid 68 års ålder? Nu blir han pensionär på heltid. Det är nu livet ska levas. Varför skiljer man sig då? Det var mina första, ganska dömande, tankar. Sen, varför inte? Om kärleken sinat och man blir pensionär, ja, det är då man kanske SKA skiljas åt? Vem vill leva i ett kärlekslöst förhållande?
Men oavsett vad jag må tycka eller tänka om själva separationen så är det klart att jag tänker mycket på hur det kommer att gå. Jag vill att han ska må bra och leva som han vill. Och jag hoppas att det blir så. Bra.

Sen håller ett par nära vänner på att begå ett stort misstag i sina liv. Jag vill inte berätta mer än så eftersom det inte är säkert hur det blir och de vill nog inte stå med här på bloggen. Men jag oroar mig väldigt mycket för dem och jag kan inte göra något åt det. Det är deras liv och jag kan inte klampa in i det mer än jag gjort (framfört en ombedd åsikt). För jag är fortfarande av den åsikten att man ska undvika att lägga sig i andras privatliv om man inte blir tillfrågad. Visst, barkar det helt åt skogen så skriker jag förmodligen till. Som vän är det min skyldighet.
Men just nu, i det här läget, så kan jag bara oroa mig och hoppas att de hittar den bästa vägen. Livet liksom.

Jag vet att alla ovanstående är vuxna människor. Att de kan tänka. Att de kan ta eget ansvar. Men som en vanlig medmänniska och närstående så påverkas mitt hjärta och jag kan inte låta bli att oroa mig. Och jag blir trots allt en del av deras situation eftersom vi just är så nära varandra.
Usch, det är inge kul.

Kram

Blä

Jag kan inte skriva för jag har fått total bloggtorka. Och så tycker jag att allt, precis allt, är dötrist. Men egentligen har jag absolut inget att gnälla över... Snälla, får jag skylla på hormoner? Typ?

Kram

Lite rastlös

Sjutton också! Jag har ingen koll på det här med nya följare längre. Hur som helst så blir jag i alla fall jätteglad när ni dyker upp!! Så hjärtans, hjärtans välkomna!!

Idag är det apvarmt och solen skiner. Lycklig krängde jag på mig mina favvoshorts som är de enda jag kan ha numer. Trodde jag. Jag hade dem sist för ca två veckor sedan. Nu kan jag inte knäppa knapparna längre. Det blir till att springa runt på tomten i trosor och t-shirt helt enkelt. Tur att vi inte har så mycket till insyn...

Åååh, det är så mycket jag vill göra och fixa! Jag vill byta ut alla betongplattor på framsidan av tomten (fyrkantiga och tråkiga) mot stenplattor (härliga granit eller skifferplattor) t.ex.. Men det är inte riktigt ett jobb för mig just nu och Fina M vill ha lite fritid också. Och pengar vill vi ha till Mini istället för stenar. Så det får vänta.
Jag vill gräva upp för en häck runt hela tomten. Inte heller ett bra jobb att ta itu med och dessutom är det lite för sent att sätta en häck nu.
Det är liksom jobbigt att fokusera på allt jag vill göra men som jag egentligen inte ens ska tänka på. Men jag vill ha en massa projekt så att tiden går fortare. Det här med att vänta är som bekant inte min stora grej. Och att vänta på Mini kan ibland kännas så långsamt att jag verkligen vill ha något helt annat att tänka på.
Tapet till arbetsrummet är i och för sig ett bra litet projekt att fördriva tiden med.
Och shopping. Heheheee.... Så får det bli!

Nu ska jag ta reda på när kvällens kräftskiva börjar. Det kan vara bra att komma i tid tänkte jag.

Soliga kramar

Ditten och datten och lite morr

Vilken lång dag! Jag har inte ens hunnit skriva ett enda inlägg idag. Galet! Och nu ska jag läsa ikapp mig på alla bloggar också. Det blir en lång men trevlig kväll, hahahaa!

Nu ska vi se... Vad vill jag ta upp idag? Tankarna har farit runt hela dan men jag har inte lyckats fånga dem riktigt så det här blir rörigt (men det tenderar det att bli ibland så helt ovanligt är det ju inte...).

Jo, jag har tryckt i mig en pizza. Den får inte riktigt plats så just nu tycker jag synd om Mini. Behöva putta undan en hel pizza för att få lite plats liksom.
Och med tanke på mat, jag har äntligen kommit på varför jag får ont i magen en del eftermiddagar. Morot. Svaret är morot.
De dagar jag tar riven morot till lunchen får jag ont i magen på eftermiddagen. Nu har jag skippat morot till lunch två dagar i rad och jag mår prima! Kan t.o.m. trycka i mig en pizza liksom. Så himlans skönt att kunna styra över sitt liv lite igen och inte bara lägga sig i horisontalläge eller gå på toa. Så nu vet ni det.

Magen har vuxit lite till också.

Förresten, det här med Facebook... Jag har berättat för en del personer men absolut inte alla jag känner att jag är gravid. Och jag vill så klart gärna berätta för så många som möjligt själv. Så igår...suck. Jag la ut en "status" där jag trånade lite efter champagne och genast kommenterade en del. Jättekul! Ända till en kompis som jag berättat för skrev något i stil med att "du får vänta några månader sen blir det skumpakväll". smiley, blink, blink, smiley, smiiiiley, smiiiiiiiley, bliiink.... (blä).
Varpå en annan kompis skriver att jag inte ska drömma om sånt i mitt "tillstånd".
Vad är det med folk? Kan man inte fatta att jag inte hunnit berätta för alla? Ville jag det så skulle jag ju slänga ut en sån statusrad istället. Bara för att jag trånar efter skumpa betyder det väl inte att man måste dra in min graviditet i det hela?
Och jag kanske vill berätta själv utan att de ska insinuera en massa. Usch, det är så jäkla upprörande.
Det största som hänt mig (i positiv bemärkelse) och så ska de stoppa näsan i blöt och "hjälpa" mig att berätta för omvärlden. Morr. Jag vill berätta själv. Och för en del som jag inte hunnit träffa vill jag berätta ansikte mot ansikte, inte via puckade kompisar (som jag trodde var smarta nog att inte lägga sig i) på Facebook. Jösses, det borde alla med förstånd förstå.

Oj, nu märkte jag att jag sitter och blir upprörd. Bäst jag slutar hetsa upp mig. Det är trevligare att vara glad. Men ni fattar vad jag menar hoppas jag. Nåja, det vet jag att ni gör förresten.

Vad mer har jag tänkt på? Jo, att det är kul att så många skrivit om sina förväntningar på SVT:s kommande program. En bra "uppsamlingsfras" skrev ruth: "Skräckblandad förtjusning". Ja, lite så är det. Jag vill så gärna se programmet och hoppas att det är bra, men samtidigt är jag livrädd för att det ska vara dåligt. Dels för ofrivilligt barnlösas skull men också för att det är flera jag känner och känner till som är med i programmet. Det är viktigt att deras situation återges på ett sätt som de känner sig nöjda med också. Jag är skeptisk men hoppas så klart på det bästa; ett kanonprogram!

Men nu är det fredag och livet rullar vidare mot helg. Shopping och kräftskiva hägrar imorgon så nu ska jag slappa lite framför tv:n med Fina M. Och Mini.

Många goa kramar till alla!

Äntligen kurrar det i shoppingtarmen!

Idag har jag gått i jeans på jobbet. Ett par jag köpte när magen svullnade upp precis innan missfallet förra gången jag lyckades bli gravid. Jeansen är inga mammajeans utan ett par vanliga jeans som är två-tre nummer förstora. Inte bra. Passformen är usel och med skärp blir de bara obekväma. Eftersom jag skulle till ett köpcentrum idag och besöka optikern så bestämde jag mig för att traska in på H&M och se om de har några kläder som funkar för gravida. De har mammakläder! Hade jag ingen aning om. Billigt och faktiskt riktigt snygga grejer. Men jag hittade bara ett par jeans med "slim fit"-passform (allt blir förresten "slim fit" på mig just nu...) och de var i fel storlek. Får beställa från hemsidan istället. Däremot hittade jag en massa annat som är ok. En t-shirt, mammamjukbyxor (mina gamla vanliga faller isär), en kavaj (kan ha även som icke-gravid), mammastrumpbyxor (tjocka att ha i höst), en stickad mammatröja som inte såg gigantisk ut och en kontorsklänning som jag ska ha när jag blir normal igen (är rädd för att den inte säljs då så jag köpte den trots att jag inte kommer i den!).
Jag trodde att notan skulle gå på flera tusen men hamnade på 1200 pengar. Billigt! Och inget var på rea! Jag är helnöjd. Dit ska jag gå igen. Och i oktober blir det Ullared. Tjohoooo!

Nu borde jag åka och handla en massa mat men jag är så trött så jag struntar i det. Lägger mig på soffan istället. Mini växer i raketfart så jag behöver min vila... Ska drömma om mer shopping.

Kramas där ute!

Blöjtanke

Jag har blivit så där galet trött igen. Jag somna på stående fot. Somnar på soffan kl 21 och kan lätt sova 10-12 timmar på raken, förutom ett fummeltrött toabesök vid 3-tiden. Och konditionen är uuusel.
Och jag drömmer igen. Lite lagom obehagliga drömmar. Inatt satt en vit mus på min axel. Jag försökte att lyfta bort den men då försökte den att bita mig. Istället försökte jag att putta bort den. Då satte den sig på bakbenen, knep ihop hela ansiktet och började skaka fram och tillbaka. Fort, fort! Okontrollerat fort. Och galet. Hysteriskt. Jag försökte att putta bort den igen, flera gånger på rad men den bara fortsatte att skaka frenetiskt och skrik-pipa. Den nöp sig fast i min rutiga skjorta. Jag visste att när som helst händer det något hemskt.
Så slog jag upp ögonen och det var dags för nattens toabesök. Äckeldröm.

När vi firade kompisen så passade vi på att berätta om Mini för bästisens äldsta tjej. Hon fyller fem i januari. Vi frågade om hon skulle tycka att det var kul om jag och Fina M fick en bebis. Hon stirrade på oss. Jo, det kanske det var. Så visade jag min mage och sa att den kommer att bli jääättestor. Hon stirrade igen och så log hon och sa:
-"Då får ni köpa massor av blöjor!"
Hahahaaa! Lite förstod hon allt. Så lovade hon att hjälpa oss att ta hand om bebisen och klappa på den. Så hon ska få en låtsas-lillasyster (hon har redan en riktig sådan). Det ska bli kul att se hur hon kommer att följa min mage. Den kommer att bli jättestooor, det vet hon för så blev ju mammas när hennes riktiga lillasyster skulle komma. Spännande!

Torsdagskramar

Gomorron!

Nu har räknaren här till vänster gått ner från 2X-tal till 1X-tal i räkningen. Ser riktigt fint ut i mina ögon!

Idag gäller det. Jag MÅSTE få till ett toabesök. Hahahahaaaa! Jag som trodde att magen ordnat sig till någorlunda men jag insåg igår kväll att jag hade fel. Så nu är det toafokus igen. Suck. Det här är verkligen en magblogg snart...

Idag fyller också en kompis, bästa bästisens man, 40 år så vi ska strax dit och överraska med champagnefrukost och blommor. Han kommer att bli jätteförvånad. Kul!

Kramelikram där ute

Gammal insikt på nytt vis

Jag kom iväg på middagen men fick åka hem efter 1,5 timme för jag fick ont i magen igen. Suck!
Ikväll fick jag dock vara med om två helt nya upplevelser.
Jag hann i alla fall träffa två kollegor som jag ser väldigt sällan. De är underbara och vi sitter alltid och munhuggs och skrattar ihop. Ingen av dem har barn och den ena tjejen är singel. Eftersom jag gillar dem och vi kan vara förtroliga med varandra så berättade jag för dem. Var och en för sig. Singeltjejen blev jätteglad och spärrade upp ögonen.
"Vad kuuul! Grattis!"
Sen följde standardfrågorna som alla frågar: "När kommer den?" och "Mår du bra?"
De två frågorna ställer alltså alla. Nästan.
När jag berättade för den andra tjejen så fick jag ett "Grattis.", nästan helt utan engagemang och med frånvarande blick, men jag hörde att hon ändå blev glad för min skull. Sen sa hon:
"Tänk, jag hann tänka det när jag såg att du kom. Att du var gravid."
"Va?", sa jag. "Syns magen så pass?"
"Näe", svarade hon. "Jag såg det i ansiktet på något sätt."
"Jaha? Vad märkligt.", sa jag.
Sen pratade vi inte mer om det. Jo, hon sa nog igen att hon var glad för min skull också. Jag tackade och bytte ämne.

Det var mina två aha-upplevelser. Att någon kunde "se" på mig att jag var gravid. Det är sånt som jag bara hört talas om.
Det andra var att jag förstod. Hon, den andra tjejen som inte är singel, har försökt. Hon har kämpat eller kämpar. Jag såg det i ögonen, den där avmättade blicken som inte riktigt var närvarande. Den som uppstår när tanken far iväg och man inte vill höra mer. Den som uppstår när man skyddar sig själv. Ingen tvekan alls. Den blicken som jag själv haft så många gånger.
Det var därför vi inte pratade mer om mig. Jag bytte ämne med flit. Kände igen mig så mycket att jag bara ville krama henne och förklara att jag vet. Eller bara få berätta att vi fått kämpa för att få hamna i det här tillståndet. Men det satt för många utomstående för nära oss så jag lät det bero. Såna ämnen vill jag prata om i förtroende, inte vädra fritt vid ett gemytligt matbord med kreti och pleti. Så jag bytte ämne istället.

Det var första gången jag fick se den där blicken som jag vet att jag haft själv så mycket. Och jag vet vad jag ska göra när den dyker upp. Jag ska byta ämne och inte prata om mig själv, om jag inte kort kan tillägga att vi har fått kämpa så att en viss förståelse uppnås (och kanske kan jag inge lite hopp då i alla fall).
Annars räcker det gott med att jag redan berättat om mitt tillstånd. Inget mer.

Insikt ur en annan synvinkel helt plötsligt. Det berör mig.

Kram till alla

Typiskt

Så jäkla typiskt. Här är det kvällsaktivitet och middag med jobbet och så får jag ont i magen.
Nu har jag legat på golvet och jobbat i två timmar och jag hoppas att magen funkar så pass bra att jag kan få åka på middagen i alla fall.
Annars blir jag lite sur...

Kram

Samarin

Varenda eftermiddag börjar den. Halsbrännan. Jag knarkar Samarin. Inte varje dag, men nästan. Burp.

Det är det här jag har längtat efter. Fan, vad jag njuter!

Kraaaaam!

Halvtid

Kan man tänka sig?! Halva tiden har gått! Idag går vi in i vecka 21. Helt otroligt faktiskt.
Mini är ett litet mirakel. Som jag längtar till januari nu...

Kram