Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

söndag 31 juli 2011

Magstrategi

Så där, ja! Hemma igen och allt är tvättat och vi är tillbaka i vardagen igen.
Att allt är tvättat är ta mig tusan rekord. Jag ogillar starkt att packa upp och brukar lämna min stökiga resväska öppen men orörd, ståendes på vardagsrumsgolvet i två veckor.
Ja, jag vet, en riktigt dålig vana men det är ju så trååååkigt.....

Kreta var i alla fall jättebra. Vi gjorde ingenting och såg ingenting, förutom Knosssos, utan låg bara och latade oss hela dagarna. Det kändes som lugnet före stormen på något sätt. Det blir en hektisk höst med graviditet, tapetsering, isoleringsjobb, inredning, eventuellt nytt jobb och en hel massa fokus på Minis ankomst. Och när han/hon väl är här så blir det nog full fart med nytt liv. Så vår vilosemester kändes helt rätt. Och Knossos sög. 50 grader i brännande sol och så mycket turister att vi inte såg annat än folk. Ett jäkla skitarrangemang helt enkelt. Det hade varit både bättre och billigare att hyra en egen bil och åkt dit en eftermiddag istället för att åka turistbuss preciiiis som alla andra turister på Kreta. Guiderna verkade ha kommit överens om att de skulle anlända till platsen samtidigt. Så ska ni dit, åk en eftermiddag istället.
Slutgnällt om det.

Angående min mage: På kvällarna ser jag ut som en ballong och förstoppning är ett evigt diskussionsämne här hemma. Ja, nu blir det detaljer.
Jag blir galen och får nästan panik när jag inte kunnat göra nummer två på tre-fyra dagar. Det är sjukt obehagligt! Och när det väl är dags, ja, då är det som en förlossning. Ibland tror jag att det är meningen att jag ska bli så där förstoppad så att jag får en slags träning inför förlossningen i januari. Lite uppvärmning liksom.
Jag äter fil med extra linfrö och müsli, jag äter morötter, katrinplommon och fibrer till vansinne. Ok, inte på Kreta men ändå...i vanliga fall gör jag det.
Men att få ont i magen varje kväll har varit så otroligt jobbigt. Igår åt jag en middagsportion som var stor som en handflata. Inget mer. Det hjälpte! Så nu är det mikroportioner som gäller. Allt för att magen ska funka lite bättre. För så här tänker jag inte ha det hela graviditeten. Då lär väl hemorrojderna dyka upp som ett brev på posten också...

Över till något roligare: Minis rum!
Vi har som bekant hållit på att ordna ett kontorsrum. Mitt krav på tapeten var att den skulle vara färgglad och ingen typisk stram kontorstapet. Nej, glad och inspirerande skulle den vara. Vi hittade en som vi båda gillade till slut och när vi satt upp den var vi galet nöjda med resultatet. En perfekt barntapet insåg jag! Jag blev alltså så nöjd att jag ville att det skulle få bli Minis rum så nu får det bli så.
Tapeten är från Boråstapeter och det är nr 1305 från Hanna Wernings kollektion.



Nu har vi bara problemet att det rum som står näst i tur för tapetsering är fullbelamrat med böcker, möbler, pärmar och prylar. Det går inte att gå in i rummet så allt får flyttas i omgångar till Minis rum för att sedan flyttas tillbaka... Suck!
Är det någon som är intresserad av att köpa en nästan ny bäddsoffa till bra pris förresten? Hör av er i så fall. Den är svart, ren och snygg men vi har inte utrymme för den längre.

Här om dagen slängde en kompis ut en förfrågan på Facebook. Hon hade två barnstolar (för matbordet), en lekspis och en växasäng hemma som hon skänkte bort till bättre behövande. Jag hojtade till direkt så nu har vi lite prylar till Mini. Kul! Fick med en mini-pulka också. Det känns faktiskt lite overkligt att det är vi som ska ha såna prylar hemma. Hade jag haft lite mer mage så hade det nog varit enklare att ta in men just nu känner jag mig ganska normal fortfarande och jag har svårare att ta in vissa faktum ibland. Men det kommer och går i omgångar så även jag fattar väl att vi behöver lite mer saker snart.
Förresten så har jag och bästisen bokat in en trip till Ullared i höst. Jäklar vad det ska shoppas grejer till Mini då!

Men idag ska jag njuta sol och fnula lite här hemma. En långpromenad står på schemat också. Allt för tarmarnas skull om inte annat...

KRAM på er!

måndag 25 juli 2011

Solig abstinens

Tadaaa! Fri wi-fi i receptionen på hotellet så jag smet från Fina M för att synda lite. Abstinensbesvär liksom...

Här i Almirida skiner solen vill jag lova. Hade jag vetat hur jag kunde ladda upp bilder via mobilen så hade jag bjudit på soliga bilder med drinkar (ok, alkoholfria) i poolbaren. Men nu får ni blunda och tänka er de bilderna istället.
Mini verkar må bra. Jag trooor att jag kanske har känt rörelser i magen idag igen. Men det är inget jag kan vara säker på alls eftersom min mage krånglar igen. Efter varje middag får jag superont i höger sida och måste lägga mig på rummet. Det slutar med att vi somnar varje gång. Och varje gång säger jag att jag ska halvera portionen och se om det hjälper. Men såna oväsentligheter hinner jag glömma under en hel dag i solen. Så det blir inga sena äventyrliga nätter i byn direkt.
Jag har också konstaterat att man får ett sjuhelsikes tuttveck av att gå upp tre bh-storlekar. Mina normalurringade toppar får mig att se vulgo ut. Tycker jag själv, M tycker att det är fint...jo, jag tackar...

Och som på alla semestrar så lovar jag mig själv att äta nyttigt och träna lite mer när jag väl är hemma igen. Jag sväller. Eller så är det värmen.
Eller Mini.

Otroligt varma kramar till alla!
Och extra många till Norge så klart...

torsdag 21 juli 2011

Semesterdags

Hemlagad pizza och jag är proppmätt! Den satt som en smäck!
Nu är nästan allt nerpackat och tidigt imorgon far vi iväg. Vår sista gemensamma semester, bara Fina M och jag. Det ska bli härligt samtidigt som jag ser fram emot det som kommer sen. Vårt liv med Mini.

Nu stänger bloggen en vecka. Förmodligen har jag bloggabstinens när jag kommer tillbaka så inlägg lovas så fort jag kommit innanför dörren här hemma.

Många varma kramar till er alla!

Bölar

Eftersom jag missade lyssnarnas sommarpratare, Monika Nyström, på P1 igår så lyssnade jag på henne idag. Så bra!
MEN, det är inte en bra idé att lyssna på någon som pratar om hur hennes man dör i hennes armar och barnens saknad av sin pappa, när man är gravid och hög på hormoner.
Jag ligger och storbölar, hulkar och snorar, i soffan.

Kram

Glädjeämnen

Idag tokregnar det men det gör absolut ingenting för vi tvättar och packar och drar till Kreta imorgon. Så regna på bara!

Igår hade jag picknick med några goa medsystrar i kämparsvängen (d.v.s. IVF och ÄD). Kalimero, Tonci, Charlotte, Loba och jag landade på Långholmen (en mysig, grön ö i stan) med MASSOR av mat. Och då menar jag MASSOR! Vi hade lätt kunnat bjuda hela stranden på lite mat...
Jag blir alltid så upplyft av att träffa de här tjejerna. De är kloka, de är inte rädda för att vädra sina bekymmer och höjdpunkter och de inspirerar mig enormt. De delar verkligen med sig av sig själva och sina erfarenheter. Helt fantastiskt! Jag är så oerhört tacksam över att jag träffat dem. Lite komiskt är det för utan min barnlöshet hade jag varit dessa fyra tjejer fattigare i mitt liv. Så mitt i all sorg jag gått igenom så har jag fått glädje genom dem. OCH er andra som läser och kommenterar här på bloggen. Tro inte att jag inte gläds av er också. :o)
Det är faktiskt helt otroligt glädjande alltihop! Jag kan nog påstå att jag har haft tur i oturen.

Så massor av kramar till alla som läser här

Ny magbild

Nu finns det en ny magbild på sidan "Gravidbilder".
Själv tycker jag att det mest ser ut som jag har lagt på mig lite hull. Men kanske att man skymtar att magen börjar bukta lite. Jag VILL i alla fall att den ska göra det för just nu går jag mest runt och känner mig uppsvälld, speciellt på kvällarna. Under dagen så sväller jag nämligen så det vore kul att få ha en riktig bebismage istället...
Men det är väl som med allt annat; jag får tålmodigt vänta helt enkelt.

Kram

onsdag 20 juli 2011

Sicket kap!



Själv skulle jag ha väntat med min annons tills jag blev frisläppt. Men vad vet jag?


Ikväll ska jag på picknick med goa IVF/ÄD:are. Härligt!

Kramelikram

Hemma!

Äntligen hemma! Det är så skönt att få sova i sin egen säng och i sina egna lakan. Slår aldrig fel även om jag älskar att resa och vara borta.

Vilken bra resa det har varit. Våra goa vänner L och V gav oss också en liten present till Mini! Ett par enkla små sockor. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Det är det första vi har som är Minis. Och Minis första present någonsin. Jag ska ta mig tusan rama in presentpappret. Och sockorna ska Mini få ha på sig när han/hon åker hem från BB. Det har jag redan bestämt, hahahaaa!



Idag går vi in i vecka 16 och jag fick äntligen prata med en gammal barndomskompis och berätta för henne. Det har liksom inte blivit av förrän nu. Hon blev så klart jätteglad!
Ni som har läst här ett tag kanske minns att jag funderade på att fråga en kompis om hon gjort ÄD? Jag hittar inte inlägget just nu, men jag ville så gärna prata med någon om vår situation och funderade på att prata med en tjej som kämpat länge och som jag misstänkte hade gjort ÄD. Jag pratade aldrig med henne med hänsyn till hennes privatliv.
Hur som helst, så berättade min barndomskompis att den här tjejen är gravid igen och hennes bebis är planerad att komma bara 4 dagar efter Mini. Så kul! Hon och jag har alltid kommit bra överens och varit de som smitit ut på fester och tjuvrökt och skämtat hela festen. Jag hoppas sååå att hon vill hänga lite med mig då och då under mammaledigheten. För jag gillar henne verkligen, vi ses bara inte alltför ofta.

En annan stor händelse som hänt är att jag tagit sista Fragminsprutan. Inga mer medikament annat än vitaminer, järn, folsyra och Omega 3. Tjohoooo!! Och inga mer blåmärken på magen...

Nu ska jag njuta solsken medan tvättmaskinen går varm. Snart hägrar Kreta!

KRAM till alla fina där ute!

tisdag 19 juli 2011

Dröm

Jag drömmer. Jag dömmer massor!
Varje natt drömmer jag surrealistiska och starka drömmar. När jag vaknar så känns de väldigt realistiska trots att jag vet att en sjöbotten inte är gjord av köttfärs och att en svart person inte blir vit på några sekunder.
Det är inga mardrömmar även om en del kan vara lite sorgliga. Nej, de är som en Dalimålning allihop. Bara mysko. Och ganska underhållande!

Kramas därute!

måndag 18 juli 2011

Horisontalregn

Jag hade förträngt att Holland har det sämsta vädret i hela Europa, och att när det regnar här så regnar det horisontalt på grund av de kraftiga och ständigt närvarande vindarna. Idag blev jag alltså påmind om varför jag flyttade hem till Sverige igen...
Trots regnet så släpade vi oss ut på en kortare promenad för att kika lite i inredningsbutiker (finns så bra sådana här!) och äta en lunchbit. Så där lagom liksom.
Egentligen skulle vi besöka Anne Franks hus men eftersom vi inte har förköpsbiljetter så hade vi behövt stå i kö vid entrén kl 8 imorse. I ösregn. Vi valde att sova vidare istället.
Nu är det lite slappande och bokläsning innan vi ska till kompisar på middag igen. Och imorgon åker vi hem.

Vilken bra dag trots detta urk-väder.

Kram!

söndag 17 juli 2011

Maginfo

Det är skräpväder i detta land. Nästan jämt. Därför blir det besök hos vänner och museum idag och imorgon. Därför börjar jag längta extra mycket efter sol nu. Kreta... Åh, vad härligt det ska bli!

Gårdagens middag blev över förväntan. Att träffa alla var så otroligt kul och jag skrattade hela kvällen. Vi berättade att jag är gravid och vi fick så mycket lyckoönskningar och frågor om hur jag mådde och allt sånt. Inga frågor om ålder eller IVF-antaganden. Jag fick äntligen känna mig normal.

De senaste dagarna har jag haft förbaskat ont i nedre, högra delen av magen. Tidigare har det gjort ont när jag vridit mig från rygg till mage i sängen men nu gör det lite mer konstant ont. Av allt jag kan hitta när jag googlar så är det förmodligen ligamentsmärtor. De kan tydligen hålla på ett bra tag så det är väl bara att bita ihop. Men jag ska nog ringa BM och fråga för säkerhets skull.
Igår hade jag även ont i ryggen och mina tankar gick till missfallet då och då under gårdagen. Ont i rygg och mage var vad jag hade då. I och för sig inte på det här sättet så jag oroar mig inte. Jag kom på att det förmodligen är sängen vi sover i här. Madrassen är så gammal och mjuk att när vi ligger i den båda två så rullar jag ner mot M. Jag sover liksom på sniskan hela natten och det gillar nog inte ryggen.

Magen har inte kommit på riktigt ännu. På kvällarna ser jag lite mer svullen ut om magen men det är allt. Nästa vecka borde det synas mer. Hoppas jag. Nu när jag gått och ogillat (ok, redig avundsjuka) blivande mammor och deras magar så länge så vill jag liksom uppnå det stadiet själv. Att få ha den där magen.
Förresten, när jag tänker på förlossning får jag panik. Redan. Det känns ju stabilt. Hahahaa!

Kram

fredag 15 juli 2011

Bra

Mina fina killar...
M och A har handlat, lagat mat, serverat mig och sig själva samt diskat. Nu ligger de utslagna i sovrummet och sover ihop.
Jag känner mig så bortskämd och omhändertagen att jag blir alldeles varm i kroppen. Fina, fina dem.

Imorgon blir det en dag på stan och födelsedagsmiddag med vänner för A på min gamla kvarterskrog. Mysigt!

Jag har det bra inser jag. Och jag inser också att det var flera år sedan jag kände en sån ro. Äntligen...

Kramar

Fördomar och könsroller

Nu är vi äntligen i Amsterdam hos en av mina bästa vänner. Jag blir så glad varje gång jag träffar honom!! Vill bara krama om honom konstant. Så bra är han. Och så har han sjuk och ironisk humor. Me like!
Han och Fina M stod i köket och pratade om vad de skulle handla för mat. Frågan om middag kom upp. A, min vän, ropade på mig och frågade vad vi skulle ha till middag. "Jag vet inte", svarade jag. De fortsatte diskutera där ute i köket.
En stund senare kommer de in i sovrummet där jag ligger och vilar (tröttheten har visst återkommit) och vi pratar lite till innan de ska bege sig till affären.
"Vad ska vi äta till middag?", frågar jag i tron att de kanske bestämde något när de stod i köket och planerade.
"Det vet vi inte", svarar A. "Sånt ska man alltid fråga kvinnan om", säger han gravallvarligt. "Annars blir inget gjort."
Eftersom A är homo så kan jag liksom inte låta bli...
"Det kom ju från rätt person. Då kan det inte bli mycket gjort när du och din kille ska handla eller bestämma något.", slänger jag ur mig.
"Näe, varför tror du att mitt kylskåp är helt tomt för?", ler han stort. "Tur att du kom hit!"

Ååh, han är underbar! Hahahahaaaaa!

Kram

torsdag 14 juli 2011

Samvete

Jag har slumrat hela dagen. Halvsovit. Under tiden har Fina M städat hela huset. Dammsugit, skurat, svabbat, allt. Han har också klippt gräset och rensat ogräs.
Ja, jag har dåligt samvete...

Kram

onsdag 13 juli 2011

Trist typ

Det blev ingen kväll med kompisen. Jag blev så galet trött att jag var tvungen att sova lite. Sen tog jag en liten promenad.
Det känns jättetrist för jag ville verkligen träffa min goa kompis. Tur att hon är så snäll. Hon sa bara "japp, men då ses vi imorgon istället", typ. Skönt!
För hur kul sällskap hade jag varit ikväll egentligen? Och nu vill jag bara sova igen.
Jag måste vara världens tråkigaste kvinna idag. Allt för att jag missade att äta lite. Allt ställdes liksom på ända då. Det ska inte hända igen! AnnaCecilias förslag i kommentarerna till förra inlägget om nödkit i handväskan ska bli en regel från och med nu. Så att livet kan rulla på liksom....

Kvällskramar

Snurrigt värre

Så, shopping avklarad.
Det blev en vid top som går att ha som strandklänning eller top med byxa/leggings till samt en bikini. Bikinin var i en storlek jag aldrig haft förut... Jag ser ut som en jättestor pinuppa! Bikinin är nämligen mörkblå med vita prickar på och trosorna är ganska höga. Bh:n är det lite balconette-stil på. Precis som på en pinuppa! Med skillnaden att min midja buktar utåt istället för inåt, hahahaaa!

När vi var klara med shoppingen och var på väg mot bilen så kände jag mig jättesnurrig. Blodsockerfall. Fina M rusade in och köpte en Keso med nötter till mig som jag tryckte i mig. Lite vila och så började vi gå mot bilen igen. Halvvägs dit så snurrade det till igen. Så pass att vi rusade in i en kiosk där Fina M köpte en MER medan jag satt på huk lutandes mot en glassfrys och försökte hålla kvar mitt medvetande.
Halva flaskan senare och lite mer vila så kunde jag gå mot bilen. Vi konstaterade att vi inte ätit sedan kl 9 och när jag yrade till mig så var klockan 14. Det är nog inte det smartaste att glömma bort att äta när man är gravid. Jag brukar äta något (en frukt eller så) ungefär varannan timme. Nu hade det gått fem timmar! Smart, jättesmart.... Nej.
Nu har jag tryckt i mig mer mat och massor av mjölk och mår strålande. Lite trött kanske men med ännu mer vila så blir jag fit-for-fight igen. Ikväll ska jag nämligen ut på stan och pladdra i timmar med en kompis. Najs!

KRAM

Semestergöromål

Vecka 15 är äntligen här!
När vi vaknade sken solen och vi låg i sängen och planerade att gå och lägga oss och slappa på bryggan. Efter att ha inmundigat frukosten på en kall altan så insåg vi att det var för kallt. Och solen gick i moln.
Istället blir det en tripp till ett köpcentrum för att besöka banken och hitta någon semesterklänning och en bikini till mig. Sen kanske vi lyfter på rumporna och städar lite också...
Hm, jag kanske skulle ta och släpa ut rumpan på en långpromenad i spåret också? Dags att starta lite goda vanor för lilla Mini.

Vi har förresten börjat fundera en hel del på namn. Förmodligen hinner vi komma på tusen olika namnförslag innan Mini väl är här så inget är hugget i sten ännu. Men vi har en del som låter lite extra bra när vi säger dem högt, hihihi!

Kramas där ute!

tisdag 12 juli 2011

Svullet boande

Vilken rivstart på semestern! Vi har målat och tapetserat oss blå men äntligen är arbetsrummet färdigt att inredas. Nu ska vi bara lyckas snickra ihop en platsbyggd bokhylla där också... Sen är det dags för Minis rum. Jag längtar.

När vi skulle börja med tapetserandet så slängde jag på mig mina "meckarjeans" (trasiga jeans med hål och färg överallt) för att göra mig redo. Döm om min förvåning när dessa byxor som jag normalt sett kan dra över höften trots att de är knäppta, helt plötsligt inte gick att knäppa. Dragkedjan gick inte ens att dra upp hela vägen. Jag har svällt! För någon vidare mage har jag inte alls. Det kan t.o.m. Fina M intyga.
Hela jag är alltså som en svullen ballong. Lagom till semestern. Vad roligt det ska bli att gå runt i bikini på Kreta. Ingen fattar att jag är gravid utan jag ser helt plötsligt bara mulligare ut än vad jag alltid gjort. Men det är det ju ingen som vet på Kreta, hahahaaa! Men ändå... Det är jobbigt att planera vad jag ska ha på mig när jag inte kommer i mina vanliga kläder speciellt bra. Dock kan jag glädja mig åt att det är sommar för de flesta av mina klänningar kan jag alltid dölja mig i än så länge.

Men vi har ett väldigt fint arbetsrum i alla fall och imorgon går vi in i vecka 15. Tjohoooo!

Kram

lördag 9 juli 2011

Meningen med livet

Ja, alla som är ofrivilligt barnlösa vet vad meningen med livet är. Med det inte sagt att andra inte vet det. Så klart.

Kommer ni ihåg enkäten som Föreningen Barnlängtan gjorde? Nu har det kommit en rapport om resultatet. Väldigt intressant och jag hoppas att många läser och tar till sig den. Den är bra!

Så, ut i solen igen! Jo, den kom efter morgonregnet. :o)

Kram

Ny bild

Nu har jag lagt upp en ny magbild på sidan "Gravidbilder".

Jag köpte ett par shorts i början av sommaren. Jag trodde att jag skulle kunna ha dem hela sommaren men nu börjar jag tvivla. De var jättestora i midjan och nu sitter de ganska perfekt även om de fortfarande kanske är lite stora. Intressant...

Och så lite gnäll; min första semesterdag och det regnar. Blä!

Kramas därute

fredag 8 juli 2011

TV-inslag

Äsch, en grej till MÅSTE jag bara lägga in!
För Johanna Mannung har varit med i ett jättebra inslag om fertilitet på Rapport.

Nu så, KRAAAAM!

Lika som bär

Bara en grej till innan jag går på semester. Almedalen till ära liksom. Men utan några politiska värderingar.
Ser ni likheten!? Hihihii! Jättekul tycker jag!


Fragminsemester

Svar från AVA! De gillade provsvaren och efter att jag slutat med de sista pillren Prednisolon så ska jag trappa ner Fragminet. En spruta varannan dag i en vecka. Sen är jag fri från mediciner. Bara att fortsätta att knapra på med mina vitaminer och järn- och folsyra tabletterna. Najs!

Och idag börjar min semester. Det inleddes med ett bad vid bryggan i närheten. Nu grillas det en stor bit rostbiff och sen ska vi bara njuta av ledigheten.
Nja, lite jobb blir det... Imorgon ska vi hämta tapeterna och måla det sista som vi inte målat ännu. Sen ska det tapetseras och snickras hyllor och skrivbord. SEN...får vi äntligen börja med Minis rum.
Utöver det ska vi till Amsterdam och Kreta och så ska jag åka ner själv till Malmö en långweekend och träffa en gammal kär vän. Vad härligt det ska bli!
Det betyder också att jag inte kommer att uppdatera här lika frekvent men min abstinens gör nog att jag ploppar upp lite då och då. Om inte annat med lite magbilder till arkivet. :o)

Men nu ska här njutas!

Många, goa semesterkramar till alla

Äntligen

Ingen vaggis idag. Ovant! Nu ska kroppen styra Progesterondosen själv. Jag måste erkänna att jag är lite nervös men det går väl över hoppas jag.
På torsdag tar jag sista kortisontabletten också. Och igår mailade jag AVA och gav dem alla provresultaten. Jag hoppas på ett svar idag för det skulle vara så skönt att ha koll på allt inför semestern. Att försöka få ett recept utskrivet mitt i semestern är bara krångligt tror jag.

Förresten, jag ska ner en kortis till Malmö i början på augusti så finns det någon som bor i trakterna som vill ta en fika och ses då så vore det underbart kul! Skicka ett mail i så fall!

Kraaaaam!

torsdag 7 juli 2011

Det blir inte roligare än man gör det

Jösses! Det här är första månaden på 14 månader som vi inte lagt ut några pengar, förutom 110 kronor och 50 öre för sista kortisonet, på äggdonation. Jippiii!
Trots att vi fick ersättning från Försäkringskassan för det första ÄD-försöket så har vi totalt lagt ut 120.000 kronor i resor, mediciner, behandlingar, provtagningar, läkarbesök och psykolog. Galet mycket pengar.
Får vi ersättning för vårt sista försök så har vi fortfarande betalat ca 50.000 kronor i resor, läkarbesök, mediciner, provtagningar och psykolog, helt ur egen ficka. Och detta trots att vi egentligen har rätt till behandling i Sverige. Jag känner mig idiotförklarad av "systemet". Det är svårt att inte bli bitter även om jag klarat mig än så länge. Men för jävligt är det. Och väldigt orättvist.

Sorgligast av allt är att jag inte är ensam om det här problemet...

Kram

Dagens tankebanor

Fy, fagelund, vad varmt det är! Och så ska det vara imorgon också. Min sista arbetsdag. Sen kommer regnet. På min semester! Så otroligt otajmat. Och irriterande.
Får väl fokusera på att läsa mycket böcker. Och tapetsera...

Idag har jag ätit godis. Inte så bra för Mini men liiite gott måste jag få synda med. När jag handlade mat så stod jag och tummade på några ostar gjorda på pastöriserad mjölk, men jag tordes inte köpa dem. Det kändes fel på något sätt. Så då blev det godis istället. Det är ju såååå mycket nyttigare för Mini! Eller kanske inte... Men gott var det.
Det är mycket kring mat just nu. Jag tänker ständigt på att Mini får i sig allt jag äter. Därför vill jag äta så nyttigt som möjligt; proteiner och vitaminer, fibrer och rätt sorts kolhydrater. Men det går ju absolut inte att leva upp till hela tiden. Godis MÅSTE jag bara få trycka i mig ibland.
Just nu längtar jag efter en stor delikatesstallrik (en sån där med ostar och torkad skinka på, ni vet) och en stor pava Bollinger champagne. Och så lite sol och goa vänner på det. Men det får bli nästa sommar...
Allra mest längtar jag efter Mini!

KRAM

Morgonglädje

Yes! Sista Progesteronvaggisen tagen. Tänk att få slippa dem. Helt otroligt!
Nu är det bara nedtrappningen av Prednisolonet (kortison) kvar och sen frågan kring Fragminet.

Jag tror att min mage kommer att synas en del nästa vecka. Det blir en magbild på lördag, tror jag allt.

Soliga kramar!

onsdag 6 juli 2011

Satan i gatan!

Äntligen en ARTIKEL skriven av kunniga läkare i ämnet ofrivilig barnlöshet. Och den är SÅÅÅÅÅ bra!! Och som vanligt ska man inte läsa de obildade kommentarerna till artikeln, hahahaaa!

Ett stort TACK till Britt Friberg och Matts Wikland.

Och några kramar också.

Rapport ikväll

Jag är på väg tillbaka tror jag. När det gäller mat alltså. Ikväll ingick ett stekt ägg i middagen och det var gott. Imorgon bitti ska jag prova med ett kokt ägg. Det brukade jag äta till varje frukost förut men en dag så mådde jag illa bara av tanken på ägg. No more eggs sedan dess.
Och nyss blev jag hungrig igen och provade med en ask makrill i tomatsås. Den gick ner! Hurra!

Hörrni, ni såg väl fina Luiza på Rapport ikväll? Hon pratar om vikt och IVF och hon var jättebra. Kika in på hennes blogg, där finns en länk till inslaget!

Nu ska jag fortsätta att ha en skön och slapp kväll. Ibland får jag lite dåligt samvete för att jag slöat till mig sedan ET, men jag kan inte låta bli. Och jag vet att från och med januari så kommer jag inte att få ha så många såna här lugna dagar längre. Så jag tar det lugnt nu. Sen blir det full fart för en bra tid framöver... Kul!

Kvällskramar till alla

Provsvar

Nu ska vi se vad doktorn sa... Idag ringde Dr C från BB Stockholm och berättade de värden som AVA i Riga vill veta för att planera nedtrappningen av Fragminet. Vi kom överens om att jag skulle meddela AVA värdena och invänta svar från dem på hur jag ska göra. Så meddelar jag Dr C vad de säger och sen kanske den planen läggs över till kliniken här i Sverige istället. Så kan AVA släppa mig sen.

Här är i alla fall värdena (för mitt eget minnes skull om inte annat):

- APTT (APTL): 31 sek
- Fibrinogen: 4,2 g/l
- Protrombintid: 1,42 kIE
- D-Dimeri: >0,25 mg/l

Jag har ingen aning om innebörden men doktorn sa att det ser helt normalt ut och hon kan inte riktigt förstå vad AVA ska med de värdena till. Men det spelar inte mig någon roll. Jag litar på Dr Fodina också precis lika mycket som Dr C. Det blir nog bra alltihop i slutänden.

Kram

Svar

Idag går vi in i vecka 14. Härligt!

Ultragyn ringde och sa att värdena för Mini såg jättebra ut. Riskbedömningen låg på 1/9419. Det är lågt.

Kram

tisdag 5 juli 2011

Mini - the Dream is captured

Här är Mini!
Bilden är usel i mitt tycke för jag hade velat ha en bild där man ser huvudet tydligare. Det ger en bättre uppfattning om hur Mini ligger och ser ut. Men ja, ja... UL-bilder ser alltid ut som ett gytter ändå.
Huvudet är åt höger, med hakan böjd mot bröstkorgen, och till vänster snett uppe i "mörkret" skymtar ett ben. Mini låg med ena foten över den andra och det sprattlades massor. Armarna viftade som på en boxare men just här ligger de över ansiktet på Mini (som två vita streck).

Vår fina Mini

Svaren från blodprovet hade inte kommit ännu så vi kunde inte få några värden. Men vad gör det? Fina M snyftade av lycka och jag log från ena örsnibben till den andra...

Och ikväll när jag åkte för att äta en bit med en kompis så fladdrade det till i magen igen. Andra gången nu.

KRAAAAAM!

Undersökningar

Idag är det KUB. Tjohooo! Jag bryr mig verkligen inte alls om några värden från undersökningen. Vill bara se Mini.

Det är jobbigt att vara konstant sugen på brie och leverstuvning när det ska undvikas... Morr. Måste hitta något annat att sukta efter.

Jo, jag stör mig på någon undersökning som presenterats på ESHRE's kongress, som säger att de som får missfall har precis lika stor chans att bli gravida som de som aldrig fått missfall. Det kanske stämmer om man kollar vilka missfallstjejer som är gravida efter några år, men frågam är väl HUR de blev gravida? För behöver man utredning och hjälp så är ju inte chansen lika stor på vanligt sätt.
Därför stör jag mig på att det låter som att har man fått missfall så är det bara att köra på, förr eller senare funkar det. Dessutom kan missfall medföra ingrepp som sänker fertiliteten.
Dum undersökning. Eller dumt att pressen inte presenterar mer fakta om och ifrån den.

Lite hattigt inlägg men det är så mycket på jobbet nu...

Kram

måndag 4 juli 2011

Resskrälle

ALLA resor är så dyra... Eller så är det vi som är snåla.
Vår sista-minuten-resa blev flyttad till en vanlig resa i september/oktober istället.
Men så fort vi hittar något som är bra och ok så konstaterar vi att vi har en hel del andra utgifter som också måste prioriteras. Isolering och inredning av förråd, nytt badrum, nytt kök, fixa barnrum, köpa barnprylar... Ja, ni ser ju. Omprioritering. Det tar visst aldrig slut. Kanske skippar vi den där resan helt och hållet ändå.
Vi får åka när Mini blivit en tjurig tonåring som inte vill umgås med sina föräldrar, hahahaaa! Då jäklars blir det resa av!
Jag får väl unna mig lite spalyx i oktober istället och drömma mig bort.

Kram, kram

500 dagar

Tänk, idag är det 500 dagar sedan vi ställde oss i ÄD-kö i Åbo efter totalkraschade IVF-försök. Det känns som en evighet sedan men ändå inte.

De 500 dagarna har jag levt i ett töcken av hormoner, rädsla och oro. Just hormonernas påverkan kan nog många förstå. Men rädslan? Den är nog svårare att förstå. Känslan man får när hjärnan helt plötsligt är helt öppen och kan ta in det faktum att man kanske får leva resten av sitt liv utan barn, det enda man vill ha i sitt liv, är obeskrivlig. Nästan obeskrivlig i alla fall. Det är en rädsla bortom något annat.
När min mamma dog så rämnade världen. Det är inget man bara säger, den GÖR verkligen det när någon så nära anhörig dör. Marken dras undan under ens fötter och det känns som man faller trots att man vet att man står där man står. Det är en bottenlös rädsla och ett skräckscenario faktiskt. Man ser ingen ände eller lycka alls då i den situationen.
Precis så känns det när man förstår, när hjärnan kopplar, att man aldrig kommer att uppnå det liv man alltid trott att man ska få, att få ha ett barn i sitt liv är ouppnåeligt. Känslan är den samma som när min mamma dog. Total skräck.
Nej, jag jämför inte min mammas död med ett barn jag aldrig fått. Jag jämför den känslan som uppstår. Insikten om en evig barnlöshet är vidrig med andra ord. Men det värsta är att jag fick i alla fall uppleva min mamma och ett liv med henne. Ett barn får man som barnlös aldrig uppleva och hela ens liv grundar sig på det och den sorgen man har. Det är fruktansvärt.
Visst går det att vänja sig och skapa sig ett annat liv, men när någon dött så finns ofta ett hav av stöd och hjälp. Vänner, doktorer, stödgrupper, många... Men vid barnlöshet finns inget "automatiskt" stöd som kliver in. Det är otroligt sorgligt och väldigt, väldigt jobbigt att leva med den rädslan och skräcken helt själv.

Förresten, att fråga någon som är barnlös (och som inte valt det själv) om hon/han inte ska ha barn snart är som att fråga någon som sörjer en bortgången när de egentligen ska rycka upp sig. Typ.

Men nu sitter jag här och är äntligen gravid. Äntligen. Och det börjar sjunka in. Oavsett vad som händer, för allt kan hända, så är jag galet tacksam. Sju försök och äntligen har jag spytt, sovit på dagtid, fått skriva in mig hos BM, ska på KUB och har kikat på barnvagn. Bokstavligt talat är det saker jag bara drömt om tidigare. Det är verkligen en dröm som går i uppfyllelse och jag har ingen aning om jag kommer att ha någon mer stor dröm någonsin. Visst kommer jag att önska Mini allt gott men något mer kommer jag nog aldrig få uppleva på det sätt jag upplevt längtan efter ett barn.
Just nu känner jag inte den där rädslan och skräcken som jag haft. Just nu börjar den vända till förhoppning om framtiden. Sakta men säkert.
Visst är jag orolig att något ska hända under graviditeten, men den oron börjar gå över i vanlig oro som jag tror att de flesta gravida känner. Den kan jag hantera med glädje.
Tänk att det faktiskt har vänt. Hela vår hopplösa situation har vänt. Det är faktiskt ett mirakel. Mini är ett förunderligt mirakel. Ett helt "fucking-jävla-amazing"-mirakel! Och imorgon kl 13:15 får vi se detta livs levande mirakel. Häftigt!

500 dagar. Nu vet jag att jag kan hantera skräck och att mirakel kan ske så jag kommer aldrig mer att ge upp någonting. Mini får en stark mamma och pappa.


Kram

Hjärnan tebax

Det varma vädret i lördags slog ut min hjärna totalt hela helgen. Det är först idag jag känner mig som en människa igen
Gårdagen tillbringades med fixande i trädgården och en massa telefonpladder på soffan med bästaste bästisen. Och så kom bror med sambo förbi på fika. Fina dem!
Kvällen avslutades med en stor räksallad framför tv:n. Lite vitaminkompensation för de senaste två dagarnas hamburgare, hrm.

Idag är det dag två med vaggisar endast på morgonen. På torsdag sätts den sista in. Jösses, vad skönt det ska bli att sluta med dem! Och imorgon är det KUB. Vi får se Mini! Det blir nog månadens höjdpunkt. Får inte glömma att ta med mig smink så att jag kan reparera ansiktet efter alla lyckotårar, hihi!

I övrigt så försöker jag att insupa allt som sänds från Almedalen. Föreningen Barnlängtan är där och jag hoppas så att media uppmärksammar dem och oss kämpar lite! På tal om sånt förresten, jag har fortfarande inte hört något från FK angående vår ersättningsansökan. Det blir väl efter semestern...

Semester, ja. Vi har konstaterat att det nog inte blir en utlandssemester vid en pool på tu man hand, på väääldigt länge. Därför sitter vi och letar resor till vansinne. Sista-minuten, boka reguljärt, allt möjligt, men det är så svårt att veta vart vi vill åka. Och vi kan bara vara borta ca 8 dagar. Toksvårt! Men det löser sig väl det med. Allt brukar ju göra det.

Kram!

söndag 3 juli 2011

Artikel i DN

Ny artikel i DN om barnlösas hälsa.

Kram

Tomt

Nej, idag är en dag då jag är helt tom i huvudet. Ingen idé att jag skriver något....

Skickar alla en kram istället. Kram!

Svårt att kommentera?

Jag såg ett tips hos Tonci som fått tips om hur man gör när man har svårt att kommentera på bloggarna.
Rutan som behåller en inloggad ska klickas tom. Den ska alltså inte ha en bock i sig. Då ska det funka.

Tack Tonci och tack Jag vill, jag kan...!

Kram

lördag 2 juli 2011

Dröm

Har jag berättat att min stora dröm, förutom att få barn, är att ha en liten pool? Det är det.
En liten plaskpöl att få svalka sig i... Dröm, dröm...

Hamburgerdags!

Kram

Sommarnjutning

Jag smälter! Och Fina M har somnat på mattan i vardagsrummet och ligger där och snarkar.

Den första tapet vi såg föll vi för så det gick fort. Imorgon ska vi beställa dem för vi hade så klart glömt att mäta upp rummet. Intelligent.
Sen gick vi bort till viken och lade oss på bryggan. Jag är egentligen en badkruka men i den här värmen (34 grader på vår altan) så är jag rädd att Mini ska svettas för mycket så jag badade. Fyra gånger t.o.m. och det var sååå skönt! Riktigt varmt i vattnet faktiskt.

Och ikväll blir det hamburgare igen! Jippiiii!
Och så ska jag leta Mini-fladder. Det var så häftigt.

Svettiga, slobbiga sommarkramar

Rörelse

Vi har tre skator som härjar runt på tomten ibland. Gärna tidig morgon... Morr. Så här sitter jag nu, klarvaken, efter en fukost. Fina M sover och har knappt märkt skatorna, hihi!
Idag ska vi boa oss lite. Hitta tapet till kontorsrummet så att vi äntligen kan sätta igång med Minis rum. Det blir skoj!

Igår kväll kändes det som något i magen. Det rörde sig ganska långt ner, inte där tarmarna är. Jag är säker på att det var Mini. Det kändes bra för bara någon timme tidigare sa jag till Fina M att "tänk om Mini inte lever" (jag veeet, nojjig...). Jag mår så bra och känner inget så vem vet? Fina M lugnade mig och sa att vi måste utgå från att Mini finns där och lever i allra högsta grad. Något annat alternativ finns ju liksom inte. Så sant, så sant... Men jag nojjar ändå ibland. Det är oundvikligt men jag försöker att slå bort såna tankar.
När vi skulle lägga oss så fick jag ta tillbaka det där om att jag inte känner något. Mina bröst har börjat göra galet ont igen. Så snart är det väl dags att uppgradera sig på bh-fronten igen.

Förresten, igår ringde en avlägsen bekant och gratulerade. Tänk vad ryktet spridit sig sen midsommar, hahaha! Det var snällt att ringa och gratulera. Jag blev glad. :o)

Lördagskramar!

fredag 1 juli 2011

Ånger

Usch, jag skäms lite över att vi ens började diskutera det där med BM och byta ställe.... Det var så otroligt onödigt. Det var inget gräl, mer en diskussion som inte tog slut. Det är klart att vi ska göra något som känns bra för oss båda.
Jag har inte varit så här gravid förut och tycker att det är lite läskigt just för att vad som helst kan hända så jag försöker bara se det praktiska hela tiden. Jag vill ha allt på samma ställe så att jag slipper sitta och förklara samma saker till flera olika människor. Men jag får ju faktiskt inte glömma mina finaste, goaste M. Han är ju faktiskt med i det här på alla sätt. Så jag ska faktiskt bara vara tacksam över hur bra jag har det.

Hmm, jag var nog lite för självisk ändå. Skönt med insikt i alla fall...

Kram

Blame it on Nenne

Sedan jag såg det HÄR inlägget hos Nenne har jag suktat efter hamburgare. Idag blev det äntligen av. Mums!
Jag var så sugen att jag inte hann med at ta en bild. Men det var gudagott!
Tack, Nenne. :o)

Kram

Partnern?

Här kommer nu ett ämne där det säkert finns massor med åsikter kring så jag vill verkligen veta vad ni andra tycker (och så hackar vi inte på varandra nu ;o) ).

Jag satt i godan ro och funderade en del på det här med BM.
Vår BM finns i en förort till Stockholm. Vi bor i den förorten.
Vår BM har inget ultraljud hos sig utan remitterar oss till Ultragyn i city när detta ska göras.
Spec.mvc ligger i Danderyds Sjukhus. Där har de ultraljud för Ultragyn finns även där.
Eftersom jag ibland jobbar norr om stan och ibland söder om stan så innebär det en del logistik och flängande för mig med dessa tre ställen. Vill spec.mvc att jag ska ta blodprov så gör jag det samma dag på sjukhuset. Vill BM att jag tar ett blodprov så gör jag det hos henne. Och om jag har frågor så frågar jag BM men hon hänvisar bara til Spec.mvc.

Med anledning av det tänkte jag att varför inte fråga spec.mvc om vi inte kan få gå där bara? Då har vi allt på samma ställe och det blir inte så splittrat. Dessutom så är det mycket fräschare och trevligare lokaler.
Glad i hågen ringer jag Fina M som genast blir tveksam och säger att Ultragyn i city är bäst och det är ju dumt att byta bort dem då.
Det tycker jag var ett skitkasst argument för ultraljuden är ju bara en del av alla kontroller och besök jag kommer att få göra. Fina M rättar mig och säger "vi". Ok, han är pappa och ska så klart vara med på allt, det håller jag så klart med om. Men till syvende och sist så är det faktiskt min kropp allt handlar om. Jag anser att det viktigaste är att jag känner mig bekväm med hela situationen. Jag vill inte hålla på med all logistik och nu funkade det så otroligt bra med BB Stockholm (på Danderyds sjukhus). Läkaren lyssnade så bra och jag kunde diskutera med henne så bra. Det är ju mig de måste lyssna till när det kommer till det fysiska.
Jo, jag fick min vilja igenom. Jag ska fråga nästa vecka och ae om det går att byta igen.
Men nu till frågan; hur gör/har gjort/tänker ni göra, ni andra? Har partnern lika mycket att säga till om? Är jag dum och egoistisk som står på mig?
Jag vill så klart inte att vi ens ska behöva diskutera sånt här. Det vore så skönt att vata enade i allt (som vi är än så länge) men det är ju liksom min kropp...

KramKram

Gah!

Fasiken! Kom på att jag glömde ta Fragminsprutan imorse!
Vad gör jag nu? Det kanske inte är hela världen om jag tar den efter jobbet?
Jag håller visst på att chansera totalt. Först ost och sen sprutorna...

Åh, fy så dumt!

Kram

Listeriapanik

Jag fick lite panik när jag insåg att vi åt en pastasallad vid teatern igår som innehöll Pecorino. Det är en italiensk fårost. Listeriaklockorna började ringa i huvudet på mig. Nu har jag surfat på Listeria och blev bra mycket lugnare. Läs HÄR.
Och så hittade jag en lista på Babycenter på "säkra" resp. "osäkra" ostar.
Jag tar nog det säkra före det osäkra ändå och undviker en hel del ost. Jag vill inte bli ett av de där tio fallen gravida med Listeria per år. Men nu behöver jag inte få panik om jag klantar mig i alla fall....

Kram

Välkommen!

Hjärtans välkommen säger jag till nya följaren Beyond Fabulos!

Kramar