House of pain...and happiness

Så där, ja! Så är man nu fullärd inom förlossningar då'ra. Näe, inte än. Jösses, det är ju en "del 2" kvar också. Hehee... Vi åkte till sjukhuset direkt efter jobbet och åt där. Note to self: aldrig någonsin mer äta i vestibulens "bistro". Apäcklig mat.


Det var helt bisarrt att se alla som var på föreläsningen med magarna i vädret. Varenda tjej liksom. Jag stirrade, och stirrade ända tills det gick upp ett ljus att jag faktiskt också stod där med en mage.
Så knöade vi in oss i aulan allihop och barnmorskan började hålla låda. Ganska snabbt kom hon in på smärta. Faktum är att det var en jädrans massa smärta.

(klicka på bilden, please...)

Sen kom ett schema på alla faser och smärtor som sker. Och så blev det paus. Då sprang hälften av deltagarna till kiosken och köpte dricka och godis. Fina M gick iväg och jag satt kvar och passade våra jackor. När han kom tillbaka berättade han att en kille som stod i kioskkön tyckte att det var onödigt mycket fokus på smärta eftersom det skrämmer upp tjejerna och smärta handlar ju ändå "bara till minst 50% om mental inställning". HAHAHAHAAAA! Jag brast ut i ett apflabb när jag hörde det! Vilken tur hans tjej har... Jag skulle ge vad som helst för att få vara en fluga på väggen den dagen de är i förlossningsrummet.

Efter pausen så gick barnmorskan igenom alla smärtlindringar och berättade också en del om partnerns roll och om vad som kan hända om det inte blir som planerat. Däribland nämndes t.ex. klippning. Gissar att "smärtkillen" fick in i skallen att om man blir klippt så att man måste sy igen delar i ändalykten så kanske det inte bara handlar om mental inställning. Hoppas att han skruvade på sig där i stolen.

Det mesta som var nytt var hur gigantisk livmodern är och att sterila kvaddlar består av sterilt vatten och gör ont i ca 30 sek. Annars kändes det mesta mer eller mindre bekant och jag känner mig riktigt bekväm och redo med att åka in faktiskt. Jag fick det mesta bekräftat liksom. Ingen rädsla alls längre. Och så fick vi en bok innan vi åkte hem. Den ska jag plöja igenom och hoppas att den är något att ha.


Det absolut bästa var dock när jag kom hem. I brevlådan låg två paket! Det ena innehöll en fin hälsning från Jenny_Maria som tack för lite support och hjälp. Fina tjejen, TACK! Gosedjur till Mini och vantar med specialfunktion till mig. Och godisbitar till Fina M (även om han försöker lägga beslag på vantarna).

(klicka på bilden, smarta vantar va?! Nu kan jag blogga även utomhus i kylan!)

Innan jag öppnade det paketet hade jag också hunnit med att öppna ytterligare ett paket från fina AnnaCecilia! Minis första gosedjur! Tack, fina, fina du!

Landar i Minis säng nu på stört!

Vilken kväll! Jag blir lite tårögd av glädje faktiskt. Helskotta, vi ska bli föräldrar! Och det väldigt snart! Oj, oj, oj...

Högvis med glädjekramar till alla!

Ego

Tjohoo! Igår kväll började telefonen att fungera igen. Så nu gäller det att blogga på igen.

Men jag kommer inte på något att skriva. Känner mig helt tom och aptråkig. Och grå. Jag vill shoppa på stan och sen sätta mig med ett glas bubbel någonstans och äta något gott. Det är det jag verkligen känner för idag.

Istället sitter jag här framför datorn och kan verkligen inte varken shoppa snygga kläder eller dricka bubbel. Och lunchmatsalen gör väl okej mat men inte mer än så...

Imorgon, på min lediga dag, ska jag nog ägna mig bara åt mig och bygga på mitt ego lite. Det känns som jag behöver det. Egodagar är nyttiga i sin måttfullhet.

Kram på er

En tyst dag här på bloggen. Anledningen är att min arbetsgivare inte har haft koll på mitt mobilnummer när man bytt operatör, så min telefon fungerar inte. Abonnemanget är nedstängt. Det är i och för sig jätteskönt när ingen kan nå en men jag kan inte nå någon annan heller. Och inte blogga! Panikångest...

Idag har Mini sprattlat massor. Det verkar som att hon har gjort det senaste dagarna nu och det är riktigt kul. Ibland får hon dock in en fullträff i sidan och det gör ganska ont.
Och idag har jag också konstaterat att jag bara har 22 arbetsdagar kvar. Det är ju inkentinken! Det känns faktiskt som att det drar ihop sig lite. December kommer att susa fram i ett moln av glögg och lussebullar (Aaah! Läääängtar!!) och sen är det januari.
Hoppas, hoppas att Mini kan hålla sig kvar där till dess. Fina M som själv är decemberbarn vill att Mini ska slippa det. Mig kvittar det i och för sig men jag förstår hur han tänker. Att alltid vara yngst liksom. Men det blir ju inte värre än vad man gör det till. Bara hon är frisk och kry så klart! Det tycker vi naturligtvis båda två (om någon skulle tvivla, hahaha!).

Det är mycket som snurrar i mitt huvud just nu men jag lyckas bara komma ihåg hälften av allt jag vill göra och tänker på. Och kommer jag ihåg det så blir det inte av för jag är trött jämt och magen börjar töjas ut och bli lite jobbig ibland. Jag är inte världens smidigaste direkt.
Jag har t.ex. svårt för att plocka upp saker från golvet utan att stöna till. Mini trycker på lungorna på något sätt. Det låter lite töntigt men kommer av sig själv liksom så jag får gilla läget helt enkelt.
Vid 15-tiden börjar magen bli svälld och jobbig och den känns "oskön". Då börjar också halsbrännan. Jag får också passa mig lite för vad jag äter och hur mycket annars kan det bli gasexplosion hemma... Då hamnar jag inte överst på Fina M:s julklappslista direkt, hehehee!
Och ville ni inte läsa det där så ber jag om ursäkt (säääkert!). Moahahaaa!

Imorgon är det dags för förlossningskurs på sjukhuset. Det blir kul!

Kram till er

Mardröm

Fifan, vilken mardröm! Den tredje på bara några nätter men den här var värst. Vet inte om jag vill berätta handlingen eftersom den är så skruvad att jag förmodligen kommer att uppfattas som lite vrickad själv. Så här ligger jag klarvaken med obehagskänslor i hela kroppen. Blä.

Och Mini sprattlar på som vanligt helt ovetandes om den yttre världen.

Förresten läste jag någonstans att bebisen kan drömma redan nu. Jag undrar vad den drömmer om i så fall?

Ok, jag ska nog försöka att somna om. Det behövs.

Kram

Gråt inte för mig Göteborg

Och nu lämnar jag Göteborg med en varm känsla i kroppen. Barnlängtangemenskap som etsat sig fast igen. Skönt. Jag har det bra.

Jag sitter på platsen bakom den jag satt på när jag åkte ner.

På Petters plats sitter Sven Melander.

Och i vagnen strax framför min sitter Claes Månsson.

Vill man se kändisar så är tåget da shit, liksom.

Längtar hem till Fina M nu.

Mini sprattlar och sprattlar.

Kramar

Finally!

Ok, det här blir ta mig sjutton det sista inlägget om den där förbaskade tapeten. Lovar!
Jag åkte hem lite tidigare från jobbet idag med tanken att sätta upp de fyra sista våderna själv. De var nämligen de enklaste så det skulle inte vara något problem.
Döm om min förvåning när Fina M redan var hemma och hade tänkt samma tanke. Han jobbade visst halvdag idag. Så nu är allt klart (sista våden sätts upp i skrivande stund). Så här kommer bilder!

Tapeten är från Eijffinger som är holländskt men tapeten säljs här i Sverige också så klart. Mönstret heter "Twilight" och varje prick har en liten skugga som ger tapeten lite liv (tycker jag i alla fall).

(en käck bygglampa bidrar med det "mysiga" ljuset...)

Hmm, jag ser nu att jag skulle ha tagit kort på alla takvinklar och en knasig garderobsöppning så att alla verkligen förstår hur trixigt det har varit att få till tapeten på ett snyggt sätt, men nu får ni helt enkelt bara lita på mitt ord.
Vi har bara tapetserat de två största väggarna i rummet med den här tapeten. De andra två är vita. När vi har möblerat lite mer så syns det nog varför vi valde att göra så. Rummet är nämligen väldigt litet med snedtak och det behövs lite vitt för att behålla lite rymd helt enkelt.

Nu är det dags att ta bort golvpappen och ställa dit sängen. Sen blir det tacos framför tv:n!

Trevlig kväll!

KRAM

Utrymme

Det känns som om tiden står stilla så länge det där rummet inte är färdigtapetserat. Idag måste det bli klart så att vi kan släppa det där...

Det blir skönt med en bloggdejt imorgon som avslut på veckan.

Idag känns det som magen har sjunkit inåt. Jag är inte alls lika stor som igår. Undrar varför det är så? Det borde bero på hur Mini ligger. Jag kan tänka mig att magen blir större i djupled om hon ligger med ryggen utåt. Det känns mest logiskt. Och så undrar jag när hon tänker vända sig? Det måste vara oerhört obekvämt att ligga dubbelvikt OCH upp och ner i veckor. För att inte tala om att när man äntligen får räta på benen så ska huvudet klämmas ihop och man ska ut genom ett minihål. Så är ju tanken i alla fall... Traumatiskt!

Undrar hur hon ser ut?

Kram

Hur svårt kan det va' liksom?

Men hjälp! Nu såg jag precis att den där tickern till vänster visar ett ensiffrigt veckotal! 9 veckor och 6 dagar kvar. Oj, oj, oj! Det är ju inte klokt!
Tänk förra året den här dagen så satt jag och förväntningsfullt räknade ner till vårt första FET. Det som senare ledde till missfall. Usch, vad vi gått igenom för att nå målet! Det unnar jag verkligen ingen annan.
Lilla, lilla Mini, kommer du någonsin förstå hur efterlängtad du är? Jag hoppas det. Kärlek, kärlek, kärlek.

Nu sitter jag här hemma och väntar på Fina M. Vi ska leka proffs igen och tapetsera... Målet är att få det klart ikväll. Min plan är att äta mat efteråt och inte innan, så att jag slipper flåsa och ha halsbränna under tiden. Det borde underlätta lite i alla fall. Hoppas jag...
Om vi inte strypt varandra eller fastnat i ett perfektionistläge där vi står och finlirar i hundra år, så återkommer jag med en rapport, hahahahaaa!
Med tanke på att vi klarat av flera år av barnlängtanskämpande så vore det väl tusan om vi inte klarade något så enkelt som en förbaskad tapet en kväll! "Göra barn" är ju något svårare liksom.

Höstkramar till alla Timellkopior

Maglycka

Magen var knallhård hela morgonen. Sammandragning förmodar jag.

Men viktigast av allt: magen syns!

Det har den så klart gjort hela tiden men den syns mer tydligt nu. Jag ser inte "småfet" ut med andra ord. En tjej på jobbet som jag satt och pratade med kikade på min mage, klappade på sin egen och frågade:

-"Är du...?"

Det kändes extraskönt att få säga "ja". Nu syns det tydligt. Jippiiii! Gravidmage på riktigt liksom, hahahaaa! Nu jäklars ska här fås barn! Och Mini sprattlar allt hon kan.

På tisdag är det dags för första delen av förlossningskursen. Det känns helt galet. Jag? Föda barn? Ja, ja...SEN, ja...Nångång....

På onsdag är det dags för BM igen och veckan efter det är det RUL igen. Två veckor dit. Jag längtar. Och dagen efter kommer min goa kompis upp från Malmö och hälsar på. Åååh, vad jag ska krama på honom! Han är saknad av både mig och Fina M.

Livet känns väääldigt bra just nu.

Kram

Middagsmys

Proppmätt efter en överraskningsmiddag med bästisen och hennes familj på ett ställe som heter Skänkstugan. Jag tror att hon uppskattade det. Det gjorde jag själv om inte annat, hihi!

Middagsmys med Fina M och de andra var alldeles lagom känns det som. Och god mat var det också.

Det är helt otroligt vad mätt jag blir på så lite... Det är en markant skillnad verkligen. Intressant.

En skön ledig dag är till ända och jag ser redan fram emot nästa onsdag. Ledighet klär mig tycker jag allt.

Kram

Het och kläder

Jag försöker att, för min egen skull så jag har lite bättre minne från gravidtiden, skriva ner lite symptom då och då. Näsblod t.ex..
Därför skriver jag härmed ner att jag är ständigt varm också. Det är väl nästan givet när blodvolymen ökar så mycket, men ändå.
Jag är nämligen den som ALLTID fryser men nu blir det aldrig svalt nog någonstans. Och jag klär mig alltid för varmt efter som jag klär mig som vanligt efter gammal vana. Stickad långtröja, strumpbyxor, stickad långkofta till det och varma stövlar när det är 12 grader ute... Vid lunch blir jag alltid högröd i ansiktet och får gå ut för att få lite svalka.
För att inte tala om fötterna! De blir sanslöst varma på kvällen. Dels för att jag är trött men ibland får jag ställa mig i badkaret och skölja svalt vatten över dem för att inte bli galen.

Oavsett om det är kul att vara gravid eller inte så ska det faktiskt bli lite skönt att få tillbaka min kropp igen när Mini har kommit. Visst kommer den inte vara sig lik men då får jag i alla fall tänka bara på den och inte behöva ta hänsyn till ytterligare en liten kropp som finns i den. Då får jag ta hand om den lilla kroppen utanför istället men det är ju mer självklart och en annan fråga. Hursom, skönt ska det bli i alla fall.

Idag har jag också provat en hel del gravidkläder som jag fått från snälla Trollmor (tack!). I kassen låg en amningstopp från Boob Design och den var ju helt perfekt! Fler såna får jag allt införskaffa. Hittade också en tajt svart kjol som satt som en smäck. Den blir perfekt på jobbets julfest. Och så har jag fått tips om Lindex amningsbehåar (tack, C!) som jag ska gå och testa längre fram. Det rör på sig på klädfronten. Ska spana en del på mellandagsrean också så klart.
Vad skönt det är när ni tjejer som redan varit med om allt kommer med tips och kläder. Så slipper jag hålla på och gissa och googla och prova allt möjligt. Jag är otroligt tacksam för det! Klart att alla har lite olika smak och tycke men jag tar hellre rediga tips än inga alls så går det i alla fall att göra ett enklare urval på vad jag tycker funkar för mig. Så, tack igen!

Nu blir det den där bokläsningen jag pratade om...

kram

Ledig

Första lediga dagen. Jösses, så skönt! Och än så länge har jag inte gjort ett smack. Ätit frukost, tagit en kopp kaffe och rensat datorn på gamla dokument. Tungt, va?! ;o)
Jo, jag har ringt och gratulerat bästisen också. Hon har inte fått några teckningar av sina döttrar så jag tänkte att jag ska rita en åt henne, hihihii! Det får bli dagens uppgift.
Hon påpekade också att det nu är vecka 31. Tjohoo!

Hennes döttrar (2,5 år och nästan 5 år) hade förresten tittat på "Barn till varje pris?" med henne i måndags. De konstaterade att är man två pojkar som får barn så får man en pojke.
"Näää", svarade bästisen. "De på TV fick ju en tjej."
Tänka. Tänka. Tänka.
"Men det var lillasystern! Sen kommer pojken!", blev det mycket logiska svaret... Hahahaa!
Det är mycket med det jordiska.

Nu ska jag läsa en bok. Det var länge sedan.

KRAM