Antibiotika?

Tänk, nu är vi i vecka 17! Jösses... Det går framåt, hihi!

Jag gar nog en bula på magen ändå. Kollegorna noterade det idag. Själv känner jag mig bara lite tjockare än vanligt, inte så gravid. Det ska bli så spännande att se hur allt blir den här gången! 

Jag har tänkt mycket på vilken av alla medikament jag tagit som verkligen hjälpt till. Då menar jag främst den extra glukosen, antibiotikan, blodförtunnande och kortisonet.

Antibiotikan är jag extra nyfiken på eftersom allt jag vet är att det är "sånt man får vid operationer ibland". Jag har ingen aning om vilken typ av antibiotika det var.

En del kämparsystrar jag varit i kontakt med har blivit gravida just i samband med en penicillinkur också. Det är urintressant! Och nu har det slagit mig att det finns ju många olika slags penicillin. Undrar vilket som är det vanligaste vid graviditeter och om någon tagit penicillin medvetet vid IVF/ÄD? 

Vet någon av er som läser här vad folk tagit eller har ni själva tagit penicillin just vid IVF/ÄD? Vilken sort är det som tas?

Undrar hur stor verkan antibiotikan har...

Jag är bara så nyfiken! Att jag inte funderat kring detta mer och tidigare.

Hoppas att ni vet mer än jag och vill dela med er!

Kramar

Sådär, ja!

Nu, go' vänner, nu börjar ett nytt slut för mig. För nu sitter de där. Två små dunderfina embryon. Så nu är det nästan slut på "syskonjakten". Snart vet vi. Det är bara två veckor kvar av ruvningslidande sen så. Dr Fodina var väldigt bekymrad över att vi inte lyckats få till det de senaste gångerna. Jag föreslog lite antibiotika (med tanke på tipset i kommentarerna tidigare. Tack förresten!) och det var precis vad hon tänkt föreslå. Så jag fick en dos injicerat. Precis som när man ska opereras, sa hon, och jag tänkte att "jaha, ja det får man nog" och så blev det med det. Så antibiotika it is.

Och så fick jag lite blodförtunnande injicerat också.

Så här ska jag medicinera (för mitt eget minnes skull..):

- Progynon 2mg, 3 ggr/dag

- Utrogest 2 piller sväljes kl 8

- Utrogest 2 piller sväljes kl 16

- Utrogest 4 piller där nere kl 22

- Prednisolon 5mg, 2 piller 1 ggr/dag till den 14/1, därefter 1 piller per dag

- Fragmin 2500IU 1 ggr/dag i 5 dagar, därefter 1 ggr/varannan dag

- Folsyra 1000mg per dag

- Omega 3 varje dag

Förresten lyckades jag att äta grönmögelost till middagen. Vad är det med mig egentligen? Har tappat all koll!

Men på hotellet ingick visst både frukost imorgon och middag idag till det facila priset av ca 580 kr. Galet bra för hotellet är verkligen trevligt och bra. Visst, middagen var en mindre buffé med varmrätten pasta med köttfärssås. Inte flådigt, men absolut ätbart! Och mycket sallad och grönsaker till. Och ost... Och dessert. Men den lyckades jag hålla mig ifrån. Hotellet heter förresten Clarion Collection Waldemars. Ligger nära IVF Riga (f.d. "nya" AVA) också.

Ett annat tips för de som ska hit: en buss för 1 EUR. Den kanske har funnits tidigare men gått från en hållplats jag inte sett, men nu är hållplatsen nära utgången från terminalen. Jag gick automatiskt till hållplatsen där Airport Express går ifrån men när jag stod där och väntade så såg jag, snett till höger vid parkeringsplatserna, en liten buss som det stod "241 Centrs" på. Jag frågade hur lång tid den tog till centrum och den tar 30 min, ungefär lika lång tid som 5 EUR-bussen jag väntade på med andra ord. Så jag hoppade på och det var hur smidigt som helst. Och så blev det lite sightseeing i betongförorterna istället för bilköer på stora vägen. Lite kul! 

Bussen stannar strax innan Elisabete iela och även vid Radisson Blue Hotel Latvija och därifrån är det inte långt att gå till Clarion eller kliniken. 

Ja, det är nog allt för idag. Slänger med lite text från Clarion eftersom jag tycker att det är kul med hotellets svensk-anknytning. 

Och så lite fyndig och trevlig text på rummets skohorn. En liten hint om att man inte ska ta med det hem. För där har man ju redan ett... 

 

Nu ska jag göra en ansiktsmask, se på film, ära godis och vila. Jag har dessutom en sen utcheckning imorgon så jag ska slappa fram till kl 15. Gaaah, så skönt!

Och sen ska jag hem och krama på Fina M och Mini. Längtar redan!

Kram på er så länge!

Det magiska talet

7 mm. Den är 7 mm! Helt perfekt.

Jag andas ut en stund.

Kramar!

ÄD i siffror

Och så ringde jag Fru Gyn. På fredag morgon ska jag dit och kolla slemhinnan.
Det känns nästan lite märkligt men ändå spännande. Bara så där.
Hon frågade vilket försök i ordningen det är efter att Mini kom till världen.
"Oj, det vet jag inte", svarade jag.
Nu ser jag att det är sjätte ÄD-försöket efter Mini. Oj!
Och trettonde försöket (både IVF och ÄD) totalt.

Kramar

Dubbelgardering

Idag fyller Fina M år. Jag ser fram emot firandet ikväll som inte blir så speciellt storslaget, snarare mysigt. Helt i stil med vad han gillar.
Idag är jag hemma från jobbet. Ni förstår i torsdags när jag gjorde hysteroskopin, så såg en sjuksyster hur jag blödde från örat. Hon och en läkare tittade men såg inget speciellt mer än själva blodet så klart.
Jag blev inte så orolig men sov däremot väldigt mycket och har varit ganska hängig över lag sedan dess. Igår hade jag väldigt ont i öronen och insåg att jag borde gå till doktorn. Sagt och gjort, imorse gick jag dit och nu ligger jag hemma med penicillin och örondroppar. Det var visst en inflammation i örat. Inte så konstigt nu när jag tänker på det, eftersom Mini har en benägenhet att hela tiden vilja stoppa in fingrarna i mitt öra när vi sover. Vet inte varför men hon tycker väl att det är mysigt eller nåt… Lite irriterande kan det vara men jag har inte brytt mig så mycket om det. Jag tar bort hennes hand om jag blir störd av det (vilket jag i och för sig blir när jag blir väckt av att hon är där mitt i natten och petar mig i örat!). Läkaren sa att små smutsiga barnfingrar inte ska vara i öronen. Inget ska vara i öronen, hahaha! Inte så konstigt att det blivit inflammerat.
Jag är ingen förespråkare av penicillin, men så här inför vårt sista FET så känns det riktigt bra att knapra lite antibiotika. Så att det inte finns en tillstymmelse till basilusker i kroppen som kan störa processen i onödan. Nu jäklars ska ett guldägg fästa och växa till sig ordentligt! Jag vill, jag vill, jag vill!
Det känns som en dos antibiotika nu och sen lite kortison efter insättningen är en perfekt kombo.
Lite Trombyl, Omega3 och C-vitamin på det också så har vi gjort allt känns det som. Jag har förresten mailat kliniken och sagt att jag börjat medicineringen och att vi vill ha två embryon insatta med assisted hatching (AHA). Gärna med "klister". Nu kör vi hängslen och svångrem. Typ.

Stormiga kramar!

Lucia

Idag har vi haft en heldag på Skansen och deras julmarknad. Jösses, vad jag har småätit i varje litet stånd! Smällmätt!

Mini sov i den gamla vagnen som vi aldrig använder numer. Åh, vad hon njöt av att ligga nerkurad i den gamla Voksin! Hon somnade galant efter korv, lussekatter och våfflor.

Och jag har kommit ihåg alla piller idag. Första dagen med piller. Spännande!

Och jag har surfat på flygbiljetter redan... Nu vill jag ha detta överstökat. Det är dock lite spännande trots allt... Pirr!

Nu har visst Mini badat klart. Det blir lite senare kvällar när hon sover på dagen, hehe...

Luciakramar på er där ute!

Omstart!

Jag blöder lite fortfarande men det är så lite att jag inte ens behöver något skydd. Det blir bara lite mörkrosa på toapappret. Så det känns helt ok nu alltihop.

Jag mailade kliniken och berättade om att allt såg bra ut och att jag just haft mens. Och så frågade jag när jag kan börja och att jag gärna gör en insättning en fredag eller måndag då jag ska vara ledig de dagarna i januari (åååh, jag ska bara hänga med Mini! Underbart!! Lyx.).
Jag har fått svar också. Jag börjar imorgon!! Det var vi nog inte så beredda på här hemma vill jag lova.
Då blir schemat så här:
- Pillerstart imorgon, 13/12; Progynon 2 mg, 3 gånger om dagen.
- Slemhinnekoll den 22/12; får inte glömma att ringa Fru Gyn på måndag och kolla om hon jobbar då!
- FET  den 5/1.

Jösses… Snabba puckar.

Önskar alla en lugn och fin Luciavaka. Själv firar jag med pepparkakor med cambozola och ett glas vin. Mini somnade kl 18 idag efter en kul men utmattande luciafirardag på dagis. Med sin fina pepparkaksklänning så klart eftersom pepparkakor är det bästa som finns.
Och snart somnar nog jag också. Det tar på krafterna att samla ork för nytt försök. Men det är det värt.

Kram på er!

Klart

Nu är det gjort.

Läkaren sa att allt såg jättebra ut så inget ingrepp gjordes... Det känns nästan lite synd för då är det ju inget som är nytt inför nästa försök. Men det är så klart skönt att allt såg bra ut!

Dock så blev det ett litet hål på livmodern så jag har fått ligga kvar för uppföljning.

Det är inte helt ovanligt att sånt händer så jag känner mig inte orolig. I förebyggande syfte har jag fått antibiotika också.

Kl 14 blir jag utskriven och jag har sovit ända till nu. Så galet trött! Men så har jag inte ätit sen igår heller... Nu har jag äntligen fått kaffe och smörgås. Gudagott!

Och ordinationen är att åka hem och vila ännu mer. Det låter strålande!

Kramar och tack till er som är så otroligt snälla och stöttande jämt.

Klockan klämtar

Jodå, det är inga problem att ha mens. Jäss! 

Kl 7:30 har jag tid och jag får inte äta efter midnatt. Fina M ska hämta mig vid lunch och så kör han hem mig.

Äntligen blir det här av. Nu känns det som att vi går "all in". Nu gör vi allt vi kan. Sista gången. Sen är det äntligen slut på alla behandlingar. Åh, vad skönt det ska bli när det är över!

Erhm, det låter nästan som att jag tror att det går åt skogen... Jo, lite så känns det faktiskt. Det skulle vara så overkligt att vara gravid igen. En sån tur kan jag ju bara inte ha!

Nu ska jag äta lite till... Så att jag inte försmäktar imorgon.

Kramar!

Klantig?

Tack goa ni!

Igår kom mensen som en störtflod. Den blev lite försenad eftersom min ovana att ta piller numera, skapade några glömska tillfällen under Primolutkuren. Förbenat irriterande! Jag undrar om det är "tillåtet" att ha mens när man gör hysteroskopi?

Om inte blir jag såååå matt...på mig själv.

Måste googla!

Kram

Tidplan

Så var jag inne träsket igen:

"If everything will be good, then embryo transfer will be in the end of January –beggining of February."

Klinikens svar när jag frågade hur snart jag kan göra ett försök efter hysteroskopin...

Nu pirrade det till lite i magen faktiskt. Spännande!

KRam

Snart så!

Första advent.... Alla som följt mig ett tag vet att det är en stor dag för mig.
Det var då jag blev gravid första gången. Jag gick, nej, svävade, i snön bort till bageriet och köpte lussebullar. Och hela världen glimmade BARA mot mig.
Sen kom missfallet.
Men, men, det är längesedan nu och jag är inte direkt ensam om varken att bli gravid eller att få missfall. Så ser det ofta ut när man kämpar för att få ett barn i sitt liv. Men fasiken, vad hårt livet är ibland.

Så... Hur går det nu då?
Jo, den 11/12 har jag tid för hysteroskopin. Det räknas visst som en mindre "operation" eftersom det är en slags skrapning. Dagen innan ska jag ringa till OP och fråga vilken tid jag ska infinna mig. Jag får åka hem några timmar efter ingreppet men inte köra bil då.
Just nu knaprar jag också Primolut på eget bevåg, för jag läste att det är bra om man har haft mens hyfsat nyligen innan de utför ingreppet. Och jag har inte haft mens sedan sista försöket i juli!
Just därför tänker jag extra mycket på det här. Utebliven mens. Jag får svettningar i tid och otid. Och jag är ständigt trött och lite nere. Klimakteriet har anlänt på riktigt.
Och just därför kan jag ibland känna att jag inte ska försöka få fler barn. Bara följa tidens gång liksom. Sen kommer jag på mig själv att tycka att det är en befängd tanke. Jag har en möjlighet att försöka få ett barn till och det är verkligen på gärdsgår'n så det är klart att vi ska försöka igen! Jag har lidit tillräckligt i allt kämpande mot barn så jag, för att uttrycka mig helt korrekt, skiter i sånt som mens eller icke mens. Vi gör ett försök till. Jag orkar och jag kan. Och jag HOPPAS, så klart.
Det blir vårt absolut sista försök. Jag vill inte mer sedan. Det räcker så bra det här livet som vi har nu. Det är helt fantastiskt! Jag vill inte riskera något, för så kan det också kännas ibland (tack för era fina kommentarer i tidigare inlägg!).
Och går inte det här sista försöket vägen så kan jag äntligen få myyyycket lägre doser hormoner enbart för att få lite styr på klimakteriebesvären. Det kan jag inte göra nu eftersom vi ska försöka igen, och det är väldigt jobbigt ibland. Jag kunde inte riktigt föreställa mig hur jobbigt det kunde bli, faktiskt. Så det finns en risk att bloggen blir en klimakterie-häxe-blogg istället, moahahaaa! Skojja!

När jag nu gör operationen den 11/12, så undrar jag när jag kan börja nästa behandling. Jag menar, jag måste ju bli fullt läkt innan vi kan köra igen. Undrar hur lång tid det tar? En månad? Jag skulle så gärna vilja göra en insättning någon gång i januari, februari... Den största anledningen till det är att jag är ledig två dagar i veckan då så det skulle fungera så bra att åka iväg då. Slippa ta semester, ljuga på jobbet och så.

Nåväl, det är så det ser ut just nu.

På vardagsfronten så har vi äntligen flyttat in i vårt nybyggda hus och bråkar lite rent ekonomiskt med entreprenören som är det största spån som gått i ett par skor. Men det löser sig. Det gör det alltid. Och jorden snurrar vidare, så det är inte hela världen.
Vi pratar mest om husmålning och inredning och vi har investerat i dyr och fin soffa. Tänka att få lägga pengar på sånt istället för på graviditetsförsök. Lyx!


Kram

Kallelsen

Återigen har det gått en tid sedan senaste inlägget. Det är inte riktigt meningen utan det bara blir så.
Naturligtvis så läser jag era kommentarer. Om och om igen. De är verkligen kloka ord vartenda ett av dem ni skrivit. Tack! Era ord har faktiskt hjälpt mig mycket i mina tankar. Ni är ovärderliga.

Här hemma pratar vi inte längre om försöket. Det blir lite för mycket helt enkelt. Just nu fokuserar vi på roliga saker som har med huset att göra. Det är mycket som ska göras; nya möbler, planera trädgård, måla huset…. Faktum är att jag skulle kunna starta en hus och hem-blogg istället, hahaa! Tror att jag kan varenda inredningssajt vid det här laget…

Jag har fått kallelsen till hysteroskopin, men tiden jag fick fungerade inte alls så jag ringde och bad om att få en ny tid i december. Då kommer jag inte att jobba lika mycket och kan lätt ägna en hel dag eller två för ingreppet. För ska vi nu genomgå ett försök till så vill jag göra det i lugn och ro. Jag vill inte känna stress eller minsta obekvämhet. Jag tror att jag vill försöka en sista gång. Fina M däremot är nöjd så det kan bli en diskussion kring försöket. Men jag känner att vi måste ta den. Det får bli i december.
Det kanske låter som att vi stoppar huvudet i sanden, men det känns inte så. Det känns bara som att vi tar en sak i taget, och just nu måste vi få fixa till vårt hem så att det blir beboeligt och mysigt.

Igår hade vi förresten besök av två kompisar som har ett barn i Minis ålder och en liten tremånaders. En otroligt liten söt unge! Jag fick hålla henne men konstigt nog så visste jag inte riktigt hur jag skulle hålla. Det var som om jag aldrig hållit i ett barn. Mycket märklig känsla.
När familjen anlände så hade de med sig skötväskor, liggvagn, blöjor, filtar, hela kånkarongen… Och när mamman satte sig i soffan för att amma så kände jag bara ett "vad skönt att slippa allt sånt där"… Inte den mest logiska tanke när jag funderar på och vill, ha ett barn till. Jag vet. Och ändå så vill jag faktiskt hålla på med allt det där. Babymolnet. Myspys och kladd. Bebissnusande och blöjbyten. Gulliga minikläder och kräkfläckar. Jag vill verkligen ha allt det där!
Och samtidigt få ge Mini ett syskon att busa med. Eller inte. Det vet man ju aldrig hur det blir. Syskon behöver inte vara bästa vänner och de kanske går helt skilda vägar i livet. Men ändå. Jag vill ge dem varandra.

Ja, livet är inte så lätt, det vill jag lova. I december så får vi se vilken väg mitt tar.
Men jag skriver så klart här igen innan dess!


Kram

Beroende?

Imorgon skulle vi ha träffat goda vänner men Mini har lyckats få en ögoninfektion (ska aldrig mer besöka lekrum i köpcentrum... en enda stor smitthärd!) och feber så vi fick snällt ställa in.
När vi pratade med dem i telefonen så pratade vi om deras relativt små bebisar. Tvillingar.
Då högg det till i "barntarmen". Jag vill igen. Bara ett till försök.
Har jag blivit beroende? KAN jag ens ge upp detta med fler barn? Det borde jag kunna för jag är inte avgrundsledsen längre. Det gör mig inget om det inte blir fler barn, men åååh, vad mysigt det skulle vara! Längtan finns kvar med andra ord.

AVA har sagt att de vill att jag gör en hydroskopi innan nästa försök. Jag har pratat med en kompis som gjort det och säger att det inte känns så mycket. Man är ju sövd. Det visste jag inte! Då känns det inte lika hemskt. För nuförtiden har jag blivit så känslig inne i hela underlivet och nedermagen att varje liten undersökning är en plåga. Det gör på riktigt ganska ont i mig när jag genomgår ett vanligt VUL. Jag vet inte varför det är så och jag är inte gnällig alls av mig när det kommer till sånt, men min Fru Gyn hävdar att det kan bli så om man har lite traumatiska upplevelser kring allt som har med sånt här att göra. Hon tycker inte alls att det är konstigt att jag blivit så känslig.
Nähä. Men hursom, det känns lättare att göra hydroskopi om jag får vara sövd. Annars skulle jag nog spy av smärta.
Nästa vecka ska jag nog ringa och kolla med Fru Gyn. Jag känner ingen brådska, men om vi nu ska köra på igen så vill jag inte heller dra ut på det. Snarare få det överstökat så fort som möjligt.
Men vi måste tänka lite till. Fundera. Bolla. Känna efter bara lite till.

Kram

Ruvardag 1

Nu är jag "fertiliserad"! Tjohooo!

Naturligtvis fick jag vänta (som vanligt) i ca 45 minuter innan jag fick komma in. Det gör mig inget att jag får vänta så länge, jag har inga andra planer när jag är här ändå.

Dr Fodina såg på mig med allvarliga ögon. Hon är otroligt bekymrad över att det inte fungerade sist. Det mest perfekta embryot hon sett på länge och det fäste inte. Bekymmer. Hon ansåg att hon nästan lovat att det skulle fungera så det är klart att hon inte kände sig så glad.

Hon ville ta några blodprover och det är klart att hon fick. Och så pratade vi mediciner och framtid en stund. Jag sa att det här nog blir sista gången för min del. Så känns det rent mentalt i alla fall. Hon förstod så klart.

Så blev det dags. Jag förklarade att alla behandlingar gjort mig otroligt känslig i hela nedermagen. Hon var jätteförsiktig och det gjorde bara lite ont. Eller ömmade, snarare. Det är helt otroligt hur känslig jag blivit. Jag känner minsta rörelse där inne och ibland gör det väldigt ont. Det är lite märkligt faktiskt.

Men två fina små embryon satte hon dit. Mitt i slemhinnan där de ska bo och gotta sig, hihi!

Efter insättningen fick jag glukosdropp och sedvanlig vila. Jag somnade och njöt av den sovstunden till fullo.

Efteråt fick jag lite mediciner och schema som jag ska ta dem på:

- Progynon, 2 mg, 3 gånger om dagen

- Utrogest, 100 mg, 2 tabletter oralt kl 8:00, 2 tabletter oralt kl 16:00 och 4 tabletter vag kl 22:00

- Prednisolon, 5 mg, en gång om dagen kl 22:00

- Hjertomagnyl (blodförtunnande), 75 mg, en gång per dag i 5 dagar, sen en gång varannan dag

- Folsyra, 1000 mg, en gång per dag

- Omega3, en gång per dag

- D-vitamindroppar, 4 droppar, en gång per dag

- MgB6 (magnesium och B6-vitamin), 2 tabletter en gång per dag

Jag ska ta blodprov (Hcg och Progesteron) den 28/7 samt den 30/7.

Och går allt vägen så ska jag göra ultraljud den 18/8.

Ja, just det; hon använde "embryo glue" också. Funkar det verkligen? Jo, det måste det göra.

Nu SKA det här för sjutton gubbar fungera!

Kramar

Det går framåt

Vilken skillnad det är den här gången. Jag har inte samma oro i kroppen. Inte samma rastlöshet.
Luften gick nog ur mig alldeles efter det sista försöket. Nu känns allt som vardag igen. Jag tar mina Progynon tre gånger per dag. Telefonen alarmerar när det är dags.
Varje morgon tar jag även en multivitamin (kvinna), Omega3, järntablett och även den så nödvändiga folsyran. Mini tittar nyfiket och undrande på mig varje frukost.
Härom dagen sa hon:
-"Jag vill också ha syskon", när vi pratade om att en kompis på dagis ska få ett syskon.
Fina M och jag tittade på varandra. Vi VILL svara:
-"Det ordnar vi!", men istället blev det ett lite mer snällt:
-"Vilken fin önskan!"
Vi önskar också.

På måndag kl 7:50 ska jag mäta slemhinnan hos Fru Gyn. Äntligen får jag träffa henne igen! Gladare den här gången.

Kramas där ute

Äntligen x 2!

För det första: Igår började allt grävande inför vårt husbygge. Äntligen!

För det andra: WeRLabs öppnar nu upp för Göteborg! Den 10/2 öppnar möjligheten ta proverna i Göteborg. Beställer man innan den 10/2 så får man 150 kronor rabatt. Ange rabattkoden "Göteborg" för att få rabatten. Med andra ord; det går alltså att beställa prover redan nu och sedan ta dem den 10/2 eller senare.

Nu har jag skrivit så mycket om WeRLabs så ni kanske tror att jag jobbar för dem på något sätt. Det gör jag inte. Jag tycker bara att det är en strålande affärsidé, speciellt för oss som gör IVF/ÄD/ED utomlands. Jag vet inte hur många gånger jag stött på tjejer (inklusive jag själv) som behöver hjälp med att ta vissa prover för att läkare inte vill skriva en remiss. Äntligen finns det hjälp!
Och WeRLabs verkar också lyssna på oss kunder. Vi har mailat dem om vad vi vill ha och behöver och de lyssnar (både om vilka slags prover som kan tänkas behövas samt var deras tjänster för vår kundgrupp kan tänkas behövas). Mycket trevligt!

Vintriga kramar

Påsk

Nu har jag fått svaren från WeRLabs.
Jag lämnade blod igår morse och fick svaren igår kväll. Förmodligen för att jag har hjälpt till med att ge lite input till dem. I vanliga fall tar det nog några dagar.
Hursom, mina provsvar var bra. Inget att anmärka på även om jag själv anser att jag måste få ner kolesterolet något. Erhm...
Svaren får man via ett krypterat mail som man öppnar via en kod som kommer via sms till det nummer man angett. Det fungerade jättebra, tycker jag. Om nu någon mer vill använda tjänsten. Jag hoppas såååå att de kan sprida sig till övriga landet!

Jag har också fått svar från AVA som kunde köra igång redan nu i januari med ET runt den 24/2. Det lät strålande i mina öron men jag hade visst glömt att jag ska åka Tjejvasan den 22/2 så det kommer inte att fungera med ET samtidigt. Det får bli ET i mars eller april. Förmodligen i april och då runt påsk. Det känns bra eftersom Mini kom till då. Hon sattes in på påskafton 2011. Ett äkta påskägg, och ett sånt vill jag gärna ha igen, hihi! Så det lutar åt en påskinsättning igen.

Det här blir vår tionde elfte behandling. Hugaligen!

Jag lääängtar till påsk!!

KRAM

Nytt år, nya tider

God fortsättning på er!
Hoppas att jul och nyår har varit till belåtenhet. Själv har jag gjort det jag tycker om bäst; umgåtts och ätit. Det sistnämnda har det blivit lite väl mycket av så i år har jag avlagt två nyårslöften:

- Jag ska gå ner 10 kilo.
- Jag ska få en lyckad graviditet.

Mycket bra löften tycker jag.
Så... jag började året med en dunderfrukost och till lunch blev det bl.a. coca cola. Inte så bra början. Så är det när man inte har någon karaktär, hehehe. Men det går i alla fall att göra något åt det. Jag får skärpa mig helt enkelt.

Det andra jag har gjort för att infria mitt andra nyårslöfte var att gå in på WeRLabs och beställa de prover jag behöver inför våra nya ÄD-försök. Det gick väldans smidigt och jag kan tipsa om att under vecka 1 och 2 så får man hjärttestet gratis så jag passade på att beställa även det för både mig och Fina M.
Jag kan också meddela att jag framfört våra önskemål till Rickard om en spridning av WeRLabs tjänster ut till övriga landet. Eller, ja, i alla fall till några större städer ute i landet, så att det inte blir så lång resväg för de som desperat behöver hjälp med labbprover. Så nu hoppas jag att han kan expandera!

Nu ska vi också fylla i formulären vi fått från AVA. Det är info om mig, info om Fina M, önskemål om donatorn samt avtal som ska fyllas i och skrivas på. Sen är det bara att tuta och köra så snart vi har labbsvaren.
Förresten, när jag var i Riga sist så noterade jag att gamla AVA hade bytt logga. Uppenbarligen så tillhör den kliniken numer Fertinova (om ni klickar på länken måste jag be er att läsa fliknamnen noga... "Barnslöshet", lite komiskt i IVF-sammanhang, hihihi!).
Det kan vara en förklaring till att Dr Fodina m.fl. lämnade den kliniken. De kanske inte ville vara kvar. Men oavsett så gjorde de det på ett inte så snyggt sätt. Å andra sidan tycker jag att kliniken även borde meddela sina kunder om att de nu ingår hos Fertinova.
Bara lite tankar jag har kring allt det där. Det är alltid skönt att få en förklaring till sån turbulens som det blev. Men nu lämnar jag det bakom mig.

Jag ser fram emot 2014. Det kommer att bli ett bra år, det känner jag på mig.
Kärleken frodas. Husbygget blir klart. ÄD-försök kommer att lyckas. Nya jobbuppdrag rullar in. Träningen tas upp igen. Nya spännande kontakter kommer att knytas och gamla kontakter kommer att spira ytterligare.
Det känns bra. Jag har höga förväntningar och jag ser fram emot att de införlivas. Jag tror helt och fullt på det.

Och allra först; 2-årskalas för vår underbara, goa, härliga lilla Mini som tar världen med storm och gör den till sin egen. Precis som det ska vara. Älskade unge!

Nytt år, nya tider.

Kramar

Tips om provtagning - WeRLabs

Jag kan visst inte hålla mig från att skriva...
Nu är Fina M ute i lekparken och jag sitter och slappar över en kaffe. Julen är skön!

Jag har ju svurit att alltid försöka göra livet lättare för ÄD/ED-kämpar så här kommer ett litet tips till er:

Cecilia tipsade om WeRLabs där man via deras hemsida kan beställa olika prover och sedan åka till det närmaste labbet (som fått remiss elektroniskt) och ta proverna och sedan få svaret av WeRLabs. Hur smidigt som helst!
Eftersom jag behöver ta en del prover som ny patient till "nya" AVA i Riga, så mailade jag WeRLabs och frågade om de inte kunde erbjuda även andra prover (än de som de redan erbjuder) som ofta frågas efter hos klinikerna. Förutom HIV, syfilis etc så är det ofta infektions- och koaguleringsprover de vill ha.
Rickard på WeRLabs svarade på en gång och satte ihop ett grundpaket för de ÄD-prover jag behöver ta och som flera säkert kommer att behöva liknande av (i alla fall om de går till nya AVA). Och han satte även ihop ett grundpaket för män (HIV och lite annat). Hur bra är inte det?! Nu finns det alltså två grundpaket, ett för kvinnor och ett för män. Jag och Fina M kommer att prova dessa paket och jag lovar att återkomma med en rapport om hur det gick, efter nyår.

För oss som är i utomlands-ivf-svängen så tror jag att det här sparar oss en himlans massa letande efter läkare som vill skriva ut remisser för prover eller som tar hutlöst mycket betalt för den tjänsten.
Priset för paketen hos WeRLabs baseras på priserna som labben tar. Koaguleringsprover är lite dyrare t.ex., därav det lite högre priset för kvinnopaketet. Men det är det värt tycker jag, om man sparar tid och krångel. Och jag tänker att proverna som ingår i grundpaketet är bra att ta även om kliniken inte till en början ber om dessa prover. Man kan ju faktiskt ta ge dem till kliniken redan från början så sparar man tid, pengar och kanske hjälper läkaren till att ge en mer korrekt behandling redan från början. Ibland är det bra att vara lite "före" i processen.

En eloge till Rickard för en jättebra affärsidé som faktiskt stöder en grupp som oss som ofta får leta och krångla för att få till prover. Hurraaa! Jag är jätteglad över deras service!

Kramar