Arbeten

Det är så märkligt. På förmiddagen så känner jag mig otroligt pigg och även "smal och smidig" men runt 14-15-tiden så smäller det till på något sätt. Magen blir stor och tajt och jag blir jättetrött. Numer verkar det inte spela någon roll om jag sovit natten innan eller inte. Jag tror att det beror på att Mini växer till sig och det är ju kanon!

Det betyder att ska jag göra något vettigt så måste jag göra det på förmiddagen för sen är det kört. För min del så är det en ganska bra uppdelning av dagen. Det är vila jag ska göra men om jag får göra någon aktivitet på förmiddagen så går dagen lite fortare och jag blir inte så uttråkad.

Idag har jag också pratat med tre kollegor. Kul! Lite skvaller och uppdateringar om livet på jobbet och så har jag hjälpt till med att svara på en del frågor. Skönt att man inte är helt bortglömd, hihi! På fredag ska jag luncha med en kollega också. Bara för att det är trevligt. Så otroligt skönt med lunchandet men inget jobbande.

Men viktigaste händelsen av dem alla den här dagen är att snickaren ringde. Imorgon eftermiddag kommer elektrikern och kollar vad han behöver ta med sig för material och på fredag kör han igång. Så i nästa vecka kommer snickaren och gör klart allt och sen är det där förbenade förrådet ääääntligen isolerat och klart. Och vi får tillbaka ett hem som ser ut som ett hem förhoppningsvis.
Det känns så där kul med att ha vardagsrummet belamrat med cirkelsågar, borrmaskiner, skruvdragare och annat lagerbråte som vi inte kan slänga.
Äntligen blir huset lite mer normalt!

Nu är det dags för den där vilostunden...

KRAM

Veiron...

-"Gooooomoorrrron, gomorrrrooooon!! Hasse heter jag och ringer från Dialect på uppdrag av Telenoooor! Stämmer det att det är chääääfen för företaget jag pratar med??!!"
-"Nä....."

Nu får mina kära vänner i Göteborg ursäkta, men det finns ta mig tusan inget mer störande än någon som låter precis som Veiron i ottan i telefonen man just svarat i i sömnen. Död åt Veiron. Kl 8 imorse.

Telefonförsäljaren hörde att jag praktiskt taget sov men fortsatte att förhöra sig om vem numret tillhör nu och om det verkligen inte stämmer att det är det första företaget han ringt. Dividerande. Död åt Veiron.
Näst efter krig och Veiron i ottan så är det att tjafsa med folk när jag är nyvaken, det absolut värsta jag vet. Lägg där till att jag är hormonell och somnade kl 5 i morse efter tre timmar vaket skruvande i sängen. Veiron låg jäääävligt illa till med andra ord.
Det enda jag kunde tänka på var att jag skulle ringa tillbaka till Dialect, be om att få prata med vd:n, skälla ut vederbörande och få hela ledningsgruppen i fängelse. Och vad jag skulle göra med Veiron aka Hasse, tänker jag inte skriva här för det är olagliga handlingar jag hade på hjärnan.

Nu när jag har fått i mig lite frukost och kaffe så är livet annorlunda. Jag tycker trots allt att den där Hasse gjorde ett bra jobb. Han frågade faktiskt om han fått tag i rätt person och han var inte på något sätt otrevlig, bara lite ifrågasättande. Han gjorde sitt jobb riktigt bra! Trots allt så trodde han att han ringde en vd på ett företagsnummer. Såna brukar vara vakna kl 8.
Och på ett sätt var det bra att han väckte mig. Nu får jag lite rensande gjort här hemma och kan slumra med gott samvete i eftermiddag.

Tänk vad lite kaffe kan göra för sinnesstämningen. Och Hasse, skulle du mot all förmodan läsa här så vill jag bara meddela att du varit en hårsmån från döden denna morgon. Men du är förlåten.






Kram

Kvällsshopping

Äntligen hittade jag en sån babysitter jag letat efter och även ett babygym. Prisat vare Blocket!

Det behövs inte mycket för att göra en blivande mamma glad.

Oj! Jag ska bli mamma! Fatta! Galet. Härligt!

Kram

Dagsrapport

Tillbaka från en toktrevlig träff med ÄD-mammorna. Den här gången var vi bara tre ÄD-mammor och två barn, men det gör ju inte att det är mindre trevligt för det!
Så tack till M och S och era små godingar för att ni förgyllde min dag (om ni läser här). Det ÄR verkligen skönt att sitta och pladdra om allt. Det kan jag i och för sig göra med många andra men då kommer aldrig ÄD in som en naturlig del av samtalet. Tack, tack, tack!
Och så är det kanon att träffa rutinerade mammor som inte känner mig utan och innan men som jag kan be om tips av. Jag får alltid deras opåverkade åsikter liksom. De anpassar inte svaret efter vad de tror att jag gillar att höra (som en del jag känner mycket bättre gör) utan hur de själva ser på saken. Det är ovärderliga tips och synpunkter!

Nu vill jag verkligen ha Mini på utsidan av magen istället för insidan. Lääängtar! Och hon sparkade mig riktigt hårt i magen några gånger idag också.

Till Apoteket hann jag också. Passade på att köpa ingredienser för middagen också. Pasta med köttfärssås. Jätteduktiga jag köpte ALLT utom krossade tomater. Det blir en torr köttfärssås... Vad mer kan man begära av mig just nu? Jag glömmer visst det mesta.
Fina M ringde och frågade om vi ska på vernissage på lördag. En god vän till oss ställer ut sina vackra bilder.
-"Så klart att vi ska på det.", svarade jag. "Det har jag ju sagt till dig..."
Aj, fasiken. Jag kom på att det har jag helt glömt bort att meddela Fina M. Tur att han pratade med vår kompis idag.
Som sagt, jag glömmer det mesta. Blir faktiskt lite trött på mig själv.

Nu ska jag vila lite, kanske ta den där tuppluren, och sen blir det till närbutiken och införskaffa krossade tomater. Det man inte har i huvudet får man ha i benen...

KRAM

Dagsaktiviteter

Sömnlös inatt igen. 3 timmar låg jag vaken och glodde på tv.
Det är helt otroligt hur klarvaken jag är när jag vaknar så där. Och det är nästan alltid kl 2. Märkligt, märkligt.

Idag blir det lunch med ÄD-mammorna och deras otroligt goa, söta bebisar. De måste ha vuxit en del sedan jag såg dem sist. Det har gått en hel månad eller så sen jag träffade dem första gången och det ska bli så kul att träffa dem igen!
Efteråt blir det shopping på apoteket. Vitaminerna är slut och jag behöver Nueva för mina läppar som torkar ut hela tiden (dricker massor av vatten men det hjälper visst inte), men viktigast av allt: en fotfil ska införskaffas. Jag har konstaterat att mina torra, trista vinterfötter har kommit och innan magen sätter stopp för att jag kan böja mig så vill jag gör ett redigt fotuppmjukarbad med filande, fixande och krämande. Så fotfil ska det bli idag.

Ni ser, stora planer för min del idag, men när jag sovit dåligt så vet jag att jag blir så trött, så trött på eftermiddagen så det är ingen idé att ens planera något mer för dagen. Förmodligen kommer jag att somna runt 15-tiden igen...

Nu ska det tvättas lite.

Kram

Sakta men säkert

Snart är Fina M hemma. Han kommer hem tidigare än väntat så jag är glad. Adventsmyyyys!

Och så kom jag på att jag ska uppdatera min nedräkningslista:

- 48 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 44 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 34 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.
- 10 dagar kvar till nästa BM-besök.
- 8 dagar kvar till nästa förlossningskurstillfälle.
- 3 dagar kvar till nästa UL för tillväxtkontrollen.

Och så de roliga vardagsaktiviteterna däremellan:

- Dejt med ÄD-mammorna imorgon. Kul!
- Julmys hos ett par kompisar.
- Julfest på jobbet (jag går bara på själva middagen, inte kalasandet efteråt...).
- Årets lussebullebak!
- Fina M:s födelsedag.
- Vår sista egna "semester" ihop (en övernattning på hotell med finmiddag, spa, behandlingar och lyxfrukost, aaaaah!).
- Julafton
- Nyår

Inte så lång tid kvar!

Kraaam!

Tro, hopp och oslagbarhet

En natt själv igen eftersom Fina M är i stan ute i landet. Det är såååå tråkigt att vara själv hemma. Och idag är det ett riktigt trist väder med regn, regn, regn. Längtar tills han kommer hem igen. Då blir det adventsmys med pepparkaka och lussebulle.

Förra årets första advent var det snö. Massor av snö och jag hade lycka i hela kroppen. En sån där oförstörd härlig lycka. Då visste jag inte hur framtiden skulle bli men det spelade ingen roll just då. Snön föll sakta, sakta och hela världen var så otroligt vacker. Jag minns faktiskt den där känslan jag hade. Oslagbara vi. Jag var oslagbar.
Sen gick det som det gick. Åt skogen, och jag trodde aldrig att jag skulle återfå den där känslan av att vara oslagbar. Än så länge har jag inte känt likadant faktiskt. När Mini blev ett faktum så var jag alldeles för försiktig för att kunna ta ut lyckan fullt ut även om jag var helt obeskrivligt glad. Men mitt innersta jag ville inte få en så vacker känsla förstörd igen, så omedvetet har jag varit försiktig i hur jag vågat känna mig. Men jag är inte ledsen över det. Det känns bara som att jag är mer realistisk den här gången. Och lycklig är jag ju!

Något jag har kvar är dock min tro. Tron på framtiden, tron på mig själv, tron på mig och Fina M och, framförallt, tron på att Mini ska få ett fantastiskt och bra liv.
Utan min tro på mig själv, framtiden och på hoppet så hade jag inte varit jag längre och istället för den där oslagbarhetskänslan så har jag upplevt fullständig tacksamhet.
Och tänk, jag vet att när Mini kommit ut och finns hos oss, ja, då kommer jag att uppleva oslagbarheten igen och tacksamheten ännu mer. Det är min tro och jag ser fram emot det. Ååååh..... Det är fantastiskt!

Advent är lite magiskt ändå. Trots regnet.

Kram

Disträ

Ok, det här är inte något skrytinlägg, snarare tvärtom. Och inget "skylla-ifrån-mig-inlägg" heller. Nej, jag bara spekulerar lite.
Jag tror att man blir lite..hmmm, vad ska jag kalla det?...disträ?...dum i huvudet?...korkad?... disträ får det bli, när man är gravid. Jag känner inte igen mig själv riktigt faktiskt.
Visst är det tusen saker att tänka på och förbereda innan nedkomsten så det kan nog påverka en del, men jag undrar om inte en del hormoner spelar mig lite spratt då och då. Kanske för att jag ska "stänga av" lite och bara vara inför förlossningen?
Jag brukar t.ex. alltid ha tusen järn i elden och mycket på gång hela tiden. Jag håller det mesta i huvudet och är väldigt organiserad, speciellt när det kommer till jobbet. Jag gillar fart och fläkt och det är snabba ryck hela tiden.
Men nu... Jösses!

Jag glömmer saker hela tiden. En enkel inköpslista på tre saker i tre olika butiker får hjärnan att stänga av helt. Jag får skriva ner ALLT, annars försvinner det och dyker upp en vecka senare i huvudet igen.

Jag kör bil apdåligt. I vanliga fall kör jag som en hetsig stockholmare. Blinkar så fort jag ska svänga (för det MÅSTE man göra i Stockholm, annars blir man påkörd eller får lyssna på tutor) och kör ganska fort men bestämt. Nu... Jag ligger ofta under hastighetsbegränsningen för jag kan fundera samtidigt som jag kör. Det kunde jag förut också, men samtidigt! Nu är det en sak i taget som gäller liksom. Och blinkers glömmer jag att det finns på bilen.
Ok, jag kanske svartmålar det hela lite väl mycket, men jag hoppas att ni förstår att jag inte är en trafikfara i alla fall. Ännu...

Jag kan säga saker till Fina M som jag sen helt glömmer bort att jag pratat med honom om. I vanliga fall är det tvärtom, hehehee. I och med att jag glömmer vad jag sagt så kan jag upprepa mig en del. Usch!

Jag kan påbörja sju olika saker nästan samtidigt hemma och sen glömma bort vad jag håller på med och hatta fram och tillbaka mellan de olika "projekten" och så drar allt ut på tiden till en oändlighet. Och allt går i slow motion.
Exempel: Jag går in i tvättstugan, slänger in en maskin tvätt, ser vattenkannan och går ut i vardagsrummet för att vattna blommor.
Där ser jag en räkning som måste betalas så jag sätter på datorn. Så går jag in på olika bloggar en stund och blir påmind om att jag måste vika Minis kläder och bära upp dem så jag reser på mig för att gå in i tvättstugan och göra det. På vägen går jag förbi köket och kommer på att jag ska sätta på diskmaskinen så jag svänger in där och gör det, vilket påminner mig om att jag skulle sätta på tvättmaskinen...
Jag går in i tvättstugan och lägger i tvättmedel och sätter på tvättmaskinen och tror att jag är färdig i tvättstugan eftersom jag vet att jag hade ett ärende dit. Så ser jag att vattenkannan saknas så jag går ut i vardagsrummet och tänker att jag ska vattna klart alla blommor innan jag gör något annat. Så jag gör det och konstaterar att vi har inga blommor på övervåningen och apropå övervåning så måste jag rensa lite där så jag ställer tillbaka vattenkannan i tvättstugan och ser Minis tvätt som jag ska vika....
Jamen, ni förstår ju! Det tar liksom aldrig slut!! Totalt osammanhängande allting!! Ingen struktur och ingen koll. Man blir absolut disträ av att vara gravid. Hoppas att det är övergående. Det verkar så på alla mina vänner i alla fall. Så jag får hoppas på att jag inte är undantaget som bekräftar regeln...

Kram

Helg igen

Ny magbild finns HÄR.

Sitter med en kopp kaffe och slappar lite. Favvokoppen som gör mig på glatt humör:


Jag åker inte till svärmor idag. Fina M tycker att det är lite onödigt för både mig och Mini. Efter lite resonerande inser jag att han har rätt. Hur gärna jag än vill hänga med honom och sen träffa svärfar och svärmor så blir det nog lite mycket. Hela dagen idag ska ägnas åt att tömma så mycket som möjligt i svärmors lägenhet och vad ska jag göra då? Jag skulle få sitta på en stol hela dan och det är inte så kul...
Nej, jag fick ge mig och låta Fina M köra hårt själv i helgen. Efter det så ska resten lämpas över till hans bror. Han får ta ansvaret för det sista, d.v.s. att tömma lägenheten helt och flyttstäda. Det blir bra. Hoppas jag.

Igår var jag på födelsedagskalas på kvällen. En tjej som jag inte umgås med så mycket längre, men som är helt underbar, fyller 40 år och vi var 20 tjejer som blev bjudna på en helt fantastisk middag. Åååh, det var såååå trevligt!
Tyvärr så blev jag så trött att jag nästan somnade vid middagsbordet. Det gick inte att hålla mig vaken och jag ville så gärna stanna. Magen var stor som en ballong också. Med tanke på att jag skulle köra hem i det tillståndet så blev jag tvungen att avvika redan 21:30. Då brukar jag sova normalt sett... Bästaste bästisen var också på middagen så vi åkte hem ihop.
Visst kändes det trist att jag inte orkade stå ut med tröttheten längre men jag är ändå otroligt glad över att ha fått upp kontakten med värdinnan och även en annan tjej jag inte sett på många år. Jag är övertygad om att vi kommer att ses hyfsat snart igen!

En tjej blev nog lite sur på mig för att jag inte ville prata bebisar, graviditeter och magar hela tiden med henne. Men jag kan ju inte åka genom hela stan för att träffa tjejer jag vill umgås med och sen sitta med henne och prata graviditet hela kvällen. SÅ kul är det inte att vara gravid.
Jag identifierar mig inte med graviditeten liksom. Jag är jag och jag gillar fortfarande att vara social och leka med kompisarna, men vad jag än tog upp för ämne så relaterade hon det till min graviditet. Det är svårt att förklara men det blev bara ett så stelt samtal efter en stund och det föll sig naturligt att vi till slut började prata med andra. Jag visste liksom inte vad jag skulle säga till slut. Ja, ja, så knasigt det kan bli.
Det var en toppenkväll hur som helst!

Idag skiner solen så det blir en promenad. Och så fortsätter rensandet här hemma. Fy, så mycket skräp man kan samla på sig!

Soliga kramar till alla som behöver

Sol i hjärtat

Jösses, vilken dag!
Här blir jag sjukskriven för att ta det lugnt och så blir det världens show av på BB Stockholm, hahahahaa!
Först kom vi dit i lugnt och ro 10:30 som planerat. Det var lite försening så vi fick komma in och göra CTG först vid 11. Alla värden var jättebra och Mini hickade halva tiden. Högt och ljudligt. Så charmigt att höra, det blev liksom en liten människa där inne.
Efteråt var det dejt med läkaren och då var klockan ca 11:45.
Jag frågade om det här med minskade rörelser, om att jag inte känt lika mycket sedan igår. Hon tyckte att vi skulle göra en flödeskoll redan idag och så drog hon fram UL-maskinen för att göra en egen snabbkoll själv också.
Mini låg med huvudet i min vänstra midja, ryggen uppåt, rumpan på min högra sida och benen inåt, neråt. Jag påpekade att det känts som att jag ska kissa på mig ibland och att det måste vara Mini som sparkat på urinvägarna. Jodå, det bekräftade läkaren. Så är det.
Hon påpekade också att det kan vara så att positionen Mini ligger i kan göra att jag inte känner lika mycket. Att hon helt enkelt har flyttat på sig så att rörelsemönstret bara är annorlunda mot vad jag är van vid. Det lät som ett sunt resonemang tycker jag.
Sen tyckte läkaren att vi kunde ta lunch och komma tillbaka vid 13 för då skulle Ultragyn öppna igen efter sin lunchstängning och vi kunde få en tid dit då. Sagt och gjort. Samtidigt utvecklade jag en del vändningsteorier för Fina M...

-"Du, jag sover ju på vänster sida hela tiden."
-"Jaha....?"
-"Ja, Mini kanske tror att hon har vänt sig och lagt sig med huvudet neråt inatt i tron att det är så hon ska ligga."
-"Jaaaa....så kanske det är..."
-"Så om jag bara går runt lite och ser till att sitta rakryggad på en pinnstol vid tv:n ikväll så kanske hon fattar att hon bara är halvvänd och vänder sig lite till så att huvudet hamnar neråt helt och hållet!"
-" Eeeh, ja...jo...försök med det du"

När vi kom tillbaka vid 13 så satt alla patienter ute i sjukhuskorridoren. Rökutveckling och brandmän! Vi satt där en stund och Fina M kilade upp till Ultragyn och kollade om vi hade hade fått någon ny tid. Jodå, kl 13:30. Så vi gjorde ultraljud medan brandmännen letade efter rökkällan.
Det första som hände var att bm gjorde gelehjärtat och så började hon göra UL ganska långt ner.
-"Jaha, här ser ni huvudet.", sa hon.
-"Va?! Har hon vänt sig?!", sa vi i kör.
-"Ja, det hade hon inte sist.", sa bm.
-"Nej, och det hade hon inte för 1,5 timme sedan heller.", sa Fina M glatt.
-"Åååååååå!", sa jag. Sol i mitt hjärta.

Läkaren menade på att hennes teori stämde. Det är bara ett förändrat rörelsemönster som gjort att jag reagerade. Skönt att veta att jag har lite koll i alla fall. Så önskade hon oss en trevlig advent och vi svävade ut genom rummet.

Hon har vänt sig. Medan vi var på lunch så vände hon sig neråt. Jag är så glad. Vet inte varför, men det känns så stort på något sätt. Hon har vänt sig. Det är hur häftigt som helst!
Nu ska vi bara hoppas att hon inte vänder sig igen. Och att hon, om hon gör det, fattar att hon ska ner med huvudet igen, hahahaa!

Nu ska jag sova någon timme eller två för jag är så trött, så trött. Det var mycket att ta in idag.
Och så ett kortare kalas ikväll. Tjohooo!

Glada kramar

Evakuerad

CTG:t gick bra och allt ser normalt ut.
Eftersom Mini varit lite väl lugn senaste dygnet gjorde läkaren ett UL också och nu väntar vi på tid för en ny flödeskoll.
Det blir nog lite svårt med tanke på att alla blev evakuerade p.g.a. rökutveckling på BB... Så nu sitter vi i korridoren allihop och glor på brandmännen. Spännande men det måste vara jobbigt för de som ligger inne där (även om det inte är själva förlossningen vi är på).

Kram

CTG-dags igen

CTG-dags igen om en timme. Idag känns det extra skönt för Mini är så lugn. Jag känner henne ibland men nu på morgonen har hon varit jättelugn. Jag skakade på magen och känner att hon rör sig men helst av allt vill jag att hon ska buffa runt massor helt själv...
Men å andra sidan så har hon varit lugnare en del dagar i perioder så det är inget att oroa sig för ännu känns det som. Det ska bli intressant att se vad CTG:n säger. Och så ska jag fråga läkaren om det också.

Jag har inte sovit så bra inatt heller. Drömmer och vrider på mig. Tittar på TV-serier och vrider mig i soffan istället och hoppas att nästa natt ska bli bättre.

Det blev inget spjälskydd igår. Blev så där bums-trött och stannade hemma istället. Det får bli idag. Då ska jag in på Systemet också. Undrar om någon stirrar när man köper en flaska bubbel med magen i vädret, hahahaaa! Det är en present. Lovar. Men det vattnas fortfarande i munnen när jag tänker på champagne...

Igår kom jag också på vad jag ska köpa till Fina M i födelsedagspresent!! Tjohooo! Jag är sååå nöjd!
Nu ska jag inte avslöja vad det är eftersom han läser här.... Heeheee...

Dags att göra sig i ordning! Spec-mvc hägrar.

KramKram till de som vill

Drömmer, drömmer, drömmer...

Jag drömmer igen. Jag drömmer att jag är en stor entreprenör men ingen vet om det. Så jag jobbar undercover. Gör en massa business i hemlighet. Jag handlar med segelbåtar. Stora, fina båtar. Men inte alla får köpa vilket får mig att bli orolig eftersom jag inte vet vem som får och inte får.

Så jag badar istället. I ett stort, svalt turkost hav. Simmar kapp med grannen och går upp på en föreläsning om något viktigt. Alla som är där vill egentligen bara ut på terassen och äta buffé och umgås över några öl.

När vi sen får göra det så sätter jag mig vid ett bord och skrattar med en gammal barndomskompis som jag inte träffat på länge. Hon röker, har jeansjacka och hempermanentat hår i en äkta 80-talsfrisyr. Jag tänker att hon inte har ändrats ett dugg och undrar hur hon kan vara så fertil. Hon har åtta barn som hon inte kommer ihåg namnen på.

Då blir jag förvånad och väljer att åka segelbåt i solnedgången istället. Fina M säger att jag måste slå segelbaken. Jag har ingen aning om vad det betyder så vi seglar vidare.

Vaknar.

Samma visa igen... Drömmer, drömmer, drömmer. Jag vill sova.

Äsch, får väl ta och glo på "Sex & the City" igen då...

Och läsa lite bloggar eller nåt.

Kram

Nedräkningsdags!

Näe, nu är det verkligen dags för lite nedräkningar som känns relevanta just nu för att få tiden att gå lite fortare om dagarna:

- 51 dagar kvar till den dag jag, av någon outgrundlig anledning, tror att Mini kommer.
- 47 dagar kvar till förlossning enligt plan.
- 37 dagar kvar till Mini "får" komma för att undvika att bli ett decemberbarn.
- 13 dagar kvar till nästa BM-besök.
- 11 dagar kvar till nästa förlossningskurstillfälle.
- 6 dagar kvar till nästa UL för tillväxtkontrollen.
- 1 dag kvar till CTG och läkarbesök.

Och lite roliga vardagsaktiviteter där emellan:

- Födelsedagsfest hos en kompis på fredag (blir bara där på blixtvisit).
- Tur till svärfar.
- Tur till svärmor.
- Dejt med ÄD-mammorna.
- Julmys hos ett par kompisar.
- Julfest på jobbet (jag går bara på själva middagen, inte kalasandet efteråt...).
- Årets lussebullebak!
- Fina M:s födelsedag.
- Vår sista egna "semester" ihop (en övernattning på hotell med finmiddag, spa, behandlingar och lyxfrukost, aaaaah!).
- Julafton
- Nyår

Och så det vanliga... rensa ur svärmors gamla lägenhet, rensa ut hemma, städa, städa, fixa skötbordet (skoj!), köpa barnprylar (skoj!) och julpynta. Får väl tillägga att allt slitgöra får stackars Fina M göra...

Ja, just det. En väska ska packas sen också. Förlossningsväska! Åååh, vad kul! Men det får bli lite längre fram. Mini kommer nog inte riktigt än, även om jag vill det.

KRAM

Aktivitetsrapport

Så där , ja! Nu är täcke, lakan, galgar och lite annat inköpt på IKEA. Jag tog det jääättelugnt och lunkade igenom varuhuset. Precis. Jag var en av de där jobbiga människorna som man bara vill springa förbi, hihihii!
Och nu vet jag vad mammor gör på dagarna: de hänger på IKEA. Jag har aldrig sett så mycket mammor på en gång faktiskt, hahahaa! Avslöjade!

Nu ska jag vila lite sen ska jag till Barnens Hus och se om jag kan hitta ett vitt spjälskydd som är minst 30 cm högt...
Och efter det ska jag sitta på min numera platta rumpa, och rensa ut gamla prylar som vi inte behöver.

Kram

Boande igen

Tillbaka från besök hos vanliga bm. Allt såg bra ut men Mini vilade enligt henne; bpm på 132, vilket är lite lägre än det brukar vara. Men snart har hon vaknat igen så då stiger det som vanligt, det är jag övertygad om.
Och med det sagt så började det sprattla i magen igen.

Idag är planen att jag ska till IKEA och till Barnens Hus. På det sistnämnda ska jag se om jag kan hitta ett spjälskydd om är 30 cm eller högre. Det är verkligen urdumt att "standard" ligger på 25 cm eller lägre. Massa centimetrar försvinner ju ner bakom madrassen så det blir inte mycket till skydd kvar. Om inte annat så ser det omysigt ut i mina ögon.
På IKEA ska det köpas bordsben. Fina M ska snickra ihop en enkel skötbordslösning som vi även har nytta av längre fram. Det behövs en arbetsyta till i vår lilla tvättstuga.

Apropå snickrande, äntligen är förrådet nära att färdigställas. Det där som jag har tjatat om i hundra år (well, sen i augusti i alla fall). Det ska isoleras och vi bytte till slut snickare för att den första var så himla kass. Igår pratade jag med den nya (som vi för övrigt använt förut så han är väl inte så värst "ny") och planen är att han kommer antingen på tisdag, slutet av nästa vecka eller slutet av veckan efter det. Han har lovat bort sig på annat jobb men de som vill ha jobbet utfört har inte hört av sig så har vi tur blir det på tisdag redan. Vad är det för galningar som inte hör av sig till en bra snickare?! Såna växer inte på träd!
Hur som helst så blir det kanon med att bli av med alla förrådsprylar i vardagsrummet och kul med lite fikasällskap här hemma också.

Senare idag så blir det som vanligt vilande. Idag blir det nog en riktig tupplur eftersom jag vaknade kl 3 inatt och somnade om vid 5-tiden igen. Att det ska vara så svårt att sova... Tur att det finns ifåns att surfa runt och läsa bloggar på, och nattprogram att blänga på, på tv .

Nu blir det lite morgonkaffe!

Kramas där ute

Fotdröm

Den där drömmen dök upp igen. Den där när jag kan hålla i Minis fot genom magen.

Magen putar ut jättemycket på ett ställe och jag kan greppa tag i foten som gör att det blir så.

Så jag gör det och visar Fina M som klappar foten lite lätt. Sen släpper jag och Mini får fortsätta att böka runt.

Sjuk dröm men så mysigt att kunna "känna" Mini så ordentligt!

Kram

Stör ej! Läsning pågår.

Oj! Fina M har börjat läsa boken... Bäst att jag är tyst nu då.
Kul! Då kan vi i alla fall ha den som bas när vi planerar lite. Ja, jo... vi kan ju inte riktigt planera en förlossning eftersom vi inte vet hur den kommer att bli, men ni förstår hur jag menar.
Det blir nog bra. Vi brukar faktiskt tycka lika i det mesta och vi känner varandra så otroligt väl så det här ska nog inte bli så svårt. Trots allt annat som är på gång just nu. Men det trappar vi ner på just nu så vi hinner nog få in synkningen ordentligt...

Ingen panik här inte.

Kram

Fnulväder

Tänk vad lite sömn kan göra! Nu känns det bättre. Och jag ber om ursäkt för mitt dåliga morgonhumör så här i efterhand.

Så ringde goa bästisen och väckte mig och gratulerade till vecka 34. Och så standardfrågan "Hur mår du?". Hon längtar massor till den 11/1 och spekulerar alltid om när Mini kan komma. För hon vill helst att Mini ska komma nu, hahaa! Och jag svarar alltid "Näe, januari för vi ska inte ha ett decemberbarn!". Sen börjar hon alltid planera hur många dagar hon ska ta ledigt... Oj, oj, oj... Jag får nog säga åt henne att jag och Fina M behöver lite tid hemma själva först. Men det vet hon ju faktiskt om egentligen.

Idag ska jag börja rensa i gammal bråte som fortfarande ligger i flyttkartonger sedan vi flyttade in (flera år sen). Har jag inte behövt prylarna nu så lär jag aldrig göra det så egentligen borde jag slänga allt. Affektionsvärde... Det är svårt att slänga en del saker. De påminner mig om mamma och mormor och då sitter de fast i mitt hjärta liksom. Jag vill att Mini ska få se en del också innan jag slänger det. Bara av ren nostalgi, tror jag.
Med andra ord ska jag fnula lite här hemma idag. Vädret är ett riktigt fnulväder.

Kraaaam!

Morgonstund har inget med guld att göra

Vecka 34. Och det är ju kul. Roligast hade varit om jag hade fått sova något också.

Kunde inte somna igår kväll men ögonlocken slöt sig runt 22:30. Vaknade 23:30 av att Fina M låter som ett sågverk. Oh, no!! Puttar på honom så att det blir tyst.

Sover 30 minuter och sen börjar det om. Putt.

Somnar 30 minuter. Putt, putt.

Då vaknar Mini. Buff, buff, buuuuff.

Ont i ryggen. Vrider mig till sidan. Armen somnar.

Sågverk brevid. Putt.

Buff, buff, buuuff.

Vrider och vänder på mig.

Sååågverk. PUTT. "Sluta snarka!". Tappar fattningen. Skit också.

Klockan är 3. Ingen sömn ännu.

Ut till vardagsrummet. Glor på tv och lyckas somna vid 5:30.

Vaknar av att Fina M går upp för dagen någon timme senare.

Släpar mig till sovrummet.

Sover en timme.

Fina M sticker in huvudet i sovrummet och säger hej då. Han lämnar tv:n på och sovrumsdörren öppen. Kan inte somna om.

Jag har sjukt ont i huvudet och är på ett sjuhelsikes humör.

Skitnatt.

Okej'rå: kram