Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

lördag 26 november 2011

Disträ

Ok, det här är inte något skrytinlägg, snarare tvärtom. Och inget "skylla-ifrån-mig-inlägg" heller. Nej, jag bara spekulerar lite.
Jag tror att man blir lite..hmmm, vad ska jag kalla det?...disträ?...dum i huvudet?...korkad?... disträ får det bli, när man är gravid. Jag känner inte igen mig själv riktigt faktiskt.
Visst är det tusen saker att tänka på och förbereda innan nedkomsten så det kan nog påverka en del, men jag undrar om inte en del hormoner spelar mig lite spratt då och då. Kanske för att jag ska "stänga av" lite och bara vara inför förlossningen?
Jag brukar t.ex. alltid ha tusen järn i elden och mycket på gång hela tiden. Jag håller det mesta i huvudet och är väldigt organiserad, speciellt när det kommer till jobbet. Jag gillar fart och fläkt och det är snabba ryck hela tiden.
Men nu... Jösses!

Jag glömmer saker hela tiden. En enkel inköpslista på tre saker i tre olika butiker får hjärnan att stänga av helt. Jag får skriva ner ALLT, annars försvinner det och dyker upp en vecka senare i huvudet igen.

Jag kör bil apdåligt. I vanliga fall kör jag som en hetsig stockholmare. Blinkar så fort jag ska svänga (för det MÅSTE man göra i Stockholm, annars blir man påkörd eller får lyssna på tutor) och kör ganska fort men bestämt. Nu... Jag ligger ofta under hastighetsbegränsningen för jag kan fundera samtidigt som jag kör. Det kunde jag förut också, men samtidigt! Nu är det en sak i taget som gäller liksom. Och blinkers glömmer jag att det finns på bilen.
Ok, jag kanske svartmålar det hela lite väl mycket, men jag hoppas att ni förstår att jag inte är en trafikfara i alla fall. Ännu...

Jag kan säga saker till Fina M som jag sen helt glömmer bort att jag pratat med honom om. I vanliga fall är det tvärtom, hehehee. I och med att jag glömmer vad jag sagt så kan jag upprepa mig en del. Usch!

Jag kan påbörja sju olika saker nästan samtidigt hemma och sen glömma bort vad jag håller på med och hatta fram och tillbaka mellan de olika "projekten" och så drar allt ut på tiden till en oändlighet. Och allt går i slow motion.
Exempel: Jag går in i tvättstugan, slänger in en maskin tvätt, ser vattenkannan och går ut i vardagsrummet för att vattna blommor.
Där ser jag en räkning som måste betalas så jag sätter på datorn. Så går jag in på olika bloggar en stund och blir påmind om att jag måste vika Minis kläder och bära upp dem så jag reser på mig för att gå in i tvättstugan och göra det. På vägen går jag förbi köket och kommer på att jag ska sätta på diskmaskinen så jag svänger in där och gör det, vilket påminner mig om att jag skulle sätta på tvättmaskinen...
Jag går in i tvättstugan och lägger i tvättmedel och sätter på tvättmaskinen och tror att jag är färdig i tvättstugan eftersom jag vet att jag hade ett ärende dit. Så ser jag att vattenkannan saknas så jag går ut i vardagsrummet och tänker att jag ska vattna klart alla blommor innan jag gör något annat. Så jag gör det och konstaterar att vi har inga blommor på övervåningen och apropå övervåning så måste jag rensa lite där så jag ställer tillbaka vattenkannan i tvättstugan och ser Minis tvätt som jag ska vika....
Jamen, ni förstår ju! Det tar liksom aldrig slut!! Totalt osammanhängande allting!! Ingen struktur och ingen koll. Man blir absolut disträ av att vara gravid. Hoppas att det är övergående. Det verkar så på alla mina vänner i alla fall. Så jag får hoppas på att jag inte är undantaget som bekräftar regeln...

Kram

8 kommentarer:

  1. Hahaha, låter så kul, MEN, jag är sån i vanliga fall. Måste skriva lista när jag ska handla, sant t.ex. städar i flera rum samtidigt, vilket gör att det tar dubbelt så lång tid..:-)

    SvaraRadera
  2. Hahaha! Oj, då vet jag hur det är att vara du nu. ;o)

    Kram

    SvaraRadera
  3. Jag känner igen mig så väl i det du beskriver. :)

    SvaraRadera
  4. Puh! Skönt att veta att jag inte är helt ensam! :o)

    Kram

    SvaraRadera
  5. Jag känner också igen mig! Så väl! Har snurrat till det väldigt mycket på sistone, så maken frågar ibland om jag hittar hem... Frustrerande!
    Och som du beskriver händelseförloppet med tvättstugan, vattenkannan och datorn mm; mitt i prick! :-)

    SvaraRadera
  6. Haha, precis! Jag har tappat hjärnan helt tror jag.

    Senaste exemplet var på ett jobbmöte vi hade i morse. Sista detaljerna inför nästa veckas stora event skulle fastställas och putsas på. Vid ett tillfälle så kom jag på att jag skulle fråga min kollega en sak när det blev paus. Skrev därför ner på mitt papper som jag hade framför mig "Kom ihåg att fråga vilka dagar..." där blev jag distraherad av något annat som sades och när jag sedan två sekunder senare tittade ner på pappret igen så kunde jag inte för mitt liv komma ihåg vem jag skulle komma ihåg att fråga eller vad jag ville veta om de där dagarna... Suck. Och så säger dom att det blir värre när man ammar, jag får innerligt hoppas att jag inte tappar bort mig själv eller mitt barn då... ;-S

    SvaraRadera
  7. Hahahahaaa! Ni ÄR för roliga!!
    Känner igen mig i både det där med att hitta hem (eller inte) och skriva ner vad man ska komma ihåg. Jag kan nästa glömma vad jag ska skriva ner medan jag skriver...

    Jösses, blir det alltså VÄRRE när man ammar? Stackars Mini som får en så förvirrad mamma!

    Kram på er!

    SvaraRadera
  8. Hahaha ja det där känner jag också så väl igen!! Bara låt det vara så ett tag :-)

    SvaraRadera