Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

torsdag 24 november 2011

Fotdröm

Den där drömmen dök upp igen. Den där när jag kan hålla i Minis fot genom magen.
Magen putar ut jättemycket på ett ställe och jag kan greppa tag i foten som gör att det blir så.
Så jag gör det och visar Fina M som klappar foten lite lätt. Sen släpper jag och Mini får fortsätta att böka runt.
Sjuk dröm men så mysigt att kunna "känna" Mini så ordentligt!

Kram
Upplagd av Wilda Mathilda kl. 03:41 Etiketter: , ,

7 kommentarer:

  1. Luiza24 november 2011 kl. 08:06

    Hihi...
    Jag reagerar också på vilken tid detta inlägg är gjort. Galet =).

    Hoppas du kunde sova ordentligt sen.
    Massa kramar.

    SvaraRadera
  2. Hanna24 november 2011 kl. 08:09

    Vem vet? En vacker dag här framöver kanske du lyckas? =)

    SvaraRadera
  3. Wilda Mathilda24 november 2011 kl. 08:15

    Hahahaa! Ja, det skulle vara kul att få röra foten faktiskt! :o)

    Luiza, det börjar bli en vana att jag vaknar på nätterna känns det som. Oftast kan jag somna om nästan på en gång men inatt låg jag vaken i två timmar...

    Kram

    SvaraRadera
  4. Anonym24 november 2011 kl. 12:44

    Med Judith kunde jag faktiskt göra så iofs bara några sekunder men ändå. Fantastisk ballt vare. Då hade man inte så mkt "extra mjukt" på magen som nu ;-) och Judith var så vansinnigt megaaktiv att en doktor tyckte synd om mig när vi gjorde CTG och han såg hur många gånger jag hade tryckt på den där fosterrörelseknappen.

    V.31 nu för mig.

    Kramar KarroBarro

    SvaraRadera
  5. Wilda Mathilda24 november 2011 kl. 12:49

    Ååååh, vad häftigt!! Lyllo dig! Det är verkligen något jag skulle vilja kunna göra. :o)

    Tänk, vecka 31. Vad fort tiden går! Hoppas att du mår ok?

    KRAM

    SvaraRadera
  6. Anonym24 november 2011 kl. 19:50

    Jo då rent fysiskt mår jag bra, inget speciellt ont(kanske om jag har kört en rejäl tvätt och röjdag)men jag är ju trimester 3 med barn nr 3 ;-)

    Annars har jag tyvärr inte fattat att jag är gravid, R har tagit all min tid och jag har levt i ett cancervakuum. Bara senaste 2 veckorna så har jag fattat att det verkligen ska komma ett barn och jag känner till största del bara ångest, har så svårt att hitta nån glädje. Jag är vansinnigt glad över att jag ska ha ett plan.snitt, det känns som om det är det enda jag kan iallafall ha lite koll på i ett liv i total kaos.

    Kramar KarroBarro

    SvaraRadera
  7. Wilda Mathilda25 november 2011 kl. 08:49

    Förstår att du inte fattat ännu. Allt fokus går till R gissar jag och att leva i en gullig gravidbubbla som jag gör är nog omöjligt då. Kanske det är extra bra med planerat snitt då tror jag.

    Många kramar till dig!

    SvaraRadera

Prenumerera på: Kommentarer till inlägget (Atom)