6+6

Jösses!

Jag tittar på magbilder från förra graviditeten och förundras återigen över hur liten min mage var. Jag förstår inte att jag fick plats med mina egna lungor! Inte konstigt att det var jobbigt att andas mot slutet....

Och tänk, jag blev så irriterad när någon sa att jag hade liten mage! Hahahaaa! Jag förstår inte hur jag fungerar ibland.

Men ibland var den faktiskt större. Speciellt på kvällarna.

Ja, jag har googlat magar... Kunde inte låta bli! Jag kan liksom inte riktigt förstå att det här är sant. 

Just nu går jag också i UL-limbo: den där känslan av tomhet och tusen frågor och lite tappad tro på att man verkligen är gravid, som man kan få fram till nästa UL då man får se vad som finns där inne igen. Då kommer tron tillbaka. Där är jag nu. Som jag längtar till den 10/2! Sju dagar kvar om jag räknar med idag också.

Mitt illamåendet har lagt sig men å andra sidan så äter jag en hel del hela tiden.

Tröttheten är däremot enorm och jag har så otroligt ont i brösten. Jag kan knappt kramas och det är illa.

Men hörrni, här i Stockholm är det vääääldigt mycket snö! Fina M skottade hela kvällen igår och när jag kom ut till bilen nu på morgonen så var både bilar och uppfart helt insnöade igen. Tyvärr har vi lovat att skotta åt vår gamla granne också... Och plogbilen hinner inte med att ploga överallt förrän det har snöat igen. Men jag ska nog lyckas med konstycket att komma till jobbet idag också.

Snöiga kramar till er

6+5

Det känns som en evighet men det är ju faktiskt bara vecka 7 och fortfarande väldigt tidigt i graviditeten.

Än så länge så försöker jag att tänka väldigt kliniskt kring allt. Allt kan förändras, speciellt så här tidigt, så jag vill inte ta ut något i förskott. Det blir jobbigare då.

Men det är innerligt svårt att hålla sig borta från googlandet och planerandet.

Samtidigt har jag kommit över den värsta chocken och ser fram emot två små fantastiska ungar. Jag hoppas på det!

Men, som sagt, det är tidigt och hoppet får inte bli för stort... Helst.

Och så kan jag meddela att tröttheten är enorm medan illamåendet ändå är lite mer hanterbart. I allla fall idag.

Kram

6+4

Idag har Mini och jag varit på träff med vårt ÄD-gäng. De är helt underbara och det är så himlans mysigt att träffa dem. Jag känner mig som en ny människa varje gång efteråt, full av energi.

Idag är inget undantag även om jag är galet trött. Jag bara måste få sova en stund snart. Fina M får leka med Mini och jag får sova.

Alltså, jag får nästan lite panik när jag tänker på att jag ska jobba imorgon. Hur i hela friden ska jag kunna hålla mig från att somna?! 

En plan är att jag hämtar på dagis. Då kan jag sova en stund på bussen och går från jobbet vid 15-tiden. Då klarar jag nog att vara vaken på jobbet och även till Fina M kommer hem också. Tror jag.

Vilka vardagsutmaningar! Hahahaa!

Kram

6+3

Idag har jag varit lite mentalt frånvarande, dels för att jag knappt sovit något och dels för att jag mår konstant illa.

Halva natten har jag googlat på tvillingvagnar, extra stor säng, planerat om huset och varit uppe och kissat samt ätit.

Hela dagen har jag ätit för att mota bort illamåendet. Faktum är att jag upptäckte att det hjälper lite att jag rör på mig också. Men mest oroar jag mig för hur det blir på jobbet om jag ska må illa konstant... Kanske borde börja med Lergigan redan? Pust.

Ja, det är verkligen många tankar nu! Mycket handlar om hur vi får tänka om gällande huset och rummen. Och saker vi måste få klart. Tvättstugan t.ex.. Där måste vi få till en lösning med hyllor, som vi skjutit på ett tag.

Snurrigt, snurrigt....

Och så skickar jag en bamsekram till er alla för era värmande ord och er pepp!

Kraaam

6+2 och VUL

Ja, hörrni. Jag vet knappt vad jag ska säga för min hjärna har stannat.

Visst hittade Fru Gyn en fin hinnsäck och där inne fanns en väldigt liten plupp med ett tickande hjärta. Så vackert!

Jag filmade för att kunna skicka till Fina M som var och lämnade Mini på dagis.

"Satte du in ett ägg?", frågade plötsligt Fru Gyn.

"Näää, två...."

"Ja, du har en till hinnsäck här! Och här är det andra hjärtat."

Hjärtstillestånd. Vi stirrade på varandra.

Jag började skrattgråta. Glad men rädd.

"Den är mindre än den första så vi ska inte dra för stora växlar ännu. Sånt här kan mycket väl tillbakabildas, förstår du. Just nu är det två men den andra är väldigt liten jämfört med den första."

Storleken på den första hinnsäcken indikerade att jag skulle vara i vecka 6+6.

Den andra att jag skulle vara i vecka 5+4. Och, som sagt, Fru Gyn påpekade att vi inte ska ta ut något i förskott. Behålla lugnet lite till. 

Jag ska dit igen den 10/2 och se vad som hänt till dess.

Självklart ringde jag till Fina M direkt efteråt. Han tog det med fattning även om han också blev lite chockad. 

"Ja, vi överlever nog det också!", sa han och skrattade. Fina, Fina M.

Vi får se vad som händer helt enkelt.

Tyvärr glömde jag att filma hjärta nummer två p.g.a. mitt eget hjärtstillestånd, men filmsnutten på ettan bjuder jag i alla fall på. Det är lite skakigt och suddigt, men ändå... Det är den liiiilla tickande pricken längst till vänster, i väggen av hinnsäcken, som är den stora mörka fläcken.

Hcg-värdena? De låg på 1153 och 2432.

När skriver man in sig hos MVC? Jösses, min hjärna fungerar inte just nu...

Filmtajm (hoppas att det funkar):

Många, varma kramar till er alla

6+1

Varför i hela friden äter jag en hel pizza till middag när jag redan är svullen, trött och har trög mage?! Varför?

Kram

Jodå!

Ringde Fru Gyn som så klart bara hade tidsbokning och hon hade inte provsvaren tillgängliga just nu. Men...hon sa att allt såg toppenbra ut och att värdena var precis som de bör vara. Tjohoooo!

Jag ska få de exakta värdena på fredag när jag ändå ska dit på vul.

Pew! Det känns riktigt bra nu.

Kramar

6+0

Tänk att sex veckor har gått (rent tekniskt, alltså) och att jag faktiskt går in i vecka sju nu. Galet!

Jag kommer ihåg när Mini var där inne. En dag så skuttade mitt hjärta till ordentligt och jag vill minnas att jag sa till mig själv att det var mitt hjärta som var med och kickstartade Minis lilla hjärta när det började slå. Jag tyckte att det var en bra tanke.

Igår kände jag samma sak som då så naturligtvis tänker jag samma sak den här gången. Det känns lite mysigt på något sätt. Och betryggande för nu får inget gå fel. Så är det.

Kram