Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

söndag 1 november 2015

I nöd och lust

Hej igen,

Åh, det händer så mycket och jag har verkligen prioriterat allt förutom bloggen.
Mini är otroligt mammig nu när jag inte finns till enbart för henne, och det är väldigt jobbigt ibland måste jag erkänna. Men hon är verkligen min lilla goa tjej och jag gör allt jag kan för att räcka till åt henne och förstå henne. Det smärtar att se henne bli besviken ibland när jag t.ex. måste amma Liten. Jag vill inget hellre än att hänga med henne men behöver Liten mat så behöver han. Balansen. Den är svår ibland men vi hittar nog helt rätt snart känns det som.
Däremot är det en ynnest att få se Minis kärlek till Liten. Åååh, vilka pussar, vilken vilkorslös kärlek! Och Litens leenden när han ser Mini. Obetalbart! Så på den fronten är allt idealiskt i alla fall. Ingen svartsjuka alls. 

Liten hade gulsot när han kom. Det missades/ignorerades/togs inte på allvar (hur nu det går till när ett barn är knallgult...) av läkarna på BB och det var först efter att vi varit påstridiga om en annan, mindre sak vi oroade oss för, som vi blev skickade till neonatalen där en sjuksköterska uppmärksammade gulsoten och tog ordentliga prover. Liten låg precis på gränsen för solbehandling men med tokfokus på matning och låta honom vistas i dagsljus nästan konstant dagtid, så lyckades vi vända värdena efter tio dagar. Så den första tiden ägnades åt en hel del sjukhusvistelser och provtagningar samt amning och ersättningsmatning. Det var riktigt jobbigt och Mini ska tusan ha pris för sitt tålamod och följsamhet! Vilken tid det var för oss alla... Huga.
Men nu är allt bra och Liten växer så det knakar! Han är helt underbar. Så klart!
Just nu är det mest matning och blöjbyten men snart blir det mer normalt igen. Mågon månad till så är vi "normala" igen, hihi!
Snittet då? Jo, det gick jättebra! När det väl var dags så blev jag dock otroligt nervös. Det slog mig att snittet med Mini var helt perfekt så den här gången kanske allt skulle gå åt pipan... Urdum tanke just när spinalen skulle sättas. Läkaren fick sticka två gånger också för det var inte ultimat den första gången. Men sen flöt allt på och när Litens skrik hördes så grät jag hysteriskt. Självklart av lycka men också av lättnad. Dels för att allt gått så bra men också över att allt är över nu. Ingen mer kamp för att få barn. Inga mer resor till Riga. Inga mer olyckliga barnlöshetstårar. Inga mer gåtor att knäcka. Inga mer knasiga läkare. Inga mer hormoner och mediciner.
Sådan lättnad.
Sen lade de honom på mitt bröst och tårarna började rinna av lycka först då. En varm liten kropp hos mig. Han kom till oss till slut och nu ska vi göra allt för att finnas för honom och förstå och stötta honom. Precis som för Mini.
Underbart är vad det är!

Därför har jag också tagit beslutet att sluta blogga. Jag kommer säkert att sväva runt i bloggosfären och läsa andra bloggar och kanske kommentera ibland, men mitt huvudsakliga fokus blir livet här utanför istället. 

Så jag tackar er allra ödmjukast för att ni läst, stöttat och funnits här för mig. Utan er hade jag aldrig orkat. Det är helt sant.
Jag vill också tacka, lite extra sådär, föreningen Barnlängtan, IVF Riga, Johanna, Elin och Jenny. 

Kärlek till er alla.

I nöd och lust.

Kramar för evigt

WildaMathilda

15 kommentarer:

  1. Jag kommer sakna dig -sååå mycket !!
    Men samtidigt kan jag förstå hur du resonerar. Det finns några som jag följt lite mer, lite längre än andra. Som också har följt mig. ��

    Tack fina goa du för tt du släppt in mig i ditt liv! Och TACK för alla fina kommentarer, peppande och stöttande!!!
    Många varma kramar!! ������

    SvaraRadera
    Svar
    1. Om du ser några konstiga tecken, så var det meningen att det skulle vara hjärtan..... Blir lite konstigt när jag skriver på surfplattan ibland....

      <3 <3 <3

      Radera
  2. Neeeeej.... vill inte att du ska sluta blogga!
    Dina inlägg är så fyllda av kärlek, värme och humor!
    Har sett framemot vartenda inlägg!
    Förstår hur du tänker men så tomt det kommer att bli!
    Vi har också välsignat med en liten älskad, enormt efterlängtad pojke efter flera år av behandlingar, förhoppningar, sorg och så slutligen världens lycka när han äntligen kom till oss!
    Det har varit fantastiskt att få följa din långa resa och få känna igen sig i alla dina tankar och funderingar.. att få känna att man inte var ensam i kampen efter en liten!
    Tusen tack för dina inlägg och njut av din fina familj!
    Stora varma kramar från en lycklig mamma till en annan:)
    /Hanna

    SvaraRadera
  3. Vilket underbart inlägg och så känslosamt för oss som förstår vad denna resan innebär. Jag väntar vårt andra nu och jag är så ofantligt trött på denna karusellen. När du beskrev hur du grät av glädje, men också av lättnad över att denna kampen är över började mina tårar rinna. Jag är helt slut känslomässigt. Att oroa sig konstant och kämpa så hårt.
    Kommer sakna din blogg, men förstår ditt beslut.
    Stort grattis till din familj och jag önskar dig all fortsatt lycka!
    Kram

    SvaraRadera
  4. Kommer att sakna dina inlägg... All lycka till dig!

    SvaraRadera
  5. Tack för att du delat med dej av ditt liv. All lycka till dej och din familj/ kram Kristina

    SvaraRadera
  6. Åh vad tomt det kommer bli-det var ju tack vare din blogg som jag vågade orkade ta steget med min ED och de två underbara tvillingpar jag fått därifrån.Önskar också dig och din familj stor lycka i framtiden.Varma hälsningar från mig.

    SvaraRadera
  7. Oj, vad jag kommer att sakna dig. Din blogg har betytt så mycket. Fast jag förstår såklart ditt beslut. Försökte maila ett tack, men mailet kom i retur (hade väl en gammal adress). Lycka till med allt! Kram
    /Em

    SvaraRadera
  8. Tack för att jag har fått följa dig.
    Det blev en liten pojk för mig med :-)

    Stor kram och all lycka i livet!
    /Morgana

    SvaraRadera
  9. Vill bara passa på att tacka dig, du kloka och underbara människa från djupet av mitt hjärta för allt du gett mig genom att dela med dig av dig och dina erfarenheter! Det är som att du har skrivit det jag har tänkt, så underbart att någon satt ord på allt kaos inuti! Jag fick tillslut en underbar flicka ett år efter att din Mini kom, så jag är lyckligt lottad att få ett barn efter en låång kamp med Ivf och äggdonationer i Riga. Vill att du ska veta att det är mycket tack vara dig som jag har orkat hela vägen fram till mitt barn. Vi vill också gärna få ett syskon till henne men jag fick akut fettlever av graviditeten (höll på dö) och vår dotter föddes med läpp-käk- o gomspalt och två hjärtfel så det har varit lite tungt... men man vet inte, det kanske blir ett försök lite längre fram. Hoppas att bloggen finns kvar som den är så att det går att gå tillbaka och läsa vid behov!

    Önskar dig och din familj all kärlek och lycka!
    /Kram Sara

    SvaraRadera
  10. Å så himla fint. Jag blir tårögd och får gåshud när jag läser din text. Jag längtar så himla mycket själv efter att känna den där efterlängtade känslan av att vara färdig med familjebildandet och kampen. All lycka till er!

    SvaraRadera
  11. Tänk att jag missade slutklämmen - ingen mer Wilda i etern... Jag är så glad att jag fått följa dig genom åren! Krama om dig och familjen <3
    JVJK

    SvaraRadera
  12. Är ditt chanel halsband äkta? Maila gärna!

    SvaraRadera
  13. Hej! Skulle vilja maila dig gällande ersätta för äd. Kan du maila mig på; hunny
    199
    @hotmail.com
    Är du snäll! Kram Genus Longing

    SvaraRadera
  14. Good blog post....very informative....thanks for sharing with us..
    Book online bus ticket from Redbus

    SvaraRadera