I denna stund är jag på väg till labbet för att lämna blodprov. Äntligen.
Jag tror att det växer på sig där inne för jag måste dricka mycket vätska annars kissar jag mörkt. Efter kl 15 drar jag ner lite på drickandet annars får jag gå och kissa hela natten.
Igår berättade jag för min allra närmaste arbetskamrat. Hon blev så otroligt glad och har full förståelse för att det lika gärna kan gå åt skogen. Men jag kände att jag ville berätta om graviditeten redan nu eftersom vi umgås så mycket att hon skulle ha märkt något på mig ändå.
Och det känns skönt att ha någon att prata nervositet med. Men jag har ju även kämparvänner som jag bollar med. Så klart!
Tänk vad den här bloggen har betytt mycket för mig under åren. Jag vet faktiskt inte hur jag hade orkat utan allas stöd här. Och jag har fått många vänner för livet. Det trodde jag aldrig.
Min lilla pysventil och dagbok blev verkligen en del av mig och mitt liv.
Jag är lyckligt lottad.
Kramar
