Mors dag

Idag är det mors dag så jag vill gratulera ALLA mammor, blivande mammor och de som vill vara eller har försökt vara mammor. GRATTIS på er! Ni är bäst!

Idag har jag faktiskt bara suttit i solen och njutit. Jag klippte en häck också. Det var ganska behagligt. Som träning men lite mer meditativt.
När jag stod där med häcksaxen i högsta hugg så funderade jag lite på det här med ålder och att försöka få barn. Det är så otroligt lätt att vara naiv när man är yngre. Inte tusan visste jag att det skulle vara så svårt! Och inte visste jag att jag kunde donera ägg till någon. Varför berättade ingen allt det här för mig? Varför sa ingen åt mig på skarpen? "Vänta inte för länge, vad du än gör!" Varför sa ingen det? Jag förebrår ingen men ändå...

Jag vill säga till alla tjejer att inte vänta. Även om du inte vill ha barn.
Min devis har alltid varit att jag inte vill ångra något i mitt liv när jag håller på att dö. Hittills så har jag inte gjort något som jag inte ångrar. Ingenting som är jämförbart med att vänta med att försöka få barn.
Om den största gåvan på jorden är att få barn, varför inte försöka få barn då? Det är bättre att ha försökt än att ligga där och dö och undra hur det kunde ha varit. Så länge man inte glömmer ansvaret som kommer med ett barn förstås. Det är en livsgrej!

Nu när jag är 40 år och fyller 41 i höst, så inser jag vad tiden betyder. Jag vill göra ÄD i juni, inte i augusti som det förmodligen blir. Det skiljer två månader. Två månader är 17% av ett år. Om någon sa att jag skulle förlora 17% av min årsinkomst skulle jag skrika högt och protestera vilt. Därför är 17% av min tid lika viktig. Samtidigt vill jag inte känna mig stressad. Det orkar jag inte. Jag försöker bli med barn. Vem vill vara stressad då? Eller bitter? Det vill inte jag. Allt jag vill är att få ha ett barn med min man. Hur svårt kan det vara?

Jävligt svårt.
Och jag är så glad över att vi är två om det här med att bli mamma. För det finns en blivande pappa också.

Morsdagskramar till alla

Fest

Idag ska jag och maken gå på 50-årskalas och gissa vad jag har satt på mig?



Bling, bling!

Jag ska verkligen njuta av att få vara på en fest där jag kan dricka alkohol utan att vara orolig för hormoner eller "stå till svars" och småljuga för att jag inte dricker p.g.a. IVF. Det ska bli såååå kul!! En stor trädgårdsfest med 100 gäster. Vilket partaj! Och vilken tur att jag har uppehåll i bli-med-barn-proceduren. Tjohoo! Klackarna i taket.

Festkramar till alla därute!

Goda råd

En hel drös viktiga ord som vi inte bör glömma

Gah!!

Ååååh, kan det inte bli ÄD-dags snart?!??!

Jag blir gaaaaaalen!

Kronprinsessa

Det här är den dummaste artikel jag läst på mycket länge:

Mina tre önskningar till Victoria och Daniel

Hillevi Wahl tar för givet att kronprinsessan Victoria ska bli gravid. Så jävla dumt.
Hon kanske inte vill bli gravid. Hon kanske inte kan bli gravid. Varför ska motsatsen förutsättas bara för att hon är kronprinsessa?
Dessutom verkar Hillevi tro att vår kronprinsessa är helt dum i huvudet också och helt missat hennes arbete för barn och ungdomar. Varför skulle hon annars skriva att hon "hoppas att Victorias och Daniels projekt för att hjälpa ungdomar till ett hälsosammare liv inte handlar om att alla ska vara långa, blonda och vältränade och gå i raka led."? Suck...

Hursomhelst, jag ser det som ytterst privat att prata om huruvida man vill eller kan få barn. Jag skulle aldrig fråga någon om de planerar för barn. Vad har jag med det att göra liksom?
Tänk då på Victorias liv som styrs av alla andra. Alla lägger sig i allt. Pressen på henne måste vara helt enorm.

Låt denna duktiga tjej välja själv om hon ens ska försöka skaffa barn. Och försöker hon med det så ska det inte förutsättas att hon blir gravid.

Det är inte så att jag önskar Victoria att hon inte kan bli gravid (det önskar jag verkligen ingen), men fan, vad skönt det skulle vara om hon gick igenom lite IVF:er eller ÄD. Då skulle det nog bli fokus på barnlöshet. Så för oss som kämpar vore det en jättegrej!
ALLA skulle vilja donera ägg. ALLA skulle veta vad det handlar om. ALLA skulle skriva om det. T.o.m. någon som är så enkelspårig som Hillevi Wahl.

Du ser Hillevi, alla människor, t.o.m. en kronprinsessa, kanske inte kan bli gravida.

Kramas därute!

Glömska

Vilken härlig långhelg! Jag har bara umgåtts med vänner och låtit dagen bli som den kommit till mig. Fantastiskt skönt! Lämnade maken hemma och bara hängde med polare. Sånt behövs ibland.
Jag har sprungit på stan, jag har suttit på fik, jag har strosat runt på marknader och i butiker. Jag har shoppat skärp, fin festväska, halsband, parfym och, tro det eller ej, två par huvudkuddar. Kuddarna i Holland har större mått än i Sverige och så är de av bättre kvalitet (om man nu går till en kudd-/sängbutik alltså). Så när jag sprang på en hög med bra kuddar slog jag till. Köpte fyra örngott till också eftersom det är lite svårare att hitta den storleken här i Sverige också. Så nu njuter jag verkligen av vår säng. Den känns som en lyxig hotellsäng!

När jag bodde i Amsterdam tyckte jag inte alls om staden men nu, nu när jag bara åker och hälsar på, så tycker jag om att vara där. Synd att det är för mycket folk överallt bara. Men det får jag väl ta när jag bara är där i några dagar...

Förresten så hoppas jag att jag har gjort ett kap. Jag inbillar mig att jag kanske har det. Jag sprang nämligen in i en urhärlig butik som heter Laura Dols. Dit går jag alltid när jag är i Amsterdam. De har massor av vintagekläder, skor, smycken och skärp. Man kan verkligen leka prinsessa i den butiken om man vill, hahahaa!


Hur som helst så hittade jag ett Chanelhalsband av pärlor som låg och skräpade på ett bord. Jag är absolut ingen märkesbrutta men tyckte att halsbandet var lite kul. Pärlor och så det välkända emblemet med två C:n. Klassiskt! Det fans inget pris på halsbandet och damen i butiken hade ingen aning om vad hon skulle ta för det så hon slog till med 20 Euro. Jag slog till och köpte det. Inte tusan vet jag när jag ska använda det eftersom det är så långt ifrån mig att ha på mig något sånt där, som det möjligen kan bli. Maskerad kanske?
Halsbandet har äkta, om än odlade, pärlor och är ganska långt och riktigt tungt. Jag tror att jag får betydligt mer för det om jag säljer det. Så jag har gjort ett kap! För andra gången i mitt liv! Första gången var när jag lyckades fånga min mans intresse.
I min tanke så har jag i alla fall gjort ett klipp. Inte för att det spelar någon roll egentligen men det skulle vara så kul att känna sig som en riktig "klippare". Så jag tänker känna mig som det. Någon dag till i alla fall. Sen får jag väl sälja halsbandet på Blocket för 20 spänn när den bittra verkligheten har fångat mig igen, hahahaaaa!

En annan kul sak att göra i Amsterdam är att besöka en ö där jag bodde. Den heter Javaeiland och jag rekommenderar alla att gå dit och titta på den moderna arkitekturen, ta en fika i solen och strosa runt. Hela ön är "man made", d.v.s. är konstgjord och den går att gå runt på någon timme. Buss 42 från centralstationen går dit. Eller så går man åt höger längs med vattnet bakom centralstationen, till ön.

Och så får man inte missa marknaderna. Stans största ligger på Albert Cuypstraat.

Och vad ni än gör, gå inte bara på gatan längs med stånden utan gå in i och igenom dem för de fortsätter in i husen och är ofta stora butiker med massor av fynd. Tygaffärerna har alltid bra priser (även om inte alla tyger är toppenkul).

Här stannar tipsen om Amsterdam eftersom den här bloggen inte ska handla om shopping och resor. Den ska handla om mig och min mans kamp att få ett barn. Men ni förstår, mitt i den kampen så tappar man ibland bort sig själv. Då är det viktigt att hitta tillbaka till en vardag utan barntankar, almanacksplanerande och hormonsprutor.
Men framförallt så tycker jag att det är viktigt att också få fly vardagen ibland. Hr den än ser ut.
Att få gå in i en vintagebutik fylld med glitter och glamour, att få njuta av fönstershopping och leka flärdfull för någon dag eller två med ett glas vin i handen på en kontinental uteservering i goda vänners lag, DET mina vänner, kan få vilken hormonstinn kvinna som helst att känna sig som Audrey Hepburn.
Rekommenderas starkt!



Glöm inte att stirra dig blind på diamanterna i skyltfönstren.
Glöm inte att klä upp dig och ut dig lite extra ibland.
Glöm inte dina vänner.
Och glöm för Guds skull inte att kramas där ute!

KRAM

Vår

Vad vore våren utan en liten storstadstripp? Nu beger jag mig till Amsterdam och lever ett flärdfullt liv i fyra dagar med mina vänner där nere. Lämnar maken hemma (någon måste passa huset, hihihi!). Ska bara shoppa, sitta på uteserveringar, umgås med vänner och ta långa sköna bad. Tjohooo!



Önskar alla en fantastisk helg och glöm inte att kramas där ute!

Kram

Placebolöpning

Så var det måndag igen... Suck! Normalt har jag inget emot måndagar men efter en långhelg så känns det faktiskt lite extra tungt att gå till jobbet. Men å andra sidan, när jag väl kommer dit så är det bara kul. Vilken lyx att få säga så om sitt jobb!

Till middag blev det en jättemacka med kyckling och curry och sen en föreläsning via jobbet. Jag smet lite tidigare för att hålla mig till mitt nya "springschema" - jag ska springa nästan varje dag.
Anledningen till det är att eftersom det är sjukt mycket björkpollen i luften så verkar det som om jag inte kan röra mig en meter utan att bli trött. Därför tvingar jag mig ut i spåret för att bygga upp andningen lite. Och det hjälper!
Naturligtvis så tar jag allergitabletter också annars skulle jag nog trilla ihop och dö av andnöd... Men det jag blir faktiskt lite bättre än första dagarna när allergin slog till. Eller så är det en placeboeffekt. Men i så fall så struntar jag i det för det funkar hur som helst.

Pollenkramar från mig

Vår dag

Idag

Godsak

Imorgon är det vår bröllopsdag. Det ska vi fira redan idag enligt min man så han har hittat på något som jag inte vet vad det är. Skoj! Fint väder är det också.

Jag har gått upp i vikt. Har ingen aning om det är på grund av hormonstimuleringar eller att jag mått lite småkass rent psykiskt av ivf:erna. Förmodligen det senare. Jag har nog ätit lite gott lite väl ofta och rört mig för lite. Vi har unnat oss en hel del godsaker för att få balansera upp och få njuta lite mitt i ledsamheten när vi misslyckas med ivf:erna. Om ni förstår hur jag menar. Ett försök till lyckokompensation.
Just därför känns det så skönt att få göra något helt annat idag. Med min enda sanna godsak; maken.

Glöm för Guds skull inte bort varandra i skaffa-barn-karusellen!
Och njut av varandra mer än av godsakerna.

Soliga kramar

Varmt

Inatt vaknade jag av att jag var så otroligt varm. Fick nästan lite panik och slängde av mig täcket. Sen låg jag där och tänkte att jag är en klimakteriehäxa. Nu har det börjat på riktigt. Svettningarna och allt sånt. Att det ska vara så jobbigt, tänkte jag. Inte kan jag få barn trots att jag vill men måste jag få klimakteriebesvär också? Vid 40 så är jag i förklimakteriet och då ska det inte vara så här jobbigt. Att vara galet varm ska komma mycket senare. Allt är orättvist, tänkte jag. Jag tänkte vidare på att det är så mycket som blir jobbigt bara för att man försöker få barn och tycker att det är sjukt varmt. Kanske skulle jag gå och prata med någon. En terapeut eller så. Att inte kunna få barn slår en kvinna hårt och det är tungt att ta in. Ska jag då vakna på nätterna och vara så här varm så är risken för att jag blir galen, ganska överhängande. Konstigt hur kroppen fungerar ändå, tänkte jag.

"Ååååh....vad vaaarmt det är!", säger plötsligt maken som ligger bredvid. "Vi måste justera värmepumpen"....mummel, mummel, halvvaken.

Hahahaaaaa! Jag ÄR ingen klimakteriehäxa! Det är bara vår termostat som är felinställd.

"Jag älskar dig. Just nu mer än du tror.", sa jag.


Kramas där ute

Planera!

"Jag kan inte komma på mötet. Du vet, när man har barn så blir man såååå upptagen hela tiden! Det är fotbollsträningar och skolmöten och en hel massa saker heeeeela tiden! Ja, barn gör verkligen att man blir upptagen och tar all ens tid. Bara så du vet."

Tjej på jobbet.

Allt handlar om prioriteringar och planering. Och varför uttrycker hon sig så där då? Jo, hon använder barnen som skydd för sin egen stress och oro. Så låter det i alla fall i mina öron. För ingen annan jag känner med två barn säger att barnen tar ALL deras tid. För de gör de ju inte. De är en del av ens liv och det ska de vara. Barn är fina. Men vad gör då såna som min pantade kollega när ungarna är borta på sina träningar och fotbollsläger? Vad gör de när deras tolvåringar är ute och cyklar med kompisarna?

"Har egentid."
"Sköter hushållet."
Jaha? Och om jag vet att den här tjejen har städerska som kommer en gång i veckan?
Vad gör hon med sin tid då? (Den som läst tidigare inlägg här i bloggen vet vad jag tycker om folk som frågar vad vi som inte har barn gör med vår tid, så jag har all rätt i världen att ställa samma fråga)

Min mamma var ensamstående med två barn. Hon hade ett heltidsjobb, skötte ett hus och tomt själv, hon gick och handlade varje dag, hon lagade mat, hon var på skolmöten, hon sydde, hon tränade och hon umgicks med vänner. TROTS att hon var själv med två barn och helt utan bil.
Så jag vet faktiskt hur det är. Trots att jag inte har barn. Bara så du vet, du lata tvåbarnsmamma med städerska som inte kan planera. Skäms på dig.

Ja, de där orden är helt och hållet riktade till min kollega, inte till andra kämpande mammor därute som jag vet inte ALLS är lata och säger dumma saker. Bara så ni andra vet. Helt och hållet bitter är jag inte. Jag var bara tvungen att skriva av mig lite irritation.

Kram på er där ute!

Lillebror

Lillebror kom förbi med en kompis. Ååh, vad kul!
De förgyllde dagen.

kram

Frustration

Jag kikade in i kylen för att se vad vi har för mat hemma och vad vi behöver handla. Då slog det mig att när vi får barn så måste man köpa mycket mer mjölk (ja, alltså när ungen blivit lite äldre). Konstigt att den tanken dök upp bara så där!
Sekunden efter blev allt bara så jobbigt, så jobbigt. Jag stirrade på min man och sa "Fan, vad jag tycker att det här med att vänta på en donator är jobbigt!".

För någonstans så börjar vi tänka lite i "barnbanor" trots att jag inte ens är i närheten av att vara gravid. Det planeras på något sätt i det undermedvetna men det enda vi gör just nu är att vänta. Vänta, vänta, vänta. Det är sjukt jobbigt.
Jag kan förstå att det är jobbigt att vara gravid och vänta på att få förlösa en bebis. Men det här tar ju priset. Det känns som att man väntar på ingenting. Typ.

Och så kom jag inte iväg till möbelaffären utan sitter kvar här hemma med att måla bord. Suck!

Det är en frustrationens dag!

kram

Plint

Med risk för att det här kan bli en av dessa miljontals trista "kolla-på-mitt-hem"-bloggar så lägger jag härmed upp makens stolthet: en gjuten plint. Tadaaaa!



Så, nu är det förevigat. Denna stolta stund av "Åh, tusan, betongen stelnade faktiskt och nu får jag äntligen börja snickra."
Och jag är stolt över maken som faktiskt fixar, trixar, donar (trots att jag ironiserar hans insatser) och får till det där förrådet. Själv målar jag bord. Det är toktrist. Ska nog åka och kika på vardagsrumsmöbler istället...

Kram på er i det trista majvädret

Spån

Här går man och kämpar för att bli med barn. Hela ens tankverksamhet kan kretsa runt ämnet en hel dag. Ett lite barn. Tjej eller kille, genetiskt, biologiskt eller adopterat spelar ingen roll. Ett barn.
Så läser man sånt här:

Fucked up thoughts

Jävla spån. Jag hoppas vid gudarna att det är en "hitte-på-tråd" och att de inte menar allvar.

Otur

Snart ska jag iväg till min frisörska och lyssna på skvaller, prata film och resor och drömma lite om livet. Och så ska jag slinga håret och klippa mig också.
Helst av allt skulle jag vilja sova tills det är dags för ÄD men det går ju inte. Så under tiden så får jag fixa hemma och med mig själv. En liten uppfräschning behöver nämligen både jag och hemmet, hihihi!
Funderar på att boka in mig på en skön ansiktsbehandling igen också. Jag tror att jag håller på att bli lite beroende av det. Det var så skönt att jag inte kan glömma känslan. Tyvärr är det lite dyrt men jag brukar ursäkta mig med att i priset ingår faktiskt bad, dusch och bastu också. Jag brukar utnyttja den servicen riktigt bra så det ger ju verkligen valuta för pengarna.

Och vaddå, med mina ömma fingrar så kan jag faktiskt inte göra annat än att bli ompysslad. Vilken attans otur jag har!

Glöm inte att kramas där ute!

Klämdag

Idag klämde jag mina fingrar mellan två stora, tunga arbetsskivor som är belagda med stål och har gjutjärnsstativ. Det är ingen idé att ens försöka förklara hur jag lyckades klämma fingrarna mellan dessa skivor men den ena skivan kom uppifrån och landade på mina fingrar som då hamnade mellan det undre bordet och det övre...
Hur som helst så ser såna klämda fingrar ut så här:



Behöver jag säga att det gör ont? Fan, vad ont det gör!
Långfingret är stenhårt och alldeles uppsvullet. Och blålila.

Bara så att ni vet, det är så otroligt synd om mig just nu. Ska nog äta glass till middag.

Svullna kramar

Tidsfördriv

För att fördriva tiden fram till juni eller, ve och fasa, augusti så görs det en del hemma. Jag planerar mest till vansinne och kikar på möbler, målar möbler och kikar på ännu mer möbler. Och på färger. Och tyg och...allt.
Maken är mycket mer fysisk. Vi har nämligen bestämt oss för att isolera förrådet så att det går att använda som ett hobbyrum. Då insåg vi att vi kanske inte vill ha gräsklippare och trädgårdsprylar där inne. Det i sin tur fick oss att inse att vi måste bygga ett förråd till, hahaha!
Så nu sliter mitt största hjärta med att bygga ett förråd och eftersom han aldrig gör något halvdant så gjuts det just nu plintar. Till det behövs det hål. Så han har grävt som en fånge på rymmen från Alcatraz.
Och jag är sjuuukt nyfiken på hur det kommer att se ut, det där nya förrådet.

Magnolia

Magnolia är det vackraste träd jag vet. Jag ska våga mig på att odla ett så snart förrådet är på plats.



En så gudomlig växt.

Önskan

Jag brukar inte ha måndagsångest för jag tycker att mitt jobb är galet kul. Men imorse fick jag det. Jag ville inte alls jobba. Jag vill vara ledig, fnula lite hemma och bara strosa. Åååh, vad det skulle vara skönt!

Ta en kopp kaffe, läsa lite nyheter, surfa, fnula lite mer hemma och i trädgården. Inga höga drömmar här inte. Förutom att få världens goaste unge att få vara mamma till då. Men utöver det har jag inte så höga drömmar just nu. Slippa jobba när jag inte vill. Kanske vinna några miljoner också. Det skulle sitta fint.
Och en tidsmaskin så att jag kan få vrida fram tiden till juni. Eller kanske augusti.

Ok, det får bli en slapp helg med kaffe till att börja med. Men än så länge är det bara måndag. Sakta men säkert...

Kram på er därute

Så

Nu har jag lugnat ner mig lite, hahaha!
Varför är det så? Att vissa människor retar en till komplett vansinne? Mycket märkligt.

De kanske bara behöver lite kramar? Eller så är det jag som behöver det. Ska nog gå och krama lite på maken nu istället.

Kram

Rymden

När jag tittar på rymdbilden i förra inlägget så kan jag inte låta bli att börja tänka på äggceller. Eller så är det tvärtom. Äggcellen påminner om rymden. Eller nåt.
För visst ser en äggcell lite "spejsig" ut?

kram

Kamp

Igår planerade jag och my beloved make att gå och äta korv, spela på tombola och glo på en brasa efter middagen.
Istället dök en underbart trevlig kompis upp på sena eftermiddagen. Vi drack lite vin och pladdrade, grillade och pladdrade ännu mer. Gud, så trevligt det var! Ingen brasa bidde det men vad gör det när man har så trevligt.

Som vanligt har jag också funderat kring ÄD. Många tankar handlar så klart om mig och min man och vårt liv, men ibland blir det ett mer filosofiskt förhållningssätt kring frågeställningarna.
Ibland kan jag fundera på om det är etiskt "korrekt" ur ett mänskligt perspektiv. Ska vi människan göra barn på det här sättet bara för att vi kan? Självklart tycker jag det! Men frågeställningen är intressant tycker jag.
Ibland kan jag också tänka att "är det värt att planera och skaffa barn när världen är så hemsk som den är ibland?". En tanke som så klart inte är helt till sin rätt för jag tycker att världen är ganska bra trots allt. Och jo, jag skriver "skaffa barn" för jag tycker att det är lite det vi gör när vi gör ÄD, vi skaffar praktiskt taget ett barn som vi sedan får. Men det kommer inte att bli mindre älskat för det. Det lovar jag.

I övrigt tycker jag att diskussionen kring "att få barn" eller "skaffa barn" är ganska fånig i sammanhanget. Ingetdera är nedlåtande på något sätt, det är bara olika uttryck som folk använder i olika sammanhang. Men använder man "skaffa barn" när man har försökt få barn under flera år så kanske man väljer bort det uttrycket efter ett tag... Likväl som man kanske inte vill använda uttrycket "att få barn", för det är ju det sista man får när man aldrig blir gravid.
"Rätt" uttryck kanske är att säga "kämpa till ett barn". För en kamp är det.

Tur att jag har mina vänner som jag, över några glas vin, kan lösa frågan kring universums expansion med istället.



Ha en underbar 1:a maj var sig du demonstrerar eller inte!
(hmm, kanske skulle gå ut och demonstrera för äggdonationer...)


KRAM