Räkneövning

Alltså, jag blir helt rörd av era hejarop och grattis! Milarders TACK!

På väg hem kände jag molvärk som jag kände igen. Skönt! Nu är det bara att hålla tummarna för att det håller hela vägen också. Jag vet för väl hur det kan gå...huga!

Och så började jag tänka på vilken vecka jag är i. Nu ber jag verkligen om er hjälp för jag lär mig nog aldrig hur man räknar fram det! Please?

Insättning var den 5/1 med 5-dagarsodlade blastocyster. På det ska jag väl lägga på två veckor? Då blir det alltså 2+5 vid FET (en måndag). Så den 7/1 gick jag in i vecka 4 (3+0)?

Då borde jag vara i vecka 5 (!) nu? Alltså 4+1?

Och jag som alltid haft lätt för matematik... 

Kram

Snurrigt

Så klart! Testet visar från ägglossning, inte senaste mens... Där är den stora skillnaden på "tänk" kring hur man räknar när det är ÄD/IVF, allt fokus utgår ju från två veckor plus odling för att få fram BF för mig. Tack för påminnelsen!

Just nu är jag galet snurrig av progesteronet. Kan knappt jobba eller skriva här. Jag vill bara lägga mig på golvet och drömma.

Nu ska det bara hålla hela vägen...

Fatta! Syskon! Bebis! Gos! Mys.

Kram

Ruvardag 10

Går det att få en bättre morgon?! Tjohooooo!!!!

Jösses, jag kan knappt tro det själv! Jag vet inte vad jag ska säga. Oj, oj, oj...

Hm, det borde stå vecka 3-5 eller nåt men å andra sidan så har jag testat så tidigt så det kanske har ändrat sig till på lördag. Då testar vi igen. Nu njuter vi till dess.

Godmorgon på er! 

Kram

RD10 - Galet

Eftersom jag blivit mer och mer övertygad om ett minus, trots brunt på pappret, så testade jag imorse. 

"Låt mig se det där j-la minuset så att sorgen kan bryta ut", tänkte jag.

Och eftersom det är tidigt att testa så var min tanke att testa igen på onsdag. Bekräfta minuset då.

Nu har jag sansat mig, men jag satt på toan och bara gapade. "Gravid". Va!?

Galet. Galet. Galet. Jag som igår kväll blev övertygad om motsatsen.

Jag lade testet på toalocket och när Fina M skulle gå på toan så kom han ut i köket och log med hela ansiktet.

"Har du redan testat?"

"Jaaa...."

Lycka!

Nu ska vi bara se till att allt fortsätter gå bra. 

Men vilken underbar lördag!!!

Och miljarders tack för all pepp. Jag har världens bästa läsare! Bara så ni vet.

Gravidkramar

Besöket

Nu står jag och väntar vid labbet igen. Dags för provtagning.
Fru Gyn kunde inte se något riktigt klart. Det fanns en antydan till uppklarning men det var inget som syntes tydligt. Slemhinnan var dock tjock och bra som den ska vara.
Vi får helt enkelt förlita oss på blodprovet. Jag får svar på det på tisdag kväll. Är det ok så blir det ett nytt besök den 12/2.

Ååh, denna ovisshet och väntan!!!

Kram

Sorgsen

Usch, jag kan inte beskriva känslan jag har.
Rastlös, ledsen, nervös, obehaglig till mods, sorgsen...ja, jag är allt det.

Just nu vill jag bara åka hem och kramas med Mini och Fina M.
Jobbet känns sekundärt idag.

Kram

Hcg:t

Ikväll har jag varit på stan och ätit en bit med två f.d. kollegor. Det var så kul att se dem igen!
Men så efter maten ringde Fru Gyn.

När Mini kom till världen så låg Hcg:t på 99 testdag 1 och dag 3 låg det på 475.
Meningen är att Hcg:t ska fördubblas på två dagar.
Den här gången låg det på 165 testdag 1 och två dagar senare låg det på 121. Det hade sjunkit. Inte bra.

Gulp.

Men både Fru Gyn och jag klamrar oss fast vid teorin att eftersom Hcg:t var så mycket högre på testdag 1 jämfört med förra gången, så kanske det är så att båda embryona satte sig men att ett har "trillat av pinn", som jag själv råkade säga till gyn. Hon höll med.
Så jag har fått en extratid på torsdag morgon. Då ska hon se om hon kan hitta hinnsäck och så ska jag ta ett till blodprov.
Nu klamrar vi oss fast vid hoppet.

Snälla, låt mig slippa ett missfall.

Vemodiga kramar

Oj, oj...

Åh, nej!
Känner en viss antydan till illamående...
Så tidigt?
Hoppas att det är inbillning.

Kram

Dagen

Goa ni!
Tack, tack och åter tack för alla gratulationer. Jag är helt överväldigad! Ni är bäst!

Vilken bra dag det här blev, trots att Mini är sjuk och vi har ställt in kalaset imorgon.
Eftersom jag och Mini inte ses så mycket när jag jobbar och hon nu dessutom har feber, så har vi gosat ner oss ömsom i soffan och ömsom i sängen hela dagen. Vi bara kramas, sover, läser böcker, tittar på Tinga Tinga på SVT Play och så lite på Barnkanalen då och då.
Ja, vi har byggt en koja och gått med gåvagnen också så klart.
Fina M som är hemma hela dagarna ville göra "vuxensaker" så han har städat, tvättat och fnulat runt här hemma. Nu köps det en liten present till Mini för imorgon också.

Det gör inget att kalaset blev inställt. Med ett sånt här besked så känns det som om morgondagen får gå helt i Minis och familjens linje. Ett familjefirande i lugn och ro. Så kör vi på ettårsbalunsen om två veckor istället.

Det är -20 grader ute så det känns lite tacksamt att vi är tvingade att vara inomhus just idag. Under täcket med en snusande storasyster (to be). Varmt och mysigt. Precis som vårt lilla plus har det hoppas jag.

Naturligtvis funderar vi en hel del på om det är en eller två där inne. Fina M noterade att plusset var starkare än när Mini kom. Hu! Det kanske är två?, menade han och såg lite stressad ut.
Fina M undrar hur han ska orka med två små när han har så fullt upp med EN.
Själv kan jag nog också tänka så men är det två så är det, liksom. Det klarar vi nog av. Jösses, det finns värre saker på jorden! Får man två så ser jag det som en ren välsignelse! Visst kan det nog vara jobbigt om vi även har Mini, men det ordnar sig. Jag tror faktiskt att det blir kul i så fall!
Hursom, det borde visa sig hos gyn på måndag, hihi! Spännande!!

Igen, tusen tack allesammans!

Kramar

Wow!

TACK!!!
Jag är så upriktigt rörd av alla grattis och lyckönskningar så ni anar inte. Sitter här på jobbet med en lyckoklump i halsen och tårfyllda ögon. Tusen, tusen tack! Både för kommentarer här på bloggen, sms och mail.

Det är fasiken helt galet. Tänk, det funkade! Än så länge i alla fall. Jag vet alltför väl att det kan vända när som helst. Men just nu struntar jag fullkomligt i det och bara njuter. Tjohoooo!
Och nu törs jag också avslöja vad som gjorde att jag trodde lite mer på att det funkat den här gången. Jag vågade inte skriva om det förut av ren skepsis.
I förrgår kl 12 var jag så trött att jag inte kunde hålla mig vaken. Det slutade med att jag la mig på golvet i konferensrummet och sov en halvtimme. Ingen kan se in dit och jag var den enda som hade nyckeln dit, hehehe...
Samma dag slocknade jag på soffan direkt efter jobbet. Och sen somnade jag tidigt på kvällen och sov hela natten. Jag har aldrig varit så trött tror jag. Och så där har det hållt på de senaste fyra dagarna (well, jag har inte sovit på jobbet någon mer gång...).
Det fick mig faktiskt att tro lite mer på att det fungerat.
Och så har jag mått lite småilla ibland. Jag har tagit ett ägg eller en brödbit så har det gått över. Dock så tycker jag att det låter alldeles för tidigt för att må illa så den symptomen vågade jag inte lita på riktigt.
Det sista är yrseln. Det där att det känns som att jag ser världen som en film. Helmysko känsla.

Så nu kan jag stoltsera med att jag sovit på jobbet, hahahaa! Men det bästa med det här just nu var att få se Fina M:s min när ham såg plusset. Han såg men vågade inte tro på det så det tog en bra stund innan glädjetårarna sprutade! Fina, fina M.

Det ska bli urkul att se min gyns ansikte imorgon när hon får reda på att vi lyckats. Tror att hon kommer att skina upp som en sol! Och imorgon är det vecka 4+1. Stort.

Igen, tusen tack för er fantastiska support! Vad vore jag utan er?

Kraaaaam!

RD12 och testdag

Äntligen testdag!
Fibbel med plasten.
Fibbel med kartongen.
Fibbel med foliet.
Tokkissnödig.
Skval.
Vänta?
Nej, det behövdes inte.
På en gång dök ett plus upp...

Idag skiner solen oavsett väder. Nu ska vi bli föräldrar. Med barn.

Kram till alla fina därute!!

Test

Testade igen. För att det är kul. Jo, det är ett plus fortfarande. Hihihi!

Första advent - ett första ljus har tänts

Jag kan knappt förstå att det är sant. Ett plus. Ett PLUS.
Det dök upp på en gång och jag rusade in i sovrummet där M låg och led av väntan.

"M, kom och kolla! Det är ett svagt plus!"

Han kastade sig upp ur sängen och blev alldeles förvirrad av glädje och fick genast en tår i ögat. Vi rusade in på toaletten tillsammans.

"Det där är ju inte svagt. Det är ju ett redigt PLUS!"
"JA.... Det är det ju faktiskt..."

Vi tittade på varandra. Lätt chock. Sen kom glädjetårarna. Vi bara stod där i badrummet och kramades och grät. Och pussades tårsalta pussar.

Jag lämnade M i sängen och åkte till bageriet och köpte lussekatter och pepparkakor med glasyr på. Tänk att vägen dit kunde vara så magisk. Stora, vackra snöflingor som sakta singlade sig ner mot snötäcket som redan ligger tjockt över marken. Magiskt.

Första advent med förväntan om en mysig jul har börjat, och för all framtid kommer första advent att betyda något alldeles, alldeles speciellt för mig.


Många, många varma kramar till alla därute

Tjuvtestade

Glädjetårar! Lycka! Överväldigade!