Wow!

TACK!!!
Jag är så upriktigt rörd av alla grattis och lyckönskningar så ni anar inte. Sitter här på jobbet med en lyckoklump i halsen och tårfyllda ögon. Tusen, tusen tack! Både för kommentarer här på bloggen, sms och mail.

Det är fasiken helt galet. Tänk, det funkade! Än så länge i alla fall. Jag vet alltför väl att det kan vända när som helst. Men just nu struntar jag fullkomligt i det och bara njuter. Tjohoooo!
Och nu törs jag också avslöja vad som gjorde att jag trodde lite mer på att det funkat den här gången. Jag vågade inte skriva om det förut av ren skepsis.
I förrgår kl 12 var jag så trött att jag inte kunde hålla mig vaken. Det slutade med att jag la mig på golvet i konferensrummet och sov en halvtimme. Ingen kan se in dit och jag var den enda som hade nyckeln dit, hehehe...
Samma dag slocknade jag på soffan direkt efter jobbet. Och sen somnade jag tidigt på kvällen och sov hela natten. Jag har aldrig varit så trött tror jag. Och så där har det hållt på de senaste fyra dagarna (well, jag har inte sovit på jobbet någon mer gång...).
Det fick mig faktiskt att tro lite mer på att det fungerat.
Och så har jag mått lite småilla ibland. Jag har tagit ett ägg eller en brödbit så har det gått över. Dock så tycker jag att det låter alldeles för tidigt för att må illa så den symptomen vågade jag inte lita på riktigt.
Det sista är yrseln. Det där att det känns som att jag ser världen som en film. Helmysko känsla.

Så nu kan jag stoltsera med att jag sovit på jobbet, hahahaa! Men det bästa med det här just nu var att få se Fina M:s min när ham såg plusset. Han såg men vågade inte tro på det så det tog en bra stund innan glädjetårarna sprutade! Fina, fina M.

Det ska bli urkul att se min gyns ansikte imorgon när hon får reda på att vi lyckats. Tror att hon kommer att skina upp som en sol! Och imorgon är det vecka 4+1. Stort.

Igen, tusen tack för er fantastiska support! Vad vore jag utan er?

Kraaaaam!