Ansökan FK klar

Sådär, ja. Nu är min andra ansökan till Försäkringskassan klar. Nu ska jag bara kopiera alla bilagor som ska med också. Och invänta papper från Riga på att jag varit där och vilken behandling jag gjort. Så fort det landar i brevlådan så skickar jag min ansökan igen.

Igår var jag och promenerade med en annan tjej som härjar i IVF-träsket. Hon är jäkligt bra och en av de tuffaste kämpar jag stött på i allt det här. Och så har hon störtskön humor och fina tankar.
Hursom, vi pratade en hel del kring det här med hur orättvist det kan vara och hur man gör för att kämpa sig in i systemet och få hävda sin rätt. Vi pratade också om det här med ersättning från FK vid utlandsbehandling och vi kunde konstatera att det är nog ganska många som inte ens försöker.
Personligen tror jag att det är viktigt att försöka få ersättning och det finns många anledningar till det.
Den främsta är så klart att den personliga ekonomin genast blir bättre när man får tillbaka sina 70.000 på kontot. Man BEHÖVER inte bli ruinerad.
En annan anledning är att det hjälper alla andra som kämpar. Det ger andra en liten strimma hopp. Det är precis som med behandlingen i sig, den dagen vi kanske måste ge upp så har vi i alla fall försökt med allt så gott vi kan. Jag tror att det ger en inre ro om man nu kommer till vägs ände och måste ge upp.
Det hjälper också ur en mer politisk synvinkel. Söker vi så syns vi. Så enkelt är det. Vi visar att hjälpen behövs helt enkelt.

Jag har fått svar som "nej, jag är för gammal", "näe, det är ändå ingen idé" och "varför skulle vi få ersättning när ingen annan vill hjälpa oss?". Ok, det är berättigade frågor i vissa fall men oftast inte hävdar jag.
Jag kanske är en obotlig optimist men varför INTE? Och, nej, du ÄR inte för gammal. Socialstyrelsen har ingen åldergräns, det är det landstingen som har och det är enbart av politisk-ekonomiska syften. Det har inget med din fertilitet att göra. Så länge läkare tar emot dig och tror att du är en bra mottagare av ägg, ja, då är du ju inte för gammal. Så stå på er.

Och varför skulle det inte vara någon idé? Söker man har man 50% chans att få pengar. Söker man inte har man 0% chans. Allt man får är ett "nej" i så fall.
Och vill inte andra hjälpa oss så kanske det sitter en charmerande och empatisk handläggare som får just våra ansökningar i handen och ger oss ersättning enligt konstens alla regler. Vem vet?

Jag vill inte på något sätt säga åt andra hur eller vad de ska göra. Allas situationer ser så olika ut. Jag vill bara förmedla lite av känslan jag fick när jag insåg att jag faktiskt KUNDE söka ersättning. För att inte tala om känslan när jag FICK ersättning.
Jag hoppas och tror så otroligt mycket att andra ska få känna den känslan. För jag vet hur tråkigt och jobbigt det är att utöver själva behandlingen, också gå och känna sig ganska utstött av samhället trots att man är en hederlig, vanlig skattebetalare som alla andra. Det är allt jag vill. Att andra ska få lite hopp och glädje.
Tänk på saken i alla fall...snälla.

Nu kom visst bästisen förbi och vill leka. Dags att gå ut och få lite syre!

Kramar till alla och lite extra till kämparna därute