Hugg

Ett hugg i underlivet som heter duga! Jäklar, vad ont det gjorde! Det måste vara någon nerv?
Sen "fladdrade" det i nedermagen. Nästan som en kittling. Nerverna måste må tjyvens av inkräktar-Mini.

Kram

Pillertrillar'n

Ännu en dag av väntan. Väntan går just nu ut på att det ska bli torsdag. Det är då vi ska till spec.mvc.
Och imorgon går vi in i vecka 13. Tiden går väldigt långsamt just nu. Kanske för att jag även längtar efter semester.
Nu har jag knappt några tabletter att tänka på heller. Det kändes lite konstigt att inte ta någon Progynon imorse. Bara vaggis, folsyra och spruta. Och vitaminer och Omega3. Oj, det var visst en del ändå, hahahaa!
Men jag ska inte ta någon tablett kl 14 som vanligt. Progesterontabletterna togs igår för sista gången och mina vanliga folsyratablettet (Hemofer järn/folsyra) har tagit slut. Den jag tog imorse är från kliniken och innehåller hela dagsbehovet.
Igår fick jag tag på receptgyn som inte sett mitt mail om telefonrecept på Prednisolon. Nu har hon i alla fall fixat det så jag ska hämta ut dem idag. Det är i sista minuten eftersom mitt lager tar slut imorgon.

Det här är vad jag roar mig med för att få tiden att gå, hihi! Piller hit och dit. Det gäller att ha tungan rätt i mun. Apropå mun, jag har fallit i gravidfällan "äta för två" tror jag. Jag äter som en häst och rör inte på mig alls. Inte bra. Mini behöver lite blodcirkulation! Jag ska börja med kvällspromenader. Imorgon... För ikväll ska jag träffa en kompis som bor i London och som passerar Stockholm ikväll. Kul!

Till dess: jobba.

Kram!

Delmål avklarat

Tjohoo! De två sista Progestetontabletterna är nu svalda! Bara kletvaggisarna kvar men om 10 dagar är även de ute ur bilden. Najs!

Kram

Nedskärning

Aaah, den sista Progynonen är inmundigad under högtidliga former (ståendes i köket med ettglas vatten i ena handen och Fragminsprutan i den andra). Imorgon slutar jag med Progesterontabletterna också. Härligt! Det känns riktigt bra.
Nu längtar jag efter en mage så det blir mer verkligt för just nu mår jag strålande förutom att jag blir trött på eftermiddagen och kvällen.

På torsdag ska vi förresten till spec.mvc! Undrar om de gör ett ultraljud då? :o)

Kram

Vi kom ut på ett riktigt kul sätt!

Jag börjar med att hälsa nya följaren Ylva välkommen. Varmt välkommen!! :o)

Så är jag äntligen hemma från skärgårdsvistelsen. Lite dålig mottagning på mobilen gjorde att jag valde att inte blogga under midsommar. Så nu har jag abstinens!

Mitt alkoholsmusslande gick jättebra. Det var riktigt kul och det var nästan så att jag kände mig lite berusad efter två öl. Bara av känslan av att gå runt och dricka öl precis som alla andra.
Vi åt en redig sillunch där jag inte var ensam om att hoppa över nubben men åh, vad jag åt. Efteråt rullade vi ner till ängen och firade med dans runt stången, säckhoppning, dragkamp, potatis på sked-race och med sedvanligt myrbitna barfotafötter.
Efteråt var det bastu och slappande på agendan och sen blev det grillning. Lite väl sent men då smakade maten bara desto bättre.
Under middagen så hade värden en lek som skulle lekas. Alla skulle skriva ner en hemlis om sig själv på en lapp. Det skulle vara en hemlis som ingen annan, inte ens ens egen partner, vet om. Alla lappar samlades sedan ihop i en skål och så drog värden en lapp. Han läste upp vad som stod på den och så skulle alla gissa vem det var som skrivit lappen. När alla gissat så fick personen i fråga tillkännage sig och berätta lite mer om hemlisen. Därefter fick den personen också dra en ny lapp och läsa upp.
Det var en riktigt kul lek. Gissa vad jag skrev, hihihii?
Även om Fina M vet min hemlis så kunde jag inte låta bli. För att inte avslöja att en tjej skrivit lappen så skrev jag "Jag ska bli förälder". Vilka spekulationer det blev, hahahahaaaa! Visst var det en del (vi var 12 vuxna) som gissade på mig eller Fina M men inte alla. När jag erkände att det var jag som skrivit lappen blev det jubel och applåder. Och många kramar. Urkul!!
Naturligtvis så var det tre personer som kläckte ur sig något korkat det första de gjorde men det får man väl räkna med när man är 41 och är gravid. Ogenomtänkta kommentarer är jag liksom van vid.... Här kommer en rankinglista på det de sa:

1) "Ja, det var ju på tiden, du är ju gammal nu." (homokille med spydig ton) Mitt svar: Ja, men yngre än du och du har varken kille eller barn. (I'm evil, I know, men va' faan...det är min tur nu. Stort leende av mig)
2) "Hur gick det till?" (tjej som är sekundärt barnlös) Mitt svar: Ja, vad tror du själv? Och är det det som är det viktiga för dig? (jag såg förvånad ut)
3) "Alltså, jag brukar ju aaaldrig spekulera i andras liv på det sättet men idag så tänkte jag att det kanske var dags för er snart och vi har ju gjort IVF med vårt andra barn och det är så jäkla smidigt." (heterokille med komplex för allt) Mitt svar: Jaha? Ja, vårt liv är ju så intressant att spekulera i? (såg totalt oförstående ut för jag bryr mig verkligen inte)

Suck.
Därför blev det lite extra skönt när de resterande personerna runt bordet frågade "normala" gravidfrågor som t.ex. "Vad kul, vilken vecka är du i?" eller "Hur mår du? har du mått dåligt?" eller "Vilken jävla grej" Fy bubblan, vad kul" Skål på det!". De kommentarerna fick mig att äntligen känna mig normal och inte ifrågasatt. Lyckorus över stöd och support.

Sen frågade personen med kommentar nr 2 hur min bror mår (?) och om han också ska ha barn (?!?!?!). Vad faan?! Då sa jag att hon kan få hans telefonnummer och fråga själv för jag brukar faktiskt inte lägga mig i andra personers privatliv och fråga om de ska ha barn, för det är en ytterst privat fråga i mina ögon. Så varför skulle jag om jag ens visste, berätta det för henne? Då fattade nog t.o.m. han som kläckte kommentar nr 3 att gränsen var nådd för länge sedan.

Vad ÄR det med folk? Har de inte fått någon som helst uppfostran? I brist på empati, menar jag. Något måste de väl ha lärt sig i livet? Speciellt hon som är sekundärt barnlös som hela tiden blir ifrågasatt om att skaffa ytterligare en unge.
I ärlighetens namn så fattar jag ingenting...

Hur som helst, den knasiga delen av vårt avslöjande var bara en liten del av allt och min förvåning och irritation över de konstiga kommentarerna försvann ganska snabbt. Alla andra var så uppmuntrande och glada. Ett av paren ska dessutom också ha barn! Fem veckor före oss. Så den tjejen och jag allierade oss lite och sa att vi ska höras när vi sitter där och gråter över att vi känner oss som mjölkkossor i februari, hahahaaa! Hon har gjort IVF men vi pratade mest om illamående, cravings, trötthet och förstoppning. Så härligt att få prata med någon i samma sits!

Midsommarafton var jag uppe ganska länge men lyckades sno åt mig en halvtimmes power nap under dagen. Tyvärr så skulle jag ha behövt lite mer sömn för på midsommardagen hade vi bord bokat på Högmarsö Krog och det hade varit såååå trevligt att följa med, men min trötthet tog överhanden och jag klarade inte att åka. Jag somnade och sov som en stock i två timmar medan de andra var där och åt hamburgare och annat mums. Fina M stannade kvar med mig och passade på att montera en våningssäng till bästaste bästisens fina ungar medan jag sov. Succé för en 4,5-åring att få sova i överslafen!
När alla kom tillbaka var det dags för bastu, chips och lite öl igen. Jag höll mig till en alkoholfri rosé (återkommer med vad den heter, galet god!) och chips. Och sen blev jag trött igen... Fina M var tvungen att åka hem för att hjälpa sin mamma som bor i en annan del av Sverige men jag stannade kvar. Jag gick och lade mig kl 21 och sov till 6:30 imorse. Och jag skulle kunna sova nu igen, hahahaa! Men nu är tvättmaskinen på och jag ska hålla mig vaken för lite pizza ikväll. Sen börjar det nyttiga livet igen. Mini behöver vitaminer mer än pizza och chips... Hrm, förlåt Mini.

Ja, just det!! Idag är jag nere på endast 1 mg (en halv tablett) Progynon på morgonen och imorgon bitti tar jag den sista halvan Progynontablett. Sen börjar äntligen nedtrappninen av Progesteronet. Tjohoooo! Och då hoppas jag att receptgyn, ryskan från Uralbergen, har ringt in receptet på Prednisolon också för det börjar sina på den fronten. Har bara fyra tabletter kvar och det räcker bara i fyra dagar.

Så sumamsumarum, midsommar 2011 var den tiden då vi "kom ut" med att vara gravida och nu är vi snabbt tillbaka till verkligheten igen: tvätt och tabletter. Nu är det bara att invänta semestern.

Hoppas att alla ni andra har haft en riktigt bra midsommar trots eventuella upp- och nedgångar. Hur som helst så hoppas jag att ni får en fortsatt underbar sommar!

Söndagskramar!

Midsommar!

Tack för så fina kommentarer på mitt senaste inlägg. Det säger allt om er. Jag har så rätt när jag säger att ni är bäst! :o)

Idag är det midsommar och jag har tagit med mig alkoholfritt som jag ska luras med. Det ska bli så kul! Det vita vinet har jag hällt över i en flaska som normalt ska innehålla alkovin. Min öl ligger i en kylväska i den gäststuga jag och Fina M "bor" i just nu. Så jag ska ta en vanlig tom ölburk och gå till stugan och fylla på med min öl när det behövs. Och till sist har jag med mig fyra miniflaskor rosévin. De köpte jag att ha i ha under resten av helgen men tror inte att de går åt. De får följa med hem igen och inmundigas i solen på terrassen där hemma.

Igår kom vi ut hit till bästaste bästisens sommarställe i skärgården. Här har jag varit varje sommar sedan jag var liten så det känns väldigt hemma. Men nu har de byggt ut för att få plats med barn OCH vänner. Bygget är inte klart alls så jag var barnvakt hela eftermiddagen och kvällen medan de byggde på.
En gång lyfte jag den äldsta tjejen som är 4,5 år och då högg det till rejält i magen. Blev tvungen att sätta mig ner. Hoppas att det inte var något farligt utan bara ligamenten som fick sig en törn av musklerna... Jag vågade inte säga något till någon för då hade det blivit en massa tjat om att ta det lugnt och det gör jag ju. Men jag glömde bort mig en sekund bara...

Nu är det dags att ta mina mediciner. Jag är äntligen nere på endast en halv tablett Progynon på morgonen och en halv på kvällen. Sakta men säkert!

Till sist: en superduperbra midsommar önskar jag alla!!

Kramas i midsommarnatten!

Äntligen

Så går jag äntligen in i vecka 12! Det enda som har hänt är nog att jag gått upp ett kilo och jag tycker att det sitter på magen. Uppgången beror nog en hel del på att jag inte rört mig nämnvärt snarare än graviditeten i sig. Det känns så i alla fall.
Och jag tycker att det syns på den andra magbilden som är tagen. Men det kanske är för att det var så mörkt när vi tog bilden?
I övrigt så syns det ingenting ännu.

Kramas där ute!