Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

tisdag 31 maj 2011

Ny BM

Ny barnmorska bokad! Så skönt! Jag bad om någon som är lite mer rakt på sak, saklig och inte så vimsig, hehehe. Då kan vi i alla fall föra en diskussion känns det som. Den nya är chefsbarnmorskan. Hoppas att hon är bättre... Vi har nästa tid den 13/6 och innan dess hoppas jag att vi får besöka specialistmödravården också.
Nu pirrade det till i magen! Jag är GRAVID, hahahaaaa!

Kram

Puss

Luften har gått ur mig på något sätt. Efter allt kämpande för att få bli gravid så tror jag att jag förstått att jag är det nu. Och igår andades jag ut för första gången på flera år. Nu vill jag bara gå hem och sova i en vecka. Minst. Det skulle vara så skönt! Men jag gissar att jag måste vara vaken och gå till jobbet som alla andra, hehe.

Förresten beräknat datum för födsel är samma datum som jag och Fina M pussades för första gången. Magiskt!

Kram

måndag 30 maj 2011

Läkaren Sven

Pew! Läkaren var suverän. Han hade redan börjat skriva på remissen till specialistmödravården. Puss på honom! Han var imponerad av AVA som inte bara släppte taget om mig utan följer med hela vägen med medicineringen.
"Ja, i Sverige så släpper IVF-klinikerna ansvaret så fort någon blir gravid. Jag blir bara tacksam att AVA är så noga och visar sitt ansvar även om vi också har ett ansvar. Det är jättebra."
Tryggt så. Och så har han ordnat med recept mot illamåendet. Imorgon blir med andra ord en strålande dag!
Ja, just det. Jag ska ringa och be om en annan BM också. Sen ska jag slappna av lite igen...

Tack fina ni för support och stöd! Livet blir så mycket roligare med er närvaro ibland!

Kram

BM suger

Hmmm, barnmorskans ÄD-vana var ytterst begränsad. Hon frågade om jag åt medicinerna för att hjälpa fostret.... Hon började prata om när äggplocket var... Hon ville räkna från insättningsdagen trots att vi påpekade att det är befruktningsdagen som gäller... Vi bokstaverade Progynon fem gånger och hon skrev ändå in fel i journalen... Hon skrev in fel doser på tabletterna... Hon var allmänt förvirrad... Hon frågade vilken färg på informationsmappen vi ville ha... Och jag berättade när beräknad födsel är...

Allvarligt talat, och nu hoppas jag att det finns någon barnmorska där ute som läser här, hon var ett praktexempel på hur man INTE vill bli bemött när man som ofrivilligt barnlös äntligen lyckas bli gravid. Vad vi behöver är en stabil och trygg människa som tar oss på allvar, lyssnar och noterar nogrannt, inte frågar vilken jäkla färg vi vill ha på informationsmappen. Det är liksom lite sekundärt för oss. För oss är det viktigare att notera dosen av mediciner jag tar och att det blir rätt.
Jag frågade om jag inte skulle höra till specialistmödravården men det tycker inte hon. "Nu börjar vi så här så får vi se sen.", blev svaret.
Nej, vi får inte se sen. Både det faktum att jag är över 40 och har gjort ÄD är riskgraviditeter och då ska jag gå hos specialist. Så ska det bli. För klockan 19:40 ska jag träffa en doktor och prata mer. Då ska jag be om en remiss. Och recept på Lergigan...

Varför är allt så jäkla krångligt i Sverige?

Kram

MVC idag

Så där, ja! Nu har vi fått en första tid hos MVC. Ett återbud idag gör att vi ska vara där redan 15:45. Och det blir hos den enda trevliga personen inom landstinget jag stött på. Det blir hos barnmorskan som var så hjälpsam och förstående när vi kom dit för inskrivning förra gången. Då när vi fick missfall och störtblödningar där och då. Det känns tryggt med henne så jag hoppas att hon är bra. Hon sa att hon hade erfarenhet av ÄD också om jag minns rätt. Skönt!

Kram

Hick!

Illamående, illamående, illamående. Jag har inte kommit iväg till Apoteket för åksjukepiller ännu men idag blir det av! Så här kan jag inte ha det längre. Huga!

Igår när jag gick på toa kom det ut något mörkt... Mitt hjärta stannade. "Inte igen! Jag orkar inte!", hann jag tänka. Sen såg jag vad det var. Något skräp som förmodligen legat där redan. Det var absolut inget som kommer ut ur en kropp i alla fall. Pust! Jag får hjärtklappning bara jag tänker på det. Så läskigt var det!
Nervös? Jag?

Kram

söndag 29 maj 2011

Läskigt

På morgnarna vaknar jag och mår hyvens, mitt på dagen har jag galet ont i brösten och mår illa och på kvällen sätter växtvärken i nedermagen in lite extra. Jag gillar morgnarna bäst. Förutom Fragminsprutan och alla tabletterna jag måste ta så klart.
Den 17:e juni ska jag börja trappa ner alla mediciner enligt kliniken. När jag läste det blev jag först glad men tanken på att jag, eller snarare min kropp, ska klara sig på egen hand är svindlande. Läskig. Rymdskeppet dockar in. Moderskeppet tar över driften liksom... Svävandes i universum. Läskigt.
Men jag litar på att allt ska gå bra. Att min kropp klarar det här. Att Minis kropp klarar det här. Att vi klarar det här. Läskigt men nödvändigt.
Undrar när jag kan börja slappna av? Förmodligen inte förrän vi är hemma med en frisk och kry Mini. Efter det följer en helt annan livslång oro. Den oron ser jag däremot fram emot.

Kram

Mors dag!

Och så dagens inlägg:

En fanfar till alla härliga kvinnor, mammor och mammaförebilder där ute! Ni är värda all heder!

Kram

Artikel

En artikel till från Helen Öberg, läses HÄR

Det är mycket omvärldsbevakning på mig just nu. Jag kan inte låta bli. Sen Robert Edwards (som jag, näst efter Fina M, nog är kär i, hehe...) fick Nobelpriset för sin forskning inom provrörsbefruktning så har faktiskt intresset för det här med IVF/ÄD ökat något enormt. Så jag passar liksom på att njuta av det. För ju mer folk läser, desto mer kommer förståelsen att öka. Det handlar bara om tid, det är jag övertygad om.

Jag tog för övrigt en paus i spacklandet för jag blev extremt flåsig och mådde illa. Vila, vila, vila....

Ktam

Söndagsgöra

Det är helt otroligt vilket genomslag det blivit med Ofrivilligt Barnlösas Dag! Heeelt underbart!
Igår googlade jag på just ofrivilligt barnlös och det fullkomligt kryllade av bloggar därute. Jag försökte läsa så många jag kunde men hann nog bara med en bråkdel.
Det var helt fantastiskt att läsa om alla dessa människoöden och deras tankar kring dem. Tusen tack till alla för att ni delar med er!
All läsning fick mig verkligen att inse hur vanligt det är med ofrivillig barnlöshet. Den finns också i så många former. Många har också kämpat för ETT barn men att inte kunna få till ett syskon är också tungt att bära. Ja, inte är jag ensam i alla fall.
Igår bestämde jag mig också för att berätta för en kompis till. Hon bor i en annan del av Sverige och har ett eget barn och fyra bonusbarn, så det skulle bli via telefon jag berättade. När jag ringde stod hon i en stor lekborg och sa att hon var helt nerlusad med minst 20 barn omkring sig. "Du förstår hur galet det är! Kan jag ringa dig lite senare idag?" Hon har fortfarande inte ringt.
För 6 månader sedan hade jag nog bara lagt på och gråtit och avundats hennes lyckliga liv. Satt mig på en stol i köket och bara bölat av att jag inte ens skulle klara av att leka med 20 barn för att jag bara skulle bli påmind om hur inget barn skulle kunna vara mitt.
Men igår orkade jag. Jag bryr mig inte. Hon är värd all lycka precis som jag. Hon har den, inte jag, men jag kan inte klandra henne för det och jag SKA bara nå den jag också. Hon ringer när hon kan. Jag berättar när jag orkar. En sak i taget.

Idag blir det spackling. Ett kontorsrum ska bli ett fint kontors-/gästrum och det gamla gästrummet ska bli barnrum. Eftersom jag bara är i vecka 8 (7+4) så törs vi inte fixa barnrummet ännu så det passar bra med kontoret så länge.
Jag får se om jag klarar att fixa hela dagen. Jag har fortfarande växtvärk i nedermagen och mår illa om jag inte äter konstant, men framförallt så har jag fått galet ont i brösten. Det gör ont när jag rör mig. Hur tusan gör alla hurtiga när de tränar i en tidig graviditet? Själv vill jag bara böla när jag går...typ. Träning får vänta lite för min del helt enkelt.

Idag ska jag också utse en vinnare av trisslotten från omröstningen om hur många hjärtan det fanns där inne. Återkommer om det!

Och förresten så tycker jag allt att alla ofrivilligt barnlösa kvinnor kan fira mors dag också. Vi är alla mammor men har bara inget levande barn ännu. Så är det!

Kram

lördag 28 maj 2011

Uppmärksamhet

Lite uppmärksamhet vi fått idag:

Nerikes Allehanda
minbebis.com

Och så ett jättebra inlägg som skrevs av Linda Bengtzing i oktober och som jag tycer är läsvärt:

Linda Bengtzings blogg

Hittar jag mer under dagen så fyller jag på efterhand. Tipsa gärna om ni hittar något!

KRAM

FB-status

Min FB-status idag:

"Idag är det de Ofrivilligt Barnlösas Dag. Mina tankar går till alla de som kämpar eller har kämpat för det som de flesta tar för självklart: att få ett barn."

Har klippt lite från Annas FB-status eftersom jag tycker att den var så bra! (tror att det är ok, Anna?)

KRAM

Ofrivilligt Barnlös

Idag är den äntligen här, Ofrivilligt Barnlösas Dag. Vår dag. Jag och min man är ofrivilligt barnlösa.
Vi träffades lite sent i livet så vi började försöka få barn ganska omgående. När mer än ett år gått så ringde vi till landstinget för att få hjälp och ställa oss i kö för IVF. Jag var då 38 år och sköterskan jag pratade med konstaterade krasst att väntetiden är 2 år och att jag skulle hinna fylla 40 år innan en behandling kunde påbörjas. Jag skulle missa det med 2 månader. Hon sa åt oss att gå privat och betala själva eller åka utomlands. Klick. Hade jag vetat vad som väntade hade jag aldrig accepterat hennes svar.
Vi genomgick tre privata IVF-behandlingar men mina ägg ville inte riktigt. Läkarna trodde att jag var i för tidigt klimakterium och varit det ett tag, något som kan drabba alla kvinnor. Jag kan klämma fram något enstaka ägg då och då men kvaliteten är av ytterst tvivelaktig karaktär.
De rekommenderade äggdonation men eftersom det inte går att få i Sverige om man inte kan stå i landstingskön så blev vi tvungna att åka utomlands.
Vi åkte till Åbo i Finland där vi gjorde tre försök varav ett ledde till en graviditet men slutade i missfall och vi hamnade sist i deras kö igen. Väntetiden är 6 månader och med min ökande ålder ville vi vänta så kort tid som möjligt. Kliniken i Åbo har en klinik i Riga också där vi kunde få en donator omgående. Vi åkte dit och idag är jag gravid i vecka 8.

Hela vår kamp om ett litet barn har kantats av sorg. Från nyförälskelsen när vi träffades kastades vi ganska fort in i den kalla verkligheten och kampen om att få en familj.
De gånger jag har insett att vårt liv kanske måste gå vidare utan att vår livsdröm och våra livsplaner skulle införlivas, då har min värld rasat samman. Jag vill inte jämföra det med döden men känslan, den bottenlösa sorgen och känslan av att marken dras undan under dina fötter, den är direkt jämförbar med när någon som står en nära går bort. Så är det. Det är ju min livsdröm som står mig närmast och ger mig hopp om min framtid och det är den som riskerar att försvinna. Vad gör man då? När livsgnistan och hoppet försvinner? Sorg. Obeskrivlig sorg.
Mitt i denna sorg så måste vi försöka om och om igen. Vi måste också hålla reda på journaler, mediciner, kontakt mellan läkare, boka flyg, boka hotell, avboka flyg, avboka hotell (när något går fel). Vi ska sköta våra jobb, vi ska glädjas med våra vänner, vi ska åka på kick-offer och gå på barnkalas. Vi ska alltså fungera helt normalt trots vår otroliga sorg vars känsla är som när någon i vår närhet gått bort. För vi vill inte berätta vad vi gör.
Varför berättar vi inte då? Ja, varför måste vi det?, frågar jag. Ingen jag känner berättar när de försöker få barn. Det är jätteprivat och något många vill behålla för sig själva. Det vill vi också. Skillnaden är att våra försök är förenade med så mycket sorg att vi kanske inte KAN prata om det. Ibland kommer tårarna bara vi tänker på det nämligen. Och ofta får man frågor när man berättar. Frågor som ställs i all välmening men som är som en ishacka i ett öppet köttsår. Det går inte att prata om det då.
I media har jag också sett hur en del ser på oss. Många tycker att det är onaturligt med IVF och äggdonation. För att inte tala om när surrogatmammor, ensamma mammor eller homosexuella är inblandade. Då finns det många som reagerar har jag märkt och det är så oroligt ledsamt.
Många tror att deras skattepengar går till våra behandlingar. Och många säger att ha barn är ingen rättighet.
Därför kan det vara ännu svårare att berätta. Bär man på en stor sorg och kämpar varje dag för att leva "normalt" så orkar man faktiskt inte stå emot ibland. Hjärtat går sönder, orken tryter och det är så mycket enklare att stänga dörren, gråta och avskärma sig.
Därför vill jag påminna om att barn kanske inte är en rättighet, men att planera sin familjebildning och potentiella barn i den familjen ÄR faktiskt en rättighet. Det står i FN:s mänskliga rättigheter.
Och det ÄR inte onaturligt med alla dessa behandlingar. 10-15% av de som försöker få barn drabbas av ofrivillig barnlöshet. Människan är en del av naturen och behandlingarna är människans sätt att utvecklas. Ofrivillig barnlöshet är en sjukdom precis som cancer, KOL, diabetes eller någon annan sjukdom som vi också har utvecklat mediciner och behandlingar för.
Och diskussionen kring skattepengar är bara barnslig. Gör man IVF privat i Sverige, vilket de flesta gör eftersom kötiden är så lång, så betalar man hela behandlingen själv. En behandling kostar mellan 20.000-35.000 kronor. Och en behandling räcker oftast inte. Gör man äggdonation eller IVF utomlands kan man få ersättning i efterhand om det sker inom EU. Men då får man dels stå för alla resekostnader helt själv och behandlingskostnaden får man lägga ut själv först. En behandling kostar normalt mellan 60.000-80.000 kronor.
Och då ska vi inte glömma att även om vi får en del pengar tillbaka så är faktiskt vi också skattebetalare som har rätt till vård för vår sjukdom precis som någon annan.
Så vi ska även kämpa för våra rättigheter samtidigt som vi bär på en obeskrivlig sorg OCH kämpar. Det är otroligt jobbigt. Att då berätta för omgivningen och stöta på motstånd går liksom inte. Orken finns inte där.
Därför är min största dröm att gemene man kunde inventera lite i sin umgängeskrets och fundera på om det är någon som verkar lite extra ledsen eller drar sig undan när det är fest eller kalas. För det är högst troligt att alla känner någon som bär på denna sorg och som kämpar i tysthet. Min dröm innefattar att alla kunde gräva fram sin största empati för sina medmänniskor. Oavsett om de är ofrivilligt barnlösa eller inte, men just idag visa den empati man har för just dessa människor.
Just idag önskar jag att alla kunde visa lite respekt, ömhet och empati för alla ofrivilligt barnlösa och undvika att kasta sten i glashus och vara empatilös. Att vara obildad inom ämnet är en sak, men empati tror jag att alla har inom sig någonstans. Jag önskar att alla tar fram den. Bildandet får vi ta lite mer långsiktigt tillsammans med föreningen Barnlängtan.

Summasumarum så önskar jag att alla ofrivilligt barnlösa får synas lite extra idag och att vi får den empati som vi faktiskt förtjänar men framför allt, behöver. Dagen kommer att återkomma varje år den sista lördagen i maj, d.v.s. dagen före mors dag. I år är det idag!

Till er som är lyckligt lottade där ute och inte behöver den här dagen: krama era vänner lite extra idag. Någon kommer att uppskatta det extra mycket just idag!

Många varma kramar till mänskligheten

Firande

Någon firar visst redan in Ofrivilligt Barnlösas Dag för det festas rejält hos någon granne!
Eller så är det lyckliga studenter som festar... Förmodligen är det så.
Därför ligger jag här i sängen och lyssnar på musiken och stojet och minns min egen studenttid. Ååh, vad kul jag hade!

Kram

fredag 27 maj 2011

Förberedelser inför imorgon

Hmm, funderar på vad jag ska skriva om imorgon. Allt jag vet att jag ska skriva är:

- "Ofrivilligt Barnlös" som titel på inlägget så att det hittas i sökmotorer.
- att Ofrivilligt Barnlösas Dag ska återkomma varje år sista lördagen i maj, d.v.s. dagen före Mors Dag varje år, precis som i Finland.
- vår egen kämparhistoria lite kort.
- något som ligger mig extra varmt om hjärtat när det kommer till ofrivillig barnlöshet.

Det är allt. Hoppas att fler bloggare hakar på och gör likadant. Då blir det verkligen en hyllning till oss själva!
Här hos oss ska vi laga en riktigt god och härlig middag och fira vår gemensamma dag. Jag ska skåla i Birra Moretti Zero, alkoholfri öl som är tokgod. Min favorit ett tag framöver hoppas jag.
Jag ska också sätta mig och läsa igenom min egen blogg och faktiskt ta in hur otroligt jäkla starka och bra vi är och hur fina vänner jag har fått på vägen.
Tack för att ni finns allihop, både nya och gamla som läser här!

Kram

Mer FK

En till som sökt ersättning för vård utomlands och fått ersättning!
Grattis!

Änglar och orättvisor

Igår fick jag ett mail från Norrbotten. Det var jättefint skrivet och jag blir alltid så uppriktigt glad när människor delar med sig av sin historia.
Det som var beklämmande att läsa, och som jag egentligen redan vet, det är att man bara får ETT landstingsförsök på sig med IVF i Norrbotten. Ett. Det skulle då motsvara en hit rate på 100%. Så är det inte ens när man försöker på "normalt" sätt. Många som tror att de blivit gravida på första försöket kan mycket väl redan ha varit gravida men då kanske endast någon dag eller så. Man märker det inte ens utan får mens som vanligt.
Ett försök är därför inte förenat med varen vett eller sans. Inte heller vetenskap eller lagar. Och absolut inte rättvisa.
I svensk lag finns det ingenting som säger att försöken ska vara begränsade i sitt antal. Inte heller finns det någon övre åldersgräns. Inte nedre heller för den delen...
Så anledningen till att man får tre försök på sig i Skåne är alltså enbart att man bor i Skåne. Råkar man bo i Norrbotten så behöcer man alltså flytta för att få samma vård som i Skåne.
Åldersgränserna varierar också inom landet. I vissa landsting är åldersgränsen 38 år och i vissa 40 år.
Allt beror på ekonomiska och framförallt politiska intressen. Landstingen skiter helt enkelt i lagen. Så är det.
Därföt blir jag ledsen av att läsa brevet från Norrbotten.

En annan sak jag blir ledsen av är den långa kötiden. Framförallt för äggdonationer. Den är minst 2 år över lag. Här beror det nog inte så mycket på ovilja utan snarare en brist på donatorer. Det finns för lite information kring det helt enkelt. Min dröm vore att dey fanns en A3-plansch på varje mödravårdscentral som informerade om att man kan hjälpa andra genom att donera några celler. Jag lovar, det skulle rädda liv.
Jag blir så otroligt lycklig när jag hör om tjejer som donerar. I mina ögon är de verklighetens änglar. På riktigt. Det är det mest osjälviska man kan göra. Ge upphov till nytt liv genom att hjälpa någon annan. Det är magiskt.
Därför vill jag rekommendera att läsa ett inlägg hos ängeln Angela Monroe.

Kramas där ute!

Vinflin

Igår hade Fina M (fina maken) en dag och kväll med jobbet. Han hade nog tänkt sig att komma hem tidigt och kramas över lyckan av bilden på Mini. Så var nog tanken, ja. 19:30 trodde han att han skulle vara hemma.
Nu är jag en sån som fullständigt struntar i om M är ute och svirar hela natten men då vill jag inte ha höra om någon tid (för då börjar jag anpassa mig efter den och är hemma själv till dess om jag har något annat för mig, så i rent egoistiskt syfte, alltså). Ut och svira för tusan! Så när han sa att han skulle bli en timme sen förstod jag att så skulle det ju inte bli. Han är tidsoptimist, förstår ni.
3 timmar senare dök han upp med ett stort vin-flin i ansiktet. Överlycklig över vår fina Mini. Överlycklig över min intervju. Överlycklig för allt. Fina M. Inte kunde jag muttra om att jag inte vill höra några tider för hemkomst. Han hade ju firat lite bara. Närvaroplikt på jobbet men med gratis öl/vin. Klart att han ska fira vår lyckade dag!
Men när det skulle pussas gick gränsen. Vem vill, i nyktert tillstånd, hångla med en spritbutik?

Tänk, det är något som rör sig och lever där inne. Konstigt...

Kram

torsdag 26 maj 2011

Välkomna!

Säger jag till Fia och Mette! Najs att se er här!

Kram

Och igen

Varmt välkommen sesarkatt!

kram

Halloj igen

Och välkommen även till följaren Emelie! :o)

kram

Mini fångad på bild

Men för bövelen! Allt detta ståhej (mobil och mail har gått varma!) nu på eftermiddagen har fått mig att heeelt glömma det viktigaste just nu: bilden på Mini!

Så här ser en 7+1-veckors Mini ut.

Den svarta klumpen med vit kontur är alltså livmodern och den vita lilla klumpen i den svarta klumpen är alltså Mini. Huvudet upp och "fötterna" (gulesäcken) ner (snett till vänster). Magen i mitten (dough!).
9,5 mm och med ett hjärta som pickar väääldigt fort. Tår i ögat. Förresten såg det ut som att det var hela magen på stackarn som bultade. Tänk om det var så även när man är vuxen. Resår i midjan hade nog varit ett populärt mode då.

Kram

Hallojsan

Hej och hjärtans välkomna säger jag till ny följarna Elle, Hanna och Anette!
Kul att "se" er här!

KRAM

Länk till HELA intervjun

Nu ska vi se, äntligen hemma och har fått i mig en matbit. Blodsockret är normalt igen och jag kan äntligen tänka klart igen, heheheee.

Intervjun som spelades upp i radion på Rix FM var något nerbantad. Eftersom de ringde mig i förväg så kunde de göra så men det lät hyfsat bra ändå tycker jag allt.
Men på deras Facebooksida (gå genast in och gilla!) så finns en länk till hela intervjun. Ni kan också lyssna på den HÄR. Den är nog dubbelt så lång än vad som spelades upp i radion.

Jag vill skicka varma, gosiga, härliga tackkramar till Titti och Benji som gav Ofrivilligt Barnlösa plats i etern. Om ni läser här hoppas jag, nä förresten, jag VET att ni förstår hur mycket det betyder för mig och mina kämpande kompisar där ute.

Såg två lite lustiga kommentarer från två lyssnare på deras Facebooksida:

"När startar " De ofrivilliga pappornas dag" då??"
"men hur smart är det att "fira" den innan mors dag..??"

Väldigt komiskt i sammanhanget eftersom intervjun och Ofrivilligt Barnlösas Dag just handlar om den oförstående omgivningen, hahahaa!
Den första kommentaren är inte relevant i sammanhanget. Pappor är ju också barnlösa. Ofrivilligt Barnlösas Dag handlar inte om mammor. Det trodde jag faktiskt att de flesta förstod. Det handlar om föräldrar, de som försöker få barn. Och vill man ha en sån dag specifikt för pappor, ja, då kan man väl jobba för att få en sån dag. Jag fokuserar dock helst på båda föräldrarna.
Den andra frågan ifrågasätter min och alla andra som stödjer Ofrivilligt Barnlösas Dag intelligens, vilket blir lite lusigt eftersom frågan visar att man inte förstått meningen med att ha dagen just dagen före Mors Dag. Det är för att visa på hur nära det ligger i livet. Och just moderskapet, graviditeten, har i urminnes tider setts som något stort (Sverige = Moder Svea, t.ex.). Därför är det en tydlig markering att även de ofrivilligt barnlösa behöver synas. Det gör vi om vår dag ligger nära Mors Dag. Och kanske, men bara kanske, så tänker någon mamma på oss och förstår vår sorg och kan njuta av sin Mors Dag ännu mer. Vi når förståelse helt enkelt.

Men nog om det, förståelse och empati ÄR viktiga frågor för mig och jag hoppas innerligt att fler kan uppnå "IVF-nirvana" och bli upplysta, d.v.s. få lite insikt i hur det är och att vi är många som har det tungt. ;o)

Kram

Telefonlinjen...

Kul, när jag sitter här och väntar på intervjun ringer bästaste bästisen och pladdrar om hur kul det är att Ofrivilligt Barnlösas Dag uppmärksammas så och att det är sååå kul att Rix FM hör av sig och att blablabla.
"Jo, men de kommer nog inte fram till mig om du fortsätter prata med mig... Det är liksom dags nu."
Bästisen: "Gaaaaah!!!! Jag måsye till bilen så att jag kan lyssna! Heeej d..klick"

Hehehee, hon är för underbar.

Kram

Halsbränna

Ok, jag vill inte gnälla men det här med halsbränna som gravida kan få, det kan jag leva med men MÅSTE den dyka upp just när man pratar i radio? Typiskt. Av alla jäkla symptom liksom....

kram

Efterlysning

Finns det någon i Göteborgstrakten som håller på med IVF/ÄD som kan tänka sig att ställa upp på en intervju om Ofrivillig Barnlöshet?
I så fall får du/ni gärna kontakta Johanna Mannung på Barnlängtan: johanna.mannung@barnlangtan.se

Kram

Rix FM

Jösses, sedan jag såg hjärtat picka på ultraljudet imorse så är det svårt med koncentrationen vill jag lova. Jag anstränger mig verkligen och nu blev det visst inte lättare. Titti på Rix FM ringde och det blir en intervju på radion nu i eftermiddag. Pirrigt eftersom min röst kommer att höras. Min nasala stockholmsröst, hahahaa! Men det är förstås galet kul att Ofrivilligt Barnlösas Dag uppmärksammas så!
Jag vill krama hela världen för det! Och ett varmt tack till Rix FM som ger oss tid i radion. Det är precis vad vi behöver allihop, lite uppmärksamhet och omtanke. :o)

Kram

Pressmeddelande

Nu är pressmeddelandet från Barnlängtan ute!
Läs det HÄR!

Kram

Progesteronsmälta

Blev nu dönervös.
Jag tog ingen vaggis imorse för att göra livet lättare för gyn. Nu när jag skulle ta den så hade den smält! Förvarade den i fickan vilket inte var så smart. Hinner inte åka hem men svalde två tabletter progesteron istället. Hoppas att det funkar. Det borde det väl?
Det känns lite extra jobbigt nu när jag vet att det finns en Mini där inne som lever....

Kram

Hjärta

Det pickade! Ett litet hjärta som rörde sig allt det kunde. Fan, vad vackert!!
Jag slänger upp en bild ikväll och berättar mer då också för jag har en del att stå i hela dagen.

En liten bebis ska det bli. Nu hoppas jag så att allt ska gå bra hela vägen.

Många glada kramar till alla där ute!!

Snart

Snart är det dags för VUL... Spännande!

Kram

onsdag 25 maj 2011

Tillägg...

En tanke till:
Tänk om dessa företag fick utföra äggdonationer eller embryodonationer. Tänk er det sistnämnda i alla fall. Vilken dröm!
Och tänk om de kunde erbjuda terapeuthjälp också. Ska föreslå dem det, tror jag.

Och så hittade jag den här rapporten som visar utfall år 2009, d.v.s. för behandlingar gjorda 2007. Jag har inte läst hela ännu men det är nog intressant läsning! Kanske något att jämföra med SCB:s statistik.

Kram

Glöm inte att du är kund

Lite intressanta siffror:

- Ivf-gruppen på Sophiahemmet fakturerade för 25,8 miljoner 2009. Deras vinst samma år var 2,8 miljoner.
- Arillus AB (moderbolaget för ivf-kliniken i Öresund) fakturerade i koncernen 21,3 miljoner 2009 och vinsten slutade på 1,6 miljoner samma år.
- Carl von Linnékliniken är ett handelsbolag och den enda siffra jag fått fram idag är deras omsättning (fakturering) som är klassad i spannet mellan 20-50 miljoner. Företaget ägs av ett aktiebolag.
- Ivf-kliniken i Sthlm (som även är moderbolaget för Falun, Cura samt Fertilitetscentrum i både Sthlm och Gbg) omsatte 31 miljoner och hade en vinst på 1 miljon år 2010.
- Ivf-kliniken i Falun omsatte 16,7 miljoner och hade en vinst på 2 miljoner samma år.
- Ivf-kliniken Cura omsatte 17 miljoner och hade en vinst på 3,2 miljoner 2010.
- Fertilitetscentrum i Gbg omsatte 28,9 miljoner och hade en vinst på 4,1 miljoner år 2010.
- Fertilitetscentrum i Sthlm omsatte 11,1 miljoner och hade ett förlust på 3,5 miljoner 2010.
Bakom ivf-kliniken i Sthlm finns en man som heter Herr Lundberg. Han är VD och sitter med i styrelsen för en herrans massa bolag som det går bra för. Och det unnar jag honom verkligen eftersom han verkar jobba på riktigt hårt. Jag vill bara visa hur det ser ut i den privata IVF-sfären så att vi inte glömmer att vi faktiskt är kunder.

Det är inga små summor... Sophiahemmets vinst är på 10,8% av vad de fakturerar. Så av det man betalar går 10% till aktieägarna. Tänk på det när ni betalar. Ni är KUNDER lika mycket som patienter. Oavsett klinik, alltså. IVF är business. Glöm inte det.
Fråga om klinikens utrustning. Fråga om tekniken de använder. Fråga vad deras "hit rate" är, d.v.s. hur många av deras behandlingar som leder till befruktning och hur många av dessa leder till friska barn? Vad får ni för pengarna egentligen?
Naturligtvis svarar de nog inte på hur många av behandlingarna som resulterar i barn, men frågar vi så kanske det skapar ett intresse hos dem att följa upp sina behandlingar och föra en viss statistik. Marknaden styr. Även inom IVF.
Och vi är många som gör IVF-behandlingar!

Kram

Mötespanik

Apropå förståelse, jag satt i möte med några personer idag varav en var min blivande chef (inte riktigt klart än men snart kanske). Mötet drog ut på tiden och trots att jag hade med mig en banan som jag tryckte i mig så blev jag bara hungrigare och hungrigare ju längre mötet drog ut på tiden. Jag började må illa och blev yrslig. Jag började planera hur jag skulle grabba tag i papperskorgen och springa ut ur rummet om det skulle behövas. Om blodsockernivån skulle få magen att vända sig, alltså.
Just då ser "chefen" hur jag mår och avbryter mötet. Vi går ut och han konstaterar att jag måste fixa blodsockret så att han inte behöver oroa sig så där. Fina! Så otroligt omtänksamt!
Nu har jag fått i mig mat, laddat med fler bananer och energin är tillbaka.
Vilket bra ställe jag jobbar på. Här bryr man sig om.

Och imorgon är det VUL kl 8.20. Då får vi reda på vad som finns där inne. En eller två. Eller fler.
Uppdatetar här så fort jag kan!

Kram

Spytankar

Undrar när jag ska känna mig så där sprudlande lycklig över att få vara gravid? Jag vill verkligen det men allt fokus ligger på att försöka undvika att spy. Och vetskapen om att ÄD är en högriskgraviditet ligger väl och gnager också. Allt kan hända.
Men framförallt ligger fokus som sagt på att inte spy. Dels för att det är äckligt men framför allt för att det är viktigt att alla de 14 tabletter jag tar under dagen ska stanna i min kropp och göra nytta. Det är viktigt. Mycket spyfokus alltså...
Det skulle vara kul att bara få känna lyckan och inget annat så, som sagt, undrar när det blir så? Ser fram emot det.

Jag har också funderat lite på vad jag ska skriva i mitt inlägg på lördag på Ofrivilligt Barnlösas Dag. Insåg snabbt att det är ganska lönlöst eftersom jag är alldeles för spontant lagd för att planera ett inlägg flera dagar i förväg. Men det kommer nog att handla om "normaliteten" i kampen om barn. Och titeln på inlägget blir så klart "Ofrivilligt Barnlös". Är vi många som gör så, så kommer våra inlägg högt upp i söklistorna om någon söker på det. Hoppas att det funkar!

Ni har väl förresten sett eventet på Facebook också?
Och har ni läst om Fredrik Federley? Såå kul! Grattis till honom och mamman!
Och 2011 är frivilligarbetets år! Mina tankar går direkt till föreningen Barnlängtan. Kanske dags att jag hjälper dem lite mer i år? Jag är trots allt medlem av en viss anledning....

Kram

tisdag 24 maj 2011

Romantik

Egentligen vill jag skriva en hel del men det känns som om jag bara upprepar mig. Bara tjat om illamående, mat och trög mage. Ja, magen är helt oreglerlig och vill inte vara med alls. Jag tröstade mig med glass. Det var säkert jäääättebra för en redan knasig mage. Men ibland måste jag få abdikera. Imorgon är det vecka 7+0 och jag firade det helt enkelt, typ.
Brösten har börjat göra galet ont och de har vuxit ur sportbehån jag gått i senaste tiden (jag har två likadana så jag alternerar mellan tvättarna, så ni inte tror att jag går i en enda jämt...). I helgen ska jag köpa två nya och större. Undrar vad jag kommer att ha för storlek vid jul? K-kupa....
Fina M kikade på min mage i tron att den kanske vuxit lite redan.
"Gaser, hjärtat. Gaser."
Vet inte vad som hände men hans tindrande ögon blev vara tomma och så gick han ut i köket och lagade mat.
Jag är så smidig....

Kram

Matproblem

Så lite symptomuppdatering.
Molvärk och avsky mot kokt ägg. Det går bara inte att äta längre. Likaså makrill i tomatsås som jag normalt älskar att äta. Tvärstopp. Och kaffe.
Däremot är jag konstant sugen på lättmjölk med K-special och äpplen. Jag vill bara ha "lätt" mat hela tiden. Blir jag däremot jättehungrig så vill jag allra helst ha kåldolmar men det har jag inte köpt ännu. Det blir vanlig husman istället.

Och så är jag trött som vanligt...

Kram

måndag 23 maj 2011

Förståelse

Många inlägg ikväll...

Jag funderade en del på det här med vår situation, min och Fina M's, och hur det har påverkat oss så mycket de senaste åren. Och förändrat oss.
Jag har alltid varit väldigt utåtriktad men det har ändrats ganska drastiskt i och med barnlösheten och allt kämpande. Jag är väldigt asocial numer och tycker att det är jobbigt att träffa människor. Men i helgen insåg jag att så är det inte alls. Jag har bara dragit mig undan från mina vänner, inte människor i allmänhet.
I helgen träffade jag människor som vet och förstår eftersom de är i en liknande situation som vi är i. Då kan jag slappna av och vara mig själv igen och det är så otroligt förlösande!
Med mina vänner (och kanske främst bekanta) som jag alltid känt så är jag ständigt på min vakt. Det är nämligen de som känner mig och som tror att det är ok att fråga om inte vi ska "skaffa" barn snart eller hur det går med familjeutökningen. Jag vet att de bara frågar i all välmening, men det skär djupt i mitt hjärta och min själ varje gång. Kampen för att få bli med barn är så tung och svår att hantera att minsta motstånd trycker ner mig i marken en decimeter och det blir ännu svårare att gå framåt.
Därför har jag dragit mig undan trots att jag egentligen inte vill det.
Min största önskan är att alla jag känner kan gräva fram sin innersta empati och bara för en stund känna efter hur det kan vara när alla ens drömmar inte finns kvar, hoppet tagit slut och allt man gör är att bara finnas och undra vad meningen med livet är. Dag ut och dag in. Samtidigt som det inte går att sluta försöka uppnå sina drömmar.
Det är min dröm. Att alla kunde förstå hur det kan vara.
Nu vet jag att det är jättesvårt att förstå hur det är för aldrig i min vildaste fantasi trodde jag att det skulle vara så här hemskt och jobbigt. Aldrig. För när vi började planera in barn så hade jag inte en tanke på att det inte skulle gå. Jag hade ju skyddat mig noga hela livet, precis som man ska. Och nu skulle jag sluta med det för att få barn, precis som man ska.
Tänk att jag skulle tillhöra de där 10-15% som drabbas av ofrivillig barnlöshet. Jag. Jag är ju så vanlig. Jag är precis som alla andra och ändå blev det så här. Helkonstigt är det.

Men någonstans, innerst inne i min trötta kropp så kommer jag tillbaka. Jag har förstått att om andra ska förstå så kan jag inte fortsätta att dra mig undan. Nu har jag lyckats bli gravid och kanske blir det en bebis till slut. Det SKA det bli.
Men oavsett om det blir så eller inte så har jag precis lovat mig själv att jag ska berätta för fler av mina vänner om vår kamp. En i taget. Jag vill att de ska förstå. Jag vill vara "vi" igen med mina vänner, fullt ut, och det ska vi bli med hjälp av lite förståelse.

Skönt med beslut. Nu ska jag bara få med polarna på banan också. ;o)


Kram

Förortsliv

I samma andetag som jag skrev det tidigare inlägget, anlände hantverkaren med en hantlangare. Nu till det komiska:
Våra grannar målar om huset med extremt lågbetalda målare från något land jag inte hört talas om. Vår hantverkare anlände i en JAGUAR! Va f-n!! Och han har visst fem stycken!
Han tar garanterat för mycket betalt men bara för att jäklas med våra grannar, som alltid går med näsan i vädret och försöker vara fiiiina men smäller för mycket och högt i bildörrar och soplock, så känner jag mig frestad att använda denna hantverkare. Jaguar. Herregud, de kommer att smälla av.

Välkommen till förorten. Vi har inte roligare än så här. ;o)

KRAM

Hanverkare och marknaden

En hantverkare skulle komma och kika på en del saker vi ska göra här hemma.
Han vet inte att jag är den som låter marknaden styra, d.v.s. marknaden är JAG och blir det inte som jag vill så byter jag leverantör. Alltid. Och jag vill t.ex. att en hantverkare ska komma i tid.
Han skulle komma mellan 19:30 och 20:00 samt ringa om han blev försenad. Nu har den akademiska kvarten gått.

Vad han inte vet är att jag är en hormonstinn, gravid kvinna som bo:ar sig just nu. Say no more...

kram

Barnlängtan

Växtvärken fortsätter. Ett evigt molande liksom...

Och så har jag nu äntligen hunnit surfa runt och spana in hur Ofrivilligt Barnlösas Dag sprider sig. Sååå kul!! Tänk att en idé i ett inlägg kan spridas så bra! Tack till alla som anammar idén och sprider den. Och stort tack till Barnlängtan som verkligen har fångat upp det hela och gör något av dagen. Jättekul!
Nu nämns "vår" dag på Barnlängtans hemsida och på deras Facebooksida. Spana in dem och fortsätt gärna att sprida budskapet. Själv ringer jag och tjatar på mina närmaste att uppmärksamma dagen och prata om den på jobbet. Infiltration, hahahaaa!

Jag måste säga att Barnlängtan gör ett jättejobb med att synas. Sakta men säkert så blir de större och starkare. Jag kan verkligen rekommendera att vara medlem där. De ställer upp i vått och torrt och kämpar för oss alla. De är helt fantastiska!

Kram

Välkommen!

Efter ett litet power nap på lunchen så säger jag varmt välkomna till de nya följarna Marre och Jessica, två tjejer med hjärtat på rött ställe och huvudena på skaft!
Och så ett hej och välkommen till en ny kompis på bloglovin.

Kramas där ute

Som vanligt

Med mitt sätt att räkna så är det bara två dagar kvar till VUL. Sååå skönt!
Behöver jag säga att det är det enda som snurrar i mitt huvud just nu?

Lite molande växtvärk som pågår hela tiden och så får jag akta mig för att äta för mycket. Då blir jag illamående.

Kram

söndag 22 maj 2011

Lite mer om OBD den 28/5

Ooops, lade ut en infotråd på FL om Ofrivilligt Barnlösas Dag (OBD). Hoppas på spontant glada reaktioner...

kram

Jag är med på bild!

Hahahaa! Jag skrattar lite för mig själv när jag ser bilderna på mig själv från bloggträffen. Jag bad om att få fortsätta vara anonym. Jag visar gärna min nuna på bilder men inte om de läggs ut på bloggar. Jag trivs med anonymiteten och har insett att jag kanske faktiskt skriver mer fritt då. Bjuder mer på mig själv och mina tankar liksom.
Men, för de som vill se en skymt av mig så finns jag hos Amor och Emilie. De har lagt ut bilder från bloggträffen som var så härlig och trevlig (ser fram emot nästa tillfälle). Ja, och ni kan ju gissa vem som är jag på vilken bild... ;o)

Ha en go kväll!

kram

Åsiktsvädran

Inte många dagar kvar till VUL nu. Torsdag. Som jag längtar!
Jag vill veta nu, nu, nu om det är en eller två eller fler därinne. Eller ingen... Men det tror jag abaolut inte att det är. Minst ett litet hjärta pickar därinne. Det är jag övertygad om.
Förresten, om ni röstar så påminner jag om att skriva en liten kommentar om vad ni röstade på så att ni har chans att vinna en trisslott.

Och förresten igen, RFSU verkar kliva femton sjumilakliv bakåt inom kunskap och utveckling när de nu går emot sina egna medlemmars intressen och liv. Johanna på Barnlängtan har sammanfattat det hela väldigt bra på sin blogg. Så idag är jag lite extra ledsen å mina homosexuella vänners vägar. För lesbiska är deras avståndstagande en tragedi.
RFSU suger. Hur f-n resonerar de egentligen? Och har de någon aning om vad de representerar? Just nu är står de för ren och skär idioti. Bra jobbat RFSU. Inte.
Lena Lennerhed säger att motionen om Ofrivillig Barnlöshet var för detaljerad. Det var därför den avslogs. Det är ren och skär bullshit. Motionen var inte alls för detaljerad - läs den HÄR. Då vet Lena inte ett dyft om hur det är att kämpa för att få barn. Dubbelmoralister är vad förbundsstyrelsen är på RFSU.
10-15% av alla som försöker få barn drabbas av ofrivillig barnlöshet. Det är MYCKET! Och RFSU vill inte stödja dem. De går EMOT oss istället. Så förbannat korkat! Och väldigt, väldigt ledsamt.

Kram

lördag 21 maj 2011

Bloggmiddag

Hemma från bloggmiddagen som var oh, så trevlig! Mycket skratt och många nya ansikten. Nu har jag en hel del, för mig, nya bloggar att spana in. Ja, det är helt otroligt, vilka kul tjejer det finns där ute! Förresten var det första gången en förlossningsberättelse faktiskt gett mig något. Så där att det berörde mig och jag kunde relatera till den. Konstigt! Men kul! Tackar härmed min bordskompis för det samtalet och för hennes lilla Rebeckas glada miner.
Tyvärr kände jag att jag var tvungen att avvika när de andra skulle gå vidare till ett annat ställe efter middagen. Jag kände hur tröttheten kom smygande igen och då blir jag inte så kul alls. Jag somnar och det går knappt att hindra. Nästan som narkolepsi, men i miniformat.
Så nu ligger jag här på soffan och ögonlocken klipper igen. Jag som trodde att det gått över för några dagar sedan....

Tidigare idag glömde jag att skriva att jag blev berörd av Malin på lunchen. Hon har gjort ÄD och hennes lilla son dök upp med pappan medan vi alla satt och pratade. Det värmde hela mig att se den lilla söta killen. Helt fantastiskt att se! En glad och go liten kille. Malin ska även söka ersättning från FK så jag önskar henne varmt lycka till! Med allt.

Näe, nu måste jag bara sova. Vilken dag, vilka tjejer, vad bra jag har det....zzzzzzzz....kram....zzzzz...

Symptomuppdatering

Måste snabbt uppdatera min symptomstatus eftersom jag inte gjort det ordentligt nu på ett tag. Bloggen är trots allt min dagbok också.

Så, symptom. Jag har fortfarande lite "mensvärk", d.v.s. växtvärk i nedermagen. Det känns bra eftersom jag vet vad det är.
Magen är inte lika trög som tidigare, däremot är den känsligare för vad jag äter. Men jag vill äta varierat och mycket grönt så jag fortsätter med det. Om jag äter för mycket blir det revolt på en gång. Lite och ofta funkar verkligen bäst.

Jag är också galet blödig och sårbar. Extremt. Så på måndag ska jag boka om en del tyngre möten på jobbet. Måste lära mig att bli lite mer kontrollerad innan dem helt enkelt, hahahaa!

Oj, jag är sen! Vad f-n är det med mig och klockslaget 18!?!?!
Bloggmiddag i stan!

Återkommer

Kram

Bloggträff

Hemkommen från blogglunchen och helt slut. Dels för att det var så intressant att höra allas kortfattade men intressanta berättelser och dels för att jag är så jäkla blödig numer, att jag fällde en tår för varje berättelse. Jösses, det är utmattande när empatin rinner över liksom...
Malin och Johanna från Barnlängtan (bli medlem, de är bra!) berättade en hel del om statistik och rättigheter för ofrivilligt barnlösa. Väääldigt intressant och upplysande. Jag blev nog mest imponerad av att de jobbar proaktivt också. De vänder sig till lite yngre med information om fertilitet och vad som är viktigt att tänka på. Sååå bra! Tänk om det hade funnits när jag var yngre...

Nu ska en supertrött jag sova någon timme innan det är dags att piffa till mig igen inför bloggmiddagen också. Najs!

Kram

Macho man

Hur kommer det sig att skruvar jag kan skruva ur med en enkel skruvmejsel, "måste" maken använda skruvdragare för?
Jag i mjukisbyxor. Maken i snickarbyxor med femtioelva fickor på.

Ja, ja... Nu iväg på bloggträff!

Kram

Bloggliv

STORT GRATTIS till min fina bloggkompis Jenny_Maria!! En drös med plus, hahahaa! Vilken fantastiskt bra början på dagen det här blev.

Och vilken trevlig kväll jag hade igår! Träffade bloggisarna Charlotte, Loba, Tonci och så icke-bloggerskan, men ack så trevliga Kalimero. Vi saknade Jenny_Maria men skickade hälsningar under kvällen.
Det blev vietnamesiskt på mumsiga restaurangen Nam Nam Quan med ett efterföljande glas vin/vatten efteråt. Alltid lika trevligt att sitta och pladdra med dessa goa människor. Eftersom vi är lite "hemliga" på våra bloggar så bjuder jag här på hur vi ser ut:

Vackra kvinnor

Idag fortsätter det i bloggandets anda. Det är bloggträff på stan och då med många som jag inte träffat förut. Det ska bli kul!

I'll be back!

KRAMAR till alla och en extra jättekram till Jenny_Maria!

fredag 20 maj 2011

Basala behov

Äntligen! Jag har sovit hela natten och jag mår fortfarande inte illa. Lycka!
Jag har däremot gått ner ett kilo i vikt. Måste vara kroppen som bränner mer på något sätt för jag äter helt normalt. Men det löser sig nog med tiden, hihi!

Ikväll är det middag med några goa bloggvänner. Åh, vad jag ser fram emot det! Och den här gången har jag rätt klockslag inbankat i huvudet. Fina M har t.o.m. pikat mig om att jag inte bara ska veta VAR jag ska äta middag utan även NÄR, med hänsyn till mina middagskompisar...
Bara jag klarar av att hålla tiden så ska det nog bli riktigt kul! Kommer att sakna Jenny_Maria men hon har "giltig frånvaro". ;o) Det blir svårt att äta middag när jag samtidigt håller två tummar för henne också...

Just det, jobba lite också. Levebrödet ska förtjänas tydligen.

Kram där ute!

torsdag 19 maj 2011

Vill du? 28/5?

Och nu har jag lyssnat på Loba när hon ringde in till Radio1. Så bra sagt allt hon sa! Sista ordet i hela programmet fick hon också (sista 5 min).
Så nu kör vi!

Ni som kämpar därute, vill ni så vore det ju fantastiskt om ni på lördagen den 28/5 vill skriva ett litet inlägg som kortfattat summerar er historia kring er barnlöshet och vad ni går igenom. Själv kommer jag att använda titeln " Ofrivilligt barnlös" på mitt inlägg. Anledningen är att om någon googlar på det så borde dessa inlägg komma högt upp i sökningen.
Ni som inte kämpar men som är vårt trogna stöd får natuuurligtvis också gärna nämna oss i ett litet inlägg den 28/5. Allt stöd betyder nämligen väldigt mycket. Mer än många tror.

Kämparkramar

Klädinköp

Det drar i nedermagen. Lite som minimensvärk, men jag tror att det är växtvärk. Det kändes annorlunda mot när jag fick missfallet så jag känner mig inte alls orolig.
Jag har också för första gången i mitt liv handlat på Bubbleroom. Jösses, vad mycket kläder de har där! Jag köpte en drös med klänningar och en top för nästan inga pengar alls (eller...ja, billigt är det i alla fall). Jag hämtade ut dem när jag handlade idag och efter att ha provat alla så behöver jag inte skicka tillbaka en enda. Kanon!
Och, ja, jag köpte större storlekar än vanligt så att jag kan ha dem hela sommaren och t.o.m. i höst om jag inte växer till ett jättemonster... Stretchklänningar!
Men en var så snygg att jag ska ha den som målklänning efteråt. Den ska jag komma i när jag inte är gravid längre är planen. Efter en del träning, då'ra. Klänningen ska vara min morot inför träningen. Får se hur det blir med det, hahahaa!

Kram

Radio1

Kära bloggerskan Loba har gjort en stor insats för oss som kämpar idag!
Hon ringde in till Cissi Wallins program på Radio1 och berättade om Ofrivilligt Barnlösas Dag som vi vill ska bli en årligt återkommande dag. Programmet handlade om hur nätet och sociala medier kan påverka och Loba lyckades komma fram telefonledes i slutet av programmet. Kul! Och bra jobbat Loba!
Programmet har inte lagts ut på Radio1 Play i skrivande stund men lyssna gärna när det kommit upp. Det ska jag!
Så nu blev jag alldeles pirrig. Vad kul om vi faktiskt kan ge oss själva en dag då vårt kämpande blir uppmärksammat av omvärlden.
28/5...

Kraaam till alla kämpar!

Sea band

Nu har jag inhandlat Sea band. Mådde illa hela vägen till Apoteket och även när jag tog mod till mig och handlade lite mat också. Väl hemma åkte banden på illa kvickt för jag mådde pyton. Och nu? Jag känner ingenting! It's magic! Jag var allt lite skeptisk innan men provar så klart det mesta om det inte dödar mig. Tänk att det funkar! Och så ser jag ut som ett tennisproffs också!

Tack för det tipset, Cissa och Maria!

Kram

Omtanke

Bästaste bästisen är för rolig. Hon ringer varje dag och frågar hur jag mår. Hon är nog mer nervös än jag, vilket kan vara lite jobbigt ibland. Jag vill liksom inte bli påmind om hur läskigt det är men jag vet ju att hon bara bryr sig så mycket om mig att jag nog kan stå ut med det. Det är faktiskt lite charmigt. Varje telefonsamtal inleds med ett "Hej, det är jag. Hur mår du?". Hahahaa!

Just nu ligger jag på soffan och försöker att inte må illa samtidigt som jag försöker få lite jobb gjort. Svårare än jag trodde.

Kram

Toalettnatt

Natten har varit lite jobbig. Jag vaknade en gång av att det högg i magen. Min första tanke var att jag skulle ha druckit mer vatten igår. Jag mår lite illa om jag inte gör det nämligen.
Andra gången jag vaknade mådde jag illa och blev tvungen att gå upp och hänga över toalettstolen. Så nu har jag "debuterat" i gravidkräkning... Urrrk. Men det är det värt.
Nu har jag inmundigat frukost och mår illa igen. Suck. Det jag oroar mig mest för är att medicinerna jag tar inte ska stanna kvar så nu ska jag vara extra noga med att äta lite och ofta. Och testa Seaband. Och dricka vatten.

Ska jobba hemifrån idag igen. Skulle jag må okontrollerbart illa så är det lättare att vara hemma... Och så blir inte mitt tillstånd avslöjat.

Kram

onsdag 18 maj 2011

Lättad

Avklarat. Hon var snäll, terapeuten. Klart att det blev tårar men det blev med ett leende på läpparna hela tiden eftersom jag faktiskt är gravid. Eftersom jag fortfarande är livrädd för att det ska gå åt skogen så blev det lite prat om det. Hon sa en hel del kloka ord.
Jag fick berätta en hel del om hur det är att vara "laglös" i Sverige som ÄD-patient och hon häpnade. Däremot har hon jobbat på Kvinnokliniken och träffat många som gjort IVF och ÄD. Vilken lyx att prata med någon som faktiskt förstod hur det kan vara. En del av det i alla fall. Jäkligt skönt. Känner mig lite positivare inställd till alltihop nu. I alla fall för stunden, hehee. Nu ser jag fram enormt mycket till VUL:et den 26/5!

Nu ska jag visst jobba lite också...

Kram

PS. Varför är grannens alla jäkla träd och blommor så där prunkande tjusiga i sin blomsterprakt medan INGET har slagit ut på vår tomt? Jäkligt irriterande. DS.

Kallt

Och fryser konstant gör jag, kom jag på. Det började igår kväll. Sitter hemma och jobbar och jag har infört modet "lager-på-lager" igen. Tröjor och koftor i pluralis. Och strumpor och sen fårskinnstofflor ovanpå det. Det måste vara symptom eller så är jag riktigt sjuk.
Snart ska jag gå och träffa den där terapeuten för första gången. Det känns så där kul faktiskt. Jag har ingen lust alls nu när jag mår illa och fryser. Men det är väl bara att bita ihop och gå dit. Jag har faktiskt själv kontaktat dem så det vore riktigt dumt att inte göra något alls nu.
Får se hur roligt det blir...

Kram

Blä

Yeak, mår illa igen... Skit också, jag som trodde att allt skulle vara fridens nu. Hur kunde jag vara så naiv?

kram

Magbilder?

Stooor dag idag! Från vecka 6 går jag nu in i vecka 7. Eftersom jag bara varit gravid en gång tidigare och då fick missfall i vecka 6 så är det här rekord. 15% av graviditeten avklarad. Det låter mycket mer än 6 avklarade veckor... Och idag har jag inga symptom alls än så länge.

Jag har fått frågan om jag kommer att lägga ut magbilder. Så här är det: jag har en otrolig respekt för de som kämpar eftersom jag räknar mig själv som en som försöker bli gravid fortfarande. Även om jag är gravid så tar jag absolut inget för givet. Inget.
Däremot så är jag de facto gravid och måste tro på att det går bra hela vägen så jag har intentionen att försöka njuta lite av det också. Jag menar, om nu det första bebisfotot är två embryon så vore det trist att inte följa upp det hela vägen liksom. Så jag vill nog ha lite magbilder, MEN jag vet hur det känns att se sånt när man själv precis fått minus på stickan för sjuhundraelftionde gången, och eftersom det här är en blogg om IVF och ÄD och jag vill att det ska fortsätta att vara det i den bemärkelsen att andra som håller på med det ska kunna hitta input och support här, så måste jag lösa det på något sätt.
Jag tror att lösningen blir att jag lägger till en sida till bloggen där magbilder och UL-bilder läggs ut. Vill man inte se dem så behöver man inte gå in där men kan fortfarande läsa bloggen som vanligt. Visst kommer jag att fortsätta att ange symptom och andra "gravidkrämpor" på den här sidan men de ser jag som en del i kampen om att få en bebis via ÄD. En sån graviditet kan trots allt se väldigt annorlunda ut eftersom det är en högriskgraviditet. Därför kommer jag alltså att fortsätta att skriva om själva graviditeten här men, som sagt, bilder läggs på en egen sida här på bloggen (ska se om jag kan få till den idag...).
Ba' så ni vet liksom!

Förresten, är ni med i omröstningen här bredvid så glöm inte att lägga in en kommentar någonstans om vad ni har röstat på. Då har ni en chans att vinna en trisslott!

Kramas där ute!

tisdag 17 maj 2011

Hjälp Jenny

Åååå, vilken bra dag!
Började med en utbildning på jobbet som blev uppskattad av "eleverna" som var ett gäng säljare. Kanon!
Efter lunch hamnade jag i ett spontanmöte med en kollega och jag fick så mycket bra feedback, info och beröm att jag säkert växte tre centimeter som människa.
Och sen...intervju med forskaren jag nämnde tidigare. Det var så otroooligt kul att få prata om ÄD tills hennes öron nästan trillade av, hihihii. Allvarligt talat, jag pratade nog en hel del men hon var bra på att ställa frågor och dessutom är hon väldigt trevlig.
Jenny Gunnarsson Payne heter denna ihärdiga forskare och hon är etnolog och forskar om ÄD i baltländerna. Det var jätteintressant att höra henne berätta lite om det också. Inte bara jag som pladdrade.
Jag förespråkar så klart forskning kring ÄD och är genuint intresserad av den precis som att jag vill att mer forskning ska ske (om inte annat för att berika vissa journalister med lite vett och kunskap...) så att kunskaperna ökar och mer information går att hitta. I stora drag, tycker jag så.
Nu till saken: ni som ska, har eller funderar på att åka till Riga eller Polen och göra ÄD får gärna kontakta Jenny om ni har lust att ställa upp på en intervju för att bidra till hennes forskning. Ni kan självklart vara anonyma.
Jennys e-mail: jenny.gunnarsson.payne@sh.se

Hon är bra och väldigt trevlig. Promise. Och jag fick en stor och god kaka av henne också. :o)

Krama forskningen!

Provsvar

Sådär, ja! Proverna ser ut som de ska i alla fall. "Mycket bra", som Fina Gyn sa.

Fredagens värden (vecka 4+2)
Hcg: 99
Progesteron: 50

Måndagens värden (vecka 4+5)
Hcg: 479
Progesteron: 50

På tre dagar har hcg:t alltså ökat nästan fyra gånger och progesteronet är på en hög och stabil nivå. Känns bra än så länge.
Men jag tror inte att det är tvillingar. Då borde väl värdena vara högre? Hm, det glömde jag att fråga om.
Det får vi nog veta den 26/5. Då är det VUL.

Kramar

Fan

Livet är orättvist. Jävligt orättvist.
Många tankar till er.

Kram

Barnlösas dag 28/5!

Idag känner jag ingenting. Jag är som vanligt. Ingen yrsel. Inget som ilar i nedermagen. Inget alls. Jag hoppas att det är bra. Att inget har slutat att växa därinne. Jo, jag oroar mig för det. Allt kan ju hända och det gör det ganska ofta i ÄD/IVF-svängen tyvärr. Därför är det så lätt att jag känner mig lite nedstämd så fort jag inte får en bekräftelse på att allt är ok. Och just nu kan jag inte få det. Allt jag kan göra är att vänta och vara hälsosam. Det känns lite jobbigt men jag vet att själva nedstämdheten i sig mycket väl kan vara graviditetssymptom. Men ändå. Det känns inte så kul idag.

Något som däremot är kul är att jag ska träffa en tjej som forskar kring ÄD idag. Det ser jag fram emot och återkommer mer om det när jag träffat henne.

Och så är det så mycket som händer kring alla som kämpar just nu. Det händer läskiga saker, roliga saker, spännande saker och så tas det viktiga beslut också. Det känns som att det är en viktig tid just nu. Jag är glad åt de plus jag ser och de positiva besked som når er där ute. Jag gläds med er som tar beslut som lättar era hjärtan. Mitt hjärta bultar spänt för er som väntar på olika besked och vändpunkter, och för er som har det extra tungt just nu har jag fällt en tår och skickar mina tankar.
Det är mycket för oss nu. Det är vår vardag.
Finns det "De barnlösas dag"? Om inte så borde det finnas en sån snarast. Jag tycker att det vore ett bra sätt att uppmärksamma ofrivillig barnlöshet. Det är vi kämpar värda faktiskt. Finns det mors dag och fars dag så borde vi andra få flera dagar av ren tröst egentligen...
Nu bestämmer jag det. Den 28:e maj är det De Ofrivilligt Barnlösas Dag!!!
Varför just den 28:e maj undrar ni kanske? Jo, för det är dagen före mors dag. Och vet ni vaaaad? I Finland firar de barnlösas dag dagen före mors dag.... Kan de kan vi!

Hissa flaggan den 28:e maj!

Uppdatering (tillägg från ett inlägg från den 19/5 här på bloggen):
Ni som kämpar därute, vill ni så vore det ju fantastiskt om ni på lördagen den 28/5 vill skriva ett litet inlägg som kortfattat summerar er historia kring er barnlöshet och vad ni går igenom. Själv kommer jag att använda titeln " Ofrivilligt barnlös" på mitt inlägg. Anledningen är att om någon googlar på det så borde dessa inlägg komma högt upp i sökningen.
Ni som inte kämpar men som är vårt trogna stöd får natuuurligtvis också gärna nämna oss i ett litet inlägg den 28/5. Allt stöd betyder nämligen väldigt mycket. Mer än många tror.


Krama en kämpe därute

måndag 16 maj 2011

Lugnt

Mums! Det blev en mysig middag på stan. Efter den började mina ögonlock att klippa igen... Så vi åkte hem ganska tidigt.
Nu är det mys hemma istället. En perfekt bröllopsdag bortsett från att vi var tvugna att jobba båda två.

En lugn och skön kväll. Najs!

kram

Ögonlock

Trött igen. Oj, oj, oj. Hoppas att ingen går förbi mitt rum nu och ser hur jag klipper med ögonlocken... Kan knappt hålla mig vaken!

I nedermagen känns ingenting. Nada.

Kram

Äkta kärlek

Alert, alert! Nu blir det skitsnack igen. Hehee...
Jo, jag är trög. Det går dagar emellan och sen är det som en miniförlossning när det väl är dags. Jag dricker massor av vatten och ska frossa i vindruvor (som har en laxerande effekt) hade jag tänkt mig. Nöden har ingen lag. Bara så ni vet, hahahaa!
Ingen yrsel idag än så länge. Det kan nog bero på att jag fick lite panik och tryckte i mig en hel pizza igår kväll. För att "kompensera" att jag glömt att äta under dagen. Inte så bra metod men så blev det.
Idag är jag tillbaka på normal mat igen. Lite och ofta. Och finare.
Finare? Jo, för idag är det vår bröllopsdag! Min vackraste, fina M och jag. För alltid. Det pirrar i magen när jag tänker på det. Finaste, finaste M.

Sådär, ja. Nu har jag lyckats igen. Inte många som pratar bajs och bröllopsdag i samma andetag.... Tur att Fina M kan mig vid det här laget. Äkta kärlek.

Bröllopskramar till alla!

söndag 15 maj 2011

Stavning

Azerbaijan. Nu har jag lärt mig att stava det.

kram

Hormonstorm

Fina M kom hem med ett jättefint fodral till sin nya iPad häromdagen. Han satte sig i fåtöljen och packade upp det och såg så nöjd ut. Då händer det. Jag vet inte vad som far i mig.
"Men, tänkte du inte på mig också?" (vad håller jag på med?!)
"Jo, men jag visste inte vilken färg du ville ha."
"Men jag tänker ju aaalltid på dig... Du kunde ha tagit kort och messat..." (men ge dig nu, Wilda! Låt maken ha kul med sin nya leksak istället.)
"Jo, men jag tänkte faktiskt på dig men jag tänkte fråga istället."
"Men...snyft...vi är ju TVÅ! Du kan ju inte bara strunta i mig..." (sen NÄR har M struntat i dig, Wilda? Skärp dig!)
"Snälla, fina gumman. Jag lovar att jag tänkte på dig."
"Snörvel, snyft, snörvel...säkert?" (men guuuud, hur barnslig får du bli, Wilda?!)
"Ja, absolut. Blev du så ledsen för det?"
"Erh...näe...egentligen inte... det kanske är hormoner..." (suck, vad larvigt)
"Ja, det var inte så likt dig..."

Får väl bjussa på några såna "symptom" också. Trots att jag tokskäms för något så larvigt som att böla för att man tror att maken inte tänker på en. När han köper ett neoprenöverdrag till iPaden.
Såååå larvigt! Så inte jag.

KRAM

Yrselproblem

Yrseln börjar bli ett problem. Idag åt jag frukost runt 7-tiden, ett ägg vid 9-tiden och sen åt jag inte lunch förrän kl 14. Det var inte smart alls. Efteråt gick jag upp på övervåningen och då kom yrseln rejält. Jag satt vid datorn när det snurrade så mycket att jag fick koncentrera mig på att förstå vad jag gjorde. Det avtog lite men har snurrat konstant sedan dess. I ungefär 1,5 timme. Nu är det soffläge som gäller.
Jag gissar att det har en del med blodsocker att göra och kombinationen med ett lågt blodtryck (som jag alltid haft) är nog inte det bästa när man är gravid. Jag ska verkligen försöka att äta lite oftare och lite mer. Det är bara så svårt att komma ihåg det när jag inte längre har någon aptit....
Vad gör man åt sån här yrsel egentligen? Någon som vet? Järn äter jag massor av men läste på nätet om att man även ska ta magnesium. Är det bra när man är gravid månne?

Hur knasigt är det inte; först mår jag illa när jag inte äter, sen äter jag och då blir jag alldeles yrslig och mår nästan illa av det?!! Jag SKA bara vinna över det här ständiga yrsel-illamåendet. En ny kamp är därmed inledd, om än dock en väldigt liten kamp, hihihi!

KRAM

Startmotor

Ni vet när man startar en moppe och det rasslar till i motorn? Ett litet dubbelknack, hack, hack och sen tickar motorn igång?
Det hände just med mitt hjärta. Det fladdrade till lite extra. Hackelihack, dunk, dunk.
Jag och Fina M bestämde oss för att det förmodligen kom sig av att påskisarnas hjärtan kickade igång. Mitt hjärta hjälpte till lite. Som en startmotor.
Jo, så är det nog.

Kram

Tillbakablick

Dagens enda kopp kaffe är avnjuten tillsammans med ägg och smörgås och jag känner mig ordentligt vaken.
Det slog mig att det idag är vecka 5+4. Det var den dagen det hände när vi lyckades sist. Det var då jag låg hos den hårdhänta och otrevliga gynekologen. Rädd, ledsen och liten. Det var då vi satt i bilen och grät ihop.
Det var då något hände som jag inte skrivit om här. Jag skrev inte om det för det berörde mig så sanslöst att jag bara ville glömma. Men det gör man ju inte.
Någon timme efter att vi kom hem från gyn så gick jag på toaletten. Vanan trogen tittade jag på toapappret. Och där låg det. Allt som skulle ut låg där i toapappret som ett hån mot min tidigare lycka. Det låg där alldeles hudfärgat och lite hårt. Blandat med ytterst lite blod. Stort som ett lillfinger. Och där inne i "fingret" någonstans visste jag att vår tidigare lycka befann sig.
Jag satt stel och bara stirrade på pappret. Länge. Jag tappade fattningen och visste inte vad jag skulle göra. Jag kallsvettades. Det gick inte att slänga ner pappret i toaletten. Det skrek i mig inombords. Ett iskallt "Neeej!". Men så kom fattningen tillbaka efter minuter av kyla. Jag slängde pappret, torkade mig igen och spolade.
Det tog mig flera dagar att berätta för Fina M. Så dåligt mådde jag. Vi som delar allt. Fy, det vill jag aldrig mer vara med om.

Att den hårdhänta gynekologen är usel är ett faktum. Hur f-n man kan missa något stort som ett lillfinger i en livmoderhals (min egen gyn påpekade att man ALLTID ska kontrollera HELA utrymmet där nere så att just såna här situationer kan undvikas) är för mig helt obegripligt. Hon bidrog till att den dagen etsade sig fast i mitt minne för alltid. Mer än nödvändigt.

Därför ska jag njuta lite extra mycket av den här dagen. Jag ska njuta av nuet.

Många gladare-än-förra-året-kramar till alla som kämpar där ute!
Tappa inte hoppet

Vaken

Jaha, nu får man lära sig att stava till Azerbadjan också. Melodifestivalen bidrar till mycket kunskap.

"Nyvaken" tänkte jag skriva men det kan jag inte. Fina M (som just nu inte känns så fin, morr) har visst ätit snarktabletter för hela sängen vibrerar. Omöjligt att sova då och mitt morgonhumör är lite förstört av irritationen över att inte få sova. Tur för M att han ska åka bort idag, hahahaaaa!
Skämt åsido, jag gillar att vakna tidigt på helgerna (men hellre fågelkvitter än snarkningar då). Det är så tyst och skönt och dagen känns så lång. Härligt! Och att ligga i sängen och fundera lite så här innan frukost är ju en underbar lyx. Får vi barn så lär den lyxen försvinna så jag njuter till fullo.

Frukostdags!

Kram

lördag 14 maj 2011

Yrsel och illamående

Jäklar i min låda, idag har jag känt av en del.
Fina M fixade i trädgården och jag höll på att rengöra inomhus när jag blev galet illamående. Fick luta mig mot diskbänken och vila lite. Efter en stund insåg jag att jag kanske behövde äta något. Det blev jordgubbar med mjölk. Galet somrigt och gott!

Efter gubbarna var det dags att åka till K-rauta och införskaffa lite toppdressing till gräsmattan och gräsfrö. Nu ska vi se till att få en tjock och fin gräsmatta (eftersom jag lyckats förstöra den förra året, erhm...).
Massor av folk och...jag mådde illa igen. Så pass att jag var tvungen att luta mig mot en hylla och bara vila lite. Naturligtvis dyker en barndomskompis upp och säger hej. En tjej jag inte sett på 15 år. Typ. Frågan "Hej, hur mår du?" fick en lite lustig innebörd. Grön i ansiktet var jag tvungen att erkänna att "just nu mår jag lite illa". Hon trodde så klart att jag var sjuk så hon backade, hahahahaaa! Det blev ett kort samtal och så vidare i sakta mak mot gräsfröna.
Fina M dundrade iväg för att hämta något och jag blev alldeles yr. Det höll i sig ett bra tag men släppte när vi satte oss i bilen efter inköpen.
Väl hemma igen så lämnade jag Fina M med hela trädgårdskalaset och åkte för att handla lite mat. Hela mathandlandet blev en enda snurrig vandring i butiken. Jag var så yr att jag glömde vart jag var på väg när jag skulle hämta något. Helsnurrigt! Det tog en stund att handla med andra ord... Men det släppte vid kassan igen och nu har jag inte känt av någon mer yrsel. Inte så mycket i alla fall. Lite vid grillen bara (grillade till middag).

Jag har också känt av en del i nedermagen. Det spänner lite mer än vanligt men inte så att jag känner mig orolig på något sätt. Det känns som lite växtvärk, men väldigt lite. Det känns bra i alla fall.
Idag blev rösten så där svag och ansträngd igen också. Det är sååå jobbigt. Jag orkar liksom inte få ut mer ur rösten. Det är verkligen irriterande. Jag måste googla lite kring det där. Jag kanske är sjuk? Men det tror jag inte.

Nu ska jag vila lite. Jag är alltid lite småtrött så här dags om jag inte fått sova eller vila en timme vid 17-tiden. På vardagarna efter jobbet brukar jag alltid slumra lite på soffan någon timme nämligen. Jag är inte lika trött som förut men tröttheten finns där med andra ord så lite vila då och då behöver jag helt enkelt.

Kvällskramar till alla därute

Gnäller lite till

Blogger is back.... Yeah, right....
Jag vill ha mina inlägg och kommentarer tillbaka! Dumma, dumma...

kram

Uppdatering

Igår kväll försökte vi hitta på ett namn till påskisen/-arna därinne. Vi funderade länge men kom aldrig på något bra. Det blir nog påskäggen/-t så länge. Påskisarna. Fram till den 26/5 då vi vet mer.
12 dagar kvar med mitt sätt att räkna. Det är galet spännande när jag tänker på det. Pirrar i magen! Men i övrigt så tänker jag inte så mycket på att jag är gravid faktiskt. Anledning är nog att jag inte törs tro att det är sant. Inte ännu. Jag vet alltför väl hur det kan gå så jag avvaktar lite till. Det känns bäst så.
Det enda jag tänker på är vad jag äter. Är otroligt noga med vitaminer, grönsaker, hälsosam kost och inga sötsaker. Däremot har jag lite dåligt samvete för att jag inte rör på mig så mycket. Planen var att ta en powerwalk lite då och då men jag har bara kommit iväg någon enstaka gång. Slött! För hur svårt är det att öppna dörren och gå liksom, hahaha?! Men i det fina väder som varit så vill jag vara i trädgården och bara slappa på kvällen efteråt... Äsch, jag får mycket D-vitamin då i alla fall! Alltid något. Ska nog avskaffa det dåliga samvetet genast.

I övrigt känns det inte så mycket. Liiiite i nedermagen ibland. Speciellt om jag sitter. Jag måste också dricka massor av vatten för annars blir urinen alldeles för mörk. Gissar att njurarna tar hand om en del slaggprodukter under byggets gång som måste ut? Jag kissar dock inte mer än vanligt förutom på natten. Då blir det uppgång två gånger.
En annan sak som jag inte vet om det är p.g.a. det här att göra är att min röst låter så ansträngd när jag pratar. Som om jag inte får luft riktigt. Helskumt! Undrar om det kan ha något med ansträngning att göra? Eller att det bildas så mycket nytt att det tar lite energi helt enkelt?
Ska förresten också tillägga att jag inte har så mycket aptit. Jag är inte hungrig så ofta. Jag äter för att jag måste och jag äter sex gånger per dag. Det gör jag i normala fall också men jag tror att det är extrabra att ha koll på blodsockernivåerna nu. Därför äter jag inte heller något godis. Är det ett litet hjärta, eller två, därinne så vill jag undvika att belasta det för mycket.... :o)

Kraaaaam!

fredag 13 maj 2011

Osannolikt kul!!

Stort GRATTIS till Hjärtats längtan för väääärldens bästa födelsedagspresent!!!!

Kram

Blogspot-skräp

Jag är skitsur på Blogspot/Blogger!
Alla mina inlägg från igår samt kommentarer är borttagna. Det gör mig skitsur för min blogg är en slags dagbok för mig. Jag vill kunna gå tillbaka hit och läsa om mitt liv och vad som hände vissa dagar under hela min kamp.
Av princip blir jag sur när min blogg fixas med utan förvarning.
Tack och lov så låg min blogg öppen från igår kväll och jag kunde kopiera all text innan jag uppdaterade sidan. Så här är allt igen:

TORSDAGEN DEN 12:E MAJ 2011
Provsvar
Sådär, ja! Proverna ser ut som de ska i alla fall. "Mycket bra", som Fina Gyn sa.

Fredagens värden (vecka 4+2)
Hcg: 99
Progesteron: 50

Måndagens värden (vecka 4+5)
Hcg: 479
Progesteron: 50

På tre dagar har hcg:t alltså ökat nästan fyra gånger och progesteronet är på en hög och stabil nivå. Känns bra än så länge.
Men jag tror inte att det är tvillingar. Då borde väl värdena vara högre? Hm, det glömde jag att fråga om.
Det får vi nog veta den 26/5. Då är det VUL.

Kramar
UPPLAGD AV WILDAMATHILDA KL. 20:47 3 KOMMENTARER  LÄNKAR TILL DET HÄR INLÄGGET ETIKETTER: GLÄDJEÄMNEN, GRAVID - VECKA 6, ÄD2 - ET
Väntetankar
Bloggproblemet löst och glad i hågen tänkte jag blogga lite men glädjen försvann när jag läst senaste inlägget hos Längtan till ett barn. Obeskrivlig ledsamt att läsa. Och ganska ofattbart. Och förbaskat orättvist. Skit också. Tänker verkligen på er, Längtan!

Mitt bloggproblem och det faktum att sopbilen ignorerat vår soptunna idag känns väldigt oväsentligt just nu. Och så sitter jag och väntar på att få reda på provsvaren från blodproven. Det känns också oväsentligt. Som om bra värden skulle spela någon roll? Näe, det gör de inte. Vad som helst kan hända, när som helst. Så är det.

Så snart resultatet kommer så återkommer jag.

Krama en kompis
UPPLAGD AV WILDAMATHILDA KL. 19:02 3 KOMMENTARER  LÄNKAR TILL DET HÄR INLÄGGET ETIKETTER: GRAVID - VECKA 6,SORGSENHET, ÄD2 - ET
Fan
Livet är orättvist. Jävligt orättvist.
Många tankar till er.

Kram
UPPLAGD AV WILDAMATHILDA KL. 18:56 2 KOMMENTARER  LÄNKAR TILL DET HÄR INLÄGGET ETIKETTER: SORGSENHET
Stloevo
Varför är mitt namn helt olötsligt "stloevo" istället för WildaMathilda på mitt Googlekonto?
Det blir inget bloggande förrän det problemet är löst.

Kram
UPPLAGD AV WILDAMATHILDA KL. 08:44 6 KOMMENTARER  LÄNKAR TILL DET HÄR INLÄGGET


Tyvärr så är alla kommentarer borta....

torsdag 12 maj 2011

Stloevo

Varför är mitt namn helt plötsligt "stloevo" istället för WildaMathilda på mitt Googlekonto?
Det blir inget bloggande förrän det problemet är löst.

Kram

onsdag 11 maj 2011

Min magnolia

Lite frostbitna blad, men äntligen står min efterlängtade magnolia på plats i all prakt!

Gravidjobb

De som läst här ett tag vet att jag har varit hemlig med min identitet främst på grund av jobbet. Ni vet också att jag hållit på och velat om jobbet en hel del... Starta eget? Jobba vidare som det är? Börja nytt? En hel massa snurriga tankar har jag haft kring allt det här.
Utan att avslöja för mycket så har jag ett nytt jobb om jag vill. Men jag har varit orolig kring det här med om jag blir gravid. Vad gör jag då? Jag KAN bara inte skriva på ett anställningskontrakt och inte säga att jag är gravid. Det skulle förstöra mitt förtroende på den nya tjänsten.
Samtidigt ville jag kanske starta eget... Veligt värre!
Idag pratade jag med chefen där. Jag sa att jag var gravid och att det är tidigt ännu men att om det påverkar en jobbchans hos dem så förstår jag det (även om jag principiellt är galet emot att företag inte anställer p.g.a. det, men ändå... inget man säger rätt upp i ansiktet på en potentiell arbetsgivare). Men jag ville bara framföra det till dem så att de kan ta hänsyn till det om de vill planera om på något sätt. Så de vet.

"Men vad kul! Hur gammal är du? 41? Ja, men då är det är ju helt rätt. En sak ska du veta, när jag anställer så ser jag till individ och kompetens. Att du berättar så tidigt trots att allt inte är klart visar bara hur bra du är som person. Det är jag väldigt tacksam över. Nu får vi bara ta med det i planeringen kring din anställning. Allt kan ju hända."

Vilken fantastisk människa!!! Nu vill jag VERKLIGEN jobba där. En sån chef vill ju alla ha!!
En stor sten har trillat från mitt bröst. Nu VET jag att jag vill jobba där. Jag VET vad jag vill.
Inget är skrivet ännu och förutsättningar kan ändras. Men gör de det så var det inte meningen att jag skulle jobba där, men nu känns det i alla fall lättare och väldigt bra. Det blir som det blir och jag jobbar fortfarande på ett fantastiskt bra företag just nu, så blir det inget med det nya jobbet så fortsätter jag där jag är nu och är galet nöjd ändå. Köra på mitt egna företag får vänta ett bra tag tror jag... Skönt!

Jag är fortfarande hänförd över resonemanget jag fick. Det är fantastiskt. Varför kan inte ALLA chefer och arbetsgivare tänka så? Naturen går ju sin gilla gång som den alltid har gjort liksom...

Många glada kramar till alla

Meny


FRUKOST
Fragminspruta, 2 st kapslar Omega3, 1 liten blå Progynon, 1 st avlång Apotekets vitamin Kvinna samt 1 st folsyra-/järntablett (plus en Progesteronvaggis som inte ville vara med på bild)


LUNCH
1 st liten blå Progynon, 2 st bruna folsyra-/järntabletter, 2 st klotrunda Progestereontabletter

MIDDAG
1 st liten blå Progynon, 2 st vita Prednisolon (som efter en vecka blev reducerade till en), 1 st folsyra-/järntablett som numer har förökat sig till två tabletter samt 1 st Progesteronvaggis


Mums....

Ny vecka nya tag

Idag är en stor dag. Det är 5+0 idag och vi går in i vecka 6.
Det var då det hände förra gången (jag har tidigare fått för mig att det var i vecka 7 men jag hade visst fel) jag blev gravid. På 5+4 fick jag missfall. Tidigt men inte mindre trist för det. Men då hade jag haft blödningar i dagar innan och det har jag tack och lov inte nu. Men jag kommer nog att känna en otrolig lättnad när den här veckan är slut. Mentalt så är det lite påfrestande nämligen. Jag oroar mig inte alltför mycket men det finns där i bakhuvudet så klart.

Dagen till ära har jag årets klänningsdebut på jobbet. Med bara ben, alltså. Tänk att jag känner sig så utlämnad varje år jag har den där första visa-benen-dagen. Det KAN bero på att benen lyser så vackert vitt att jag kan se hur bländade mina kollegor blir...

Kram i solen

tisdag 10 maj 2011

Orättvisa

Skickar en tanke till fina Sharika som det inte gick vägen för idag trots att allt såg bra ut på VUL för några veckor sedan.

Extra många kramar till dig idag.

Som vanligt

Just det, en liten uppdatering om hur det känns rent fysiskt idag, vill jag göra också.
Det känns inte alls, hehee... Jo, lite i brösten som vanligt. Ibland kan jag känna av lite i nedermagen, men det är inga stora saker som känns. Ibland kan det "dra till" lite grann men det är ytterst marginellt.
Illamående känner jag inte av alls idag. Jag försöker att äta sex gånger per dag så att eventuellt illamående motas bort som Olle i grind. Minnena från julens magsjuka sitter fortfarande i så starkt att jag nästan utvecklat kräkfobi. Vill absolut inte må så illa igen...

För att undvika koffein och grönt te så har jag börjat dricka varmt vatten med lite lime i (ni vet, såna där gröna flaskor med limejuice i) på morgonen och det är galet gott. Nu när det är varmt så blir det samma men med kallt vatten istället. Det är mums. Men en kopp kaffe per dag tar jag fortfarande. Gudagott.

Till mellanmål blir det blåbär med mjölk, att förtäras sittandes i solen. Mmmmmm!!

Kram

Halloj

En ny följare! Tjohoo!
Jättevälkommen Tingeling!

Kram

+/-

Jag har insett att jag har hängt upp mig på två datum just nu.
Det ena är fredag 27/5. Den dagen ska jag se till att göra VUL. Det är ett hjärta som ska synas då. Ett liv som ska bekräftas innan AVA släpper mig åt mitt öde och jag kan skriva in mig hos MVC.
Det andra är midsommar. Då är jag i vecka 12 och då "kommer vi ut" inför våra vänner. Det ska bli så galet skönt att få sluta hymla. År av hemlighetsmakeri och depp är över då känns det som. MEN...allt ska gå bra med graviditeten också så klart.
Det är faktiskt lite jobbigt. Jag vill verkligen inte gnälla för jag är otroligt tacksam. Nej, det är inte gnälla jag vill. Det är bara det att jag trodde att lyckan skulle komma med plusset men det är som ett skratt som fastnar i halsen. Hur mycket jag än vill vara överlycklig så sitter oron där och gnager. Av egen erfarenhet och vänners erfarenhet så vet jag mycket väl att det inte är så jäkla enkelt. Allt kan verkligen hända och jag är livrädd för hur jag kommer att reagera då. Så det är inte helt lätt att njuta. Inte ännu i alla fall.
Tänk, det trodde jag aldrig! Jag har fokuserat så mycket på plusset att jag inte tänkt på hur omvälvande det kan vara. Både positivt och negativt. Jag fokuserade mest på det positiva, vilket jag själv tycker är helt rätt. Varför tänka på det negativa när det inte ens har hänt, liksom? Men nu är jag här och det är lite läskigt. Jag försöööker verkligen att fortsätta tänka positivt men då och då slår det mig så klart. Gnagandet om att det KAN gå fel. Usch!

Nej, jag tar en dag i taget. Ska försöka att fortsätta fokusera på det som är bra istället.

Solkram

måndag 9 maj 2011

Ansökan skickad

Idag gick min ersättningsansökan iväg till Försäkringskassan. Nu är det bara att vänta och se om vi får någon ersättning för det vi har rätt till enligt lag. Det är mycket väntan i den här branschen....

Kram

Välkommen

En till följare! Väääälkommen Mellan hopp och förtvivlan!

Kram

Italienskt

Men vad ÄR det med italienska bufféer?!
Träff med jobbet på kontoret och vi får italiensk mat. Jag är galen i sån plockmat men om man nu ska följa Livsmedelverkets alla rekommendationer så var det bara spenaten och brödskivorna jag kunde äta. Och tomaten. Hade jag gjort det så hade ALLA förstått på en gång och det ville jag inte. Det räckte liksom med att alla kommenterade att jag hade bilen och inte drack vin. Allvarligt?! Jag dricker faktiskt inte vin en måndag. Aldrig. För jag blir så jäkla slut dagen efter på bara ett glas. Så varför ska folk tjata om sånt?
Ja, ja, hur som helst så tryckte jag i mig två skivor salami och två prosciutto samt en pytte, pyttebit taleggio. Risken att de innehåller dessa bakterier som Livsmedelverket varnar för är minimal. Men händer något kan ni bara gissa om jag kommer att må pyton...

Och jag ska ha en buffée någon gång så ska den ha annat än mat som bara funkar för ickegravida. Så det så.

En kille jag satt brevid berättade att han var i Riga över påskhelgen. Gulp! Tänk om man sprungit på varandra. På kliniken! För tänk om han var där i samma ärende som vi? Det får jag nog aldrig veta. Men lite komiskt är det så här i efterhand i alla fall.

Kramas där ute!

Att poopa

Ja, alltså, när man genomgår behandling efter behandling som misslyckas och misslyckas, då blir man lite introvert och helt inne i sin egen värld av analyserande på tvären och höjden. Slemhinnor (världens fulaste ord näst efter "vårtgård") analyseras, toapapper analyseras, kiss analyseras så då även eventuella magproblem.
Jag har inga magproblem. Ännu. Däremot så kan jag ärligt erkänna att efter alla misslyckade försök så känns det ta mig tusan läskigt att, nu när jag äntligen är gravid, gå på muggen och poopa. Göra nummer två. Jag vill liksom inte. Klart att jag mentalt fattar att inget händer men ändå! Kroppen är inställd på att inget får komma ut nu. Det som är i magen ska stanna. Minsta lilla krystning ska stoppas. Skydda påskäggen förbövelen! Det är en inre kamp varje gång.
Inte konstigt om jag får trög mage på riktigt vilken dag som helst. Inte bra. Måste få min kropp att tänka om...

Och skulle någon vara känslig så är det försent att sluta läsa nu. Oooops!

Kram

I största allmänhet

Nu är det andra blodprovet äntligen lämnat och det är bara för mig att hålla mig till på torsdag för ett provsvar. Det ska jag nog kunna stå ut med... Tror jag.

Under några dagar har jag skrivit att jag inte känner så många symptom förutom att jag varit trött. Men jag har faktiskt glömt att jag har ont i brösten. Jag kan inte ha mina vanliga bh:ar utan går med sport-bh hela tiden nu. Rör jag brösten gör det ont!
Och igår bölade jag när Hanna Ljunberg berättade om sin karriär som fotbollsspelerska på "Mästarnas mästare", hahahaaa! Men vaddå'ra? Hon var en av de största spelarna någonsin... Hihihii!

Idag känner jag mig lite nere och jag vet inte varför. Jag börjar få ganska mycket att göra på jobbet igen men jag är inte helt nöjd med vad det är jag ska göra. Därför blir det extra tungt att ta tag i allt.
Som jag skrev för ca två veckor sedan så hade jag bestämt mig för att bli egen. Min arbetsgivare vill gärna jobba med mig men vill ändå ha mig som anställd. Knepigt. Jag lovade att fundera lite till och kanske har min chef en poäng. Han vet ju inte att jag är gravid men när jag tänker på det så kanske jag ska fortsätta att vara anställd under graviditeten och sen köra eget när det är dags att jobba igen. Jag måste trots allt tänka på tryggheten av inkomst just nu. Speciellt om vi vill göra mer saker med huset. Trist, men ett faktum. Och jag har trots allt ett urkul jobb och sååå trevliga kollegor! Men tankarna har snurrat lite så klart. Var tvungen att vädra dem lite här bara.

Jag ser också att det är hela 32 personer som röstat än så länge. Vad kul!
Just nu leder alternativ två över alternativ ett. En drös med hjärtan ligger på noll.
Glöm inte att slänga in en kommentar om vad ni röstat på om ni vill vara med i utlottningen av trisslotten.

Kram i solen!

söndag 8 maj 2011

Välkommen

...säger jag till en ny följare: Allting går..eller?
Och varmt lycka till med din äggdonation! Jag följer dig så klart och håller tummarna för dig.

Kram

Söndagsträffar

Oj, det blev en lång dag så jag har inte skrivit förrän nu.
Imorse träffade jag en tjej (E) som skriver uppsats om äggdonation. Det var urkul att få bli intervjuad av henne. Jag spann igång och pratade massor. Hoppas att du får ihop något, E, hihi! Annars får du höra av dig.
Sen snabbt hem igen och ta piller och såiväg på brunch (en sen sådan) med en kompis jag inte sett på ett tag. Vi satt utomhus i solen och frossade i buffémat. Mums! Hon tog två glas cava och jag skyllde på att jag hade bilen med mig. Mycket bekvämt! När hon får reda på att jag är gravid blir hon nog galet glad för min skull. Men inte ännu.
Jag har också fått reda på att en kompis är gravid i vecka 10. Både jag och bästisen har länge misstänkt att hon håller på med ivf och jo, mycket riktigt. Hon har kört på ivf. Så kul att hon har lyckats! Jag kommer inte att träffa henne förrän på midsommar men då ska hon få reda på vår graviditet först av alla. För vi kommer att vara hemma med barn samtidigt. Hoppas att hon vill leka med mig då.
Midsommarveckan går vi in i vecka 12 och istället för att smussla hela midsommar så berättar vi nog för alla då. Den helgen brukar vi nämligen fira ihop med de flesta av vårt närmare umgänge. Praktiskt att alla är samlade så får alla reda på det samtidigt.
Men det här är bara planen än så länge. Vi ska "överleva" till midsommar först. Här tas inget ut i förväg minsann.

Idag har jag inte känt av någonting. Och då tog jag ändå en 5 km powerwalk också.
Eller, jo, jag känner mig svullen i magen. Lite mer än vanligt. Buffématen borde ha lagt sig vid det här laget kan jag ju tycka, så det borde det inte vara. Jag ska se hur magen blir imorgon. Händer samma sak på eftermiddagen så misstänker jag att det har med påskäggen att göra. Tröttheten är inte lika jobbig längre även om jag fortfarande är trött då och då.

Nu ska jag få i mig lite mer mat och sen ska jag surfa runt och uppdatera mig på allas bloggar.

Söndagskramar

lördag 7 maj 2011

Rösta

Hmm, kom på att om ni vill ha chans att vinna en trisslott så måste ni tllkännage er med en liten kommentar om vad ni röstade på. Undersökningen visar tyvärr inte vem som röstar på vad...

kram

Vafalls!?

Ooops, gnällde jag nyss? Skäms! Jag lider inte alls, jag njuuuuter faktiskt av att vara trött! För orsaken är ju faktiskt ett mirakel. Eller två.
Som jag längtar efter att få reda på om det är två eller inte. Det är som lotteri med vinst varje gång (förutsatt att allt går väl hela vägen nu då). I slutet på maj ska jag boka VUL. Då får vi svaret.
Hmm, jag kanske skulle lägga upp en gissningstävling här? Det vore kul! Av de som röstar rätt drar jag en vinnare som får en trisslott (snor den prisidén från Smulan). Nu ska jag leta upp en sån funktion till bloggen...

Solkramar

Solfan

Solen skinet, magnolian blommar och allt jag vill göra är att sova. Fyyyy, så trist!

kram

Plusoro

Jodå, plusset är kvar. Påskägget/n finns kvar därinne. Plusset var dessutom starkare. Nu känns det ännu bättre trots att det enda symptom jag har är tröttheten. Jag har bara mått illa någon gång.
Det är nämligen inte helt lätt att förstå att jag är gravid efter alla andra misslyckade försök och år av kämpande. Det är lite som Peter och vargen. Min hjärna vill liksom inte tro på det riktigt.
Samtidigt så tänker jag stundvis på missfall och bävar inför att oron ska eskalera. Jag vill glädjas av det här, inte vara livrädd. Jag måste nog jobba lite på att försöka slappna av när de där tankarna dyker upp. Det här SKA bara gå bra helt enkelt.
Men ibland är det nog bara naturligt att känna sig liten och rädd. Konstigt egentligen. Efter allt kämpande så borde jag känna mig starkare. Det borde jag vara med tanke på allt känns det som. Men så är det visst inte.

Jag har också funderat på om vi kan bygga ut huset. Det vore en dröm i så fall. Den extra plats vi skulle få skulle betyda så mycket, speciellt med barn i huset. Hahahaa, de flesta tänker nog på helt andra utlägg när de blir gravida. Barnvagnar och sånt. Så jag kanske inte ska fundera på husutbyggnad ännu... Men det är alltid kul att dagdrömma lite.

Idag blir en strålande dag. Jag ska lämna och hämta bästaste bästisens barn på ett kalas. Sen blir det hänga i trädgården och prata med knopparna som gäller. Inte bara påskäggen som behöver lite kärlek med andra ord.

Njut dagen och kramas allt vad ni är värda!

fredag 6 maj 2011

Sömn

Och så har jag sovit eftermiddag igen i någon timme. Men hemma i soffan den här gången.
Det är galet hur trött man kan bli.

kram

Frågor

Jag har överraskat fina M med en iPad. För vi är såna, jag och han, i-fanatiker. Så jag har köpt en till mig själv också. Tro nu inte att jag är stenrik för så är inte fallet. Det är mitt lilla pluttföretag som betalat. Sen var den årsbudgeten avverkad kan man säga.
I alla fall, jag är sååå glad över den. Materiellt men roligt. Men jag vill prenumerera på tidningar. Hur sjutton gör man för att få till det? Köper man "centralt" från en distributör på nätet? Svårt det här.
Det blir inte lättare av att jag är så trött och yr hela tiden. Undrar när det ska gå över? Jag gillar t.ex. inte att vara yr när jag kör bil... Kan det vara kortisonet som gör mig extra yr månne? Eller progesteronet?
Undrar om man kan se på hcg-nivån om det kan vara tvillingar? Nivån borde väl vara högre då? Eller öka mer eller nåt? Ska fråga gyn när jag pratar med henne igen.

Förresten var det någon som skrev en klok kommentar när jag oroade mig över att jag inte känner något i magen. Hon skrev att så länge jag inte känner något så gör det inget.. Det är värre om det känns massor för då kan det sluta i missfall. Och det har hon ju rätt i. Så var det för mig förra gången så jag ska vara glad faktiskt! Så jag är det. Strålande glad!
Och nu är det äntligen helg också!

Kram

Stick ett

Första blodprovet taget. Jag blev så full i skratt när jag skulle ta det. Analytikern som skulle sticka nålen i mig var så galet vindögd att min första tanke blev " hur ska detta gå?". Jag vet, man ska inte tänka så men nu funkade min hjärna så helt spontant.
Jag såg framför mig hur hon missade hela armen liksom... Jag är ond.
Sticket kändes inte så jag hoppas att hon jobbar på måndag. Och så var hon så härligt trevlig!
Hon sa att min gyn får svaret inom en vecka. Suck. Varför ska allt ta en sån jäkla tid jämt? Allt går så pinsamt långsamt i Sverige. Varför tittar man inte mer på processerna inom sjukvården? Inför Lean-konceptet eller nåt liksom...
Hur som helst så är det inget jag kan göra något åt just nu. Jag vill inte pusha min gyn heller. Hon är så snäll och det känns som att jag utnyttjar det. Fånigt kanske, men så är det.

Förresten börjar Fragminsprutorna att göra ont efter att jag tagit dem. Så onödigt!

Kram

torsdag 5 maj 2011

Tjenare

Gah! En härlig kompis till på Bloglovin! Varmt välkommen så klart!

kram

Fnuldags

Utförsäljninen var urkass. Allt var jättedyrt även med rabatter. Jag spanade in en toksnygg klänning som jag snabbt insåg att jag förhoppningsvis inte kommer att kunna ha på ett bra tag. Så den hängdes snabbt tillbaka. Kanske att jag köper den på sommarrean och sparar den i garderoben tills jag kan ha den. Men det låter som en trist idé...

Idag var det hektiskt på jobbet också men jag har hunnit tänka en del på bloggen i alla fall. Eller snarare på alla ni som läser den.
Jag är i ärlighetens namn alldeles överväldigad över alla grattis jag (och Fina M) har fått. Helt otroligt överväldigad. Jag finner inte riktigt ord faktiskt. Bara ni förstår hur tacksam och glad jag är över att ni finns. Ni är bäst!
En annan sak som jag gillar lite extra är att det är en kille som skrivit en grattishälsning bland alla. Det är jättekul! Sååå jätte, jättekul! För jag tror inte att det är så många killar som läser den här bloggen ens en endaste gång (förutom Fina M då'ra). Därför är det just extra kul med en kille som har kikat in här.

Men nu har jag landat lite i lyckoyran och är tillbaka i verkligheten igen. Det är en del som ska göras.
- Imorgon är det blodprov.
- På måndag är det blodprov.
- Jag får svaren på torsdag så jag hoppas att AVA klarar att vänta till dess. Då ska jag också boka in ett VUL i slutet på maj.
- Jag ska maila AVA igen. Det intyg de skickat beskriver inte själva behandlingen och jag gissar att FK vill ha lite mer detaljer än det de skrivit i intyget. Men jag skickar nog in det med ersättningsansökan så får jag väl komplettera senare om FK vill det.
- Jag har fått en kallelse till en terapeut för att prata barnlöshet och kämpande. Även om jag är gravid så vill jag gå dit. Det KAN ju barka åt skogen... Men datumet jag fått är den enda dagen jag inte kan på hela våren. Typ. Måste ändras.
- Jag måste ta tag i vårt arbetsrum så att det blir klart innan semestern i alla fall. För blir det bebis av så MÅSTE vi fixa det andra rummet som nu är belamrat med bråte från arbetsrummet...

Lite fnul med andra ord men det ska väl gå att ordna tycker jag. Inte helt oöverkomligt.

Jag har också noterat att min mage ser ut som en boll på kvällen. Och så blir jag sur i halsen. Urrrk! Det har jag aldrig varit förut så det är en ny ganska sunkig upplevelse. Jag trodde faktiskt inte att sånt skulle dyka upp så tidigt men jag gissar att allt är möjligt med graviditeter. Spelar egentligen ingen roll för min del, bara allt går väl hela vägen! Och gyn skrattade gott åt min sova-på-golvet-på-kontoret-erfarenhet.

Många, många kramar till alla fina därute!