Mail

Jag fick ett mail från AVA i Åbo för några dagar sedan. De undrade om jag stod i deras kö eller inte. Inte för att DE inte hade någon koll utan mer för att det varit så tyst från oss. Förmodligen var de ute efter om det var dags för donator eller inte för vår del.
Jag svarade att jag nu var gravid via AVA i Riga och tackade så mycket för Åbos fina hjälp och service under den tiden vi gått där, men att de kunde avskriva oss från kön.
Idag fick jag ett mail tillbaka där de gratulerade och önskade oss varmt lycka till.

Det kändes så otroligt glädjande! "Vår" gamla klinik är numera avskriven och de gratulerade oss till det. Vi ska få en bebis. Galet kul!

En annan sak som hände idag via mailen var att bästaste bästisen undrade om vi ville med till Sälen i vår. Mini skulle då vara drygt 3 månader så det borde fungera om allt är ok.
Klart att vi vill!! Hur många gånger har vi inte planerat saker ihop men som sen har fått ställas in på grund av hormonbehandlingar och misslyckade försök? Alltid. Jämt. Flera gånger per år.
Men nu, ställer vi in nu så beror det på att vi måste ta hand om och tänka på Mini i första hand. Vilken svindlande tanke! Vilket underbart skäl att få ställa in en resa!

Jag är så tacksam. Så väldigt, väldigt tacksam.
Och tack för allt stöd före, under och efter alla behandlingar.
Tack till er där ute.

Många kramar

42.000 steg, för bövelen!

Fy, bubblan vad jag har gått idag! Ingen kommer att tro på mig... Mer än 42.000 steg! Men så har hela dagen gått ut på att just gå också.
Jag har gått i skogen nästan hela dagen och då är det lätt att tänka. Dels har jag tänkt väldigt mycket på svamp. Det kryllar av svamp där ute men jag såg inte en enda kantarell. Däremot såg jag otroligt mycket svampplockare där i buskarna. Heheheee.

En annan sak jag tänkt en del på är vad en kollega till mig sa i fredags när jag berättade att jag är gravid. Vi satt och fikade lite pratade bl.a. om barn. Han är lika gammal som jag och sa bl.a. att han är så glad att han har två barn nu för han menade på att man inte orkar ha små barn när man är över 40 år. Que?! Jag sa att det är ju kanon för honom men att jag nog klarar det eftersom jag lyckats bli gravid. Sen var det inte så mycket mer prat om det.
Så idag när jag spatserade i skogarna dök det där samtalet upp i huvudet. Jag har hört liknande saker förut. Det där om att man inte orkar ha barn om man är över 40 år. Varför skulle man inte orka det?! Att säga så är ju bara att begränsa sig själv.
Ta min kollega t.ex.. Hans kropp är sladdrigt päronformad, han är liblek med stora, mörka ringar under ögonen och han rör sig bara mellan jobbet, bilen och hemmet. Tacka tusen för att han inte skulle orka småbarn!
Jag kan inte begripa hur han ens kan jämföra sig med mig. Jag går 42.000 steg på en dag. Gravid. Och jag äter balanserat (när jag inte ger vika för godis...). Jag har genomgått hormonbehandlingar och kämpat mot ofrivillig barnlöshet i åratal. Klart att jag klarar småbarn! Trots att jag är 42 år. Moooahahahaa!
Och, som sagt, lyckas man bli gravid så lyckas man nog orka med barn. Det är jag övertygad om. Genom hela vår mänskliga närvaro på denna jord så har människor orkat med små barn. Det har inget med ålder att göra. Det har med inställning och fysisk hälsa att göra. Visst kan den bli sämre med åren, men 42 år ÄR faktiskt ingen ålder att tala om.
Jag säger bara; 42.000 steg på en dag, hjärnan i behåll och en inställning att allting går. Jag kan inte bli bättre morsa! Jag orkar ALLT!
Note to self: INTE lyssna på päronformade kontorsnissar med förutfattade meningar.

Så med andra ord har det inte blivit någonting gjort på Minis rum den här helgen. Vår plan blev omkullkastad. Nästa helg kanske...

Till sist ett litet tack till Julia som kommenterade mitt förra inlägg. Hon vill bli donator! Ängel, ängel, ÄNGEL! Så här kommer tre länkar där den som vill bli donator kan hitta mer information:

Ett inlägg gjort av mig förra året

Barnlängtans sida med äggdonatorinfo

Typiskt Elin - En äggdonators blogg

Krama er själva!

Dagens outfit

Strålande sol och krispighet i luften. Så fantastiskt härligt!

Och vi ska rensa ett förråd. Inte alls lika härligt men snickaren vi väntat på ringde igår och verkar vilja komma och isolera förrådet i nästa vecka. Vilket betyder att vi får lägga all energi på att rensa förrådet idag. Förbaskade hantverkare! Han skulle höra av sig i tid innan han skulle komma och nu sitter vi i den sitsen att vi inte kan skjuta på det längre om vi vill hinna klart med Minis rum också. Och så hade han inte räknat med isolering av golvet så det tillkommer. Vad är det för mening att isolera ett förråd om man inte isolerar betonggolvet också? Morr... Tänk om jag gjorde mitt jobb på samma sätt som hantverkare. Dyka upp lite när jag vill och göra som jag vill. Och ta apmycket betalt. Suck.
Men inte gnälla, idag är en fin dag och den ska så förbli!
Jag ska promenera en massa också. Förbaskade stegtävling. Imorgon ska jag gå på dagstur med matsäck i skogarna runt omkring. 50.000 steg är målet. Om Mini pallar vill säga. Jag ligger trea på företagets individlista och mitt lag leder. Jag har ca 12.000 steg att knappa in på tjejen som leder. Hon måste vara besatt.

Idag är det magbildsdags! Bilden ligger som vanligt under "Gravidbilder".
Om någon har funderat på om jag bara har ett par trosor så kan jag förtälja att jag har åtta par som är likadana från Twilfit. Jag vill ta bilderna med dem och nu även med samma bh (Swegmark) så att jag ser skillnader lättare. Men jag lovar, jag HAR andra trosor och bh:ar. Och jag duschar mellan bilderna.
"Dagens outfit" är alltså densamma för evigt på dessa magbilder.

Kram

Stånk, stön, sprattel

Idag har det sprattlat ta mig sjutton hela dagen! Nästan så att det har varit jobbigt (ok, lite ljug var det där...jobbigt är det absolut inte). Mini har sprattlat långt ner mot byxlinningen när jag suttit ner och långt ner i sidan när jag stått upp.
Det är inte så att det stör mig, snarare tvärtom. Det är kul! Men det är svårt att koncentrera sig. Mitt fokus flyttas till magen istället för den jag pratar med eller det jag gör.
Och så har det börjat trycka lite mot lungorna. Inte mycket men när jag böjer mig ner för att t.ex. plocka ur Konsumkassarna (ja, tänk, jag lever kvar i den gamla världen...Konsum, inte Coop) så stånkar jag lite ansträngt. Inte för att jag vill eller så, det bara blir så. Luften får inte riktigt plats och vill ut när jag viker mig helt enkelt.

Det är ungefär det dagen har gått ut på, sprattel och stånk. Hahahaa!

Kramar

Bebisprylar

Äntligen hemma vid datorn igen... Har haft grym abstinens hela dagen! Hehee!

Idag går vi in i vecka 26! Tjohoo! Magen har blivit lite större men det beror nog på att jag vräker i mig allt jag kan komma över. Godis. Såser. Kött. Pizza. Fisk. ALLT! Lägg det på en talrik framför mig och jag trycker i mig det...
Däremot får jag nästan kväljningar av grönsaker. Det är jättesvårt att få i sig och så kommer halsbrännan som ett brev på posten. Märkligt eftersom jag normalt sett verkligen älskar att äta grönsaker. Jag kan ju tycka att jag skulle vara ännu mer sugen på det nu när jag är gravid eftersom kroppen behöver en massa olika vitaminer. Inte godis t.ex..

Dessutom har jag alltid varit väldigt svag för kanelbullar och nu har jag ett ständigt sug efter det. Och så champagnen då. Slurp!

Tur att det är stegtävling på jobbet...
Vilket osökt leder mig in på att jag har hämtat tapeterna till Minis rum nu (jag promenerade dit så klart). De är sååå fina! När vi väl sätter upp dem slänger jag upp en bild här.
Fina M har surfat på skötbord och barnvagnar. Tyvärr tror jag att vi skippar skötbordet. Vi kommer att köra på blöjbyten i tvättstugan. Det blir mest praktiskt så med vattentillgång och bänk där. Vi ska bara installera en bänk, erhm. En sak i taget bara. Just nu vill jag bara köpa en säng. Vet inte varför men det känns viktigast tillsammans med varm åkpåse eftersom det lilla livet är tänkt att komma i januari.
Jo, en annan sak jag vill köpa just nu också som känns DÖAVIKTIGT, är nya vinterdäck. Min otroligt skarpa, intellektuella och hormonlogiska hjärna resonerar nämligen som så, att de däck vi har på bilen är fullkomligt utslitna och ska Fina M kunna köra oss till BB i snöhalkan så måste vi faktiskt ha bra vinterdäck. För vi ska inte föda barn i ett snöfyllt dike, hade jag tänkt mig.
Så vinterdäck är just nu prio nummer ett i inköp för Minis skull. Typ. Väldigt logiskt och självklart som något av det första man tänker på vid inköp av bebisprylar.

Nu ska vi fira vecka 26 med en fiskgratäng från Coop och sen blir det till att promenera igen. Puh!

Kramas där ute! Det värmer.