Stånk, stön, sprattel

Idag har det sprattlat ta mig sjutton hela dagen! Nästan så att det har varit jobbigt (ok, lite ljug var det där...jobbigt är det absolut inte). Mini har sprattlat långt ner mot byxlinningen när jag suttit ner och långt ner i sidan när jag stått upp.
Det är inte så att det stör mig, snarare tvärtom. Det är kul! Men det är svårt att koncentrera sig. Mitt fokus flyttas till magen istället för den jag pratar med eller det jag gör.
Och så har det börjat trycka lite mot lungorna. Inte mycket men när jag böjer mig ner för att t.ex. plocka ur Konsumkassarna (ja, tänk, jag lever kvar i den gamla världen...Konsum, inte Coop) så stånkar jag lite ansträngt. Inte för att jag vill eller så, det bara blir så. Luften får inte riktigt plats och vill ut när jag viker mig helt enkelt.

Det är ungefär det dagen har gått ut på, sprattel och stånk. Hahahaa!

Kramar