Har jag blivit tråkig? Dålig? Usel? En följare har lämnat mig...snyft!
Det har aldrig hänt tidigare så jag är i chocktillstånd. Men jag ska nog komma över det tror jag. Livet går vidare.
Hur som helst så har jag funderat en del på det här med bloggen. Meningen var att den skulle handla om vår resa till ett barn. Allt om IVF:er och ÄD skulle jag skriva om och inga tankar skulle utelämnas. Jag tycker nog att jag har hållit mig ganska bra till de "reglerna". Alla knasiga tankar jag fått och skrivit om här har visat sig vara ganska vanliga. Jag är alltså inte ensam.
Och samtidigt har jag fått så otroligt stort stöd från er alla och lärt mig massor om mycket.
Men nu har den här bloggen blivit en graviditetsblogg och jag känner mig lite kluven. Först var min första tanke att sluta blogga den dagen jag blev gravid, men så insåg jag ganska snabbt att bli gravid är ingen garanti till ett barn. Så jag fortsatte att skriva. Inget är klart förrän Mini är ute och lever.
Men sen då? Ska jag fortsätta att skriva på bloggen? Då kommer den att bli en familjeblogg (gissar jag) eller något annat som förmodligen involverar Mini och mig och Fina M.
Det tar mig emot lite att fortsätta skriva här efter att Mini kommit, för då lämnar jag bloggens ursprungliga mening: att vara en blogg för de som vill läsa om hur det är att genomgå IVF/ÄD och kanske också vara ett stöd och hjälp för de som håller på med såna behandlingar.
Min tankar har farit mot att det blir en ny blogg den dagen Mini kommit. En finare avslutning på det här livskapitlet kan det nog inte bli och samtidigt kan jag öppna en ny sida för nästa kapitel och en ny blogg. Och då vill jag inte vara anonym längre.
Eller är det verkligen en bra tanke? Snälla, har ni några bra idéer så får ni gärna lufta dem här. Jag vill gärna läsa era tankar!
För jag tror att jag är bloggberoende så sluta helt klarar jag nog inte...
Tack och kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
6 dagar sedan
Jag kan förstå dina tankar, jag resonerar nämligen likadant. Min blogg kom till för att ventilera tankar, för att komma ihåg, för att få känna igen mig hos andra.
SvaraRaderaMen när (inte OM) lilla bebisen väl kommer, då har nog min blogg spelat ut sin roll. Jag kan fortsätta blogga, men då blir det en helt annan blogg, som handlar om nåt helt annat.
Så resonerar jag! :)
KRAM!
Håller med ovanstående, min blogg kommer nog upphöra efter att vi får vårt barn. Då är det andra saker som är på tapeten.
SvaraRaderaFörstår pricis hur du tänker, jag skulle nog göra en ny och öppen blogg då. Det blir ett nytt kapitel i livet. Bara jag blir inbjuden att fortsätta följa dig =)
SvaraRaderaKram!
Man kan alltid börja en ny blogg! :) Ibland kan man ju faktiskt känna att en blogg spelat ut sin roll. Antingen gör man då om den, eller så startar man en ny. Sen finns det alltid en massa anledningar till att folk följer en, som man inte känner till. :)
SvaraRaderaOk. Skrev en jättelång och smart kommentar, men det blev något fel och den publicerades inte. GAAAAAAH!!!!!
SvaraRaderaHär kommer en kortare version.
Jag tycker din blogg är rolig, lärorik och väldigt blandad. Jag tycker om att komma in hit och läsa.
Så jag tror inte att du ska ta det personligt att följaren lämnade dig, för det är inte här problemet ligger, utan hos följaren, om du förstår vad jag menar ;).
Jag är helt med på dina banor och tankar kring bloggen , och OM jag får uppleva en graviditet och ett barn en dag, så kommer jag göra samma sak med min blogg.
Jag kommer skriva ut sidor som jag kommer göra en bok av ( en fantastisk idé som Tea kom på) och ge den till vårt barn när det blir gammalt nog.
Hoppas du har en bra kväll.
Kramar/
Luiza
Men gumman..... Det är ju JAG som lämnat dig hahaha! Med mitt andra google-id, jag bytte ju blogg. Inte är du kass inte, men kändes onödigt att hänga här med två id:n.... Kramar <3
SvaraRaderaVill absolut följa hela resan fram till barn - det är ju det som är målet för oss alla som VILL... Är super-avundsjuk samtidigt som jag önskar dig allt gott och har blivit totalt beroende av att kolla din blogg. Jag är dä'rför en "följare" fast jag inte fattat ur man gör :-)
SvaraRaderaJag hoppas också jag blir bjuden till nästa blogg för du skriver så djälvla bra (enda bloggen jag läser) Kramis
Jag kanske inte är rätt person att säga detta men jag kan känna att du måste sluta att ha dåligt samvete mot dina "barnlösa systrar" för Mini i magen och bloggens helt naturliga utveckling. Eftersom du skriver så bra och är vettig som person vill jag hemskt gärna att du fortsätter skriva, här eller på ny blogg. Hoppas jag får följa er hela vägen helt enkelt.. KRAM. /Typiskt Elin
SvaraRaderaJag funderade också mycket kring det där med bloggbyte efter sonen kom till världen. Men jag beslöt mig för att vara kvar, visst jag har ändrat lite på bloggen & visar mig nu. Förr var jag anonym=)
SvaraRaderaJag skulle känna att det blir så nytt om jag börjar blogga någon annanstans, alla som följer mig nu skulle inte hänga med & det skulle bli så annorlunda...kanske har jag separationsångest;)
Nä men seriöst gör som det faller dig in=) Jag hänger ju med så mer med det e det inte. Du är en grym bloggare & jag älskar din blogg!
& att Mallan slutade följa dig har du förklaringen till ovan;)
Bamse kram till dig<3
Den här kommentaren har tagits bort av bloggadministratören.
SvaraRaderaFasiken, vad bra input! Skönt att kunna resonera lite med andra än mina egna hjärnspöken.
SvaraRaderaJag vaknade inatt och hade inget annat att göra (förutom att gå på toa då'ra) än att surfa runt bland bloggar och läsa lite. Jag läste era kommentarer och funderade en del. Jag har nog, som Marre, lite separationsångest så jag vill vara kvar här. Det här är ju MIN blogg!
Elin, du har faktiskt jäkligt rätt i att jag ska sluta ha dåligt samvete. Det finns liksom ingen anledning och det var faktiskt riktigt skönt att läsa dina ord. Jag måste gå vidare.
Jag är ju fortfarande jag så bloggen får bestå med mer fokus på mitt liv än på ÄD och IVF, även om det är en del av mitt liv.
När Mini kommer så slänger jag ut bilder på oss alla tre. Då kommer jag ut ur min bloggarderob, hihihi!
Så får det bli.
Mallan! Hahahaa! Det borde jag ha förstått! Nu kan mitt liv äntligen fortgå i normal takt igen... ;o)
Tusen, miljarders tack för era tankar!
Kram