Nu har jag äntligen fått se programmet. Och som jag alltid säger; det bästa med att vara människa är att man kan ändra sig. Jag har varit galet skeptisk mot SVT:s programserie men hittills, nu efter det första programmet, så verkar det mer lovande än jag trott. Skönt!
Skönt också att det var fokus på de "mjuka" värdena och inte bara på hur själva behandlingarna går till.
Det enda jag kan undra lite över är vad Lena Andersson gjorde där. Jag måste ha missat något väsentligt, men jag trodde att programmet handlade om ofrivillig barnlöshet, inte frivillig barnlöshet. Men det är klart, det kan ju vara intressant att höra varför någon väljer bort barn i sitt liv. Själv tycker jag att det blev lite i fel forum. Men å andra sidan var det ingen stor del av programmet så det stör mig inte så mycket.
En intressant reflektion jag gjorde var att Lena nämnde att det alltid ställs frågor kring om det inte är dags att skaffa barn snart, och allt det där. Såna frågor får alla som inte har barn och det är så otroligt provocerande. Jag önskar att människor kan förstå att de lägger näsan i människors privatliv när de frågar sånt. Och alla är inte så starka och klarar av att hantera de frågorna. De skär i hjärtat istället.
Samtidigt så får ju även de som försöker få barn OCKSÅ höra att "naturens lagar" har gjort att de inte ska få barn. De borde "lägga ner", ge upp och allt sånt där.
Och, självklart, så vill jag ju att det ska vara någon som gjort äggdonation eller någon som donerat ägg med i programmet. Själv är jag ju tyvärr anonym av olika skäl...
Men när det gäller ofrivillig barnlöshet så funkar det inte att vara självisk. Som en del tycks tro.
Som sagt, mina oroliga tankar har stillats för nu och jag kommer självklart att följa hela serien. Och så blir det till att kika på 3:an den 6/10 också.
Igen, en eloge till er som ställde upp i programmet! Johanna, du var jättebra! Elida, du med!
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
17 timmar sedan
Jag tycker att Lena är ett kul inslag - och programmet handlade om "längtan". Jag tycker att det är helt OK att visa att alla inte längtar :o)
SvaraRaderaMen jag är nöjd, tycker att det blev jättefint!
Aha! Längtan, alltså. Då förstår jag lite bättre.
SvaraRaderaOch jag tycker absolut att det är bra att visa att alla inte längtar. Det är ju urviktigt! Absolut.
Så jag är också nöjd faktiskt. Det bästa var att de hade med en singelkille för de glöms nästan alltid bort i hela diskussionen.
Kram
Jag är också positivt överraskad! Skönt att ens rädsla inte besannades! Hoppas de tar upp ämnet äggdonation!
SvaraRaderaEn stor lättnad var detta på nåt vis!
Kram
Åå, hoppas programmet finns på svt play, har precis varit på möte så jag missade programmet men planerar att se det imorrn bitti, förutsatt att det finns där :].. Och nu när du skriver att det endå verkar ok, så är jag inte lika rädd som innan för att kika på det, så tack för summeringen :].
SvaraRaderakram
Ja, lättnad var det faktiskt! Visst går det att hitta saker att gnälla på men inget väsentligt känner jag. Inte just nu i alla fall, hahahaa!
SvaraRaderaruht, det finns på SVT Play! Hoppas att du tycker att det var ok du med. :o)
Kram
Fast... om man funderar över det så är trots allt ED bara en form av äggdonation. Eller ja, det är helt enkelt donation av både sperma och ägg. Jag valde ju bara ed därför att det inte spelade någon roll: Jag behövde äggdonation för min egen biologiska barnlöshet och spermiedonation för bristen på man. Och då skulle jag ju ändå ha hela embryon...
SvaraRaderaSka man se var jag sorterar mig så är det defintivt bland äggdonationerna, det är där jag rör mig och för mina samtal. Något forum specifikt för ED finns ju inte precis. Sedan har mitt case en ganska speciell inriktning (no shit!) men tittar man under SVT's infomaterial finns inget om ED däremot om förbudet mot dubbel donation (under äggdonation) /FC-Elida
Ser det (eller lyssnar just nu) på programmet på svtplay.. Tycker också det blev bra och balanserat. Speglar att vi är alla är olika och är rätt OK ändå :-)
SvaraRaderaVi har spelat in det men inte tittat på det än. Har precis som många andra här varit oroad över hur det skulle vinklas, men just detta program verkar ju ha varit helt ok. Får titta på det imorgon.
SvaraRaderaKRAM!
Ja, jag gillar också speglingen där man visar att alla är olika individer. Det är viktigt för mig.
SvaraRaderaFC, jag förstår hur du tänker och jag håller med om att ED till viss del kan likställas med ÄD. Men, det finns en del väsentliga skillnader. Det ena är att man inte får göra ED i Sverige utan måste åka utomlands om man vill göra ED.
I programmet sägs också att det är kontroversiellt, vilket ÄD inte riktigt ses som till samma grad eftersom bl.a. en av föräldrarna fortfarande är genetisk förälder och ÄD är vanligare än ED.
Kanske är det därför man benämner det embryoadoption resp. äggdonation (själv föredrar jag ordet embryodonation, men ändå). Bara en tanke.
Med det inte sagt att jag egentligen vill göra någon åtskillnad. Däremot så behöver man göra det i utbildningssyfte, politiska/lagliga olikheter eller när man talar om igenkänningsfaktorn.
Jag håller med psykologen Möller i det stora hela, vi kanske inte ska fokusera så mycket på HUR barnen kommer till världen utan hur det är att nå den drömmen.
Kram
Fast jag tror att du har fel... Lagstiftningsmässigt är det så men i allmänhetens ögon tror jag inte att embryodonation (du har aldrig hört _mig_ säga något annat eller hur?) och äggdonation skiljer sig åt. Det ena är inte mer kontroversiellt än det andra. För den som inte är insatt är det lätt att tycka att det helt enkelt är - konstigt. De bryr sig inte om om det finns en eller ingen koppling till föräldrarna genetiskt sett. Jag har faktiskt inte heller upplevt J's problem med att förklara det som fenomen i samtal med politiker.
SvaraRaderaIntressant nog har jag istället upplevt att det varit tvärtom när man pratar om fertilitetssturism - då blir embryodonation mindre kontroversiellt ibland. För det kan tas som garant för att ingen utnyttjats, fått så mycket pengar att det är svårt att säga nej och därför utsatt sig för medicinska risker. För det oroar människor oerhört mycket när det gäller äd/ed. Och fast det är minimala risker för att det händer, kan vi ju ändå som mottagare inte blunda för att det _kan_ hända.
Utan reglering kan jag bara lita på att det min klinik säger är sant. Att paret utan betalning frivilligt signerade överlåtelsen. Jag har ingen anledning att tvivla på det. Men för något år sedan kom det fram att spanska kliniker hade ett litet tillägg när människor gjorde äd. Att, om de inte svarade någonting på förfrågan om att kassera överblivna embryon 5 år senare - då tillföll embryona kliniken. Och de donerades. De mottagarna trodde också på sin klinik. Som jag gör. Och ingen av oss har möjlighet att kolla det. Liknande kriser inträffar och kommer att inträffa inom fertilitetsområdet då och då. Hela idén om den fattiga utnyttjade äggdonatorn kommer en gång ur verkligheten... fast det var i USA det började larmas om dem som var så fattiga att de sålde sina ägg tror jag. Och så stramade en del kliniker upp. Vi kan liksom inte blunda för det. Bara kolla upp det vi kan, lägga in tillit - och förklara våra val efteråt. Vad vi kollade, att vi brydde oss... Och genom det också kunna förklara varför vi _inte_ ska buntas ihop med skrupellösa kliniker - vad det är som skiljer det vi valde.
Men när det gäller det kontroversiella tror jag vi båda hamnar i samma båt. Det som är kontroversiellt är att vi lämnat landet och svensk kontroll inte kan garantera att allt går rätt till (därför vi behöver mota Olle i grind och berätta hur vi resonerat och kontrollerat) och den svenska käpphästen - öppen donator. Det sista är nästan det största. Det är ett himla fokus på gener i Sverige för att sägas vara ett så öppet land för nya familjer... Det är svårare att förklara vid ÄD tror jag. Där finns ju alternativet även om köerna är makalösa även utomlands. För DD/ED finns det ju inte än. Det är lättare att säga "anonym donator eller inget barn" som förklaring. Men nu när Island verkar ha öppnat för ÄD för singlar blir det ju lite mer knepigt... /FC
Nja, jag har ju själv hört diskussioner kring det här med ED och ÄD och många gör en skillnad trots att de inte är lika insatta som vi är. MEN, de diskussionerna handlar faktiskt just om gener. För det ÄR verkligen mycket fokus på det. Personligen struntar jag i det totalt. Barn är till låns i vilket fall...
SvaraRaderaKlart att det behövs en reglering kring allt det här. Annars åker folk utomlands, som du och jag, och löser sina problem på egen hand. Så har det alltid varit med det mesta tycker jag. Vill eller behöver man något så ordnar man det. Krasst sett.
Det jag vill försöka att undvika (även om det så klart är omöjligt) är att det blir en "vi och dem"-diskussion när det kommer till ofrivillig barnlöshet och politik. För mig är det otroligt viktigt att alla individer ska ha samma rättigheter. Därför stör det mig något otroligt att du blir tvingad att åka utomlands för att du är singel t.ex..
Samtidigt så är det just det individuella som gör att vissa skillnader inte går att blunda för. Jag lever i ett heteropar varför min man är genetisk pappa till barnet. Den här resan handlar därför inte bara om mig utan lika mycket om honom. Det måste jag ta hänsyn till samtidigt som det är viktigt att han förstår min process där jag måste acceptera att jag inte är genetisk mamma.
Så vad jag vill ha sagt är att de olika diskussionspunkterna måste hållas isär.
På ett sätt ser jag så klart ED och ÄD som väldigt lika behandlingar. Men det är det kanske inte för min man. När det kommer till just det individuella planet.
Men när jag pratar ÄD så pratar jag dels om den individuella aspekten (från mitt perspektiv och därmed också utlandsresor och allt det medför t.ex.) men också om ÄD som en del av IVF-behandlingarna här i Sverige, och då ur en mer laglig/politisk aspekt (antal försök, singeltjejer etc). Kan vi ta till vara på embryon som "blir över" så att de kan hjälpa andra så är det ett måste ur mitt perspektiv. Det måste bli en lagändring på det.
Däremot löser det ju inget för de som behöver ÄD som det redan finns lagar för. Min man har ju spermier som fungerar och i vår situation så vill vi använda dem. Så även där skiljer det sig åt i våra fall. Rent lagmässigt men även individuellt.
Jag tror till fullo att alla måste genomgå sina egna och ytterst privata processer beroende på situation helt enkelt. Även om vissa likheter finns.
Jag har inte stött på någon i min närhet som haft svårt att acceptera att jag tar emot ägg. Däremot så vet jag ju att många där ute tycker att allt kring donation är fel. Suck, det ruttnar jag på att höra.
Att embryodonation (nej, jag har aldrig hört dig använda något annat ord) stöter på motstånd har jag märkt beror enbart på tjatet om gener. Det är jag så less på att höra. Där måste ansvariga kliva in i vår tidsålder.
Vet inte om jag egentligen kom till något konsensus med den här kommentaren men vid det här laget så bör de flesta som läst min blogg veta att jag gör skillnader på behandlingar och individer även om de är lika, men att jag ända in i själen anser att ALLA ska ha rätt att få tillgång till den sjukvård som finns tillgänglig för att få försöka nå sitt livsmål om att bilda familj.
Jag VILL inte jämföra singeltjejers situation med singelkillars eller heteropar med homopar. Jag kan göra det för att få en politiker att förstå konsekvenser av att utesluta vissa människor ur svenskars rättigheter och ur lagen, men det är allt. Jag vill att gemene man ska förstå hur jobbigt det är att vara ofrivilligt barnlös, oavsett situation eller sexuell läggning.
Eftersom ofrivillig barnlöshet handlar om individer så vill jag särskilja de olika behandlingsformerna och deras påverkan på individen och dess närmaste omgivning. Med det inte sagt (för att undvika missförstånd) att vi i slutänden inte sitter i samma båt. För det gör vi ju på ett sätt allihop.
Kram