Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

måndag 19 september 2011

Sprattel

Måndag och spöregn med höstrusk. Tjoho....
Jag är lite smådeppig för att jag inte känner Mini så starkt som alla andra verkar känna sina bebisar i magen. Det gick upp för mig när jag träffade en kompis som hastigast i lördags.
Hon är fem veckor efter mig och pratade om hur mycket hon känner. Hon trodde att jag kände lika mycket men det kom vi fram till att jag inte gör. Visst känner jag av Mini en del men det kan gå en eller två dagar när jag inte känner något alls. Och när jag väl känner något så är det ganska lite rörelser. Visst, ibland är det disco där inne och då är det jättekul! Då blir jag glad!
Ibland när jag vaknar på natten så är det fart. Då ligger jag med händerna på magen och joinar Minis danser där inne en stund.
Moderkaka i framvägg kan jag tyvärr inte göra något åt men det är irriterande att inte få de där bubbelkänslorna i magen så ofta (ja, om jag inte har tryckt i mig en stark chili kanske...). Får bita ihop helt enkelt.

Fiskpedikyren igår, ja. Ååååh, så roligt det var! Kittelkittel! Fötterna blev faktiskt mjukare efteråt men vill man ha bebisfötter ska man nog gå två gånger hyfsat nära varandra i tid. Hur som helst, kolla info och boka HÄR om ni är intresserade.

Jobbdags...

Kramas i regnet

8 kommentarer:

  1. Det är väldigt olika det där hur mycket man känner. Jag tycker inte att du ska oroa dig Kram

    SvaraRadera
  2. Tack, fina du. :o)
    Jag är inte så värst orolig utan tycker mest att det är tråkigt att inte känna så mycket. När jag väl känner något så är det jättekul men ca 90% av tiden känner jag inget alls. Jag är bara tjock och har halsbränna liksom. Roligare kunde man ha det. ;o)
    När jag känner Mini så förstår jag de som älskar att vara gravida. När jag inte känner Mini kan jag förstå de som inte tycker att det är så kul att vara gravid.
    Själv har jag väldigt blandade känslor...

    Kram!

    SvaraRadera
  3. Jag har ju absolut inte kommit lika långt som du, är bara i vecka 17 än, men jag känner absolut ingenting. Flera i "mars-tråden" på FL har kännt i flera veckor minsan och känner heeela tiden lillen sprattla. Jag förstår att du tycker det är trist, jag vill också känna! Har förvisso ocks moderkakan i framvägg så det är väl bara att stå ut med mindre rörelser =)

    SvaraRadera
  4. Hej, moderkaksframväggkompis!! :o)
    Tack för stöd!

    Kram

    SvaraRadera
  5. Mini är en lugn liten person kanske! Och dessvärre en som vill vara vaken på nätterna.... ;-)

    SvaraRadera
  6. ggah! Ja, så kan det nog vara... Oj, oj, oj... Hoppas hon lär sig att vända på det. ;o)

    kram

    SvaraRadera
  7. Jag hade så mycket vatten att jag heller aldrig kände jättemycket. Jag har varit inne på slutet i båda mina graviditeter för att jag inte känt något på alldeles för långe. Då har jag sett på ultraljudet hur det rör sig där inne, men fortfarande inte känt.

    SvaraRadera
  8. Åååh, TACK! Då förstår du nog hur jag känner mig ibland.
    För faktum att jag inte känner så mycket gör att jag liksom inte känner mig så himlans gravid. Ultraljuden gör massor för mig i det avseendet. Just att jag SER att Mini är där.


    kram

    SvaraRadera