Helgmorgon

Tidiga morgnar på helger är ljuvliga. Det är så tyst ute. Fina M ligger och sover och jag bläddrar i tidningar och tar en kopp kaffe. Så lugnt och tyst. Jag gillar det verkligen. Just nu tror jag att jag gillar det extra mycket eftersom jag vet att de stunderna förmodligen inte kommer att dyka upp lika ofta sen.
Faktum är att jag försöker komma på massor av saker som jag tror kommer att bortprioriteras sen. Vi går på bio mer nu t.ex.. Det kommer vi garanterat inte att göra på ett tag. Och så ska vi åka bort på spa. Men så kommer vi inte att hinna så mycket mer har jag insett. Det kommer mest att bli tapetsering och shopping resten av tiden. Inte för att det är så tråkigt att göra, hihii!

Alltså, det här med att vänta... Det är som bekant inte min starka sida. Under alla behandlingar så har väntan och det faktum att vi inte kunnat planera någonting alls varit otroligt jobbigt. Men den här slags väntan är annorlunda.
Den här väntan på Mini är något helt annat. Det är väntan med förhoppning och mer nyfikenhet. Att ruva har varit med viss förhoppning men framförallt med en stor dos rädsla. Den rädslan känner jag inte längre av. Visst känner jag oro ibland men ingen rädsla. I början av graviditeten gjorde jag det men inte nu. Nu är det bara en längtan till att få träffa Mini och en nyfikenhet på hur hon är och vem hon blir. Det är lättare att vänta då och det är jag väldigt tacksam över.

Ämnen som far igenom mitt huvud i morgontystnaden. Jag är så jäkla tacksam att jag kan gråta av insikten av hur bra jag har det just nu. Det var ett tag sedan. Jag njuter.
Så att grannen fortfarande smäller i soptunnan när de slänger blöjor dygnet runt berör mig inte längre. Det blir payback time från och med januari.

Idag ska det fixas i trädgården och planeras lite till av övervåningen.

Kramas där ute