Ledighetskommittén planerar...

Idag pratade med den eventuellt blivande chefen. Alla omorganiseringar som håller på just nu har gjort att så mycket blivit ändrat och jag orkar inte gå runt och vara ovetandes så länge till. Och inte att vänta heller.
Så nu är vi ense om att vi ser vad som händer istället och tar det för vad det är. Framtiden får utvisa hur det blir. Känns kanonskönt! Jag har trots allt ett jättebra jobb idag så jag behöver inte byta om jag inte vill. Och just nu vill jag fokusera på Mini. Vilken lättnad. Nu är det tokfokus.

Och från och med den 1/11 är jag ledig på onsdagar. Härligt! Och så kom jag på att min pappa är ledig på onsdagar så vi har bestämt att vi ska leka då ibland. Hitta på kul saker ihop. Det var längesedan vi gjorde något kul ihop så det ser jag verkligen fram emot.

Idag fick jag också reda på att en kompis i Holland också är gravid och hon ligger bara en vecka före mig i tid. Sååå kul!

Vilken härlig höst det kommer att blir!


Sensommarkramar

BM-besöket

Besöket hos BM gick jättebra. Fick moderskapsintyget efter att bara ha yppat det.
-"Det får du nu på en gång", sa hon och skrev ut det på en gång.
Hon tog blodtrycket också och jag sa att jag brukar ha extremt lågt tryck. Jo, det bekräftade hon att det var men det är bara jättebra att ha när man är gravid.
Medan hon satte på mig den där blodtrycksmätarmockajängen (sorry, jag jobbar på kontor...) med kardborrband, så vände hon sig till Fina M och sa:
-"Hur går det för dig då? Några speciella tankar? Något du går och funderar på?"
Fina M såg alldeles skärrad ut, hahahaa! Och jag medger att jag också höjde på ögonbrynen.
Det var nämligen absolut första gången som någon pratade direkt till honom. Alltså, tittade honom i ögonen och riktade frågorna till honom. Någon som tog hänsyn till att han var i rummet.
-"Får man lyssna på hjärtat idag?", frågade han försynt. Det är det enda han har pratat om efter att vi gjorde senaste ultraljudet. Han vill lyssna på hjärtat. Finfina M.
Jodå, det fick vi. Det slog jämt, tydligt och jätte-jättebra, som BM uttryckte det. Tår i ögat hos oss båda. Så klart. Det är mycket tjutande nuförtiden...

Jag nämnde att jag har ont i magen ganska ofta, typ där blindtarmen sitter men lite högre upp, men att jag tror att det beror på att tarmen slåss om lite utrymme. Det höll BM med om. Just där, på höger sida, ligger tarmar och ligament och när magen växer så är det vanligt att det blir hugg ibland. Jag brukar lägga mig ner, gärna på vänster sida, så går det över. Tack och lov att jag kan jobba hemifrån då och då. Så slipper jag ligga på golvet på jobbet, menar jag (jo, vi har ett vilorum någonstans men jag har liksom inte letat upp det...).
Jag glömde tyvärr fråga om det här med kisställning. Tror inte att jag berättat det här på bloggen (eller så gjorde jag det...), men när jag ska kissa så måste jag luta mig framåt. Ser inte klokt ut! Varje gång jag går på toa på jobbet så får jag lite panik över att jag ska ha glömt att låsa dörren så att någon råkar komma in och se mig sittandes bredbent med hela överkroppen framåtlutad mellan benen och händerna nere vid fötterna. Men det funkar.
Någonstans på det stora, vida Internet läste jag att urinröret kan bli lite klämt av bebisen och att det kan hjälpa att luta sig framåt. Så jag provade och, vips! Inga pinkeli-problem längre!
Så min tanke var att fråga om urinröret verkligen kan bli klämt som jag läst eller om det beror på något annat. Får ta det nästa gång istället. Vi ska dit om tre veckor igen.

Jo, just det. hon rekommenderade att ta ledigt en dag i veckan fr.o.m. vecka 30. Gärna onsdagar så att jag jobbar två dagar, vilar en och sen jobbar två dagar till. Det låter otroligt lockande men jag ska räkna lite på det först (lönemässigt) och stämma av med jobbet också.
Det ska nog inte vara några problem med jobbet, men jag måste känna efter också. Jag vill känna mig hundra procent säker på att det kommer att kännas bra. Men å andra sidan så kan det vara bra med en dag ledigt så att jag hinner fixa en del innan det är dags. Alla femtioelva stenskott i framrutan på bilen som jag aldrig tar mig tid att fixa t.ex.. Eller fixa de punkterade däcken på min cykel (för den kommer jag nog vilja ha när sommaren kommer). Eller ännu bättre; gå i lugn och ro och spana på lite barnprylar. Ja, ni hajjar, fixa allt smått som maler lite i bakhuvudet. Och så ta det lugnt så klart.
En dag i veckan. Det betyder 80% av lönen. Trist men säkert värt det.

Undrar om jag kommer att byta jobb förresten. Meningen är att vi ska skriva kontrakt nu i augusti men jag tror inte att det blir av och mitt nuvarande jobb är faktiskt riktigt bra så jag velar lite. Som sagt, det är det bästa med att vara människa; man kan alltid ändra sig.

Bästaste kramar till alla

Ledsen

Började med att städa ut det där rummet jag pratat om i evigheter. Det som står näst på tur att tapetseras innan vi börjar inreda lite mer på allvar.
Så jag rensade bland papper och annat vi samlat på oss. Mitt bland alla högar hittade jag fotografier. Gamla. När mamma levde.
Hon dog i cancer 1993 och jag tänker på henne ofta, speciellt nu när jag är gravid. Mini får ingen riktig mormor och jag hade så gärna velat ha min mamma här nu.
Jag skulle vilja dela allt med henne och jag skulle vilja ringa henne och lyssna på när hon berättar om hur det var att vänta mig. Hennes första barn. Jag skulle lyssna och jämföra. Skratta ihop med mamma.
Men det får jag aldrig.
Jag undrar om hon tänkte som jag. Om hon väntade på sparkarna som jag gör. Om jag var livlig. Vi hann aldrig prata om sånt. Jag var för ung och mamma var för sjuk.
Jag vill dela allt det här med henne och se henne leka med Mini. Så gärna, så gärna vill jag det. Vi skulle ha kul ihop; tre generationer tjejer tillsammans. Mini, jag och mamma.
Men det får vi aldrig.
Det är otroligt svårt för mig att tänka på det. Otroligt svårt.

Tårar.

Kram

BM-dags igen

Oj, imorgon bitti är det besök hos BM som gäller! Hade nästan glömt bort det. Undrar vad som händer den här gången? Lite klämma på magen gissar jag. Och så ska vi påminna om en remiss för nästa RUL som ska göras i vecka 24. Det har hon säkert redan tänkt på, men ändå.
Jag har nog bara en fråga till henne och det är om det här med moderskapsintyget. När får man det månne? Jag är ju lite av en planerare och gillar att vara ute i god tid så jag ska fråga i alla fall.

Pirr!! Jag längtar så till januari!!!

KRAM

När man tröttnar på sig själv

Igår fick jag såna där nervösa tankar som kan dyka upp ibland. Ni vet, när man börjar tänka på något och så spånar man vidare lite för mycket. Det kan vara om vad som helst men för mig var det naturligtvis Mini det handlade om:

Jag: - "Tänk om Mini kommer ut och är jääätteful!"
Fina M: - "Men, vad är det du säger?!?"
- "Ja, tänk om Mini kommer ut och är så ful att jag inte vill kännas vid henne!"
- "Inga barn är fula..."
-"Precis! Tänk om Mini blir undantaget som bekräftar regeln?"
- "Men nu får du för f-n ge dig!"
- "Jo... men alltså, tänk om jag får tokspel och tycker att Mini är ful."
- "Ingen mamma tycker att deras barn är fult."
- "Jooo! Vid såna där graviddepressioner som man hör talas om! Tänk om jag får det och inte vill se Mini något mer."
- "Jaha, då får väl Mini bli bara min då'ra. Jag tar hand om Mini då."
- "VA?!? Men jag då? Skulle du inte ta hand om mig?!"
- "...????....." (Fina M ser galet ställd ut)
- "Ja, jag kan ju inte rå för att Mini ser ful ut och att jag får en graviddepression...."
- "Alltså, vart vill du komma?!"
- "Ja....erh...äsch, Mini är nog inte ful förresten...bara tänkte...eller jag tänkte nog inte alls..."

Allvarligt. Vad är det för jäkla resonemang? Hur kunde jag ens komma på tanken!?
Ja, ja, jag började i alla fall inte böla när M inte skulle ta hand om mig utan om Mini. Heheheee....

Stackars Fina M.

Kram

Växtvärk

Jag googlar en del. På magbilder. Vill liksom se vad som är normalt men inser att inget är normalt. Det finns verkligen inte en enda mage som är lik någon annan. Helt otroligt! Det är som fingeravtryck.
Men jag har hittat en bild flera gånger som jag gillar att kika på då och då. Den visar hur livmodern växer och var den är i vilken vecka.



Det ger mig lite perspektiv på hur fort Mini växer. Speciellt den andra halvan av tiden. Jösses, vad mycket det ska växas där inne! Undrar om Mini känner något? Jag menar, när jag var tonåring fick jag växtvärk i knäna. Hur ska då inte Mini känna sig i hela kroppen? Det får jag aldrig svar på men ändå... Små barn borde också ha lite växtvärk förresten. Men de kanske är härdade från växandet i magen och sen bli utklämda genom ett pyttehål. Det borde stärka ett psyke hos vem som helst. Då är väl växtvärk inte så farligt med andra ord.

Mycket tankar som snurrar runt nu... hehehee.

Kram

Dagsverke

Min härliga kompis har sagt upp sig från jobbet, börjat måla tavlor och vill fokusera på livet stället för flärd. Underbart!! Hoppas att hon flyttar närmare mig också (åh, jag är sååå självisk!). Det är skönt med de där gamla kompisarna som man vet finns...
Och hennes spontana kommentar när hon såg magen: "Men, det syyyns ju inget!" Hihi, alla tror att det syns på en gång när jag berättar att jag är gravid. Men inte än inte.

Bordet monterat, ogräs plockat, min häl mosad (vid flytt av gammalt matbord), Shurgard fixat, nya glasögon fixade, mammakläder inspanade, nu middag och så får jag stuva om lite i blivande arbets-/gästrummet själv imorgon. Det känns som en effektiv dag. Skönt!

Tror att Mini växer så det knakar nu. Det spänner lite i magen då och då. Och magen känns mer spänd och hård.

Kramelikram

Bild och boande

Gomorrooooon, gomorroooon!! (läses helst med bred göteborgsdialekt)

Så ligger det nu en ny magbild uppe under sidan "Gravidbilder"

Jag känner mig fortfarande bara "större" men ändå utan mage. Vill ha mer kula än vad jag har nu. Men..."be careful what you wish for, you might get it" som de säger "over there". En vacker dag står jag där med en jättemage och gnäller över att jag vill att den ska vara mindre, hahahaaaa! Det är det bästa med att vara människa; man kan alltid ändra sig.

Det blev ingen flärd alls för mig igår. Jag åkte och fikade med brosans sambo. Frid och fröjd. Jag åt en stor äppelmuffins och sen kom magvärken. Min mage gillar verkligen inte bullar eller sockerkaka alls numer. Magont och hem istället. Det kändes jättetrist att ringa och säga som det var och jag skämdes för att jag inte struntade i den där jäkla muffinsbiten. Gaser hela kvällen sen (om någon vill veta vad det förhatliga ordet "fredagsmys" innebär i vår lilla familj...). Fan.
Men idag ska jag se till att träffa min goa, flärdfulla kompis. För visst, hon har bokat bord runt hela stan hela dagen idag också. Galna kvinna. Men bäst är hon när hon suttit i pyjamas med mig på balkongen och druckit vin och dryftat livet från den djupa sidan. Gah!! Längtar tills jag träffar henne nu!

Idag ska det "boas" lite också. Vi ska kolla på ett förråd hos Shurgard. Där ska en chiffoné (stavas det så?) och ett bord och åtta stolar stå. Det är gammalt arvegods som jag bara inte kan släppa. Jag brukar säga att vi ställer grejerna på landstället. Ska bara köpa ett landställe först....
Så ska vi rensa ogräs, kika på tapeter, påbörja tapetseringen, städa i uteförrådet som snart ska isoleras, skruva ihop det nya bordet som bara står och väntar i köket och så ska vi spana på nya glasögon till Fina M. Och jag behöver också ett par även om jag låtsas att jag faktiskt innehar ett par. Det har jag! Men de ligger på en bar på övfre Östermalm (för den oinvigde: tjusigt område i Sthlm) där jag glömde dem för ett år sedan. Jag kan inte förmå mig att gå in och fråga om de ligger kvar där. Pinsamt så här lång tid efteråt.
Ja, just, det! Vi ska till IKEA också. Men det vet inte Fina M om ännu. Stackarn...mooooahahahaaaaaa! I'm evil.

KRAM

Ring Ring

Hihii! Nu har kollegorna börjat ringa och gratta. Kul!

Kram

Jobbet

Nu har jag pratat med chefen där jag är anställd. Han blev strålande glad för min skull och sa grattis en miljard gånger, typ. Skoj!
Han gillade också min plan att jobba t.o.m. den 16/12. Sen tar jag semester under de sista två veckorna och börjar föräldraledigheten fr.o.m. 1/1. Det känns riktigt bra!
Och nu vet nog halva kontoret om det eftersom vi måste planera för projekten och uppdragen vi tar oss an. Då är det många som är involverade så det är ett måste att en del (läs: alla) behöver veta. På onsdag har vi en mindre höst-kickoff också och då blir nog fler varse. Det är lite spännande faktiskt!

Kram

Ingen flärd här inte!

Vilken skön gårdagskväll! Tillbringad i biomörkret med bästisen och en massa popcorn. Jag skrattade jättemycket! Kan rekommendera "Bridesmaids" om ni vill ha en enkel men upplyftande film. Bra humor. Bara ansiktsuttrycken på huvudpersonen är värda att se.

Nu ska här bli gravidkrämpor! Lite i alla fall, för min egen skull när minnet sviker.
Jag har blivit torr i näsan och blöder lätt då och då. Det är verkligen inget som oroar men det är lite jobbigt ibland.
Och så tror jag att Mini har tagit sats och börjat växa en del. Igår och nu på morgonen så hugger och ilar det i nedermagen. Växtvärk tror jag.
Jag blir fortfarande mer svullen om magen på kvällen och får svårare att äta några större portioner mat ju längre dagen går. Gör jag det blir det tvärstopp. Då är det horisontalläge i soffan som gäller. Men i övrigt så verkar förstoppningen ha gett med sig. För tillfället i alla fall...

Jag går också runt och muttrar över att jag inte får plats i mina kläder. Det ser ut som om jag har lagt på mig ett gäng kilon över semestern ungefär. Så jäkla irriterande. Helst vill jag höra till den där skaran tjejer som får en stor, fin boll till mage på en gång eller så till de som det inte syns på alls. Mittemellan är aptrist. Men jag kan i och för sig fortfarande köpa "normala" kläder, några storlekar större bara (så att jag kan ha dem ett tag). Just nu har jag börjat spana efter ett par snygga, slimmade mammajeans som jag ska kunna ha resten av tiden tänkte jag. Hittade en del hos Lovely Mama men kan inte bestämma mig riktigt. Får väl beställa ett par och prova helt enkelt.

Ikväll ska jag leka flärdfull på stan. Eller...jag ska äta middag på B.A.R. med en kompis och fler av hennes andra vänner. Hon är en sån där smart, snygg (ex-modell, morr) och flärdfull tjej så det är bord bokade runt halva stan på en massa balla ställen. Det ska visst sviras in på småtimmarna. Även om jag gillar min kompis så har jag aldrig förstått det där flärdfulla livet (hon rör sig ständigt mellan världens alla metropoler och har ett harem av trånande rika män efter sig, precis som i en film!) Eller så är jag bara avis på att jag inte har den där energin eller pengarna till att bada i champagne, hahahaaaa! Jag hänger liksom inte med, det är inte jag. Så det blir fisk och vatten till middag för mig och sen hem och se på tv. Magen mår nog bäst av det just nu också. Det räcker gott för det ska bli såååå kul att träffa henne igen!

Tillbaka till verkligheten igen: jobba.

Kram

Berätta

Nu har jag berättat för två kompisar till. Att jag är gravid alltså. Oj, vad glada de blev! De ville genast ses och kom med massor av hurra-rop. Kul att jag kan muntra upp så, hehehe.

Idag funderade jag på det där med Facebook. Jag använder verkligen FB för att hålla kontakt med mina vänner som är utspridda i hela världen. Därför kommer jag nog att lägga ut en bild på Mini när hon är född och berätta för alla på det viset. Jag får helt enkelt förvarna mina kämpande kompisar så att de inte kikar på mina inlägg den dagen om de känner att det blir tungt att se och läsa om. Det borde väl funka?
Svårt det där...

Kram

Tidsperspektiv

Igår gick vi in i vecka 20. På onsdag har vi gått halvvägs. Det är verkligen helkonstigt!
Det har hänt så mycket de senaste åren, speciellt sen vi började med ÄD-försöken. ALLT har kretsat kring hormoner, känslor, uteblivna semestrar och pengar. Och bloggen så klart. Och mina nya vänner. Såna man kan diskutera slemhinnor och färgen på toapappret med.
Mitt engagemang för barnlösa har vuxit också. Jag försöker läsa allt jag kommer över. Jag vill förändra.
Men det får jag ta i långsammare takt. Nu är det fokus på Mini.

Igår blev tidsperspektivet tydligare.
Om 4 månader jobbar jag förmodligen min sista dag innan föräldraledigheten.
I mitten av september fyller jag 42 år. Då är det bara ca 4 månader kvar till födseln.
Till min födelsedag ska gästrummet vara tapetserat och inrett. Till dess är det ca 4 veckor.
Då kan vi börja inreda Minis rum. Med tanke på att jag ändrade mig om tapet femtioelva gånger till det förra rummet så borde vi speeda upp oss lite med den där tapetseringen....
Minis gay-dad ska nämligen bo i det rummet på min födelsedag.
Ja, gay-dad är då min kära vän A (som ju är min gay-husband och Fina M's goa vän numer) som fick en tår i ögat när vi sa att det är en tjej. Han sa genast att det blir en mini-Wilda och att han nästan känner sig som pappan själv. Rent mentalt alltså. Hur vackert sagt är inte det? Lilla Mini blir nog högt älskad inte bara av oss. Det känns väldigt bra.
På tal om det, bästaste bästisen tjatar om att hon ska vara barnvakt hela tiden. Jag försöker att påtala att det inte kommer att gå för de gånger vi är ute på galej är ju när vi umgås med just bästisen och hennes man. "Då får ni sluta göra det så ofta för jag vill gosa med Mini."
Hahahaaa! Underbart svar. Älskad unge redan nu som sagt.
Och min moster som bor åt tjotahejti, d.v.s. söder om stan (jo, vi stockholmare är så inskränkta, nordbor och söderbor liksom) har också tingat att vara barnvakt.
Hmmm, vi får nog avgöra det hela i en gyttjebrottningsmatch...

Tillbaka till tidsperspektivet. Det är inte lång tid kvar med andra ord. Vi ska ju hinna med att införskaffa massor av prylar och planera om hemmet lite också. När det kommer till prylar så förlitar jag mig helt på Ullaredsresan och IKEA. Kläder ska vi få en del av kompisar är det sagt. Men tiden? Var ska vi få den ifrån? Halvvägs gick ju jättefort! Och nu är det bara andra halvan kvar!
Det blir väl som med allt annat. Det löser sig.

Snart, Mini. Snart ses vi.

Kram