BM-besöket

Besöket hos BM gick jättebra. Fick moderskapsintyget efter att bara ha yppat det.
-"Det får du nu på en gång", sa hon och skrev ut det på en gång.
Hon tog blodtrycket också och jag sa att jag brukar ha extremt lågt tryck. Jo, det bekräftade hon att det var men det är bara jättebra att ha när man är gravid.
Medan hon satte på mig den där blodtrycksmätarmockajängen (sorry, jag jobbar på kontor...) med kardborrband, så vände hon sig till Fina M och sa:
-"Hur går det för dig då? Några speciella tankar? Något du går och funderar på?"
Fina M såg alldeles skärrad ut, hahahaa! Och jag medger att jag också höjde på ögonbrynen.
Det var nämligen absolut första gången som någon pratade direkt till honom. Alltså, tittade honom i ögonen och riktade frågorna till honom. Någon som tog hänsyn till att han var i rummet.
-"Får man lyssna på hjärtat idag?", frågade han försynt. Det är det enda han har pratat om efter att vi gjorde senaste ultraljudet. Han vill lyssna på hjärtat. Finfina M.
Jodå, det fick vi. Det slog jämt, tydligt och jätte-jättebra, som BM uttryckte det. Tår i ögat hos oss båda. Så klart. Det är mycket tjutande nuförtiden...

Jag nämnde att jag har ont i magen ganska ofta, typ där blindtarmen sitter men lite högre upp, men att jag tror att det beror på att tarmen slåss om lite utrymme. Det höll BM med om. Just där, på höger sida, ligger tarmar och ligament och när magen växer så är det vanligt att det blir hugg ibland. Jag brukar lägga mig ner, gärna på vänster sida, så går det över. Tack och lov att jag kan jobba hemifrån då och då. Så slipper jag ligga på golvet på jobbet, menar jag (jo, vi har ett vilorum någonstans men jag har liksom inte letat upp det...).
Jag glömde tyvärr fråga om det här med kisställning. Tror inte att jag berättat det här på bloggen (eller så gjorde jag det...), men när jag ska kissa så måste jag luta mig framåt. Ser inte klokt ut! Varje gång jag går på toa på jobbet så får jag lite panik över att jag ska ha glömt att låsa dörren så att någon råkar komma in och se mig sittandes bredbent med hela överkroppen framåtlutad mellan benen och händerna nere vid fötterna. Men det funkar.
Någonstans på det stora, vida Internet läste jag att urinröret kan bli lite klämt av bebisen och att det kan hjälpa att luta sig framåt. Så jag provade och, vips! Inga pinkeli-problem längre!
Så min tanke var att fråga om urinröret verkligen kan bli klämt som jag läst eller om det beror på något annat. Får ta det nästa gång istället. Vi ska dit om tre veckor igen.

Jo, just det. hon rekommenderade att ta ledigt en dag i veckan fr.o.m. vecka 30. Gärna onsdagar så att jag jobbar två dagar, vilar en och sen jobbar två dagar till. Det låter otroligt lockande men jag ska räkna lite på det först (lönemässigt) och stämma av med jobbet också.
Det ska nog inte vara några problem med jobbet, men jag måste känna efter också. Jag vill känna mig hundra procent säker på att det kommer att kännas bra. Men å andra sidan så kan det vara bra med en dag ledigt så att jag hinner fixa en del innan det är dags. Alla femtioelva stenskott i framrutan på bilen som jag aldrig tar mig tid att fixa t.ex.. Eller fixa de punkterade däcken på min cykel (för den kommer jag nog vilja ha när sommaren kommer). Eller ännu bättre; gå i lugn och ro och spana på lite barnprylar. Ja, ni hajjar, fixa allt smått som maler lite i bakhuvudet. Och så ta det lugnt så klart.
En dag i veckan. Det betyder 80% av lönen. Trist men säkert värt det.

Undrar om jag kommer att byta jobb förresten. Meningen är att vi ska skriva kontrakt nu i augusti men jag tror inte att det blir av och mitt nuvarande jobb är faktiskt riktigt bra så jag velar lite. Som sagt, det är det bästa med att vara människa; man kan alltid ändra sig.

Bästaste kramar till alla