Vilken långsam dag! Förmodligen för att jag längtar till imorgon så mycket.
Just nu snurrar en del tankar kring det här med att känna bebisen. Jag känner knappt av Mini. Bara några få gånger men absolut inte mycket. Men jag vill känna en redig spark. Det är väl tidigt ännu. Men önska kan jag ju alltid göra...
Nåja, ikväll blir det förmodligen en promenad med Kalimero igen. Om det inte ska börja regna.
Det är förbaskat skönt att prata av sig kring allt trots att vi båda är i olika situationer just nu. Men på något sätt så pratar vi samma språk. Vi dryftar allt kring barnlöshet och det är jätteskönt tycker jag. Kul att ha en jämlike att bolla med. Eller bara få ut viss frustration. För visst följer barnlösheten med likt en sjukdom. En gång barnlös, alltid barnlös på något sätt. Jag vurmar för ofrivilligt barnlösas situation. Verkligen. Jag är övertygad om att jag aldrig glömmer vår kamp om barn och graviditet. Men nu ska jag fokusera på lyckan.
Mini har inte "landat" än men jag får i alla fall lyckan att vara gravid (även om jag gnäller ibland, jag vet!) och så klart hoppas jag att allt går bra hela vägen.
Men, som sagt, alla gamla tankar finns kvar men inte lika starkt. Först och främst vill jag se framåt, se positivt och glädjas och det funkar riktigt bra. Och imorgon efter UL kommer jag att sväva fram om allt ser normalt ut. Tjohooo!
Läntar.
Kram
Fars, fars, hallonfars… nä nu blev det fel va?
1 vecka sedan
Ul imorgon :-) Ska bli jättespännande att höra vad de säger :-) Kram
SvaraRaderaTack!
SvaraRaderaJa, jag är galet förväntansfull! :o)
Kram
Jag säger som dig, jag kommer heller aldrig glömma alla år av barnlöshet men nu ska jag njuta av graviditeten. Det är vi väl värda!
SvaraRaderaApselut!
SvaraRaderaKram
Lycka till imorgon! Det är en häftig upplevelse. Detta med sparkar kan jag säga att jag var orolig hela graviditeten med dottern för jag kände henne knappt sparka eler så trodde jag att det skulle kännas annolunda :) Jag hörde mest när vi lyssande på hjärtljuden att hon sparkade inne i magen :) Men trots att jag inte kände henne så mycket så kom hon ut frisk och kry.
SvaraRaderaJösses vad mycket stavfel det blev, skyller på att jag är en trött småbarnsmamma :)
SvaraRaderaTack, Jenny!
SvaraRaderaJa, jag VILL ju verkligen känna mer än vad jag gjort. Det skulle vara så kul. Men viktigast är trots allt att det blir en liten frisk bebis som kommer ut i slutänden. :o)
Kram