Snart...

Urinprov lämnat. Bra! BM hör av sig (via mail...) om resultatet. Och hon kände inte igen mig eller visste vem jag var. Först när hon hörde mitt efternamn kom hon ihåg att vi mailat.
Det är inget gnäll, bara ett konstaterande. Förmodligen blir det lite mer personligt längre fram när vi också ses lite oftare. Det skulle vara trevligare.
Jag är inte direkt den nervösa typen och inget konstigt har ju hänt så än så länge har inget extrabesök behövts. Och alla frågor jag har haft har jag fått svar på av alla trevliga människor som läser här! Tack!

Sen jag gick in i vecka 19 har jag inte känt Mini alls. Det är jättetråkigt!
Jo, jag halvvaknade en natt och tror att jag kände något. Men jag är inte säker.
Eftersom jag inte känt av något så längtar jag något otroligt till på tisdag och ultraljudet då. Jag vill se Mini! Se att han/hon finns där. Jag går ju runt och känner mig helt normal nu för tiden. Njuter verkligen av det men det känns overkligt att jag har en bebis i magen.
Tänk, nu kan jag t.o.m. ta en liten kopp kaffe. Och jag kan äta ägg igen. De första månaderna gick kräkreflexen igång om jag kände lukten av ägg! Och kaffe gick inte ner alls (vilket i och för sig är bra eftersom man ska undvika större mängder koffein när man är gravid).

Tisdag alltså... Nästa delmål. Men tiden kommer att flyga fram till dess för idag åker vi ut i skärgår'n. Därför blir det tyst här på bloggen i helgen. Söndag kväll är jag tillbaka!

Goa helgkramar till alla