Igen. Nu kommer det ett program, eller snarare en dokumentärserie, på SVT. Med tanke på "Korrespondenternas" skitprogram om IVF:er och barnlöshet sist, så är jag ytterst tveksam till den kommande dokumentärserien.
Den heter "Barn - till varje pris?".
Bara titeln får mig att vilja spy och kasta porslinstallrikar på Hamiltons kontor.
Titeln leder tankarna till "sensationsjournalistik" och det stör mig. Här försöker man säga att det handlar om ofrivillig barnlöshet, precis som om de representerar 15% av Sveriges befolkning i sin dokumentär. Det stör mig att man då sätter en sån titel på programmet.
Orden "till varje pris" leder tankarna till desperata och hjärtlösa människor som utnyttjar och kliver över lik för att få ett litet barn. Så ÄR faktiskt inte verkligheten. Jag hoppas INNERLIGT att jag har fel i mina tankar kring programmen...
Och i en artikel i GP (tack, JvJk!!) så omnämns att man bl.a. följer ett homosexuellt par (män) och en singelmamma (som insinueras ha valt bort en man i sitt liv. Suck! Så är det ytterst sälkan...) på vägen mot barn. Det pratas om, för Sverige, olagliga metoder som surrogatmammor och "seminationer" (det heter insemination på svenska!!!). Och det är ju JÄTTEBRA att sånt tas upp. Det tycker jag verkligen för det är ta mig f-n synd om de som är ofrivilligt barnlösa och som inte får räknas in i sjukvården enligt lag bara för att de råkar vara homo eller singel. Det är rubbat i min värld.
MEN... om SVT nu ska försöka ha en programserie där Pia Johansson (ofrivilligt barnlös skådis) ska vara programledare och det ska dissikeras i den världen, så vill jag att sjukdomen ska normaliseras. Lyft fram de mest vanliga exemplen på de som är ofrivilligt barnlösa, lyft fram den orättvisa sjukvården, skit i om det är en singel, en homo eller en hetero, visa VARDAGEN för 10-15% av befolkningen. Visa inte hur de olagliga metoderna i extremfallen går till (typ en surrogatfödsel per tre år eller nåt...). För det är såååå inte JAG. Och såååå inte alls hur det går till att vara ofrivilligt barnlös i de flesta fallen.
Det här är helt och hållet min personliga inställning till dokumentärserien, uppbyggd med endast en artikel och "Korrespondenterna" i bakhuvudet. Jag hoppas hjärtligt att jag har helt fel och att serien är enastående. Jag hoppas att vanliga svennebananer som jag själv får en chans att visa vardagen. Jag hoppas att psykologer som VET vad de pratar om får uttala sig. Jag hoppas att Barnlängtan (och RFSU och Femmis och andra organisationer som engagerar sig för allas vår skull) får vara med och uttala sig.
Jag hoppas att jag, den genomsnittliga ofrivilligt barnlösa, får slippa svara på vad jag anser om surrogatmammor i Indien, 38-försöks-IVF-tyskar eller löpande-band-donatorer i Rumänien efter den där dokumentärserien har sänts. För i Sverige ser det faktiskt inte ut så.
Jag hoppas att SVT har gjort sitt jobb den här gången.
Seriöst, SVT. Gör ett bra journalistiskt jobb nu. Snälla.
Den 26/9 sänds det första avsnittet.
Kram
Fars, fars, hallonfars… nä nu blev det fel va?
1 vecka sedan
Jag håller helt med dig!
SvaraRaderaMed tanke på titeln så kan man ju ana ugglor i mossen.... Hoppas de har vett att göra en bra serie.... Kram
SvaraRaderaJag håller med dig till 100%! Blev så ledsen efter Korrespondenternas vinkling i programmet om ÄD.
SvaraRaderaJag har blivit betydligt mer kritisk till 'sammhällsgranskande program' som använder skandaljournalistik. //Tazty
Precis min tanke när jag såg titeln. Det var länge sedan SVT var upplysande. Istället för förståelse för vår situation bidrar dessa "dokumentärer" till att man måste gå i försvarsställning.
SvaraRaderaJag hoppas ändå på en bra serie även jag håller med om att risken finns att det drar iväg åt andra hållet...
SvaraRaderaJa, visst är det tråkigt att jag tänker så här redan nu. Men självklart så HOPPAS jag att det är en riktigt givande serie. Kanske kommer jag inte att hålla med om allt eller tycka att allt är bra. Men blir helheten bra och om de visar även den känslomässiga biten (inte bara "hurdetfunkarbiten") så blir jag glad. Jag vill att de ska skildra vardagen. Hoppas, hoppas, hoppas!!!
SvaraRaderaKul att läsa om era förhoppningar också!
Kram
Organisationerna uttalar sig inte per se men eftersom jag deltar (och jag är inte den som insinueras inte vilja ha man, men det kan faktiskt vara så att det är gp's variant av vad som sas) vet jag ju att deltagarna är medlemmar i olika organisationer. Men visst, bögparet använder utländsk surrogat, ena singeln använder polska embryon etc... det lär väl inte vara odelat positivt. Men att tv gjorde en hejjarklacksserie hade kanske varit lite förbryllande också. Lite skräckslaget hoppas jag ändå att det blir bra.
SvaraRaderaDet är kanonbra att deltagarna är med i organisationer.
SvaraRaderaHejjarklacksserie vill väl ingen ha? Den vardag jag pratar om i mina önskemål är då verkligen inte lattjo med glitter och pom-poms.
Det jag önskar är en balanserad och nyanserad programserie som faktiskt visar vilka de 15% av Sveriges befolkning egentligen genomgår för att hantera sin ofrivilliga barnlöshet. Oavsett om man gör en massa försök eller inte och blir gravid eller inte, så vore det intressant om de INTE kör sensationsjournalistik utan visar hur vi har det. Gråt, oro, pyskologer, pappersarbete, planerande och allt annat. Inte bara hormonstimuleringar och extrema fall som i "Korrespondenterna".
Eftersom SVT hade den dåliga smaken att sända "Korrespondenterna"s avsnitt så är jag naturligt misstänksam. Jag hoppas verklugen att jag inte behöver våndas efter programmet. Så länge det visar hur jobbigt det är att vara ofrivilligt barnlös på ett rakt och ärligt sätt så blir jag nöjd.
Hejjarklacksserie är verkligen inte i närheten av vad jag vill se. Men inte något svartmålande av barnlösa heller.
Kram
Jag gillar inte titeln och ja, jag är orolig. Reaktionerna kommer ju dessutom komma oavsett hur programmet är vinklat, det kan man ju se på så enkla saker som min debattartikel... Korrespondenterna är å andra sidan inte det värsta jag sett (den var mer faktamässigt rätt, och felen handlade om dramaturgi jag absolut inte uppskattade) - dokument utifrån var klart värre där inte ens faktagranskningen kan ha varit påslagen. Men visst är jag rädd att behöva våndas både under och efter serien - det lär ju vara svårt att hävda att jag inte är jag.
SvaraRaderaJag vet ju bara vad som filmats av mig, men det säger ju inte jättemycket om vad som faktiskt är med (jag tror det finns sisådär en arbetsvecka med material bara på mig). En del har varit med av det som är jobbigt, en del har jag vägrat släppa in kamerorna till. Men av dem jag vet deltar har vi försökt visa en ärlig bild av hur vi faktiskt har det. Resten är upp till klippning och köksbordssamtalen som jag ännu mer oroar mig inför.
Det som alltid är en svårighet är att man biter över alltihop samtidigt, där de barnlösa i samma program adopterar, IVF:ar, inseminerar (jag har aldrig hört mitt team säga seminering), IVF:ar, gör ÄD, embryodonation, PGD och använder surrogat. Det finns en risk att alla får stå för allt. Att man fokuserar på tex PGD och därmed drar slutsatsen att donerade embryon innebär att man designar barn (i det sammanhanget är det kanske "bra" att Sudden dog under tiden - han var ju designad inkluderande ett kromosomfel *ironisk*)
Ja, det måste vara lite oroligt att vara med och inte veta ur de kommer att vinkla det hela. Men jag tycker att det är otroligt bra och faktiskt modigt att vara med i program i serien. Det BEHÖVS verkligen att vi visar oss.
SvaraRaderaJag hoppas innerligt att folk kommer att förstå att de som ställer upp gör det för just en god sak (för det vet jag att ni gör) och just därför blir jag lite extra orolig inför hur programmet är och hur barnlösa framstår.
Just det där du nämner, att allt generellt slås ihop i en klump på något sätt, är en av de saker jag inte gillar. Det är en av de saker hoppas jag att de reder ut i programserien.
Det jag hoppas mest på är att de får fram den andra stora delen som det aldrig pratas eller skrivs om, den emotionella delen. Jag är övertygad om att den delen är ganska lik oavsett vilken behandling man gör eller om man är homo, singel eller heteropar. Visst tror jag att det kan göra extra ont om man inte ens får vård i laglig mening, men det emotionella är så klart också individuellt.
Men kärnan jag vill åt är själva barnlösheten. Hur tungt det kan vara att bära.
För oss som är involverade och kan "rutinerna" kring alla behandlingar, hormoner, ägglossningar, spermier och allt, så är det så självklart att det är jobbigt att vara ofrivilligt barnlös. För gemene man är det tyvärr inte så. Jag vill att ofrivillig barnlöshet ska bli mer accepterat som den sjukdom det faktiskt är klassat som. Jag vill att alla ska ha rätt till vård. Jag vill att folk ska förstå att de förmodligen har flera personer i sin närmaste omgivning som är eller har varit ofrivilligt barnlösa.
Det är det jag vill att programmet ska lyfta fram. Pratar man för mycket behandlingar och inte ser till människorna bakom dessa så dyker alla dessa "åsikter" upp i tid och otid. Det ska tyckas om "naturlagar", skattepengar, träffa en karl istället för insemination etc etc. Ofrivillig barnlöshet relateras t.ex. nästan alltid till heteropar och att det är kvinnan som det är "fel" på (har jag upptäckt).
Det är inte många som tänker på att även män kan vara ofrivilligt barnlösa t.ex.. Eller singeltjejer. Eller singelkillar. Eller homopar.
Och oavsett så är det tungt för alla att bära det med sig. Det är DET jag vill ska lyftas fram i programmen. De får gärna visa och följa olika behandlingsmetoder och människoöden. Det är intressant. Bara de inte gör det för att visa på hur de som kämpar kan göra det till vilket pris som helst, som fanatiska "handen som gungar vaggan"-psykopater.
Jag vill att kontentan ska vara:
- att det är ganska vanligt att vara ofrivilligt barnlös.
- att det är vanliga människor som är det.
- att man aldrig kan veta i förväg hur det kan bli.
- att det är psykiskt tyngre än många tror.
- att det inte är något "konstigt".
- och att alla inte står för allt. Att vi är individer allihop.
Jag hoppas verkligen att ni som ställt upp visas från er bästa sida och att det ni vill säga i sammanhanget kommer fram tydligt. Er ärlighet om ert liv betvivlar jag inte en sekund! Och jag tycker att det är bra att du inte släppt in kamerorna för ALLT. Privatliv är viktigt.
Det jag är orolig för är just hur journalister och producenter väljer att lägga fram det hela. Svaren får vi se när det sänds.
Till sist: apkul och kanonbra att ni ställde upp i programmet! Med er i det så ökar mina förhoppningar faktiskt.
KRAM
Uuuuh, det luktar lite surt om den här serien faktiskt. Kommer nog låta er recensera den innan jag tittar! Vill inte bli arg i onödan.
SvaraRaderaMhmmm... bästa sida ja... jag har nog aldrig varit mitt bästa jag när jag hormonar. Jag kan komma på mig själv med att helt ytligt vilja att de filmar nu istället - nu har jag ju gått ned 15 kg sedan graviditeten. Året vi filmade stod jag ju på kortison mest hela tiden (eller var gravid)och det ser verkligen inte roligt ut :-S För att vara totalt ytlig då ;-)
SvaraRaderaJo, Fia! Titta! Jag är så intresserad av vad andra kommer att tycka.
SvaraRaderaJag kanske är lite "överskeptisk" men jag skyller på tidigare program i den här genren... ;o)
Hahahaa! FC, sorry, tänkte inte på det när jag skrev "bästa sida". Hormoner bidrar ju verkligen åt det andra hållet. Sånt hoppas vi att de påpekar, hihihii! så att alla vet liksom. Liiite ytlig måste man väl få vara? :o)
Allvarligt talat så tror jag att det i alla fall kommer att bli det bästa programmet hittills när det kommer till just det här ämnet. Men blir det som i tidigare program så blir jag galen. Typ.
Kram
Jo. Och jag får skaffa spärrade personuppgifter och byta namn så liiite galen kan du ju få vara i ren stöttning över min nya situation i så fall ;-)
SvaraRaderaAbsolut! Lovar! :o)
SvaraRaderakram
Jag kommer att kolla på serien bara för att se vad det är för nåt och eftersom jag inte gillar att döma hunden efter håret, MEN jag håller heeeelt med dig i det du skriver och tanken om namnet på serien är likamed skepsis!
SvaraRadera.. Skräckblandad förtjusning.
Jag håller helt med dig Wilda Mathilda, som alltid ;), jag e rädd för att vi kommer att framstå som desperata monster och att ofrivillig barnlöshet som sjukdom kommer helt i skymundan. När jag hörde talas om rubriken på serien första gången blev jag jätte arg, det e verkligen en sån rubrik som många kritiska röster kommer nappa på och vända emot oss.
SvaraRaderaVi i Barnlängtan får verkligen hålla koll på det här, blir det helt galet MÅSTE vi kritisera dem offentligt, hårt!
Skräckblandad förtjusning, var orden, ruth!! Så känns det. :o)
SvaraRaderaTack, Cornelia! :o)
Precis så känns det. Just det där att de kritiska rösterna får vatten på sin kvarn. Jag hoppas så innerligt att SVT gör något bra av det här nu.
Och jag litar på Barnlängtan helt och fullt. :o)
KRAM
Hej!
SvaraRaderaJag är en av de 15 procent i Sverige som drabbats av ofrivillig barnlöshet. Idag är jag också mamma och producent för programserien Barn till varje pris? som har premiär i Svt den 26 september.
Nej, det kommer inte att bli en ”hejjarklacksserie”, då skulle Svt inte ha gjort ett gott journalistiskt jobb. Ja, den kommer att gripa om mycket, för barnlängtan och ofrivillig barnlöshet är ett komplext ämne. Men barnlängtande människor är förstås ingen homogen grupp. Våra medverkande delar samma dröm men inte samma förutsättningar och gör dessutom olika val. Någon som gör IVF kan inte tänka sig att adoptera, någon som adopterar kan inte tänka sig att göra IVF, den som sätter sitt hopp till embryoadoption stödjer inte automatiskt surrogatmödraskap och så vidare...
Vi har valt att berätta många olika historier i samma programserie för att understryka att det i grunden handlar om samma universella längtan.
Det går förstås alltid att hitta invändningar mot vilka människor som får utrymme att berätta sina historier. De personer vi har valt ut är ärliga, vältaliga och otroligt modiga och förtjänar all respekt. Det hoppas och tror jag att de kommer att få. Men naturligtvis kommer de också att få kritik. Bli ifrågasatta. Av människor i tv-sofforna som börjar diskutera, som blir upprörda, som kanske ändrar åsikt, som kanske omvärderar sina egna val, sina fördomar eller kanske bara blir mer ödmjuka om de själva lyckats bli föräldrar utan kamp.
Barn till varje pris? är en titel som inte stryker medhårs. Det är inte meningen heller. Jag hoppas att den får människor att titta och lyssna på dem som kämpar och vågar berätta om sina val. Svt tar inte ställning till vad som är rätt eller fel. Men vi tror på en öppen debatt.
Jag hoppas du tittar den 26 september.
Vet du vad, Lisa? Det där var faktiskt precis det jag ville höra!
SvaraRaderaJust dina ord,
"Vi har valt att berätta många olika historier i samma programserie för att understryka att det i grunden handlar om samma universella längtan."
betyder mycket för mig. Det är precis DET jag vill att program ska ta upp. Att det handlar om en universell längtan. Själva behandlingen och extremfall visas det så mycket av ändå men det är klart att sånt ska tas upp. Men allt annat runt omkring är också viktigt. I alla fall för mig.
Tusen tack för en förklaring och lite förtydligande. Det inger mig hopp och jag kommer absolut att titta på hela programserien! Självklart.
Tack igen!