Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

måndag 29 augusti 2011

Artikel i SvD

Jag vet inte ens om jag egentligen vill länka till den här artikeln men gör det ändå. För den handlar om donation och den största jävla dubbelmoralisten jag läst om. Välkomna att läsa om Alana i SvD. Tack till AnnaCecilia, för tipset!

Och här kommer mina åsikter:

"Barn är ingen mänsklig rättighet" - Nej, må så vara men att försöka bilda en familj, och lyckas eller misslyckas, är en mänsklig rättighet.

Alana är ett typexempel på varför donatorer inte ska få för mycket betalt. Hon är emot donationer men donerar själv. Det är en jäkla tur att hon gör det öppet av egen vilja. Då kan hon ta emot det barn som kom till genom en donation och meddela dem att hon bara var ute efter pengarna men tycker att donation är helt fel sätt att skapa liv på. Då mår det barnet säkert sååååå toppenbra! Själv skulle jag bli livrädd för vetskapen om att ha Alanas gener.

Enligt mig skyller Alana sin pappas avståndstagande på donatorn och hans "oansvar". Hennes uttalanden tyder på en total ovilja att förstå hela processen. Att hennes pappa gått med på något han inte kan stå för är inget som har med donationer och donatorn att göra. I mina ögon är Alana otroligt omogen i sitt resonemang. Att hon inte förstått vad en äggdonation innebär förrän hon får reda på att hon hjälpt två liv till världen samt hennes då uppkommande rädsla för att vara genetisk mor, är det största beviset på hennes omogenhet. Hon vet inte vad hon gett sig in på TROTS sin egen bakgrund. Och att hon jämför donationer med våldtäkt är väl kanske det tydligaste tecknet på att hon saknar empati för hur det är att vara infertil. Ser hon föräldrar som egoistiska så kastar hon sten i glashus.
Att hon dessutom yttrar sig om hur det borde gå till för de som är i behov av en donator här i Sverige är ju bara bisarrt. Det hon föreslår sker ju faktiskt. Vi blir bedömda som föräldrar hos psykolog och läkare bedömer även möjligheterna.
Alanas donationer i USA borde hon yttra sig om i amerikanska tidningar enligt mig.

Men allra mest irriterad blir jag på journalisten som inte verkar vara insatt i hur det är i Sverige. Ännu en av dessa "skandaljournalister" som ska få gemene man att ifrågasätta både donatorer, blivande föräldrar och uppkommande barns existens.
Återigen ska vi som har drabbats av ofrivillig barnlöshet behöva förklara oss och försvara oss.
Dessutom är det jäkligt intressant att veta varifrån journalisten fått informationen "Såväl här som internationellt är det dock vanligt att föräldrar – särskilt i heterosexuella familjer – skjuter upp eller låter bli att berätta om barnets tillkomst." ifrån.
Det är totalt taget ur luften. Skäms på dig, Anna Lagerblad.
Och nästa gång du skriver en artikel om äggdonatorer så kan du kanske bemöda dig att kontakta en som donerat i de Nordiska länderna där de flesta äggdonationer för svenskar sker.

Jag blir så jävla trött...

Kram till alla sunt tänkande donatorer och till de ofrivilligt barnlösa som inte tänker förskjuta sina barn.

Tillägg: Eftersom jag märker att antalet läsare av det här inlägget ökar ganska fort så vill jag förtydliga att det jag främst syftar på när jag pratar om "donation" och "donator" är "äggdonation" och "äggdonator" eftersom det är det som ligger mig närmast. Bloggen handlar trots allt om just livet som ofrivilligt barnlös och äggdonation. Och självklart tycker jag att det Alana varit med om är jättetrist. Det ska inget barn få vara med om.
HÄR finns ytterligare bra kommentarer om artikeln.

29 kommentarer:

  1. Ja, vad är det frågan om? Det finns inte ett spår av logik i den här kvinnans resonemang. Och hon har väl F I H inte blivit "övergiven av sin förälder"? En man som donerar sperma eller en kvinna som donerar ägg är inte "förälder" till det barn som föds.

    Och jag hoppas verkligen inte att hon bestämmer sig för att "söka upp dem (barnen) för att försäkra sig om att de har det bra", som hon hade lust till. Dessa barn har redan en familj, och det måste få vara barnens aktiva val om de skulle vilja träffa äggdonatorn.

    Precis som du säger sker i Sverige en donationsprocess på exakt det sättet, som hon i sin ofattbara dumhet babblar om.

    Jag skäms å både kvinnans och journalistens vägnar. Vissa behöver någon som talar om för dem när de ska hålla käften.

    SvaraRadera
  2. Nej, det är inte helt taget ur luften att få heterosexuella par berättar för sina barn att de fått hjälp med hjälp av donator. Det är bara 11 procent som berättar. Artikel i DN här, sedan kan du även söka vetenskapliga undersökningar som stödjer siffrorna.

    http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/hemlighalls-bara-11-procent-berattar-for-barnen-om-spermadonationen

    Jag anser att detta visar på att vården har haft svårt för att stödja och följa upp föräldrar som fått hjälp via donation, och att det är viktigt med någon form av forum eller förening som för samman föräldrar och barn. De dokumentärer jag sett om donatorbarn bekräftar att det viktigaste är inte att få reda på donatorns identitet, utan att barnen kan träffa andra barn som delar deras tillkomsthistoria eller att de får träffa andra genetiska halvsyskon. På så sätt normaliseras deras tillkomsthistoria, och de får stöd i sin egen identitet.

    En mamma som fått hjälp i Danmark att få barn

    SvaraRadera
  3. Jag kan förstå att det är smärtsamt för dig att höra att Alana känner en stor sorg och saknad efter sin biologiska pappa, men ibland kan det vara nyttigt att höra från andra med andra åsikter än sina egna.

    Alana har uppenbarligen mått dåligt av att sakna en relation till sin biologiska pappa. Biologin har betydelse - det erkänner även de som väljer spermadonation framför barndonation.

    I livet kan allting hända, men att som utgångspunkt välja att ta ifrån sitt barn en nära anknytning till sin andra förälder är ett moraliskt problem. Något som Alana berättade om i tidningen.

    Emma/Stockholm

    SvaraRadera
  4. Tack hjärtat för att du skriver det jag tänker och tycker men inte kan få ut i ord. Detta inlägg skriver även jag under på. Bra skriver Wilda!

    kram

    SvaraRadera
  5. En undersökning i slutet på 90-talet som har 450 personer som grund anser jag inte vara en aktuell källa alls. Det har skett otroligt mycket sedan dess. Dessutom är den indersökningen gjord enbart för spermiedonationer.
    Däremot håller jag med om vidden av att donatorbarn kan behöva träffa ansra donatorbarn eller få stöd på annat sätt. Det är bl.a. därför jag har många kontakter med andra föräldrar som fått eller ska få barn via ÄD. Jag vill att mitt barm ska få känna sig tryggt, normalt och välkommet, något som SvD:s artikel inte direkt främjar.

    Nej, jag tycker inte att det är smärtsamt att höra om Alanas saknad av den som donerade spermier för att hon skulle bli till. Det jag kan tycka är rejält tragiskt är däremot att hennes pappa (som mamman levde med) förskjuter henne vid skilsmässan och inte vill se henne som sitt barn. Det är faktiskt för jävligt och jag tror att det drabbar ett donationsbarn väldigt hårt.

    Som tillägg så tycker jag också att donatorer i USA borde få träffa en psykolog, precis som vi mottagare av ägg får göra här i Sverige. I Alanas fall så kanske en psykolog hade hjälpt Alana istället för att låta henne donera. Hon är ju trots allt emot sin egen handling...

    Kram

    SvaraRadera
  6. Och för den som undrar: nej, jag har inget emot spermiedonationer. Så klart. Det jag emotsätter mig är synen på donationer och hur Alana generaliserar hej villt och handlar helt emot det hon står för. Och att det liksom normaliseras i artikeln. Faktumet att det handlar om ofrivillig barnlöshet, som är en sjukdom, verkar liksom komma i skymundan. Och att en äggdonator i USA yttrar sig om äggdonationer i Sverige (för artikeln hänvisar till den pågående debatten i Sverige) är inte alls av den relevansgrad jag önskar mig.

    Donationsbarn i alla former bryr jag mig givetvis om.

    Och källhänvisning kan ju vara bra även i en journalistisk artikel...

    SvaraRadera
  7. Erika (blivande STOLT donator)29 augusti 2011 kl. 15:07

    Mycket förvirrande artikel. Gilar den inte alls. Vad vill dem säga ??? Vill dem varna den stora massan kvinnor som bara dräller in på Universitetssjukhusen i sverige å vill ge bort sina ägg (yeah right så ser det ju ut)??? Varför donerade hon när hon så tydligt känner att det är fel...att alla inblandade blir förlorare på nått sätt....Skylla på och försöka rättfärdiga det hela med ekonomiska skäl....Ne hua. Det är ju tydligt att kvinnan inte är stabil (å jag tror knappast att det har å göra med hennes ursprung) Jag läser inte tidningar sen nått år tbx just pga att det allt för ofta just är att sälja till varje pris som gäller. Vilken skit som helst hamnar i pressen. Vart är alla framåttänkande disskusioner å artiklar?? Vi lever i en mångkulturell värld och jag önskar att alla ska kunna känna mening och sammanhang i den. Blir ledsen, uppgiven och arg när folk medvetet försöker spä på redan starkt befästa fördomar :-( Jag har alltid naivt trott att media är till för att informera/vidga och intressera människor för sånt som kanske inte gemene man känner till men allt för ofta missas så mycket viktig å relevant info...

    SvaraRadera
  8. Åh, tack, Erika! Du fick liksom fram det jag ville säga.

    Kram

    SvaraRadera
  9. Som jag skrev hos AnnaCecilia, så har man valt att intervjua en kvinna som haft det svårt under din uppväxt. Bland annat därför att hennes pappa drog sig undan henne. För jag tror det är viktigt att visa på vad som är vad. Den som hon växte upp med och som juridiskt är hennes far, det är hennes pappa. Inte konstigt att hon söker en alternativ far, den som donerat sina könsceller, då. Det hon skulle vara mest betjänt av är en bra terapeut. Och två föräldrar som borde hanterat frågan om hennes tillkomst på ett bättre sätt.

    SvaraRadera
  10. Kunde nog inte sagt det bättre själv. :o)
    Och det önskar jag stod i artikeln också.
    För det känns trist att den artikeln hänvisar till en donationsdebatt (vilken av dem vet jag inte) för jag tycker inte att artikeln är helt relevant i det ämnet.

    Kram

    SvaraRadera
  11. 1. När hon donerade ägg hade hon inte kommit fram till att hon anser det vara fel.

    2. Hon jämför inte våldtänkt med donation.

    3. Hon är i sig inte heller emot för alla, dock att det ekonomiska incitamentet som skapar donatorer som gör det av felaktiga skäl.

    Klassas verkligen ofrivillig barnlöshet som en sjukdom? Är inte det ett tillstånd?

    SvaraRadera
  12. Vad kul med en kille som dyker upp och kommenterar! Det är inte så vanligt nämligen. :o)

    1. Jo, hon ansåg donation vara fel. Hon gjorde det för pengarnas skull.
    2. Nej, men hon jämför tillkomsten av ett barn via donation med detsamma som via en våldtäkt. Att komma till av kärlek och en vilja hos föräldrarna är en stor skillnad jämfört med en våldtäkt. Eftersom jag är mottagare av ägg vid en donation så tycker jag att hennes jämförelse är extremt nedvärderande och kränkande både för mig, min man, mitt barn och donatorn.
    Ofrivillig barnlöshet har lika lite med våldtäkter att göra som cancer. Däremot kan hon kanske uppleva sin existens som jobbig. Inget konstigt med det om hon inte fått det stöd hon tycks behöva ha.
    3. Det finns inget ekonomiskt incitament i Sverige. Här får man bara betalt för utebliven inkomst i vissa landsting. Eller inget alls.
    Det är en av anledningarna till att jag inte gillar att artikeln ska bidra till en donationsdebatt här i Sverige. Hon pratar om USA, inte Sverige och här ser reglerna helt annorlunda ut.

    Ja, ofrivillig barnlöshet är klassat som en sjukdom och alla har rätt till behandling. Detta är fastställt av WHO och finns även med i Sveriges lag.
    Att ofrivillig barnlöshet är ett tillstånd är en allmän missuppfattning som funnits länge. Här är några exempel på vad som kan orsaka ofrivillig barnlöshet:
    - Skador och störningar i äggledare och livmoder
    - Kraftig över- eller undervikt
    - Testikel- eller bitestikelinflammation
    - Tillslutna sädesledare
    - Erektions- eller ejakulationsstörningar
    - För få eller orörliga spermier, alternativt inga spermier alls
    - Skador i äggledare och livmoder på grund av sexuellt överförda sjukdomar, t ex klamydia
    - Miljöföroreningar, rökning och stress kan spela en viss roll för infertilitetsproblem, men betydelsen är än så länge svårvärderad.

    Kram

    SvaraRadera
  13. 1. Hon beskriver att känslorna kring donation var nedtryckta, att hon hade samma inställning som sin mor, att det var naturligt. Hon var alltså inte mot kapitalistiskt skapade donationsindustrin som hon idag är. Sen kan man tycka vad man vill hennes "förnekelseperiod".

    2. Hennes parallell till våldtäkt är att även om hon är mot metoden hon blev till på, att ingen tänkte på hennes rättigheter utan endast på hennes föräldrar så vill hon självklart existera. Precis som alla och då tar hon något extremt exempel. Inte ens barn som blivit till genom våldtäkt skulle föredra att aldrig funnits. Mer extremt är nog barn som kommer till genom incest. Dock tror jag även att de vill existera. Att du tar illa vid dig är faktiskt ganska fånigt om du verkligen förstår vad hon menar. Inge jämförelse med andra ord...

    Orsaker till barnlöshet. Ja det är sjukdomar. Övervikt, etc, inflammationer, etc. Men summa sumarum av sjukdomerna bli en barmlöshet. Dock tror jag fortfarnade inte at det är en sjukdom i sig utan en biverkan av sjukdomar, alt oklara faktorer. I ICD-9 hittar jag iaf ingen diagnos.

    Detta är ett intressant ämne och därför kommentar även en kille det...

    SvaraRadera
  14. Att dra in våldtäkter i en diskussion om donationer tycker jag är att gå alldeles för långt. Det tycker jag och eftersom det är min blogg så tycker jag alldeles utmärkt utan att bry mig om din åsikt om huruvida du tycker jag är fånig eller inte.
    Du är den första kille att kommentera detta på min blogg som har funnits sedan 2009 så så värst intressant kan inte ämnet vara för killar för då borde fler ha hittat hit. Bl.a. genom den intervju jag sänt och de andra artiklar jag kommenterat. Lustigkurre där.

    Att dessutom ifrågasätta om ofrivillig barnlöshet är en sjukdom p.g.a. hur den kan uppkomma är också en gammal företeelse som vi (15% av Sveriges befolkning) får argumentera kring jämt och ständigt.
    Det finns mååånga sjukdomar som uppstår p.g.a. orsaker. KOL är väl en som dyker upp ganska ofta i jämförelse också. Det accepteras som sjukdom trots att den uppkommer som en orsak av rökning.
    Många olika cancerformer uppstår t.ex. också p.g.a. av yttre orsaker eller genetik.

    Alla sjukdomar bygger på orsak och verkan...

    Ofrivillig barnlöshet är klassat som sjukdom sedan 1997. Du ska titta i ICF-CY.
    Här har du tre länkar som kan hjälpa dig vidare:

    http://www.regeringen.se/sb/d/11071/a/123615

    http://www.socialstyrelsen.se/publikationer2003/2003-4-1

    http://www.barnlangtan.com/


    kram

    SvaraRadera
  15. Jag vill egentligen inte skriva saker i affekt men måste bara få ur mig det här. Jag tycker det e lite okänsligt och onödigt att gå in på en blogg som skrivs av ofrivilligt barnlösa och insinuera att problematiken kring barnlöshet inte är på riktigt. Att det inte är ett problem för att det även kan bero på yttre omständigheter. Bra svar du gett föresten Wilda.
    BTW,Konstigt att den som lever i ofrivilligt barnlösas verklighet råkar veta LITE mer än oss andra som haft lyckan att inte behöva lära oss allt det här.

    SvaraRadera
  16. Hahahaaa! Ja, det har du HELT rätt i Erika! Okänsligt var ordet. Tur att jag är så härdad vid det här laget. För något år sedan hade jag nog brutit ihop faktiskt.
    Jag håller absolut med dig så klart. Tack!

    Sen kanske jag själv inte borde ha gått så attans hårt åt mot Alana. Hennes situation och det hon råkat ut för är ju faktiskt inte alltför kul.
    Och hon ska trots allt ha cred för att hon har start en organisation för donationsbarn som känner att de behöver prata av sig och få lite stöd. Kanonbra!
    Själv tänker jag verkligen göra allt jag kan för att Mini inte ska behöva känna att hon inte får något bra stöd från vår sida. För kärlek och stöd kommer hon att få i överflöd! Absolut.

    Kram

    SvaraRadera
  17. Tack för tipsen om artikeln. Blir också trött när jag läser artiklar som inte lyfter fram alla aspekter av ämnet. Det leder till att läsarna lätt tror att det är likadant i Sverige, för folk i allmänhet vet otroligt lite om hur fertilitetsvården ser ut...
    Ang. betalning kan jag tycka att svenska donatorer borde få mer. Att donera ägg är en omfattande procedur med allvarliga risker för den som donerar. Min fru donerade ägg när det var ganska nytt, hon fick inte ett öre eftersom hon var student och saknade inkomst. Lite mer än så tycker jag man ska få för den tid och den kraft det tar... /K

    SvaraRadera
  18. Tack själv för en intressant kommentar!
    Det tänkte jag faktiskt inte på. Det där med att vara student och inkomstbortfall...
    Det har du rätt i. Det borde vara ett fast belopp för alla som donerar.
    En del landsting ger ju i alla fall 4000 kronor. Det borde vara ett minimibelopp som alla borde få oavsett inkomst. Om inte annat så tror jag att mottagaren av ägg gladeligen skulle kunna betala. Jag skulle i alla fall kunna göra det. Lätt.

    I min värld så är en donator en räddande ängel. De ger inte bara möjlighet till nytt liv, de ger faktiskt "nytt liv" till oss mottagare också.
    Så hälsa din underbara fru! Jag tackar ödmjukast (även om jag inte är den direkta mottagaren, men ändå)!

    Kram

    SvaraRadera
  19. Nähä, jag blir så ledsen efter att ha läst ditt inlägg och alla dessa kommentarer! Har inte läst artikeln än och vet inte om jag vågar nu. Som vanligt känner man sig som en enda stor slagpåse. Önskar verkligen att alla fick vandra runt ett tag i de ofrivilligt barnlösas skor och känna på hur det är. Efter ett par år i dem skulle det nog inte vara många kvar som rackade ner på den behandling som erbjuds. Du skriver så bra Wilda och jag förstår precis vad du menar!!

    Nu tar jag ett djup andetag och läser den där artikeln i alla fall.

    KRAM

    SvaraRadera
  20. Kram, Charlotte!!
    Ibland får man helt enkelt blunda för kommentarerna... Och bara läsa artikeln istället. ;o)
    Men hav förtröstan, jag har bara skrivit ur ÄD-synvinkel. Det är ganska synd om tjejen i artikeln om man ser det ur hennes synvinkel och tar hänsyn till hur hon behandlats av sin pappa (föräldern, inte donatorn).

    KRAM igen

    SvaraRadera
  21. Ska hälsa henne! Tyvärr vet vi att det inte blev några barn av äggen, men några par fick iaf ägg att försöka på! Jag håller med om att donatorer är räddande änglar. Utan dem hade vi inte haft vår underbara unge eller den lilla som är påväg... /K som även är mottagare till donerad sperma

    SvaraRadera
  22. Åååh, tår i ögat! Grattis! Och så spännande med en liten till på gång!

    Kram

    SvaraRadera
  23. Jaadu, fina Wilda, jag vet inte vad jag ska säga. Jag har inte läst artikeln och vet f*n inte om jag har lust till det heller. Får väl samla lite kraft först...

    Men det är väl så att det alltid kommer finnas människor som mår dåligt på grund av sin livssituation. Som de ibland skapat åt sig själva, eller annars "fått levererad".

    Det finns ingen allomfattande sanning, att något ÄR; Tex. finns det adoptivbarn som aktivt sörjer att vara bortlämnade, där hålet i själen äter och växer. Andra känner sig tacksamma för att de fick en familj som älskar dem.

    Donatorbarn(och då menar jag ÄD, ED eller donerad sperma) behöver veta vart de kommer ifrån, och som förälder till ett donatorbarn måste man vara förberedd. För frågorna kommer komma; vart, hur, varför, vem...

    Föräldrar till donatorbarn är ju oftast dessutom mcyket väl förberedda, eftersom processen dit sällan är enkel. Det är inget som "råkar" hända, som att en pappa överger sin familj - om jag förstod kommentarerna ovan.

    För att återknyta till det jag började med; det finns alltid de som mår dåligt. Och de är roligare att skriva om än de som mår bra. Det skapar mer kontrovers, fler kommentarer. Och nötterna får vatten på sin kvarn; se där! donationer är ett otyg.

    ursäkta romanen...

    kram

    SvaraRadera
  24. Tack för romanen! ;o)
    Jo, men visst är det så. Och jag borde ha lärt mig det vid det här laget... Eller snarare, jag borde inte reagera längre av ren vana och tristess. Men ibland blir jag bara så trött.
    Och dina romaner är alltid trevlig läsning.

    Kram

    SvaraRadera
  25. Du får tycka som du vill och jag misstänker att du inte förstått hennes argument när hon nämnde våldtäkt...

    Ofrivillig barnlöshet är i sig inte särskilt intressant dock är de etiska frågeställningarna till donation som glirar starkt så fort man kommer in på donation det.

    Människor som donerar ska göra det gratis, inte som anonym eller du som tycker att man ska få ekonomisk kompensation. Av två skäl. Man ska göra det pga rätt orsaker dvs inte ekonomiska aspekter utan av humanitära, empatiska skäl samt godhet. Den ekonomiska aspekten selekterar fram människor från ekonomiskt svaga grupper och därigenom skapar donatorer som egentligen inte vill och har satt sig in i vad de egentligen gör. Precis som hon i artikeln som behövde pengar för att betala studierna.

    Precis som du WIlda skulle många kunna betala. Det gör folk även när de kommer med "kusiner" från fattigare delar av världen för att få sin "kusins" njure...

    SvaraRadera
  26. Ja, du Lasse. Jag finner faktiskt inte ord för din okunskap och dina förlegade åsikter. Och du klev över gränsen nu.
    Din sista mening ser ut att komma från 1800-talet. Den är fördömande och gränsar till förtal eftersom du faktiskt drar in mig personligen i det stycket och du insinuerar ganska vilt.

    Så just nu funderar jag på om jag ska stämma dig eller inte. Och jo, du är fullkomligt spårbar.

    SvaraRadera
  27. http://ivfdagar.blogspot.com/2011/08/brevet-till-lasse.html

    SvaraRadera
  28. Hello ladies.

    Alana here.

    I understand you all have very strong feelings about this topic.
    I want to invite you to write you own story on the website. It might be a worth while place to make your arguments.

    www.AnonymousUs.org

    I wish you all the best of luck with your families. Honestly.

    SvaraRadera