Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

torsdag 18 augusti 2011

Tidsperspektiv

Igår gick vi in i vecka 20. På onsdag har vi gått halvvägs. Det är verkligen helkonstigt!
Det har hänt så mycket de senaste åren, speciellt sen vi började med ÄD-försöken. ALLT har kretsat kring hormoner, känslor, uteblivna semestrar och pengar. Och bloggen så klart. Och mina nya vänner. Såna man kan diskutera slemhinnor och färgen på toapappret med.
Mitt engagemang för barnlösa har vuxit också. Jag försöker läsa allt jag kommer över. Jag vill förändra.
Men det får jag ta i långsammare takt. Nu är det fokus på Mini.

Igår blev tidsperspektivet tydligare.
Om 4 månader jobbar jag förmodligen min sista dag innan föräldraledigheten.
I mitten av september fyller jag 42 år. Då är det bara ca 4 månader kvar till födseln.
Till min födelsedag ska gästrummet vara tapetserat och inrett. Till dess är det ca 4 veckor.
Då kan vi börja inreda Minis rum. Med tanke på att jag ändrade mig om tapet femtioelva gånger till det förra rummet så borde vi speeda upp oss lite med den där tapetseringen....
Minis gay-dad ska nämligen bo i det rummet på min födelsedag.
Ja, gay-dad är då min kära vän A (som ju är min gay-husband och Fina M's goa vän numer) som fick en tår i ögat när vi sa att det är en tjej. Han sa genast att det blir en mini-Wilda och att han nästan känner sig som pappan själv. Rent mentalt alltså. Hur vackert sagt är inte det? Lilla Mini blir nog högt älskad inte bara av oss. Det känns väldigt bra.
På tal om det, bästaste bästisen tjatar om att hon ska vara barnvakt hela tiden. Jag försöker att påtala att det inte kommer att gå för de gånger vi är ute på galej är ju när vi umgås med just bästisen och hennes man. "Då får ni sluta göra det så ofta för jag vill gosa med Mini."
Hahahaaa! Underbart svar. Älskad unge redan nu som sagt.
Och min moster som bor åt tjotahejti, d.v.s. söder om stan (jo, vi stockholmare är så inskränkta, nordbor och söderbor liksom) har också tingat att vara barnvakt.
Hmmm, vi får nog avgöra det hela i en gyttjebrottningsmatch...

Tillbaka till tidsperspektivet. Det är inte lång tid kvar med andra ord. Vi ska ju hinna med att införskaffa massor av prylar och planera om hemmet lite också. När det kommer till prylar så förlitar jag mig helt på Ullaredsresan och IKEA. Kläder ska vi få en del av kompisar är det sagt. Men tiden? Var ska vi få den ifrån? Halvvägs gick ju jättefort! Och nu är det bara andra halvan kvar!
Det blir väl som med allt annat. Det löser sig.

Snart, Mini. Snart ses vi.

Kram

2 kommentarer:

  1. Haha, jag som tycker tiden sniiiglar sig fram! Men det kanske släpper senare =)

    SvaraRadera
  2. Jo, men det gör den ju!! Den går alldeles jääättelångsamt ända tills man helt plötsligt inser att halva tiden gått, hahahaa!
    Fast jag tror att de sista veckorna kommer att gå ännu långsammare.... :o)

    Kram

    SvaraRadera