Igår fick jag såna där nervösa tankar som kan dyka upp ibland. Ni vet, när man börjar tänka på något och så spånar man vidare lite för mycket. Det kan vara om vad som helst men för mig var det naturligtvis Mini det handlade om:
Jag: - "Tänk om Mini kommer ut och är jääätteful!"
Fina M: - "Men, vad är det du säger?!?"
- "Ja, tänk om Mini kommer ut och är så ful att jag inte vill kännas vid henne!"
- "Inga barn är fula..."
-"Precis! Tänk om Mini blir undantaget som bekräftar regeln?"
- "Men nu får du för f-n ge dig!"
- "Jo... men alltså, tänk om jag får tokspel och tycker att Mini är ful."
- "Ingen mamma tycker att deras barn är fult."
- "Jooo! Vid såna där graviddepressioner som man hör talas om! Tänk om jag får det och inte vill se Mini något mer."
- "Jaha, då får väl Mini bli bara min då'ra. Jag tar hand om Mini då."
- "VA?!? Men jag då? Skulle du inte ta hand om mig?!"
- "...????....." (Fina M ser galet ställd ut)
- "Ja, jag kan ju inte rå för att Mini ser ful ut och att jag får en graviddepression...."
- "Alltså, vart vill du komma?!"
- "Ja....erh...äsch, Mini är nog inte ful förresten...bara tänkte...eller jag tänkte nog inte alls..."
Allvarligt. Vad är det för jäkla resonemang? Hur kunde jag ens komma på tanken!?
Ja, ja, jag började i alla fall inte böla när M inte skulle ta hand om mig utan om Mini. Heheheee....
Stackars Fina M.
Kram
Ibland går det upp och ibland går det ner
7 timmar sedan
Haha, amen du alltså..... Men faktiskt (nu ska jag vara snusförnuftig igen) det är bra att ni fört det på tal. Själv fick jag förlossningsdeppar som varade LÄNGE och vi hade inte tänkt tanken innan att det kunde hända. Så även om det var en fånig diksussion som är helt banal så är det bra att det varit på tapeten. Fortsätt dryfta alla konstiga idéer du får :-) Kram!
SvaraRaderaÅåh, tack!!
SvaraRaderaIbland tror jag att hela den här evighetslånga "bli-med-barn-cirkusen" gör att jag överanalyserar ibland. ;o)
Men det är nog faktiskt som du säger; det är bra att man pratar om det även om det kommer upp på ett konstigt sätt. Ibland blir jag förvånad över hur barnslig jag kan vara i mina resonemang! Men det ser jag som något positivt i och för sig. :o)
TACK igen!
KRAM
Hihihi, söta du...
SvaraRaderaTanken har slagit mig (för jag har tänkt längre bort än jag behöver), att om jag skulle bli gravid, och skulle få barn, hur jag skulle reagera.
Tänk om vi glömmer bort oss själva? Han glömmer att älska mig, ja du vet, såna fruktansvärt egoistiska tankar som är helt sjuka...
Jag tror iinte vi är ensamma om knasiga tankar.
Förstår att våra respektive blir galet ställda =)...
Naturligtvis kommer er Mini vara den finaste bebis ni sett. Självklart kommer min man ff älska mig om vi får barn...
Tack för dina fina kommentarer ♥.
Ha en fin dag.
Kramar/
Luiza
Här kommer en till superförnuftig. Av någon anledning ingår "katastrofscenrio" i hela graviditetsgrejen. Jag minns att jag hade alla möjliga fantasier om att barnet skulle komma ut med olika konstiga handikapp, bli överkört direkt.... Vad jag minns från då-förtiden så var det helt normalt och en del i att "bli förälder" grejen, som även sen de kommer ut är lite fullt av oro.... Det är inte barnsligt, utan normalt! Du ska bli mamma!
SvaraRaderaTack, Luiza och tack Längtan67!
SvaraRaderaTur att man har förnuftiga människor omkring sig.
Skönt att få vara helt normal! :o)
Ja, det ingår nog i hela bli-med-barn-grejen. Jag kommer säkert att nojja ännu mer ju närmare förlossningen vi kommer. Det kommer att bli helt sjuka inlägg här på bloggen! Hahahahaa! Jag har ju sagt att jag aldrig ska hålla inne med tankarna här på bloggen så värre lär det og bli... :o)
Tack för att ni finns!
KRAM
Hahahaha... Underbart. Mini kommer enligt dig vara den sötaste bebisen som världen skådat. Det är jag nästan säker på. Annars får du väl ta lite prozac...
SvaraRaderaÄrligt talat tycker jag inte att nyfödda bebisar är särskilt söta, jag föder ju upp katter och i jämförelse... Jag tyckte att mina barn var ganska fula faktiskt, men det hindrade inte att jag kände en otrolig ömhet och kärlek till dem på sekunden. Och deprimerad var jag också, men älskade mina barn ändå.
SvaraRadera