Me, myself and I

Välkommen hit!
Här läser du om min färd genom ivf:er och äggdonation.

Visar inlägg med etikett Riga. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Riga. Visa alla inlägg

fredag 11 oktober 2013

Jobb...

Alltså, när jag tittar på båtalternativet så verkar det inte så dumt trots allt.
Planen var att flyga ner på fredag morgon, bo på hotell en natt och flyga hem lördag morgon.
Med båten måste jag åka redan på torsdag kväll så det blir en natt till borta hemifrån, men det är det värt om man räknar pengar.
Det blir en kryssning (kan bara tänka mig hur myyysig den är, hahaha! Jag kommer nog sova, men ändå) där båten går kl 17 på torsdagen och jag är framme i Riga kl 11. Kan jag få till FET runt kl 14 så vore det kanon. Båten går tillbaka kl 17: 30 på fredagen nämligen och jag hinner att äta lunch innan själva insättningen då också.
Båten är sedan tillbaka kl 10:30 på lördag förmiddag. Perfekt! Och jag slipper boka hotell.
Om jag bokar nu (vilket jag inte kan för jag vill veta resultatet från VUL, men rent teoretiskt) så kostar allt detta, inklusive två frukostar och middag, 1500 pengar. Totalt.
Om jag flyger kostar bara flyget ca 2300 kronor.
Det får nog bli båt.

Eftersom jag borde jobba men inte kan låta bli att ta små pauser och surfa lite så måste jag nog i alla fall dela med mig av det jag hittar när jag surfar också. Mitt senaste "fynd" är PappasAppar. Huuuur bra som helst! Här finns recensioner och länkar till en massa bra barnappar, både böcker och spel.
Perfekt att ge bort till andras barn i present om man inte har egna barn som man vill roa eller sysselsätta. Det finns både gratisappar och betalappar. Allt är åldersindelat och prissatt. Sketabra, säger jag bara!

Jobba var det, ja....

Kramas där ute. Det är fredag.

lördag 8 juni 2013

Frånvaro

Go vänner, det är lite tyst här på bloggen och anledningen är att det händer så mycket just nu. Jag hinner helt enkelt inte skriva. Det samma gäller mailen. Förlåt, förlåt, förlåt för att jag inte svarar, men tiden räcker just nu inte till riktigt. Jag läser allt och jag lovar att svara! Men det blir inte just nu. Jag hittar inte tiden riktigt.

Vi ska flytta. Vi trodde att det var den sista juli som var flyttdag men nu har köparna blivit av med sin lägenhet och de vill flytta in sista juni! Vi motsatte oss det och vi enades om den 12:e juli istället.
Det kan låta långt fram i tiden men det är det inte, har vi insett. Det är midsommar också och jag jobbar heltid. Och Mini kräver en hel del tid. Till sist så är det ju så att vi inte kan packa ner allt och flytta det till det nya stället, för vi har inget nytt ställe dit allt ska.
Nej, en del ska till Shurgard och då måste vi se över vad det är som ska dit egentligen, för det som inte ska dit ska till den lägenhet vi ska bo i under tiden huset byggs. Den lägenheten är delvis möblerad så då måste vi tänka till lite kring vad det är vi behöver ha med oss i möbelväg också.
Sen är det alla trädgårdsprylar som ska till Shurgard också, men just nu står en del i det gamla förrådet på nya tomten. Och det förrådet har vi kommit på ska rivas, så då måste vi tänka till kring det också för det måste rivas på semestern, vilket är när vi har flyttat, vilket innebär att vi måste flytta över en del saker därifrån till Shurgard redan nu, vilket... ja, ni hör ju. Vi lever i ett logistikkaos just nu.
Och samtidigt söker vi bygglov och måste planera en hel del inför själva husbygget. Vi har fällt träd också där en del av träden ligger i 30 cm-bitar på tomten och väntar på att klyvas. Eller i alla fall flyttas på, innan tomten ska förberedas. Och så måste vi fälla några träd till.

Jag gnäller verkligen inte! Allt är helt självförvållat och det är kul, men tar massor av tid.
Och jobbmässigt så har jag massor på gång men inget är klart och det kräver en del strategi och räknande och det hinner jag inte riktigt med heller. Inte så balanserat som jag skulle vilja i alla fall.

Just det, vi ska försöka få till en insättning också.... Jag har fortfarande inte fått min mens och på måndag ska jag till Fru Gyn och kolla hur jag ser ut där inne egentligen. Eftersom det på måndag är 95 dagar sedan jag hade mens så borde jag ha en jätteslemhinna, hahahaa! Eller så har jag en stor cysta eller något annat jäkligt... Eller så har jag helt plötsligt blivit urgammal.
Och AVA tjatar om att jag måste ta prover för HIV, syfilis, Hepatit B och C också så det ska jag göra nästa vecka.
När jag sen meddelat om undersökningen hos Fru Gyn till AVA så ska vi ta ställning till om ett nytt försök. AVA har sagt att jag inte behöver ta tabletter för att få mens utan de kan istället utgå från slemhinnans storlek just nu. Jag vill inte det utan tänker nog be om "menspiller". Efter 95 dagar så borde det bara vara bra att rensa ut lite gammal, unken (ursäkta ordvalet, hahahaa!) slemhinna, tycker jag. Så vill jag ha det.
Hursom, det kommer att bli en himlans massa räknande där också för Fru Gyn ska ha semester och jag behöver henne för att kolla slemhinnan när vi har börjat behandlingen... Logistik. Allt handlar om logistik. Jag blir gaaalen! Lite i alla fall, hihi.

Förresten, flera som läser här har frågat om min gyn kan ta emot fler. Jag har frågat henne om det och om jag kan hänvisa folk till henne. Hon har dessvärre bett mig att inte göra det eftersom hennes kollega har valt att forska mer och min Fru Gyn har fått ta över kollegans patienter. Det i sin tur betyder att Fru Gyn, som redan innan hade "intagningsstopp" i sin kundbas, nu är totalt utarbetad och inte kan ta in fler patienter utan att bränna ut sig totalt. Så hon säger ett ledsamt "nej, tyvärr". Förbaskat synd, säger jag! Det behövs fler som hon. En gammal men pigg dam med mycket humor, livserfarenhet och skinn på näsan. Som åker pulka i skidbackarna mörka vinterkvällar för att det är kul. Hon är underbar!

Mitt i all kaos så står Mini. Hon växer och växer och är en liten människa med strålande gott humör (oftast) men oj, så bestämd! Hon vet vad hon vill och jag förundras varje dag över hur en så liten person kan veta så mycket om hur hon vill ha det.
Naturligtvis går hon före allt annat och vårt lilla logistikkaos är hon lyckligt ovetandes om. Herrejösses, det finns ju myror på uppfarten och stenar med mönster på! Vad betyder omvärlden just när man ser sånt, liksom? För att inte tala om hur roligt det är hos grannkillen och hans familj.
Så det är mina små andningshål, att få titta på myror på uppfarten och att hänga hos grannen. Fina M sköter mycket av flytten av saker till Shurgard under tiden. Fina, fina Fina M.

Bara så ni vet, jag finns i allra högsta grad och jag läser mail och bloggar, men att ta mig tiden att svara hinns aldrig riktigt med. Mini tar mig i handen och drar i mig så fort jag sätter mig med datorn och på kvällen packar vi och försöker att hinna betala lite räkningar och planera husbygget. Om inte jag råkat somna helt utmattad när jag nattar Mini...

Många, många kramar till er alla!



tisdag 8 januari 2013

Lyckogråt

Jag har just ätit den äckligaste Caesarsalladen någonsin. Men det gör inget, för jag har två små embryon inbakade i underlivet. Jag är mer än nöjd.

Naturligtvis fick jag vänta nästan en timme på att få träffa läkaren. Det verkar vara standard hos dem men jag bryr mig liksom inte om det. Antingen är det kulturellt, vilket jag betvivlar, eller så är de bara så på kliniken men om man som jag åkt långväga enkom för att träffa dem så har man ju inte direkt bråttom till något annat. Så jag satt där och tog en kaffe. Ja, just det, jag hittade en korg med choklad bredvid kaffemaskinen också... Den var halvtom när jag äntligen fick träffa Dr Fodina, hehehe. Jag hann inte äta lunch innan jag gick dit...

Hursom, Dr Fodina berättade att de tinat två embryon. I och med det så blev det inte så mycket att välja på, sätta in ett embryo eller två. Jag menar, tinar de två varav ett är toppkvalitet (blastocyst) och ett är väldigt bra men utvecklas långsammare (morula på gränsen till blastocyst), ja, inte sjutton slänger man bort ett då.
Men som läkaren sa, med dessa två embryon så är risken/chansen för tvillingar mindre än i vanliga fall med två toppembryon. Så hon tackade för att jag valde att sätta in två, hon vill ju också ha ett bra resultat rent medicinskt. Blir det mer än en så får vi ta det då. Huga.

Hotellet jag bor på är Hotel Monika och det är helt ok. Perfekt för en sån här vistelse faktiskt och det är gratis Internet. Mycket bra, hihi. Men de är som sagt, mindre bra på sallader.

När jag åt min sallad ringde Fina M fyra gånger på raken. Jag kunde inte svara för då kostar det pengar och hamnar på jobbets telefonräkning. Det kan jag inte förklara bort när jag sagt att jag är sjukskriven... Så jag kunde bara inte svara.
Fina M ville veta hur det gått men jag trodde att det hänt Mini något och ringde till slut hem från hotelltelefonen (som förmodligen kostar en förmögenhet att ringa till utlandet ifrån men jag hade panik).
När han svarade kunde jag inte fråga vad han ville för jag var så rädd för svaret. Så sa han att han ville veta hur det gått. Lättnad! Var det bara DET?! Så började jag gråta. Igen...

På kliniken frågade Dr Fodina hur det var nu med en liten tjej i mitt liv.
-"So, Wilda, how is your life nowadays? Is it tough?"
-"Tough? No, not at all! It is wonderful!"
-"But with a baby....?"
-"It is still easier than living without a baby when a baby is all you want."
-"Oh, that must be so true...", nickade hon.
Och så fick jag en lyckoklump i halsen som jag svalde för att inte börja gråta.

Vid insättningen, själva tillfället när doktorn för in embryona, det ilar till lite och man ser det hela på skärmen, då ryckte jag till lite med magen. Anledningen var att den där lyckoklumpen hoppade upp i halsen igen. Jag svalde och höll andan igen så att jag skulle ligga så stilla som möjligt och inte försvåra placeringen av embryona. Lyckotår i ögonvrån. Gråt, gråt inombords. Lyckogråt.

Det har varit en hektisk dag. Väldigt känslosam, men det känns bra. Tårarna har bränt bakom ögonlocken av olika anledningar ända sedan imorse, men nu är jag bara trött. Jag ska se på tv, läsa, surfa och sen sova. Imorgon bitti flyger jag hem igen. Tillbaka till min lilla fina familj som jag sover utan för första gången sedan Mini kom till oss. Jag saknar dem så det gör ont!

Tack allihop för tumhållningar och sms! Ni är verkligen ovärderliga!!

Embryokramar från Riga



torsdag 3 januari 2013

FET

Ja, varför ska det alltid vara något liksom... Men jag ska inte gnälla. Eller, jo, det ska jag.
Jag har precis fått svar från kliniken och det blir ingen insättning imorgon utan på tisdag den 8/1. Min andra arbetsdag. FAN.
Anledningen är att jag ska ha använt Progesteron i fyra dagar innan insättning. Hade jag vetat det (kan inte komma ihåg att det var så sist, måste kolla för sakens skull) hade jag gjort allt jag kunnat för att få till en gynundersökning tidigare. Skit, skit, skit.
Hur tusan ska jag få till det nu? Jag börjar jobba hos kund på måndag den 7/1 och har introduktion hela den veckan.
Jag får ljuga igen. Säga att jag är sjuk. Influensan. Och sen får jag innerligt hoppas att jag inte får influensan längre fram för den kan man ju inte få två gånger, vad jag vet....

Jag som hade hoppats på att det inte skulle vara något krångel denna gång. Hur kunde jag vara så naiv?

Kram

söndag 24 april 2011

Rigarapport

Äntligen hemma! Jag är helt slut efter en helt sömnlös natt. Det var visst streetracing eller nåt inatt utanför vårt hotell. Galet höga ljud heeeela natten. Fina M snusade som en stock och jag låg klarvaken. Men nu är krafterna tillbaka! Dags för en avslutande sammanfattning av Rigaresan och lite (mobiltelefon-)bilder! Klicka på dem för att se dem i större format (dock är bildkvaliteten inte den bästa...).


Vi åkte med AirBaltic som hade finfina flygplan.



Däremot hade de en skum könsindelning på leksaker i sin flygkatalog....mutter, mutter...



Flyger man med AirBaltic så finns det också en jättebra karta i stolsfacket. Sno med er den. Och när ni kommer ut i ankomsthallen så går ni till BalticTaxi och köper en biljett på 10 LVL. Den ger ni till chauffören när ni är framme vid hotellet. Behöver jag säga att taxibilen är grön?
De finns röda taxibilar som är bra att åka med också.


Vårt hotell, Radisson Blu Hotel Ridzene. Skitfult betongkomplex men det låg bra till och vi fick ett bra pris när vi bokade....


"Bar" skrivs typiskt nog "Bârs" (ok, jag har inte det där raka strecket på den här datorn...)


Dagen efter ankomst var det dags. Så här ser entrén till AVA-kliniken ut.


Och den ligger på den här soliga gatan...

I Riga parkerar man som man blir tillsagd. "Upp på trottoaren med bilen nu då!"

Och känner man sig tveksam till att stå på trottoaren så finns den svenska "lagomvarianten". Lite både och liksom. Om man inte törs fullt ut.

Och känner man sig som en punkare så är det bara att "tvär"-vägra att följa skyltarna.

Frihetsmonumentet, ett måste att se. Både monumentet och de värdigt patrullerande militärerna (fnitter).

Dagen efter spermalämnandet (på torsdagen, alltså) åkte vi till Majori i Jurmala och njöt havslukt...

...och vackra byggnader...

...och en öl...

Till Jurumala kommer man enklast genom att gå till centralstationen som ser ut som en jättestor betongklump (á la gamla Sovjet) bredvid köpcentret "Origo". Där letar man upp lucka 6, 7, 8, 9 eller 10 och frågar när nästa tåg mot Majori (största byn i Jurmala) går, vilken perrong och vad det kostar. Priset är ca 3,60 ToR för två personer (ca 43-44 SEK). Sen letar man upp perrongen och då får man kika lite noga men det är inte alltför svårt att hitta.
Resan tar ca 30 minuter och biljetterna ska visas för en konduktör. Vår var en gullig tjej som kom och sa till oss när nästa station var Majori. Annars kan ni alltid sätta er på tågets högra sida i färdriktningen och när ni ser nedanstående hus så vet ni att ni ska springa av. De ligger nämligen i Majori...
(bilderna är tagna från perrongen)

När ni väl klivit av så följ huvudströmmen dit alla andra går (över gatan och lite till höger). Då hittar ni en lokalkarta där ni ser att det är svårt att gå vilse i stan...

På Långfredagen var det tänkt att vi skulle shoppa men det bidde inte så mycket av med det. Däremot hittade vi ett mysigt kafé/restaurang i Jugendområdet (med på Unsecos världsarvlista!) där vi åt snacks och tog en öl/cola på uteserveringen.
"The Flying Frog" hette stället.


Man kan också roa sig med att åka båt på Daugava. Vi hittade ett "hoppa-på-ställe" i parken Bastejkalns (tror jag den hette....).

Och om någon undrade vad Påskharen hade för sig så var han stupfull och vilsen utanför en nattklubb i Riga.

Middag inmundigades på en Belgisk bar, Bon Vivant, som påsken till ära hade två kycklingar i ett akvarium inne i baren. Jättefräscht...

Ja, just det! Ta med er ett hänglås med era namn och datum på (gissar att det är förlovningsdatum det ska vara egentligen) och häng fast på någon av broarna som minne, vettja!

Det var alles från resan! Generellt kan jag också tipsa om att våga gå in på restauranger med tonade fönster. Nästan alla ställen har det nämligen och innanför finns ofta toppenmat, god, kall öl och trevlig personal.
Och ta er till Skyline Bar högst upp på Radisson Blu Hotel Latvija innan mörkret faller så har ni en fantastisk utsikt över hela stan!

Ja, just det... Det var visst en liten detalj kvar... Lördagen.
Så här ser insättningsrummet ut (det vita lilla strecket på skärmen är de insatta embryona):



Och så här ser våra påskägg ut!

LYCKA!

KRAM

lördag 23 april 2011

Insättning klar - RD1

Tack allihop för hurra-rop, lycka till och tummar och tår! Det är obeskrivligt vad ni betyder mycket just nu. Kram för det!

Nu är jag då "ruvare" på dag 1. Najs.
Vi klev in på kliniken kl 12:30 lokal tid och fick vänta nästan 45 minuter. Det gjorde absolut ingenting för då fick min puls sjunka lite. Vi satt och läste så tiden gick ganska fort faktiskt
Medan vi satt där kom Jelena med ett papper som vi fick skriva på. Ett sedvanligt "vi-vet-vad-vi-ger-oss-in-i-papper" där vi också fick skriva hur många embryon vi vill ha insatta. Vi skrev 2.
Sen blev det dags att träffa Dr Fodina (och jag kan inte låta bli att nynna på låten "Funky Cold Medina" när jag hör hennes namn), en underbart glad, trevlig och skojfrisk läkare. Hela rummet fylls med energi när hon kliver in. Man blir glad.
Hon berättade hur de gjort med alla ägg dag för dag och ägg för ägg, sen gick vi igenom medicinering och allmänna "regler". Hon uppskattade att jag bad om Prednisolon och Fragmin så det ska jag ta. Folsyran tar jag redan och fokus på protein i kosten gör jag faktiskt också redan. Lite mer frukt vill hon att jag äter för glukosens skull (som jag försöker att dra ner på, men, men...jag får väl ändra mig där då). Jag måste röra på mig för blodcirkulationens skull men inte springa, rida eller göra alltför ansträngande och utmattande övningar. Powerwalk och viss styrketräning är bra och det gör jag redan så nu får jag fortsätta med det. Inga konstigheter.

Sen var det dags för insättning. Åååh, det var nästan mysigt! Vi fick se våra embryon på en dataskärm innan insättningen och Dr Fodina påpekade flera gånger hur otroooligt bra kvalitet det är på dem. Jag hade kunnat höra henne säga det sjuhundra gånger till. Så bra lät det när hon sa det. De skrev ut en bild på skärmen med de två embryona i bild. Ett 11-celligt och ett 9-celligt. Och 6 stycken ligger i frysen. Så totalt 8 av 11 embryon överlevde. Härligt!
Själva insättningen gick smärtfritt (nja, det ilar något otroligt men det gör inte ont) men jag fick beröm för att jag inte gått och kissat innan. En fylld blåsa underlättar för dem att se var de ska sätta embryona. Duktiga jag mindes från tidigare försök...
Efteråt visade doktorn med VUL exakt var embryona sitter. Vi fick en bild av det också. Sen kom Jelena med ett täcke som hon lade över mig. Jag fick ligga kvar i stolen i ca 20 minuter. Fina M satt så klart med hela tiden både vid insättning och vila. De spelade klassisk musik och vi tog lite kort med mobilen (som kommer upp här när vi kommit hem igen). Väldigt avslappnande.

Innan vi gick fick vi lite mediciner och genomgång av schemat för hur allt ska tas och vad som ska göras framåt. Så här ser det ut från och med idag:

- Progynon, 2 mg, 1 tablett 3 ggr om dagen
- Progesteron (vag), 400 mg, 1 vag på morgonen och 1 vag på kvällen
- Progesteron (tabl), 200 mg, 2 tabletter kl 16 varje dag
- Prednisolon, 5 mg, 2 tabletter kl 22 varje dag
- Fragmin, 0,3 ml, 1 injektion per dag
- Folsyra, 1000 mikrogram per dag

- Blodprov för Hcg och Progeteron ska tas den 6/5 och den 9/5
- Ultraljud en 27/5 (om det är positivt svar)

Jag har fått för mig att det är lite låg dos av både Prednisolonet och Fragminet men jag kanske har fel? Det känns i alla fall bra än så länge.

Åååh, allt kändes så fantastiskt bra, tryggt och proffsigt. Alla är trevliga, snälla och goa och på vägen tillbaka till hotellet sken solen varmt på oss. Allt är fantastiskt bra! Nu är det bara ruvandet kvar... Det blir dagliga rapporter kan jag lova!

Igen, tusen, tusen tack för all support! Det värmer hela vägen in i mitt hjärta alldeles enormt.
Fina, fina ni. Ni vet väl att ni är helt otroliga allihop?

Så en hel drös med glada påskäggskramar till alla!

Snart...

Om en timme ska vi vara där. Äntligen, äntligen, äntligen. Som jag hoppas att det blir något den här gången. Det går inte att beskriva. Om jag tidigare skrivit att jag inte längre har det där lite naiva hoppet kvar så kan jag ärligt säga att det är tillbaka nu. Obeskrivligt men hela kroppen vill bara kasta sig ner i den där gynstolen och skrika efter embryon att stoppa in i mig. Typ.
Nedermagen är lite mer svullen än vanligt och det beror nog helt och hållet på progesteronet. Kanske på att jag inte ätit helt nyttigt också... Det har varit semester och jag har bara njutit god och mat här i Riga. Hyffsat nyttig men alldeles för mycket, hahahaa!

Tänk att det snart är dags. Vi kan bli föräldrar om allt vill sig väl.
Vi har slagit vad om hur många embryon som klarat sig. Jag har gissat på 9 av 11 och fina M gissar på 7 av 11. Får se vem som har mest rätt. Tänk om bara ett klarar sig? Eller inga... Men då borde de ha ringt vid det här laget.

Snart lämnar vi hotellrummet...

kram

fredag 22 april 2011

Långfredag

Idag sov vi lite längre och efter frukosten bar det iväg ner mot centralstationen för där ligger Stockmann och vi tänkte kika på kläder. Men först ville vi ta oss under spåren och till andra sidan för där ligger tre gamla hangarer där man brukade tillverka Zeppelinare (ni kan bara tänka er hur stora hangerna är!). Men väl på andra sidan var det så urbota mycket folk att jag som älskar marknader (!) gav upp. Jag gissar att halva Riga var på marknaden för idag är det ledig dag här tror vi. Skolorna är stängda i alla fall.
Stockmann var som ett varuhus är mest och jag hittade inget jag ville handla. Istället tog vi en promenad tillbaka och upp till Jugendområdet och tittade på hus. Området finns med på Unsecos världsarvlista. Vi tog en öl och lite småplock på en stillsam uteservering och promenerade lite till.
Nu har vi landat på hotellrummet och vi slappar och väntar. Väntar på middagstid. Och sen väntar vi igen. På att dagen ska ta slut. Vi vill nämligen att det ska vara påskafton nu.
Mina tankar går till de 11 embryona hela tiden och det är ganska jobbigt att bara vänta så här. Jag vill mest sova bort hela dagen för det här är verkligen den längsta fredag jag varit med om.
En långfredag med lite annan innebörd än kristendomens men en lång fredag är det verkligen.
Men imorgon smäller det!

Glada påskkramar!

torsdag 21 april 2011

Frögurka

Jipiiiieee!!!
Vår donator är en frögurka.
De plockade ut 15 ägg. Av dessa blev 11 befruktade och nu hoppas vi att så många som möjligt överlever tills på lördag.
ET blir kl 12:30 lettisk tid på lördag, d.v.s. kl 11:30 svensk tid.

Nu drar vi till havet och firar med en kall öl i solen.

KRAAAAAAAM!

onsdag 20 april 2011

Spermieförvirring

Ah! Riga är jättefint! Och alla tjejer är skitsnygga så det blir nog en söt unge, hahahaaa!
Allvarligt talat, det är bra här i Riga. Utom rummen där killarna gör sitt då'ra.
Maken berättade att rummet är helt kalt och i mitten av det står en stol med galonklädsel. Och så lite läbbiga tidningar och en dvd-spelare med läbbiga filmer... Låter sådär kul. Men sånt är livet för de stackars spermiebidragande männen. Hmpf. Det är ju verkligen såååå jobbigt med galonstolar jämfört med hormoner, spreta med benen i tid och otid, vara gravid och klämma fram en klump, som går att jämföra med en kalkon, genom ett kroppshål som normalt är vant vid en korv, alternativt det jobbiga att vara barnlös. Men visst, rummet lät verkligen inte roligt.

Han fick visst helt oförberedd lämna blodprov också. Först. Ni kan ju tänka er vad som hann fara genom fina M:s huvud när sköterskan hämtade honom och ledde in honom i ett helt vanligt undersökningsrum när han hela tiden trodde att han skulle lämna spermier. Och därinne i rummet stod två kvinnliga sköterskor (Hrm, hur var det nu med varje mans våta dröm? Två sjuksköterskor... Äsch, obehagliga tanke.). Förvirring, men det redde ut sig ganska snabbt när de bad honom lägga fram armen för att sticka honom i den. Han är spruträdd så alla eventuella osunda tankar försvann på en gång, hahahaa!

Efteråt fick vi prata med Jelena. Hon förklarade att vi kunde komma förbi imorgon vid 10-tiden så berättar de hur många ägg de fått ut och hur befruktningen gått. Galet spännande!
Vi fick ställa frågor men hade inte så många. Jag vill ha kortison och blodförtunnande men det får vi ta med läkaren på lördag. Fina M var fortfarande lite stressad av galonfåtöljer och dubbla sjuksköterskor så han glömde att fråga vad blodprovet skulle vara bra för. Min teori är att de bara ville retas med honom, hahahaa!
Naturligtvis har vi tagit en del bilder men de vill visst inte bli uppladdade på den här minidatorn jag har med mig så det får bli när vi kommer hem istället. Till dess blir det turistande i Jurmala imorgon och Rigashopping på fredag. Men först samtal med Jelena. Gissa om vi kommer vara där kl 10 prick?!

Kramas där ute!

fredag 8 april 2011

Hotell i Riga bokat

Nu är ångan uppe. Hotellet bokat! Det bidde Radisson Blu Ridzene Hotel
Hittade ett pangpris på Hotels.se och vi kan göra ändringar i bokningen. Perfa!

Och så har jag bokat en tid för en intervju hos en etnologforskare som forskar kring äggdonationer i Baltikum. Hon heter Jenny Gunnarsson Payne och det ska bli så spännande att få bidra till lite forskning. Sen får jag väl hoppas att hennes slutsatser resulterar i något positivt för oss som behöver behandlingen.

Inte långt kvar till nåldags.

kram